korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Kan du inte stå för det du gjort och tycker det är pinsamt så gjorde du fel. Så enkelt är det. Dessutom är det fel och farligt att sparka en häst, det finns andra sätt att korrigera på.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Tyvärr, så tror jag inte att det hade räddat situationen lika bra genom att endast använda rösten i det stundande ögonblicket.

Men visst kan man spekulera.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Då får jag be dig att läsa i genom hela tråden. Tycker du att det är lika farligt att ta emot en spark som att ge en?
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Tyvärr är allting inte svart eller vitt. Det finner sig inte lämpligt i alla situationer , även om själva handlingen är rätt. Jag ångrar ingenting.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Även om hästen inte anfaller/attackerar så är fortfarande en hästspark farlig och kan innebära livsfara.

Vore intressant att veta vad du själv hade gjort i min situation?

Berätta gärna.

Jag berättar jättegärna.:)

Jag har själv bl.a. en nordis på två och ett halvt år. Han har alltid varit så duktig på att lyfta benen, förutom om han tappar balansen, då kokickar han för att bli av med den som håller benet. Jag förstår det, tar inte illa vid mig, och gör faktiskt inte ett dyft åt det. I vinter har han blivit tuff. Han är en psykiskt stark kille, och nu blir han slyngel också. Helt väntat och inget konstigt för mig. Jag har inte hunnit med att hantera honom som jag skulle gjort, speciellt nu i den här åldern. Han har inte blivit hanterad dagligen, och jag har inte promenerat så mycket med honom.
Med dessa komponenter i åtanke, så kan jag räkna ut att det finns en följd på detta. Och det finns det. Han vill inte trä huvudet i grimman längre, och bufflar på lite när vi ska gå ut, är inte speciellt uppmärksam på mig. Han blir rastlös och otålig när jag vill lyfta bakbenen. Han kosparkar några gånger, för att slippa. Hade jag suttit på huk hade det naturligtvis varit förenat med livsfara, därför gör jag inte det nu när jag vet vad som pågår. Jag vet att du blev tagen med överraskning, det var inte så jag menade.

Det är surt, men jag bär själv ansvaret för hans uppträdande, samtidigt som jag är medveten om vad hans ålder och personlighet har att tillföra.

Han har inte fått den träning och hantering han behövde för att det ska bli bekvämt och säkert för mig. Jag har heller inte haft så mycket tid så att jag hunnit visa att jag är helt fantastisk att umgås med, och förtjänar hans respekt!:) (Och vad som krävs för det bestämmer och visar ju HAN, jag kan inte styra det och utgå ifrån vad JAG anser att han borde tycka om mina ansträngningar!) Jag straffar inte honom för det.

För det första är det min inställning, och det är den som anger tonen. Det är den som är det viktiga. Sedan kommer tekniker. Att sparkas tillbaka som en annan häst är ju en teknik, men den är oftast förenad med ögonblickets automatiska reaktion av ilska eller rädsla, inget bra att mixa en korrigering med, så den finns inte med på min lista.

I din situation hade jag bara morrat till , och det hade räckt för att visa mitt missnöje. Det förstår hästen, och mycket mer kan jag inte göra. Sparken kan jag glömma, det är försent att göra nåt åt den.
SEDAN hade jag fortsättningsvis (som alternativ till att ge en spark tillbaka direkt kan man kanske säga) varit medveten om det nya beteendet och gjort mig redo att hålla kvar hans hov till varje pris och stå på ett sätt som undviker eventuell träff på mig. Jag följer med i hans rörelser tills han slutar, då sänker jag benet lite och kliar honom i hovskägget som han älskar, sedan släpper jag. Efter en vecka av det här har jag ganska framgångsrikt reparerat skadan som jag själv är orsak till, och efter ytterligare en tid kan vi kratsa hovarna avslappnat och förnöjt från båda håll. Jag vet också att när vi kommer igång med promenaderna och tömkörningen så kommer också hans respekt att öka, för när han ser mig som en rolig individ som jobbar sida vid sida med honom, och förstår honom och behandlar honom med respekt, så får jag samma tillbaka och han skulle aldrig få för sig att kosparka åt mig.

Anledningen till att jag går den här långa vägen och väljer att inte tvunget kvitta den där enda sparken där och då, är att jag skapar ett motstånd mot mig genom att bli arg eller rädd och sparka tillbaka, och det gynnar inte vårt samarbete och vår önskade vänskap.
Jag vet att många tycker att man ska visa hästen direkt vad som gäller genom att sätta den på plats, inlärning där och då. Visst lär den sig! Men den lär sig tyvärr mer än att det är jäkligt obekvämt att skicka en kospark mot den människan.
Har du otur så har du startat krig mot en stor stark individ som är psykiskt överlägsen dig, och vips så står du helt plötsligt med en häst som förknippar människan med kränkningar och konflikt, och som behöver få mer och mer fysisk utmaning för att ge vika. En jäkla neråtspiral skulle jag vilja kalla det.
Många hingstar hamnar i den situationen, tyvärr, men det får vara ämne för en annan tråd.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Kl

Alltså det här gällande sparkar. Jag tror knappast att TS sparkade med sin fulla kraft à la karate på hästen och jag sällar mig till skaran som anser det vara okej att lägga in en spark EN gång i en farlig situation. Om jag inte har helt fel så har jag t.o.m läst i en av Monty Roberts böcker att en spark kan behövas som tillrättavisning av ett dåligt beteende. Dock, som sagt, behöver det inte betyda att man ska drämma till med allt man har.

Oavsett vilket, som svar till TS så tror jag inte att du behöver oroa dig för att bli anmäld. Även om det kunde ha uppfattats som något annat än vad det var av förbipasserande. Jag hade nog inte gjort något annorlunda om det hade varit jag. Och nej, jag misshandlar inte min häst utan vi har en mycket fin relation ;)

Det verkar som om du inte är helt säker på vad Monty Roberts har sagt, så tillskriv honom inget, för säkerhets skull. Sedan är M.R en hästmänniska inte separerad från oss andra, och vad han skriver och säger är inte lag. Vi är alla tänkande varelser och ska själva bedöma vad vi INTUITIVT känner är rätt och fel!
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Tråkigt att du inte börjat hantera honom tidigare. Känns som om det kan bli jobbigare för dig ju tyngre och starkare han än blir. Min valack syssla också med kosparkar när han kom till mig. (då va han hingst och 8 månader) Frambenen gick sådär, han veva en hel del, men istället för att släppa så höll jag kvar och följde med i hans rörelse hela tiden.

När han är still i några sekunder så släppte jag ner.

Bakbenen var värst. Där sparkade han och veva hejvilt. Men givetvis släppte jag inte där heller. Jag håller tills benet är still, sedan släpper jag. Man behöver ju inte lyfta så högt i början.

Ett tips, börja träna honom med benlyften.

Kosparkar är inte kul.

Jag har läst din text, men ibland räcker det inte att morra till. Vi får inte glömma bort att hästar är individer och kommer alltid att behöva behandlas individuellt.

Jag har aldrig sparkat någon av mina egna/andras hästar tidigare men detta var enligt mig en nödvändig åtgärd. Jag var där, jag bedömde situationen. Det finns ingen annan på ett forum som kan tala om va som var bäst i det läget eftersom det bara var jag som va där.

Återigen vill jag påvisa att jag har en oerhört god relation till mina hästar;) Vi är sällan osams!
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Jag märker att du egentligen mycket väl vet vad du kan göra i träningen med ''kosparkar''.
Så frågan är varför inte hästen i den aktuella situationen fick samma chans?
Jag tror att du blev överraskad, rädd och arg, och ville få tillbaka pondus gentemot hästen genom att visa den att du ger tillbaka, och är den starkaste och den som bestämmer.
I proportion till det han gjorde, dvs visade dig att han ville ha sitt ben ifred, så tycker jag att din spark var våld mot honom, som inte var befogat.

Ur hästens synvinkel så puttade han dig ur vägen för du inkräktade och irriterade. Du är människa och vet bättre, så din spark är en spark. Eftersom du inte ångrar den så kom den från hjärtat, och det är det man kan tycka är sorgligt.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Vi har tragglat precis samma övningar som jag gjorde med min andra herre:)

Valacken det handlar om i tråden sysslade också med kosparkar i början, och jag behandlade honom på precis samma vis, dvs följde med i rörelserna och undvek att släppa taget förän han höll benet still. Där va de inte tal om någon bestraffning. Han visste inte bättre då.

Idag vet han bättre och den sparken han veva ut i luften var minsann inte välkommen hos mig iallafall. Nu har det börjat ställas krav på herrn;)

Hursom så är jag förbannat nöjd med både hans och mitt arbete, vi tar stadiga steg framåt i utvecklingen hela tiden, Superkul:)
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Vi har tragglat precis samma övningar som jag gjorde med min andra herre:)

Valacken det handlar om i tråden sysslade också med kosparkar i början, och jag behandlade honom på precis samma vis, dvs följde med i rörelserna och undvek att släppa taget förän han höll benet still. Där va de inte tal om någon bestraffning. Han visste inte bättre då.

Idag vet han bättre och den sparken han veva ut i luften var minsann inte välkommen hos mig iallafall. Nu har det börjat ställas krav på herrn;)

Hursom så är jag förbannat nöjd med både hans och mitt arbete, vi tar stadiga steg framåt i utvecklingen hela tiden, Superkul:)

Och dina borsttag var inte välkomna hos honom. Han visade sitt missnöje över att DU vevade på hans ben. DU började kladda på honom, och han ville inte.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Alltsa.. jag kan bara inte lata bli.

TS, forlat for vad jag kommer skriva.



Arligt talat, folk. Visst kan man verbalt tillrattavisa en hast, det kan funka fiiinfiiint pa manga individer - men inte alla! Mina verbala korrigeringar ar mer mina varningar an nagot annat, tro nu inte att jag exploderar ur tomma intet pa min hast.

Snabb presentation av hasten i fraga: Quartervalack, 10 ar, kungkungkuuuung i hagen. Muckar gral med andra hastar for att han har trakigt. Gar man till honom och tror att en liten verbal Dutt rattar till honom nar han trycker omkring dig sa blir man mos. Det pratas om att "fortjana respekten" - men det finns hastar dar man faktiskt Maste -ta- respekten. Tycker han att du ar en jakla fjomp sa har han inga problem med att ga rakt over dig, satta sig pa dig nar du kratsar hovar. Det har ar en valack, som inte har nagra problem med att "tackla" en annan hast for att.. tja.. for att han kanner for det. Styr jag honom rakt fram sa spelar det noll och ingen roll vem som star i vagen - eller vad. Hast, manniska, ko... kvittar lika, ska han fram sa gar han fram. Punkt och slut. Nu ar han kanske mer ovanlig an vanlig men anda, riktigt kansliga hastar har redan tagits upp i traden sa tyckte en redigt okanslig lurifax kunde laggas in med.

Visst ska man vara kompis med sin hast, och satta relationen pa ett sadant satt att bada trivs. Men vissa hastar faller inte under "fyyyy siiig sa far man iiiinte goooora!" - de faller under "NEJ!". Skulle man tjata pa en sadan hast som den jag har i atanke, ja da skulle man bara bli en vat flack pa marken. Tjat o nagg irriterar honom mer an en rakt pa sak korrigering. Att, som nagon i traden sa, halla i hoven for kung o fosterland om han inte vill funkar inte pa honom. Han satter sig helt enkelt pa dig nar han trottnar. Att latt daska till honom nar han borjar funkar daremot finfint.

Sen har vi en hast dar du inte ens far hoja rosten. Han ar en sa kanslig individ att det racker med att titta pa honom fel sa blir han angslig, snabba rorelser eller hojda roster resulterar, tyvarr pga misstankt trauma hos tidigare agare, i panik.

..dom inte folk pa forhand. TS: jag hade faktiskt ocksa, utan tvekan, lusat till min hast i din situation. Vet dom battre, sa vet dom battre. Oavsett vad det var som satte igang tanken att sparka - sa anser jag, personligen, att sparkar, liksom stegringar och bett ar totalt oacceptabelt. Vet dom inte battre sa ar det ju en annan sak... Lika lite som jag rappar till min hast med ett spo for att han irriterar mig - lika lite accepterar jag att dom sparkar mig under den dagliga skotseln.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Om jag förstod det rätt så är det helt enkelt så att i den givna situationen så hade även du rest dig upp och sparkat till hästen. Det är ju fler än du som kan tänka sig att göra det. Jag är inte en av dem.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

hade inte sparkat nej, jag hade lusat till den. Jag sparkar inte pa saker och ting - foredrar att ha bada fotterna pa backen sa jag har bra balans om nagot hander. Men ja, jag hade rappat till den.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Då har du nog startat en annan diskussion. Den pågående handlade vad jag vet om huruvida det var rätt av TS att sparka sin häst i den givna situationen. En del tycker det. Andra inte.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Fast du har ifragasatt fysisk korrigering - inte att hon sparkade. Sa darfor skrev jag till dig gallande fysisk korrigering.

Jag -har- sparkat en hast, i buken. For att det enda som funkade pa det skrallet var att visa att man kunde na honom (ponnyhingst) rackte gatt med en gang nar han reste sig mot dig sen gjorde han inte det mer.

Gallande rapp vs spark ar rappar snabbare och kan vara en starkare korrigering.

Sen ifragasatte du, med flera, den person som hangande i boxgallrena sparkade for att fria sig sjalv - jag har varit i en liknande situation. Aven om det itne gar att likna vid en hast som mattar en spark vid borsning av benet sa hor sadant till den har diskutionen med.

Sen har jag faktiskt en fraga: en hast som inte fullt ut accepterar att man borstar benen pa den vettigt, hur behandlar ni bensar pa en sadan? Drogar den varenda gang saret ska tvattas?
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Fast du har ifragasatt fysisk korrigering - inte att hon sparkade. Sa darfor skrev jag till dig gallande fysisk korrigering.

Jag -har- sparkat en hast, i buken. For att det enda som funkade pa det skrallet var att visa att man kunde na honom (ponnyhingst) rackte gatt med en gang nar han reste sig mot dig sen gjorde han inte det mer.

Gallande rapp vs spark ar rappar snabbare och kan vara en starkare korrigering.

Sen ifragasatte du, med flera, den person som hangande i boxgallrena sparkade for att fria sig sjalv - jag har varit i en liknande situation. Aven om det itne gar att likna vid en hast som mattar en spark vid borsning av benet sa hor sadant till den har diskutionen med.

Sen har jag faktiskt en fraga: en hast som inte fullt ut accepterar att man borstar benen pa den vettigt, hur behandlar ni bensar pa en sadan? Drogar den varenda gang saret ska tvattas?

Vad jag först skulle börja med har jag berättat.
Det handlade iofs om att LYFTA benen, men att vänja en häst vid borstning och beröring är egentligen inte så konstigt, det tror jag inte heller att du tycker.
En tvååring som visar irritation för att ägaren står och kämpar med leran är inget konstigt för mig heller. Jag accepterar förvisso inte att det är så vi ska ha det i fortsättningen, men jag sparkar den INTE!
Jag är övertygad om att du vet att det finns massor av olika sätt att angripa problemet, och att de skiftar (bör skifta) från häst till häst och alla gånger från person till person.

Jag kan ha fel, och tänker inte leta efter inlägget, men jag fick uppfattningen att personen som hängde i gallret och sparkade hästen gjorde det för att det blev ett bra läge just då att visa den vem som var uthålligast på att sparka, inte för att värja sig.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Du sparkade ponnyhingsten i magen och berättar att det var det enda sättet etc.
Nej, det var det enda sättet för DIG.
Jag kan gissa att det kommer en motfråga, ''vad hade DU gjort''?
Det vet jag inte, för jag känner inte hästen och situationen. Jag kan däremot lova dig att jag INTE hade sparkat den i magen.

Jag har inte sagt ett ljud om fysiska korrigeringar. Jag har talat om vad jag tycker om att sparka en häst, och försökt förklar varför. Det handlar inte om fysiskt alls egentligen, utan mentalt.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

lite kallt vad jag tycker ar att en hanterad svensk 2 aring, overlag, vet tillrackligt for att saga "aha jaja ok da".

Accepterad visning utav irritation: flytta pa benet.

Icke acceptabel: mattad spark.

accepterat: att visa att stallningen utav benet ar obekvam, inte alla hastar gillar nar benen dras ut sa som vissa kan gora. Da farm an som agare flytta sig lite narmare.

icke accepterat: att dra bort benet fran agaren om hasten vet battre.

Visst testar dom, det hor till. Och man far korrigera med det man har till godo att korrigera med. Det finns tillfallen da det enda man har ar sina fotter fria, o i andra fall ar det handen, rosten eller vad som. Men oavsett sa tycker jag inte att En snabb fysisk korrigering ar nagot att utmala TS som en idiot och mer eller mindre en hastmisshandlare som det nastan blivit i den har traden.

kommentarer i stil med "skams du gjorde du fel" och liknande i den har traden far mgi att undra om folk blir Stolta over en "rattvis" korrigering? Jag blir besvarad om jag behover korrigera en hast i narheten av folk, heck, jag blir besvarad av att behova gora det oavsett om nan ser pa eller ej.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Ja precis Mentalt! Mentalt pa den hingsten var man tvungen att visa for honom att man kunde na hans mage - enda chansen till det for mig i det laget var med min fot. Sen hade det faktiskt inte spelat nagon roll om det var min hand (eller jo, for da hadejag fatt en fot i skallen) en pisk, ett rep eller en fot.

Och nej, jag fragar inte vad du skulle gjort. Jag, personligen, gjorde som jag blev tillsagd utav de som kande honom battre.
 
Sv: korrigerade unghäst när förbipasserande såg. *pinsamt*

Väldigt knäppt att de flesta är för att rappa till hästen med spöet under en ridlektion eller då den är rädd för något för att den ska "skärpa sig" men att på markhanteringen kicka till en häst om man hamnar i en farlig situation är helt oaceptabelt! Då är jag för att lägga en armbåge eller fot i en häst som sparkar och visar farligt beteende, än att rappa till med en pisk under ett träningspass.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp