Ja det är ju det spannet också. Jag har som sagt inga tävlingsambitioner alls utan vill kunna träna, utvecklas och ha kul med en trevlig känsla. Hästen behöver inte vara helt klar och göra perfekta öppnor/slutor/byten men jag vill att grunden ska finnas.
Jag köpte en häst som på pappret var allt det där (nästan, slutor vet jag inte om han faktiskt kunde?) men i grunden hopphäst (BWP). Tyckte jag hade tagit i ordentligt och lade 125000. Han var 15 år, hade tävlat 1.20 hoppning i Holland, inte tävlat dressyr. Han fanns i Sverige, men bara sedan tre veckor tillbaka. Sades att vem som helst kunde rida och det fanns trevliga filmer och bilder. Åkte och provred och han motsvarade beskrivningen, så jag lade handpenning och fick honom hemlevererad efter några veckor. Han var supersnäll i all hantering, men något svår att lasta ensam, men om man var två och hade en lina gick han på utan knussel.
Fick veta bara sådär i förbifarten att förresten, han har stått i ett halvår och behöver ridas igång, så jag tog det lite lugnt i början. Åkte av första gången vi fattade galopp för han blev rädd för sin egen fis och skuttade åt sidan och jag var helt oförberedd. Fnissade bara lite och hoppade upp igen och fortsatte. Han jade jättefina gångarter och verkade väl inriden och utbildad och efter ett tag började jag rida honom på ridlektioner och han funkade klockrent i grupp. Men han blev rädd för ALLT och hoppade åt sidan för jackor, täcken, folk på läktaren, solstrålar osv. Först blev jag också rädd, men lärde mig till sist att hantera det. Han funkade superbra på uteritter ensam och med sällskap, inte många rädslor eller skutt där. Tills katastrofen inträffade och han blev rädd för något (på läktaren? i spegeln? vid dörren?) och stegrade och vände runt samtidigt så vi välte över och jag fick honom över ena benet. Efter det vågade jag inte rida honom (på ett tag). Han skickades på tillridning, blev halt, rehab, skickades på försäljning, jag tog tillbaka honom och fortsatte rida honom på lektioner och hoppträningar (trots problem med att hålla honom efter hinder) och allt var frid och fröjd ett tag, tills han kändes oren och han blev utdömd för artros. Jag kan inte bevisa något, men jag tänker nog att han var avställd pga samma skador/besvär och att han funkade ett tag efter behandlingen, men problemen fanns ju kvar. Hade jag röntgat innan köp hade jag åtminstone vetat.
Lärdomen av detta då? Köp inte så pass dyr häst utan att röntga, fråga om allt man kan tänka sig (mina efterforskningar i efterhand visade att han utmättes från förra ägarna i Holland som var ett företag, inte att "ägarens dotter tröttnade" som min säljare sa och att han hoppats på Hackamore av dem, att han tävlats av ridskoleelever på ridskoletävlingar och inte på någon officiell tävling och förmodligen också varit ridskolehäst) , provrid flera gånger om det behövs. Importerad häst utan historik är en chansning, även om den står i Sverige nu.
hoppnivån är egentligen inte viktig 1 m är väl min maxgräns vad jag vågar hoppa, hästen ska tycka att det är kul med småskutt.
med grunden menar jag att hästen förstår hjälpen men att det är helt okej att behöva "träna vidare" och att rörelserna fortfarande behöver utvecklas. Byten behöver inte vara befästa men gärna påbörjade.
