Kornkross till dräktigt sto ?

[Kristall10]

Nu blir jag förvirrad.

Ett fodermedel, t.ex. havre, korn, ett timotejstrå (inkl blad och ax), eller för den delen en kanelbulle eller ett äpple, innehåller näringsämnen som kan analyseras fram i "ren" form.

Man kan i analyssammanhang bryta ner innehållet på en väldigt detaljerad nivå, hur energin är uppbyggd, vilka typer av stärkelse som ingår eller vilka aminosyror som konstituerar proteininnehållet.

Innehållet i fodermedlet är likadant, oavsett om det är en häst, en människa, eller något annat djur som ska äta det.

Det är analyserbara kemiska egenskaper.

När så en häst, eller en människa eller något annat djur ska försöka dra nytta av fodermedlet, det är då det börjar skilja sig åt.

Människan kan överhuvudtaget inte tillgodogöra sig näringsinnehållet i ett torkat eller färskt timotejstrå (vanligen äter vi djur som kan äta timotejstrån istället för att själva äta timotej), men det finns andra grupper med djur (gräsätare) som kan det. Dessa djurgrupper har lite olika metoder i sina respektive matsmältningsaparater för att kunna göra det, och kommer därför att få lite olika utbyte (nytta) av timotejstrået.

Det faktum att olika djurslag får olika utbyte av ett näringsmedel, förändrar inte den kemiska sammansättningen av näringsmedlet.

Olika djurs förmåga att utnyttja fodermedlet är något som man får kompensera för, när man räknar på foderstater.

Dessutom så förändras, vilket näringsutbyte ett visst foder kan ge, för ett visst givet djurslag, om man förbehandlar fodret innan man ger det. Sådant som skalning, uppvärmning, stöpning, krossning kan göra att innehåll från delar av ett fodermedel som i sitt naturliga tillstånd skulle passera opåverkat genom fodersmältningsapparaten, tillgängliggörs.

Det är precis därför man tex räknar på det smältbara råproteinet (smrp) när man räknar foderstat till häst. Alltså det protein som hästen kan tillgodogöra sig. En häst behöver 6 g smrp per MJ så för mig är det då ointressant att enbart veta hur mycket råprotein något innehåller. Samma med MJ, där är det den omsättningsbara energin jag vill veta.
Det finns flera bra tabeller för häst när det gäller just detta där flera olika fodermedel tas upp. Bla SLUs foderrekomendation för häst som nämnd tidigare i tråden.

 

[tuaphua]

Jag ger helst inte spannmål alls. Hellre då en liten dos potatisprotein om det behövs, annars lusern. Det är oftast heller inte någon panik att fodra på tidigt i dräktigheten då stoets näringsbehov inte ökar väsentligt förrän mot slutet av dräktigheten. Inte ens då är det jämförbart med det digivande stoet. Har bekanta som fått fång på sina ston runt mitten på dräktigheten, och i alla de fallen har hästarna lidit av övervikt. Ett varningens finger bara. Behöver hon foder och är i lågt hull/grovfodret inte ger det som krävs är det klart man fodrar upp dem

Det har ju gjorts studier på dräktiga ston som dels får hormonförändringar(bla att progesteron som påverkar insulinrespons etc) och att man med stärkelserik foderstat riskerar störa matsmältningssystemet och av den oabalnsen trigga fång. Dvs de behöver inte vara uppenbart överviktiga för att det ska skita sig.
Progesteronet ökar ju genom dräktigheten och risken höjs iom det.

KL

Jag är inte för spannmål till hästar direkt. Enda skälet att ge korn är ju isf för att det är billigt. Vill man åt protein är ju spannmål ganska dumt val iom att det ju är väldigt mkt stärkelse och rätt lite smrp.
Är det MJ man vill å hade jag hellre valt mer grovfoder, spannmålsfritt grovfoder eller olja tex.
Det är väl också ofta så att man om man inte har perfekt grovfoder måste ge vitaminer/mineraler.

Man har ju på växande individer studerat kopplingar mellan tillväxtsjukdomar och stärkelserikt foder. Man har också börjat fundera över hur en stärkelserik foderstat påverkar fölet in vitro.

Enligt PC-Horse foderstatsprogram så har korn ca 516 g stärkelse och smrp 69 g per kg foder. Havre har smrp ca 79 g och stärkelse ca 430 g.

Då finns det ju, framför allt spannmålsfria, foder som ligger på 1/5 del av den stärkelsen men med 3 gånger så mycket protein. Dvs man kan dra ner givan rejält.

 

[TinyWiny]

Nu blir jag förvirrad.

Ett fodermedel, t.ex. havre, korn, ett timotejstrå (inkl blad och ax), eller för den delen en kanelbulle eller ett äpple, innehåller näringsämnen som kan analyseras fram i "ren" form.

Man kan i analyssammanhang bryta ner innehållet på en väldigt detaljerad nivå, hur energin är uppbyggd, vilka typer av stärkelse som ingår eller vilka aminosyror som konstituerar proteininnehållet.

Innehållet i fodermedlet är likadant, oavsett om det är en häst, en människa, eller något annat djur som ska äta det.

Det är analyserbara kemiska egenskaper.

När så en häst, eller en människa eller något annat djur ska försöka dra nytta av fodermedlet, det är då det börjar skilja sig åt.

Människan kan överhuvudtaget inte tillgodogöra sig näringsinnehållet i ett torkat eller färskt timotejstrå (vanligen äter vi djur som kan äta timotejstrån istället för att själva äta timotej), men det finns andra grupper med djur (gräsätare) som kan det. Dessa djurgrupper har lite olika metoder i sina respektive matsmältningsaparater för att kunna göra det, och kommer därför att få lite olika utbyte (nytta) av timotejstrået.

Det faktum att olika djurslag får olika utbyte av ett näringsmedel, förändrar inte den kemiska sammansättningen av näringsmedlet.

Olika djurs förmåga att utnyttja fodermedlet är något som man får kompensera för, när man räknar på foderstater.

Dessutom så förändras, vilket näringsutbyte ett visst foder kan ge, för ett visst givet djurslag, om man förbehandlar fodret innan man ger det. Sådant som skalning, uppvärmning, stöpning, krossning kan göra att innehåll från delar av ett fodermedel som i sitt naturliga tillstånd skulle passera opåverkat genom fodersmältningsapparaten, tillgängliggörs.

Jag vet inte hur du tänker men när man analyserar något gör man det utefter den (ko, häst, människa) som man ska använda fodret/livsmedlet till. Att utgå ifrån en idisslares upptagningsförmåga när man räknar till häst blir lika fel som om man hade räknat med hästens upptagningsförmåga till en människa.

Hästar ska inte ha en massa stärkelse. De mår inte väl av det och det finns en hel massa risker med att fodra med sådant som innehåller stärkelse. Därför bör man inte fodra med spannmål alls, varken korn, havre eller den uppsjö av "fint namn på säcken" foder med en massa onödigt tjafs i om det inte är absolut nödvändigt för att få hästen att hålla hull utan man ska sikta emot att ge hästen det hen är utrustad för att processa, dvs. grovfoder. Hellre ge lucern och/eller betfber än spannmål om extra protein och energi behövs.

 

[MiniLi]

Nu blir jag förvirrad.

Ett fodermedel, t.ex. havre, korn, ett timotejstrå (inkl blad och ax), eller för den delen en kanelbulle eller ett äpple, innehåller näringsämnen som kan analyseras fram i "ren" form.

Man kan i analyssammanhang bryta ner innehållet på en väldigt detaljerad nivå, hur energin är uppbyggd, vilka typer av stärkelse som ingår eller vilka aminosyror som konstituerar proteininnehållet.

Innehållet i fodermedlet är likadant, oavsett om det är en häst, en människa, eller något annat djur som ska äta det.

Det är analyserbara kemiska egenskaper.

När så en häst, eller en människa eller något annat djur ska försöka dra nytta av fodermedlet, det är då det börjar skilja sig åt.

Människan kan överhuvudtaget inte tillgodogöra sig näringsinnehållet i ett torkat eller färskt timotejstrå (vanligen äter vi djur som kan äta timotejstrån istället för att själva äta timotej), men det finns andra grupper med djur (gräsätare) som kan det. Dessa djurgrupper har lite olika metoder i sina respektive matsmältningsaparater för att kunna göra det, och kommer därför att få lite olika utbyte (nytta) av timotejstrået.

Det faktum att olika djurslag får olika utbyte av ett näringsmedel, förändrar inte den kemiska sammansättningen av näringsmedlet.

Olika djurs förmåga att utnyttja fodermedlet är något som man får kompensera för, när man räknar på foderstater.

Dessutom så förändras, vilket näringsutbyte ett visst foder kan ge, för ett visst givet djurslag, om man förbehandlar fodret innan man ger det. Sådant som skalning, uppvärmning, stöpning, krossning kan göra att innehåll från delar av ett fodermedel som i sitt naturliga tillstånd skulle passera opåverkat genom fodersmältningsapparaten, tillgängliggörs.

Ja absolut, så är det. Men när man räknar foderstat och väljer fodermedel så gör man det genom att titta på analysen som gäller just för häst.

 

[MiniLi]

Hästar är ju inte gjorda gör att äta mkt stärkelse. Havre är ju det spannmål som innehåller minst stärkelse, därför det är vanligast att ge till häst.

 

[Freazer]

Det har ju gjorts studier på dräktiga ston som dels får hormonförändringar(bla att progesteron som påverkar insulinrespons etc) och att man med stärkelserik foderstat riskerar störa matsmältningssystemet och av den oabalnsen trigga fång. Dvs de behöver inte vara uppenbart överviktiga för att det ska skita sig.
Progesteronet ökar ju genom dräktigheten och risken höjs iom det.

KL

Jag är inte för spannmål till hästar direkt. Enda skälet att ge korn är ju isf för att det är billigt. Vill man åt protein är ju spannmål ganska dumt val iom att det ju är väldigt mkt stärkelse och rätt lite smrp.
Är det MJ man vill å hade jag hellre valt mer grovfoder, spannmålsfritt grovfoder eller olja tex.
Det är väl också ofta så att man om man inte har perfekt grovfoder måste ge vitaminer/mineraler.

Man har ju på växande individer studerat kopplingar mellan tillväxtsjukdomar och stärkelserikt foder. Man har också börjat fundera över hur en stärkelserik foderstat påverkar fölet in vitro.

Enligt PC-Horse foderstatsprogram så har korn ca 516 g stärkelse och smrp 69 g per kg foder. Havre har smrp ca 79 g och stärkelse ca 430 g.

Då finns det ju, framför allt spannmålsfria, foder som ligger på 1/5 del av den stärkelsen men med 3 gånger så mycket protein. Dvs man kan dra ner givan rejält.

Kan du inte lägga upp länk till studien eller skicka på pm? Intresserad utav att läsa.

 

[skogaliten]

Det verkar vara flera här i tråden som blandar ihop "hur man räknar foderstat kompenserat för djurslagets matsmältningssystem" med "fodermedlets faktiska innehåll".

Innehållet i fodermedlet är alltid likadant, det är förmågan att tillgodogöra sig fodermedlet som skiljer sig åt.

T.ex. skiljer sig sammansättningen av olika typer av aminosyror ("byggstenarna" som konstituerar protein) åt mellan olika fodermedel, även om de olika fodermedlen "på pappret" ser ut att ha samma proteininnehåll.
För vissa djurslag, så är vissa proteintyper lätta att tillgodogöra sig, medan samma proteintyper är kan vara svåra för ett annat djurslag att tillgodogöra sig.

 

[skogaliten]

Hästar är ju inte gjorda gör att äta mkt stärkelse. Havre är ju det spannmål som innehåller minst stärkelse, därför det är vanligast att ge till häst.

Anledningen till att man använder havre till häst, är flera.

Jag misstänker att det noggranna studiet av stärkelse, och stärkelsen betydelse för hästen, kommer långt senare än att havren etablerades som ett vanligt tillskottsfoder för hästar.
Det fanns knappt kapacitet att göra laboratorie analyser av foder förrän under det sena 1800-talet.

Hela Kemi-ämnet behövde liksom utvecklas först, och dessutom göra medicinska studier värda namnet på djuret med mera.

Empiriska studier visade säkert att havre var bra att ge till hästar, men vetenskapen kom efter empirin.

Det finns antagligen en stark historisk komponent, i att vi i norra europa ser Havre som ett normalt kraftfoder för hästar.

Några anledningar till varför man valt havre till hästar:

Havre saknar bakegenskaper, utan fungerar egentligen "bara" till gröt och liknande. Att ge gröpe, eller hel spannmål till husdjuren för att öka avkastningen av mjölk, eller orken hos hästar har skett långt tillbaka i tiden.

Havre är mycket svårt att skala jämfört med de andra vanliga spannmålsslagen. Eftersom man lagrat det med "skalet på" ute på gårdarna under historisk tid, så har det också varit lätt använda den oskalade havren som djurfoder.

Vete (inklusive tidiga varianter) är bra att baka med, och viktiga som människoföda. Vetet reserverades till människomat.

Korn har en del bakegenskaper, men framförallt är korn viktigt för att kunna brygga öl. I historisk tid var öl (av olika styrka) viktigt, eftersom det var svårt att få fram bra dricksvatten. Kornet reserverades till ölet.

Ärtor användes till ärtsoppa men även bakning, och var alldeles för viktigt i kosthållet för att i någon större utsträckning ges till djuren.

Valet av havre som traditionellt hästfoder, är nog mest ett praktiskt val, av ett lättodlat spannmål, som fungerar fint i en växtföljd, och som är lätt att lagra och som har ett något lägre värde som människomat.

 

[skogaliten]

Ja absolut, så är det. Men när man räknar foderstat och väljer fodermedel så gör man det genom att titta på analysen som gäller just för häst.

Det finns ingen "analys" för häst, om man ska titta ett fodermedels grundegenskaper.

När man modifierar grunddata, med information om hur olika djurslag kan tillgodogöra sig fodermedlet, då har man redan räknat om analysens data med djurslagsspecifika omräkningsfaktorer.

Man har alltså redan påbörjat foderstatsberäkningen.

Jag sitter och jobbar på höstarna med att räkna foderstater för idisslare.

De fodertabeller, grovfoderanalyser och de analysdata som kommer från fodertillverkare, har ofta data för flera djurslag som står invid varandra, så man "ser" likheter och skillnader på ett enkelt sätt.

Det mest påtagliga skillnaden är att Mj räknat för häst respektive idisslare skiljer sig åt.

 

[MiniLi]

Det finns ingen "analys" för häst, om man ska titta ett fodermedels grundegenskaper.

När man modifierar grunddata, med information om hur olika djurslag kan tillgodogöra sig fodermedlet, då har man redan räknat om analysens data med djurslagsspecifika omräkningsfaktorer.

Man har alltså redan påbörjat foderstatsberäkningen.

Du argumenterar mot saker som ingen ens har sagt.
Ingen blandar ihop saker, men fodrets grundegenskaper är ju inte relevant om hästen inte kan tillgodogöra sig det.