Nu när mina båda hästar/ponnys (vad säger man när en är ponny, och en är 149cm?) satta för vagn känner jag hur mycket jag har saknat körningen. Det blev ett ofrivilligt körglapp när vår förra körponny fick akut avlivas i februari. Längtar till den dagen man vågar köra ut själv utan groom med min 7-åriga son som sällskap. (Han kan inte hjälpa till om det händer något, men väl snabbt ta sig ur vagnen på mitt "kommando".)
Min häst, en ardenner på 11år som bara varit riden innan, har jag kört själv i paddocken ett par gånger, och idag ska vi ut på grusvägar. Hon har också dragit diverse redskap. Hon skiter fullständigt i allt som skulle kunna vara läskigt, stabilare psyke får man leta efter. Min pärla. Eller jo, första gången hon kände av ytterskakeln klev hon ett hastigt steg åt sidan för att sedan stanna och titta.
Vet ju att det är att rekommendera att aldrig köra själv, men det är en omöjlighet för mig att ha sällskap.. Hur länge väntar ni innan ni känner er trygga med det?