Korkad fråga om utdömning...

[prusiluskan]

Hjälp, har jag undertecknat min hästs dödsdom? Min häst har efter utredning på klinik blivit utdömd, men lider i nuläget inte av sitt tillstånd. Dock har jag fyllt i papper om utdömning, för jag tänkte att det är bra att ha klartecken från försäkringsbolaget eftersom jag misstänker att det kan dra ut på tiden.

Betyder det att jag måste ta bort honom inom en betsämd tidsram, eller kan jag låta honom gå kvar och skrota till sommaren (då jag är näst intill 100% säker på att han blir sämre och därför ville jag ha allt klart för att snabbt kunna fatta beslutet innan han lider).

Hm, det här borde jag ju tagit reda på tidigare såklart...

 

[Voorwijks_bambi]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

vad lider din häst av?

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Kammarextraslag (hjärtat) och bronkit. Blir sämre sommartid, och tappar livsgnistan totalt när det är varmt. Har dessutom fång, så det går inte att släppa honom på stort härligt bete. Är kraftig och grov och har haft kotledsinfl båda fram pga att han gått tungt, och har historia med låsning i ryggen som kommer tillbaka om han inte motioneras. Ganska taskiga odds...

 

[TinyWiny]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Ring försäkringsbolaget och fråga.

När min häst blev utdömd så var hon mycket svårt sjuk, försäkringsbolaget fixade allt väldigt snabbt och hon var borta innan en vecka hade gått efter hon blev utdömd.

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Jo, jag kommer att kontakta försäkringsbolaget, men var lite nyfiken över om någon varit i samma situation. Det är ju lite svårbedömt när det inte är en akut skada eller något som hästen uppenbarligen lider av.

 

[skuggi]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

En bekant till mig fick sin häst utdömd pga något som inte var brådskande.
Dröjde väl ett tag innan papperen kom, men där stod det iaf att de var tvugna att ta bort hästen inom 30 dagar för att få ut på försäkringen...
Vet inte om det var veterinärens intyg som blev "för gammalt" efter 30 dagar, eller om de bara inte vill ha en massa avlivningar "liggande på lut".

På sätt och vis kan man ju förstå det, vanligen dömer man ju ut en häst för avlivning om den har ett såpass akut fel att det inte bör leva vidare. Och då tycker väl försäkringsbolaget att det är skumt om hästen ändå tydligen klarar att leva vidare.

Du får nog 30 dagar också när du fått papperen.

 

[peter_lundin]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Försäkringsbolaget kan inte tvinga dig att ta bort hästen inom en viss tid. Däremot kan du blir tvungen att på nytt ansöka om utdömning med ett nytt veterinärintyg till grund om du dröjer för länge. Ett samtal med bolaget kan ev göra att du får skjuta upp avlivningen.
PL

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Tack för svaren.

Vilket jobbigt läge jag hamnat i helt plötsligt... Får ringa o prata med dem lite omgående alltså. Känns ju lite konstigt att döma ut honom så länge han mår bra. Och när han väl mår dåligt vill man inte behöva dra igång apparaten som mal långsamt.

Paniiiiik - jag ville ju få vänja mig vid tanken lite långsamt o sedan kunna avvakta tills han blir sämre. Inte behöva ta beslutet nu.

Jaja, nu har jag fått lite att tänka på.

 

[Ancor]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Paniiiiik - jag ville ju få vänja mig vid tanken lite långsamt o sedan kunna avvakta tills han blir sämre. Inte behöva ta beslutet nu

Varför måste du vänta tills han mår riktigt dåligt? Tycker inte det känns riktigt schysst.

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Det är just detta som ger mig magsår. Just nu lider han inte av sitt tillstånd, men får inte motioneras på något sätt.

Det som skrämmer mig är - tänk om han INTE blir sämre och skulle älska att gå o dra i hagen o äta gräs o leka med sin kompis? Tänk om han skulle kunna leva ett bra liv i flera år utan att känna av något annat än en aning tristess?

Jag är av åsikten att han ska tas bort INNAN han blir dålig - men det är så himla lätt i teorin att säga så. I praktiken innebär det kanske att jag måste ta bort en häst som har det bra. Antar att alla som varit i samma sits känt sig lika hjälplösa.

 

[isa__]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Om jag vore du skulle jag absolut inte vänta tills den blir sämre, det är bättre att göra det nu INNAN det blir sämre.

Min förra häst blev utdömd pga atros i hasen som märktes ganska sent och inom en vecka hade jag vant mig vid tanken att hon skulle avlivas, det var otroligt tungt men det var för min bästa vän. Jag hatade att se henne må dåligt, ljuset i henne ögonen hade slocknat.
Jag önskar verkligen att jag märkt det tidigare INNAN hon blev sämre, men tyvär gjorde jag det inte..

Så TÄNK.. Vill du vänta tills hästen lider och knappt orkar ta sig upp i boxen eller "göra bort" det nu medans hästen mår bra?
Du vet ju aldrig då hästen kommer bli sämre det kan vända väldigt plötsligt.

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Nej huvvaligen, inte vänta tills han blir för dålig. Men just nu lider han inte alls. Hans hjärta slår extraslag några gånger/minut, men det gör inte ont på honom. Hans luftvägsproblem är just nu inte något problem, särskilt inte när han inte rids längre.

Fick diagnosen i torsdags, och har liksom kört ner huvudet i sanden och tänkt att "han får gå o ha det bra ett tag medans jag vänjer mig vid tanken". Nu inser jag att jag behöver bestämma mig ganska omgående. Antingen vänta och riskera att han blir dålig och då känner jag mig hemsk som utsätter honom för det. Eller ta bort en häst som faktiskt inte har ont och som kanske kunde ha fått leva obekymrat ett tag till.

Ok, jag vet - alla klassiska kloka påpekanden som "du får inte ha kvar honom för din egen skull, tänk på att hästen förtjänar ett värdigt slut" osv är så tok-logiska på pappret. Men jisses så hemskt det är i praktiken. Det hade varit så mycket lättare om han hade haft ont.

 

[TinyWiny]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

jag förstår dig precis, man vill verkligen inte behöva ta bort sin älskade vän

Jag tänkte som du lite grann, men för mej var det att jag ville testa allt innan jag tog beslutet.
och när jag hade provat allt och inget hjälpte så ville jag ha henne genom röntgad en sista gång.
Men när jag väl hade bestämt mej för att jag skulle röntga igenom henne en sista gång och hoppas att det skulle visa något positivt så insåg jag att nej, jag kan inte göra så mot henne, det var för min skull jag kämpade, inte längre för hennes

Samma dag som jag hade beställt tid för röntgen hade hennes blick "dött" hon fanns inte längre kvar då visste jag att nu var det slut, jag avbeställde tiden och insåg att det var ett annat samtal jag skulle ringa

Det var ett fruktansvärt samtal, men när det väl var gjort så kände jag att jag hade gjort rätt, när jag såg henne och såg hennes lidande i hennes ögon så visste jag att jag måste vara så osjälvisk och göra det för hennes skull.

Dagarna fram till avlivningen var hemska, när dagen kom var jag helt förstörd, han som bultade var underbar, jag fick ta farväl och jag höll henne när hon dog, det var fruktansvärt men jag kände att jag var tvungen att vara med för hennes skull, för allt hon gett mej, jag ville vara säker på att allt gick bra.

När hon dött så ville jag också dö, länge efteråt så visste jag inte hur jag skulle kunna leva utan henne, det vet jag egentligen inte nu heller, men en dag vände det och jag kunde minnas våra underbara stunder ihop utan att gråta utan att känna smärtan, men visst gör det fortfarande ont

Så ja jag förstår dej, det är ett fruktansvärt svårt beslut, följ ditt hjärta.

Styrke kramar TinyWiny

 

[prusiluskan]

Sv: Korkad fråga om utdömning...

Usch, att det ska vara så svårt. Han har varit dålig till o från i 4 år, och är verkligen inte på topp. Jag ser ju hur han försöker busa med kompisen i hagen, men det blir bara långsam slowmotiongalopp.
Men han leker ändå, och han kommer springandes i galopp (om än lite långsam) när det är matdags och är blank o fin.
I papprena från kliniken står det att han nog kan fungera som sällskapshäst, och att han inte lider av sitt hjärtproblem.

Egentligen tror jag att jag redan vet vad jag ska göra. Men det är ju alldeles för tidigt! Vi skulle ju haft många fler år tillsammans.

Och hela tiden gnager tanken "tänk om han trivs med sitt liv som det är nu, han kanske mår så bra han kan?"