- Status
Sv: Körfolkets snacktråd!
KL
Skriver inte så ofta men läser allt ni skriver. Är väldigt roligt och inspirerande att läsa! Shettisarna är så himla söta att jag tror att jag vill ha en själv.
Men nu uppdaterar jag lite om vår lilla incident som vi hade idag... Första körningen sen min lilla Blader fick höstvila i oktober, så han har nästan stått i två månader och inte gjort nånting alls. I måndags började vi försiktigt med en promenad. Pigg och glad som alltid. Idag hade vi riktigt finväder så jag tänkte återuppta körningen.
Tog in en glad kille, selade på och gick ut. Började med att bara tömköra. Jättepigg krabat som steppade och ville gå fort fort fort. Ett varv runt banan som vi har upplogad runt vår lägda intill gården, sen klev vi i skaklarna. Inga problem, han vet precis hur man ska göra och ställer sig rätt direkt och står still tills jag är klar. Sen gick vi ett varv till runt banan och stannade för att koppla på stöttingen. Den hade frusit till lite så det tog en stund innan jag fick fast den. Lite otålig hann han bli men han var ändå duktig. När jag väl fick fast den fortsatte vi och jag tänkte bara köra ett varv till och sen avsluta. Euhm...
Vi hann gå 1/4 varv. Sen tyckte han att det var lite väl lattjo och bockade och sparkade bakut, och landade med höger bak på fel sida om skakeln... Jaha, först ett förvånat skutt framåt, sen alltmer panik och till slut fullt sken. Jag var dum som en kossa och hängde kvar i tömmen och försökte få stopp, men han for ut i djupsnön och då hade jag inte en suck utan stod såklart på näsan i världens djupdykning... Upp och iväg efter hästen, men då såg jag att han fortsatte banan runt så jag sprang åt motsatt håll - genom djupsnön - och mötte honom. När han kom farandes ställde jag mig som en fågelskrämma och ptrooade, han vek av upp mot hagen och där blev det lite naturligt stopp, han började dock ladda för att fortsätta springa, men så vek han av igen och kom fram till mig. När han väl stod still fick jag tag i tömmarna, och då skuttade han tillbaka själv och sen stod han där och gömde huvudet i famnen på mig en stund. Tömmarna var helt intrasslade i skaklar och stötting, så även fast jag kopplade ifrån direkt så satt han ju ändå fast. Det tog ett bra tag att få loss allting, var lite rädd att han skulle försöka backa därifrån för då hade allt följt med, men han stod stilla. Det var som att han äntligen fattade att jag bara ville hjälpa till.
När han väl var loss gick vi ett varv runt banan igen bara i töm. Han traskade på som vanligt, lite spänd första 100 m men sen var han som vanligt, fast den här gången var han väldigt mycket mer lyhörd än förut, jag behövde bara krama lite lätt i tömmen. Tog in honom på volt och bad om trav för att se om han haltade men det var okej. Så. På det igen. Daskade tömmarna mot bakbenen, tog körpisken och dunsade mot benen med tjocka änden, helt lugn. Släpade fram bara skaklarna och parkerade honom i dom, han stod helt lugnt som alltid annars. Smällde och slamrade och grejade utan reaktion. Lyfte upp mot sidorna och dunkade ner dom i marken - ingen reaktion. Så jag spände för och ledde honom första tio m, lite spänd allra första stegen men sen var det lugnt. Så jag körde ett varv till runt banan, kopplade ifrån och avslutade. Pust...
Pålle klarade sig alltså med blotta förskräckelsen. Precis när vi kom in i stallet anlände en kompis som är hovslagare som skulle sko ponnyn. Hon har mycket erfarenhet inom körning och hjälpte mig att titta lite på honom. Han var helt som vanligt i stallet. Glad och nyfiken. Det enda vi hittade på honom var detta skrapsår på insidan bakbenet:
Det är bara ytligt men såklart ömt. Så jag sprayade på blåspray, ska fylla på lite ikväll.
Jag då? När jag gick med honom sista varvet kände jag nåt konstigt i byxorna, hm, en snöboll size tennisboll hade hittat ett bo i trosorna - kallt som stryk, men det kände jag alltså inte förrän jag själv hade börjat andas igen. Inne i stallet kände jag hur ont det gjorde att andas, det ska jag säga er att hade det varit en vanlig dag hade jag för det första aldrig lyckats kuta så långt genom djupsnö med dom kläderna på mig, oavsett om jag hade all tid i världen på mig. Adrenalin är en fiffig uppfinning... Min kompis hörde hur det pep i luftrören när hon stod ett par meter bort. Sen tyckte jag att det sved lite på sidan:
Jaja. Jag är mest glad över att det gick så bra som det gjorde, han hade ju kunnat gå omkull, springa ut på grannens lägda som ligger precis intill banan och är plöjd och därmed ganska garanterat hade gjort sig väldigt illa, grejerna hade kunnat gått sönder och fastnat i tömmarna... Är väldigt lättad över att han ändå var så pass lugn efteråt. Försöker intala mig att sånt händer, alla körhästar får nån gång vara med om det, och nu var det helt enkelt vår tur. Han är väldigt klok och efteråt var han som sagt väldigt lyhörd och lyssnade på minsta vink från mig. Det var som om han förstod att det nog var bäst att lyssna på vad matte hade att säga ändå. Sen är jag ganska stolt över mig själv, att jag dels behöll fattningen och sen att jag tog tag i att köra honom direkt efteråt. Sen att jag har lite efterchock just nu, fryser som en skata och skakar i hela kroppen, det hör väl kanske bara till.
Men gjorde jag rätt? Jag kanske var dum i huvudet som tänkte att jag inte skulle avsluta när han var så rädd? Just då kände jag bara att jag absolut inte kunde ställa in honom i stallet med en skentur som sista minne... Men här sitter jag nu och undrar om jag var knäpp... Jag själv är grön inom körning. Jag har själv kört in Balder och allt har gått jättebra. Vi har smällt av en lös skakel förut men även det gick bra och han har varit helt trygg med allt. Dagens utbrott kom sig ju efter att han busat till av glädje, han var bara lycklig och skuttade lite för mycket... Nu är jag ju lite rädd för hur det kommer gå i fortsättningen, vad han kommer minnas osv. Kanske han kopplar ihop stöttingen med obehag? Skaklarna gick ju bra sen, men ja... Usch!
KL
Skriver inte så ofta men läser allt ni skriver. Är väldigt roligt och inspirerande att läsa! Shettisarna är så himla söta att jag tror att jag vill ha en själv.
Men nu uppdaterar jag lite om vår lilla incident som vi hade idag... Första körningen sen min lilla Blader fick höstvila i oktober, så han har nästan stått i två månader och inte gjort nånting alls. I måndags började vi försiktigt med en promenad. Pigg och glad som alltid. Idag hade vi riktigt finväder så jag tänkte återuppta körningen.
Tog in en glad kille, selade på och gick ut. Började med att bara tömköra. Jättepigg krabat som steppade och ville gå fort fort fort. Ett varv runt banan som vi har upplogad runt vår lägda intill gården, sen klev vi i skaklarna. Inga problem, han vet precis hur man ska göra och ställer sig rätt direkt och står still tills jag är klar. Sen gick vi ett varv till runt banan och stannade för att koppla på stöttingen. Den hade frusit till lite så det tog en stund innan jag fick fast den. Lite otålig hann han bli men han var ändå duktig. När jag väl fick fast den fortsatte vi och jag tänkte bara köra ett varv till och sen avsluta. Euhm...
Vi hann gå 1/4 varv. Sen tyckte han att det var lite väl lattjo och bockade och sparkade bakut, och landade med höger bak på fel sida om skakeln...
Jaha, först ett förvånat skutt framåt, sen alltmer panik och till slut fullt sken. Jag var dum som en kossa och hängde kvar i tömmen och försökte få stopp, men han for ut i djupsnön och då hade jag inte en suck utan stod såklart på näsan i världens djupdykning... Upp och iväg efter hästen, men då såg jag att han fortsatte banan runt så jag sprang åt motsatt håll - genom djupsnön - och mötte honom. När han kom farandes ställde jag mig som en fågelskrämma och ptrooade, han vek av upp mot hagen och där blev det lite naturligt stopp, han började dock ladda för att fortsätta springa, men så vek han av igen och kom fram till mig. När han väl stod still fick jag tag i tömmarna, och då skuttade han tillbaka själv och sen stod han där och gömde huvudet i famnen på mig en stund. Tömmarna var helt intrasslade i skaklar och stötting, så även fast jag kopplade ifrån direkt så satt han ju ändå fast. Det tog ett bra tag att få loss allting, var lite rädd att han skulle försöka backa därifrån för då hade allt följt med, men han stod stilla. Det var som att han äntligen fattade att jag bara ville hjälpa till.När han väl var loss gick vi ett varv runt banan igen bara i töm. Han traskade på som vanligt, lite spänd första 100 m men sen var han som vanligt, fast den här gången var han väldigt mycket mer lyhörd än förut, jag behövde bara krama lite lätt i tömmen. Tog in honom på volt och bad om trav för att se om han haltade men det var okej. Så. På det igen. Daskade tömmarna mot bakbenen, tog körpisken och dunsade mot benen med tjocka änden, helt lugn. Släpade fram bara skaklarna och parkerade honom i dom, han stod helt lugnt som alltid annars. Smällde och slamrade och grejade utan reaktion. Lyfte upp mot sidorna och dunkade ner dom i marken - ingen reaktion. Så jag spände för och ledde honom första tio m, lite spänd allra första stegen men sen var det lugnt. Så jag körde ett varv till runt banan, kopplade ifrån och avslutade. Pust...
Pålle klarade sig alltså med blotta förskräckelsen. Precis när vi kom in i stallet anlände en kompis som är hovslagare som skulle sko ponnyn. Hon har mycket erfarenhet inom körning och hjälpte mig att titta lite på honom. Han var helt som vanligt i stallet. Glad och nyfiken. Det enda vi hittade på honom var detta skrapsår på insidan bakbenet:
Det är bara ytligt men såklart ömt. Så jag sprayade på blåspray, ska fylla på lite ikväll.
Jag då? När jag gick med honom sista varvet kände jag nåt konstigt i byxorna, hm, en snöboll size tennisboll hade hittat ett bo i trosorna - kallt som stryk, men det kände jag alltså inte förrän jag själv hade börjat andas igen.
Inne i stallet kände jag hur ont det gjorde att andas, det ska jag säga er att hade det varit en vanlig dag hade jag för det första aldrig lyckats kuta så långt genom djupsnö med dom kläderna på mig, oavsett om jag hade all tid i världen på mig. Adrenalin är en fiffig uppfinning... Min kompis hörde hur det pep i luftrören när hon stod ett par meter bort. Sen tyckte jag att det sved lite på sidan:
Jaja. Jag är mest glad över att det gick så bra som det gjorde, han hade ju kunnat gå omkull, springa ut på grannens lägda som ligger precis intill banan och är plöjd och därmed ganska garanterat hade gjort sig väldigt illa, grejerna hade kunnat gått sönder och fastnat i tömmarna... Är väldigt lättad över att han ändå var så pass lugn efteråt. Försöker intala mig att sånt händer, alla körhästar får nån gång vara med om det, och nu var det helt enkelt vår tur. Han är väldigt klok och efteråt var han som sagt väldigt lyhörd och lyssnade på minsta vink från mig. Det var som om han förstod att det nog var bäst att lyssna på vad matte hade att säga ändå. Sen är jag ganska stolt över mig själv, att jag dels behöll fattningen och sen att jag tog tag i att köra honom direkt efteråt. Sen att jag har lite efterchock just nu, fryser som en skata och skakar i hela kroppen, det hör väl kanske bara till.
Men gjorde jag rätt? Jag kanske var dum i huvudet som tänkte att jag inte skulle avsluta när han var så rädd? Just då kände jag bara att jag absolut inte kunde ställa in honom i stallet med en skentur som sista minne... Men här sitter jag nu och undrar om jag var knäpp... Jag själv är grön inom körning. Jag har själv kört in Balder och allt har gått jättebra. Vi har smällt av en lös skakel förut men även det gick bra och han har varit helt trygg med allt. Dagens utbrott kom sig ju efter att han busat till av glädje, han var bara lycklig och skuttade lite för mycket... Nu är jag ju lite rädd för hur det kommer gå i fortsättningen, vad han kommer minnas osv. Kanske han kopplar ihop stöttingen med obehag? Skaklarna gick ju bra sen, men ja... Usch!
Sv: Körfolkets snacktråd!
Usch din stackare!
Jag vet hur det känns för jag och min Kalle gjorde exakt samma sak i torsdags!
Han fick tom nästan samma skada som din och jag hade kunnat slå något hårt i huvudet på mig själv för att jag inte gjorde saker bättre och smartare.
Hoppas du och pållen mår bättre nu iallafall!
Usch din stackare!
Jag vet hur det känns för jag och min Kalle gjorde exakt samma sak i torsdags!
Han fick tom nästan samma skada som din och jag hade kunnat slå något hårt i huvudet på mig själv för att jag inte gjorde saker bättre och smartare.
Hoppas du och pållen mår bättre nu iallafall!
Sv: Körfolkets snacktråd!
Ja fy vad jobbigt det känns! Har du kört Kalle nåt efteråt? Jag kände lite att "vafan det där hade jag ju kunnat förutse, jävla smartarsle", men det var bara en busbock som hamnade fel. Han har aldrig bockat när jag jobbat honom förut, i hagen kan det vara rodeo, men med selen på brukar han mest bara vilja trava och rikta överskottsenergin framåt - inte uppåt. Man kan ju alltid hoppas att även han tar lärdom av det på ett positivt sätt och inte skuttar nån mer gång, men säker kan man ju aldrig vara...
Ja fy vad jobbigt det känns!
Har du kört Kalle nåt efteråt? Jag kände lite att "vafan det där hade jag ju kunnat förutse, jävla smartarsle", men det var bara en busbock som hamnade fel. Han har aldrig bockat när jag jobbat honom förut, i hagen kan det vara rodeo, men med selen på brukar han mest bara vilja trava och rikta överskottsenergin framåt - inte uppåt. Man kan ju alltid hoppas att även han tar lärdom av det på ett positivt sätt och inte skuttar nån mer gång, men säker kan man ju aldrig vara... Sv: Körfolkets snacktråd!
Jag gjorde som du och tömkörde direkt efter skenturen. Jag provade också att peta och "störa" lite kring bakdelen vilket funkade bra. Efter detta har jag inte provat igen pga mörker och lera och att jag måste slicka mina egna mentala sår lite
Jag gjorde som du och tömkörde direkt efter skenturen. Jag provade också att peta och "störa" lite kring bakdelen vilket funkade bra. Efter detta har jag inte provat igen pga mörker och lera och att jag måste slicka mina egna mentala sår lite
Sv: Körfolkets snacktråd!
Ja de där mentala såren kommer spöka väldigt länge... Jag är nöjd att jag ändå kopplade på skaklarna och tömkörde med dom. Så är iaf DET steget redan gjort inför nästa gång. Men att köra med stötting igen kommer nog bli ganska läskigt för min egen del.
Ja de där mentala såren kommer spöka väldigt länge... Jag är nöjd att jag ändå kopplade på skaklarna och tömkörde med dom. Så är iaf DET steget redan gjort inför nästa gång. Men att köra med stötting igen kommer nog bli ganska läskigt för min egen del.
Sv: Körfolkets snacktråd!
*lånar lite knapp här*
Äntligen har jag fått köra våran fina tjej! Premiärtur idag i det fantastiska vädret.
Har nog inte presenterat oss ännu.
Här har ni familjens "Nora", ett underbart sto bara 4 år gammal men det känns som hon är mycket äldre och klokare än sin unga ålder.
Har inte blivit körd på flera månader, men är man en klok travare så är det bara att hänga på vagnen och bege sig ut. Inga problem här inte, och gladare häst får man nog leta efter.
[/URL]
Här är öronen noga bakåtvinklade för att höra mattes kommandon, det kan ju komma en smackning som säger att vi ska trava
*lånar lite knapp här*
Äntligen har jag fått köra våran fina tjej! Premiärtur idag i det fantastiska vädret.
Har nog inte presenterat oss ännu.
Här har ni familjens "Nora", ett underbart sto bara 4 år gammal men det känns som hon är mycket äldre och klokare än sin unga ålder.
Har inte blivit körd på flera månader, men är man en klok travare så är det bara att hänga på vagnen och bege sig ut. Inga problem här inte, och gladare häst får man nog leta efter.
Här är öronen noga bakåtvinklade för att höra mattes kommandon, det kan ju komma en smackning som säger att vi ska trava
Sv: Körfolkets snacktråd!
Min tränare säger att är bara grundarbetet bra utfört så brukar en olycka inte innebära någon större katastrof. Jag välte med min ponny i våras, trodde att det skulle vara kört eftersom han är rätt så känslig, men 10 dagar senare debuterade vi i LB och klarade kvalgränsen. Jag tog det värre än vad han gjorde, och så verkar det ha varit i ert fall med
Jag tror det var bra att du körde honom direkt efter, så att han fick ett trevligt minne med sig hem
Min tränare säger att är bara grundarbetet bra utfört så brukar en olycka inte innebära någon större katastrof. Jag välte med min ponny i våras, trodde att det skulle vara kört eftersom han är rätt så känslig, men 10 dagar senare debuterade vi i LB och klarade kvalgränsen. Jag tog det värre än vad han gjorde, och så verkar det ha varit i ert fall med
Jag tror det var bra att du körde honom direkt efter, så att han fick ett trevligt minne med sig hem
Egonson_
Trådstartare
Sv: Körfolkets snacktråd!
Sådant är skitläskigt, körolyckor är hemskast av allt tycker jag, ändå kör jag
Jag tycker du gjorde RÄTT, som körde direkt! Nu har pålle det senaste minnet med körning i det positiva facket! Kommer underlätta SÅ mycket i framtiden!
Som du säger det händer de flesta, kanske inte med alla hästar och alla reagerar olika men det händer nog alla som kör häst mer än enstaka gång. Man lär sig på det, så brukar jag se det.
Sådant är skitläskigt, körolyckor är hemskast av allt tycker jag, ändå kör jag
Jag tycker du gjorde RÄTT, som körde direkt! Nu har pålle det senaste minnet med körning i det positiva facket!
Kommer underlätta SÅ mycket i framtiden!Som du säger det händer de flesta, kanske inte med alla hästar och alla reagerar olika men det händer nog alla som kör häst mer än enstaka gång. Man lär sig på det, så brukar jag se det.
Sv: Körfolkets snacktråd!
Ja, håller med helt om det.
Jag voltade med vagn för några år sen. Selen gick i delar, vagnen klarade sig någorlunda, hästen skenade iväg några meter och jag + passagerare fick hjärnskakning.
Vi fick låna en sele på naturbruksgymnasiet som låg precis bredvid och körde hem igen, direkt efter olyckan
Tur jag har en snäll häst, för jag hade knappt en aning om var vi var nånstans!
Han är en alldeles fantastisk körhäst fortfarande
Ja, håller med helt om det.
Jag voltade med vagn för några år sen. Selen gick i delar, vagnen klarade sig någorlunda, hästen skenade iväg några meter och jag + passagerare fick hjärnskakning.
Vi fick låna en sele på naturbruksgymnasiet som låg precis bredvid och körde hem igen, direkt efter olyckan
Tur jag har en snäll häst, för jag hade knappt en aning om var vi var nånstans!
Han är en alldeles fantastisk körhäst fortfarande
Sv: Körfolkets snacktråd!
Tack till alla som tagit sig tid att svara!
Nu har värsta chocken hunnit lägga sig, och jag har träningsvärk i precis HELA kroppen, inkl på smalbenen. Att springa fort som fan med storkängor i djupsnö var visst bra träning! Jag behövde bara "lite" motivation för att göra det.
Nu när jag lugnat ner mig lite tror även jag att det är mest jag som kommer ha hjärnspöken. Hästen är precis lika pigg och glad som alltid och fick ju som sagt med sig ett positivt och avslappnat sista minne hem. Imorgon planerar jag att först tömköra en sväng i skogen så att han får lyfta på benen och koncentrera sig, och sen spänna för igen. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång...
Tack till alla som tagit sig tid att svara!
Nu har värsta chocken hunnit lägga sig, och jag har träningsvärk i precis HELA kroppen, inkl på smalbenen.
Att springa fort som fan med storkängor i djupsnö var visst bra träning! Jag behövde bara "lite" motivation för att göra det. Nu när jag lugnat ner mig lite tror även jag att det är mest jag som kommer ha hjärnspöken. Hästen är precis lika pigg och glad som alltid och fick ju som sagt med sig ett positivt och avslappnat sista minne hem. Imorgon planerar jag att först tömköra en sväng i skogen så att han får lyfta på benen och koncentrera sig, och sen spänna för igen. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång...
Sv: Körfolkets snacktråd!
Ojoj läskigt, men precis som när man ramlar av att man ska upp ign på hästryggen måste de ju gälla körningen likaväl??
Bra att du körde de räddade nog er från att bli rädda ska du se, så länge inte häs och kusk är allvarligt skadade tycker jag man ska köra direkt efter nått läskigt har inträffat=)
KL
Idag körde vi i ridhuset första gången jag testade att rygga lite, och de gick super. De vart lite för mkt samling i ena hörnet och Jorunn slog över in i passage
Vi får jobba lite mer på att bli körhästar haha tar ett tag å slå över från dressyrhäst till körhäst
Men hon började faktiskt söka sig neråt idag när jag körde och gick i ritkigt trevlig form stundvis.
Tränade mkt påökningarna samt igångsättningarna i trav, jorunn är ju av de slöare typen så vi behöver jobba mer påatt bli kvickna vid igångsättningarna till trav.
Jorunn tycker vi kan ta de om 10 steg medans jag inte håller med
Det är som hon säger.. jaaaa jaaaaa luuuugna neeer dig va skaaaaa.. snart=)
Ojoj läskigt, men precis som när man ramlar av att man ska upp ign på hästryggen måste de ju gälla körningen likaväl??
Bra att du körde de räddade nog er från att bli rädda ska du se, så länge inte häs och kusk är allvarligt skadade tycker jag man ska köra direkt efter nått läskigt har inträffat=)
KL
Idag körde vi i ridhuset första gången jag testade att rygga lite, och de gick super. De vart lite för mkt samling i ena hörnet och Jorunn slog över in i passage
Vi får jobba lite mer på att bli körhästar haha tar ett tag å slå över från dressyrhäst till körhäst
Men hon började faktiskt söka sig neråt idag när jag körde och gick i ritkigt trevlig form stundvis.
Tränade mkt påökningarna samt igångsättningarna i trav, jorunn är ju av de slöare typen så vi behöver jobba mer påatt bli kvickna vid igångsättningarna till trav.
Jorunn tycker vi kan ta de om 10 steg medans jag inte håller med
Det är som hon säger.. jaaaa jaaaaa luuuugna neeer dig va skaaaaa.. snart=)
Sv: Körfolkets snacktråd!
Jo det är väl som när man åker av, upp igen direkt! Kul att det går så bra för er.
KL
Nu andas jag ut lite igen!
Min duktiga kille och jag var ute på vårt längsta pass nånsin idag. Jag hade egentligen bara tänkt tömköra eftersom det blåste så hemskt förut, men det hann lugna sig så pass att jag tordes köra honom också. Först tömkörde jag honom länge i skogen och på vägen ovanför vår gård, där var snön orörd och tre dm djup så det var bara till å pulsa. Mycket glad pålle ville som vanligt gå så fort att matte fick springa så det vankas nog mer träningsvärk imorgon...
På ett ställe i skogen gick vi längs en väg där skogsmaskiner har kört sönder. Det är jättedjupa spår (spåren är nästan 1 m djupa på sina ställen) som man går i, och där har det ju legat vatten förut som frusit till. Balder knallade på så bra och plötsligt försvann fötterna under honom, stackars plutt blev alldeles förskräckt. Men bara jag lugnat honom kunde jag gå fram och leda honom förbi. Då gick han så snällt! Bara därför gick vi samma lilla slinga en gång till *pust* och då gick han först även när marken försvann. Lite tveksam såklart och han skuttade upp på kanten av spåret ett par gånger, men han GICK, och det blev jag så stolt över!
Jaja. När vi varit ute och pulsat djupsnö i ca 30 min släpade jag fram skaklar och stötting. Han blev lite brydd men inget stressat, men jag däremot hann bli djävulskt nervös... Ställde honom i skaklarna och lyfte och slog med dom. Första gången skuttade han till och klev ur, men sen stod han still som vanligt. Så spände jag för. Tog först vänster sida och gick över till höger, och då börjar hästen gå... Tur som en tokig hade jag handen genom tömmen så jag gick på sidan och höll höger hand i tömmen och vänster hand i skakeln och ptrooade. Fick aldrig tag i andra tömmen men han styrde ut sig i en driva och stannade så jag kunde skynda mig att koppla på riktigt. Pust...
Sen ledde jag honom ur drivan, stannade, tog tömmarna och körde. Han traskade på precis lika glatt som alltid! Vi gick en liten runda i skogen på kanske tio minuter, sista biten åkte jag på stöttingen (vilket är så himla mycket lättare, då behöver jag ju inte snubbla efter och behöver inte bromsa lika mycket hela tiden). Han var ett riktigt A-barn och skötte sig SUPER! Väl hemma spände jag ifrån och avslutade. Duktiga duktiga killen var ordentligt svettig, men det är ju inte så konstigt, vi har aldrig varit ute så länge förut, framför allt inte i djupsnö.
Så nu känns det lite bättre igen! Imorgon får han vila, kan tänka mig att det blir träningsvärk på både mig och pålle. Men på söndag tar vi en tur igen!
Jo det är väl som när man åker av, upp igen direkt! Kul att det går så bra för er.
KL
Nu andas jag ut lite igen!
Min duktiga kille och jag var ute på vårt längsta pass nånsin idag. Jag hade egentligen bara tänkt tömköra eftersom det blåste så hemskt förut, men det hann lugna sig så pass att jag tordes köra honom också. Först tömkörde jag honom länge i skogen och på vägen ovanför vår gård, där var snön orörd och tre dm djup så det var bara till å pulsa.
Mycket glad pålle ville som vanligt gå så fort att matte fick springa så det vankas nog mer träningsvärk imorgon... På ett ställe i skogen gick vi längs en väg där skogsmaskiner har kört sönder. Det är jättedjupa spår (spåren är nästan 1 m djupa på sina ställen) som man går i, och där har det ju legat vatten förut som frusit till. Balder knallade på så bra och plötsligt försvann fötterna under honom, stackars plutt blev alldeles förskräckt.
Men bara jag lugnat honom kunde jag gå fram och leda honom förbi. Då gick han så snällt! Bara därför gick vi samma lilla slinga en gång till *pust* och då gick han först även när marken försvann. Lite tveksam såklart och han skuttade upp på kanten av spåret ett par gånger, men han GICK, och det blev jag så stolt över! Jaja. När vi varit ute och pulsat djupsnö i ca 30 min släpade jag fram skaklar och stötting. Han blev lite brydd men inget stressat, men jag däremot hann bli djävulskt nervös...
Ställde honom i skaklarna och lyfte och slog med dom. Första gången skuttade han till och klev ur, men sen stod han still som vanligt. Så spände jag för. Tog först vänster sida och gick över till höger, och då börjar hästen gå... Tur som en tokig hade jag handen genom tömmen så jag gick på sidan och höll höger hand i tömmen och vänster hand i skakeln och ptrooade. Fick aldrig tag i andra tömmen men han styrde ut sig i en driva och stannade så jag kunde skynda mig att koppla på riktigt. Pust...Sen ledde jag honom ur drivan, stannade, tog tömmarna och körde. Han traskade på precis lika glatt som alltid! Vi gick en liten runda i skogen på kanske tio minuter, sista biten åkte jag på stöttingen (vilket är så himla mycket lättare, då behöver jag ju inte snubbla efter och behöver inte bromsa lika mycket hela tiden). Han var ett riktigt A-barn och skötte sig SUPER! Väl hemma spände jag ifrån och avslutade. Duktiga duktiga killen var ordentligt svettig, men det är ju inte så konstigt, vi har aldrig varit ute så länge förut, framför allt inte i djupsnö.
Så nu känns det lite bättre igen!
Imorgon får han vila, kan tänka mig att det blir träningsvärk på både mig och pålle. Men på söndag tar vi en tur igen!Sv: Körfolkets snacktråd!
KL
Jag har köpt vagn nu hämtar den om 3 veckor=)
Det vart en NHS-sulky, fick tag på en, de föll på en sån tack vare att den går att fälla ihop och in i bilen. Vilket blir billigaste alternativet för att kunna tävla.
Köpa nytt släp är inte aktuellt eller köra 2 bilar.
Nu gäller de bara att hitta en groom som vill åka med när vi tävlar=)
KL
Jag har köpt vagn nu hämtar den om 3 veckor=)
Det vart en NHS-sulky, fick tag på en, de föll på en sån tack vare att den går att fälla ihop och in i bilen. Vilket blir billigaste alternativet för att kunna tävla.
Köpa nytt släp är inte aktuellt eller köra 2 bilar.
Nu gäller de bara att hitta en groom som vill åka med när vi tävlar=)
Sv: Körfolkets snacktråd!
Vad härligt att det gått bra efter sist Alltid läskigt när det blir fel och extra läskigt när man kör tycker jag.
Niela: Härligt att du beställt en vagn nu Hoppas ni blir nöjda med den.
Kl
Jag tog ut L på en promenad idag och han var riktigt dryg idag Småsprang, knödde och allmänt oupfostrad. Misstänker att han har/hade lite överskottsenergi eftersom de fick vara inne ett par timmar extra igår på grund av stormen. Ja, det går väl över det också, men trist och jobbigt när han är sån speciellt när han har broddar och inte jag. Det var liksom svårt att hålla sig på fötterna när han skulle buffas
Vad härligt att det gått bra efter sist
Alltid läskigt när det blir fel och extra läskigt när man kör tycker jag.Niela: Härligt att du beställt en vagn nu
Hoppas ni blir nöjda med den.Kl
Jag tog ut L på en promenad idag och han var riktigt dryg idag
Småsprang, knödde och allmänt oupfostrad. Misstänker att han har/hade lite överskottsenergi eftersom de fick vara inne ett par timmar extra igår på grund av stormen. Ja, det går väl över det också, men trist och jobbigt när han är sån speciellt när han har broddar och inte jag. Det var liksom svårt att hålla sig på fötterna när han skulle buffas Sv: Körfolkets snacktråd!
Kl
Ja, jag har fortsatt att promenera mitt monster och han börjar verkligen bli otrevlig nu när han vilat från arbete i en och en halv vecka Det riktigt känns hur det kryper i kroppen på honom nu. Så jag funderar på att börja rida ett par dagar i veckan nu för att ventilera energin lite, jag vägrar faktiskt köra fram till våren, det är för kallt helt enkelt. Men, han är ju bara fyra och jag skulle egentligen vilja att han fick vilat ordentligt i vinter. Å andra sidan vill jag inte att han ska bli för odräglig att ha att göra med eftersom jag inte har (eller kan ha) honom hemma och således är beroende av att andra ska tycka att han är ok att ha att göra med. Hur gör ni andra med vintervila? Hur tänker ni kring unghästar och vila?
Kl
Ja, jag har fortsatt att promenera mitt monster och han börjar verkligen bli otrevlig nu när han vilat från arbete i en och en halv vecka
Det riktigt känns hur det kryper i kroppen på honom nu. Så jag funderar på att börja rida ett par dagar i veckan nu för att ventilera energin lite, jag vägrar faktiskt köra fram till våren, det är för kallt helt enkelt. Men, han är ju bara fyra och jag skulle egentligen vilja att han fick vilat ordentligt i vinter. Å andra sidan vill jag inte att han ska bli för odräglig att ha att göra med eftersom jag inte har (eller kan ha) honom hemma och således är beroende av att andra ska tycka att han är ok att ha att göra med. Hur gör ni andra med vintervila? Hur tänker ni kring unghästar och vila?- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
”En viskande revolution i TR”- Hästnyheter Aachenremmen i sig behöver inte vara dålig, men den får inte spännas för hårt såklart. Fram med bra mätverktyg och undersök alla starter.
- Mirtai
- Svar: 6
- Visningar: 198
- Hästnyheter
-
Hästar som gapar kan ha skador i munnen enligt ny studie- Hästnyheter En ny studie visar att dressyrhästar med munskador ofta uppvisar konfliktrelaterade beteenden, som ökad frekvens av munöppning under...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 73
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
🎄Jul 2024🎄- Hemmet Har än så länge bara druckit julmust och ätit Annas saffranspepparkakor . De var väldigt goda, Pyntar nog i slutet av månaden. Förra...
- Islandshästryttare
- Svar: 32
- Visningar: 339
- Allmänt
-
Parfym- Kläder & Bli fin Yum Pistachio är såååå trevlig! :love:
- Monimaker
- Svar: 86
- Visningar: 2 443
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Passar inte med min hund :(
- Hundträning Ja lite såhär jag känner, tyvärr. För kan som sagt inte ens synas eller höras om någon annan ska kunna valla henne. Just för att då vill...
- Ragdoll
- Svar: 5
- Visningar: 190
- Hund
Hästrelaterat
-
WE-tråden- Övr. Grenar Med byten. Eller, det ska vara det, vad vi gör är ibland lite oklart🙈
- Fiorano
- Svar: 500
- Visningar: 46 052
- Grenar
