delvis KL
Men snälla, det är väl långt från alla hästar som får gå rävjakt tex. Grejen på Irland är att man har en häst för varje grej. Därför tycker många att hästarna är dåligt ridna, men de har alla egen mark och egna stall och hästarna används inte hela året utan de används för säsongen som är igång. Det är väldigt många hästar på Irland som gjort allting som unghästar, för miljöträningens skull, men många hästar skolar man väl ungefär som i Sverige. Har man en jakthäst så går den jakt under säsongen september till mars. Sen går den på bete och vilar. Har man en hopphäst rids den från mars till oktober då tävlingssäsongen är igång. Det är inte så att man håller igång hästarna hela året, utan stora delar av året går de flesta irländska hästar på bete.
Sen är det ju så att när svenskar köper häst från Irland ska de har en så billig häst som möjligt och då är det ju klart att de är skolade och kanske rent av hanterade därefter också. Vill man ha en skolad häst finns det mängder av sådana på Irland också, men de är i en annan prisklass. De flesta som vänder sig till Irland är ponnyköpare som vill ha en renodlad tävlingsponny för de allra högsta klasserna. De kostar därefter också. Resten är de som vill ha en trygg hobbyhäst och så fattar liksom inte svenskarna att de där trygga hobbyhästarna är liksom dyra över hela världen!! Det finns massor med människor på Irland som vill ha en sådan häst också och som är villiga att betala. Skickar man en sådan till tex England som mamma-dotter häst så är det en prislapp på 200.000:- för den. Men svensken som kommer över ska ha en sådan trygg och trevlig, gärna snygg också, för 35.000:-. Då blir det någonting man får tumma på. Och då är det ofta ridningen. Eller att folk köper från mindre seriösa ställen.
Ska man ha kvalitet får man betala för det. Precis som i Sverige. Den fina skillnaden på Irland och Sverige är att man slipper alla korsningar på Irland. De har liksom 2-3 st raser och där är alla liksom. I Sverige riskerar man att få travarkorsningar, islandskorsningar, någonting med fjording i etc. Någon har betäckt sin kbl -travare med en ponnyhingst och så tror man att det ska bli trevliga hobbyhästar. Men även de som rider på hobbynivå är ju liksom intresserade av kvalitet.
Någonting man också missar i Sverige är att det utomlands finns massor med roliga amatörtävlingar och ligor vilka sväljer en enorm mängd hästar. Det har vi inte i Sverige. I Sverige tävlar proffsen med amatörerna och den normala heltidsarbetande hobbyryttaren rider samma klasser som de som jobbar heltid med hästarna. Så de där lugna autopiloterna finns det liksom inte ett överskott på eftersom de är attraktiva i hela världen, även på den inhemska marknaden. Och har man en snygg trevlig valack som hoppar med öronen framåt säljer man den hellre till USA eller England för ett par hundra tusen än till någon svensk som vill betala 35.
Se bara på b-ponnyerna på Irland. De finns inga sådana att köpa längre eftersom de har U-7 ligan för barnen under 7 år. De tävlingarna sväljer ju enorma mängder snälla, välridna b-ponnys. Och än en gång, många barn på Irland har 4-5 st egna ponnyer hemma som de rider. Det är liksom inte samma kostnader där som här. Och alla har egna stall.
