Köpa äldre hund?

[svea]

Vad är det för för- respektive nackdelar med att köpa en hund som inte är en liten valp 8-12 veckor? Om vi förutsätter att den inte är problemhund eller från problemhem alltså.

 

[Tippan]

Inga!! Om du trivs med hunden och den är väluppfostrad så tacka o ta emot! Tänk att slippa valptiden när de kissar och behöver ständig passning. Jag blir galen över att ännu inte kunna lämna min unghund hemma lika länge som min äldre hund. Dvs över 3 h om det skulle krisa någon gång. Nu hamnar jag inte ofta i situationen att jag måste lämna de 6-7 h, men gör jag det så skulle det vara skönt att kunna, vilket jag inte kan än på ett bra tag *sucka*

 

[**BORTTAGEN**]

nackdelen är väl att du inte får så många härliga år om den får dö en naturlig död än om du köper en valp=(

 

[sune4you]

Nästan bara fördelar tycker jag!!! Om du inte vill torka kiss och bajs, köpa nya skor och gå långsamt.

Nackdelar: bilderna som man har i huvudet av en liten gosig valp i olika situationer, att man känner igen valpen i hunden. Men det är ju bara emotionella skäl inga rationella...

 

[Vitsippan]

Köper du en vuxen hund så vet du vad du får. En valp är ju ett oskrivet kort, så att säga.

 

[wera]

Det finns både för och nackdelar med allt . Fördelen med en valp är att man oftast kan fostra/prägla hunden mer som man själv vill....Det betyder inte att äldre hundar inte blir som man själv vill. Man slipper ju som sagt var kiss o bajs åldern med en äldre hund. Men man missar ju den underbara valpåldern när de ska upptäcka världen.....och luktar inte valpar gott
Hur gammal hunden än är så lovar jag att du kommer älska den ändå

/Wera

 

[Indiana_Jones]

Min förra cocker fick jag vid ett års ålder och den jag har nu vid tio veckor.

Fördelarna med första hunden: han var rumsren, han var van att vara ensam, van att åka bil, van vid hästar (men det var ju TUR ) o.s.v. Nackdelarna var att trots han inte var en problemhund så var vissa mindre önskvärda beteenden befästa, f.a. hans hysteriska SKÄLLANDE i vissa situationer. Det är ju möjligt att det hade blivit så ändå, men det kanske hade gått att få det annorlunda. Vidare så är det det där att inte veta vad som har hänt. Min hund hade det inte dåligt hos sina första ägare, men anledningen till att de sålde honom var tidsbrist. Och det finns en del saker som var mindre bra med honom som kan ha berott på att han var understimulerad under sitt första år.

Trots detta var han en jättetrevlig hund som jag fortfarande saknar. Han dog av sjukdom i höstas vid endast fem års ålder.

Min nya hund är ju fördelarna med att hon är mer formbar. Å andra sidan får man ju själv göra allt grovjobb med rumsrenhet, ensamhetsträning o.s.v. Så kan man sammanfatta det hela. Hon är otroligt mycket roligare på vissa sätt för att hon är lugnare och inte skäller hysteriskt i vissa situationer, men det kan ju bero på hennes personlighet.

Skulle jag ha en ny hund så har jag ingen klar uppfattning om det skulle bli valp eller vuxen. Det beror på vad som fanns tillgängligt. Vår borzoihane är också omplacering (vid 6 månader, nu är han 4 år).

Ska du inte ha en cocker? De är mjuka, snälla och följer ägaren (iaf mina har varit sådana). Det finns omplaceringar på www.cockerklubben.nu + valpar förståss

Anneli

 

[plastik]

Men sådant kan man ju inte veta i förväg.
Köper man en lite äldre hund kanske man har turen att just den hunden är ämnad för att leva flera år till, medan mycket kan hända hunden även som valp.

 

[svea]

Nä, terrier ska det vara. Eller kanske möjligen något taxigt.

 

[**BORTTAGEN**]

Nä det klart men köper man en hund på 14 år vetman att den kan dö av ålder när som helst medans man köper en valp på 8 veckor så är det ju större chans att den blir kvar iaf 10 år i familjen OM den får vara frisk=)

 

[Lejonelle]

En vuxen hund klarar ofta en omplacering men flera omplaceringar lämnar sår i själen. Så om du tar hand om en vuxen hund, var snäll och gör det på livstid, placera inte om den igen.

En vuxen hund som varit med om flera separationer kan vara väldigt otrygg och knyter sig ofta hårt till dig. Lev upp till förväntningarna.

Många vuxna omplaceringar kommer "ut på marknaden" för att det är något problem som gör att ägaren vill bli av med hunden. Hunden var jobbigare än man trodde, den skäller, tuggar sönder saker, kan inte lämnas ensam osv. Har hunden ett problembeteende så ställer det ju högre krav på dig. Men många vuxna hundar säljs pga ändrade familjeförhållanden och har inga problem över huvud taget, och blir härliga, okomplicerade familjemedlemmar.

Även en vuxen omplaceringshund kräver mycket tid i början så tro inte att det bara är att tuta och köra, ge den tid att knyta an och att känna sig hemma. Specierllt om den har ett problembeteende som du ska försöka komma tillrätta med.

Lycka till!
Lejonelle

 

[svea]

Hund med problembeteende tänker jag försöka undvika i det längsta... En av anledningarna till att överväga en lite äldre hund är just att kunna se tydligare hur den är i personlighet och temperament. Sen förstår jag givetvis att man inte kan bli lovad en dans på rosor för det, utan att problem kan uppstå även med en äldre hund som får byta miljö.

Det verkar alltså som om det är ganska smidigt att köpa/ta över en vuxen hund, om den i övrigt är vettig och lätthanterlig.

Men hur är det med yngre hundar? Säg mellan 4 månader och 1-2 år? Är det något speciellt stadie i utvecklingen där man speciellt bör undvika att byta miljö på en hund?

Jag såg i tråden om rottweilervalpen att det blev en faslig reaktion på att nån skulle köpa en valp som var 16 veckor och alla började genast leta fel. Var det ett utslag av allmän Bukehysteri och felsökning, eller finns det verkligen en anledning att dra åt sig öronen om nån har äldre valpar och unghundar till salu? Personligen skulle jag vara mer förvånad om någon hade alla sina valpar sålda vecka åtta än att en eller annan uppfödare emellanåt har någon valp kvar?

Sen undrar jag om det finns några knep när man ska köpa hund, hur man kan testa om den är trygg och stabil. Mentaltest, är det något man kan göra innan man köper en äldre hund? Hur gör man med valpar? Boktips???

 

[Jadzia]

När det gäller unga valpar som säljs av annan än uppfödaren, så är risken stor att hunden var ett impulsköp. Det är också svårt att veta vilka spår denna vistelse har satt i hunden och finns det spår så syns de ofta inte på en gång. En ung valp är mycket formbar och de är rätt känsliga för många miljöbyten. Valpstackarn hinner ju aldrig bli trygg någonstans.
Att köpa äldre valp direkt från uppfödare ser jag däremot som relativt oproblematiskt.

Jag skulle också se upp med hundar som är runt 12 och 24 månader. Vid dessa två mognadsperioder omplaceras många hundar och det är mindre lämpligt. Hunden genomgår redan stora förändringar och så ska den få byta miljö också.
Dessa hundar brukar även vara stökiga.

 

[Tippan]

Ja... Nånstans mellan säg 4 mån och en tid frammåt, kanske upp till 6 mån så hamnar vissa hundar i en "spökperiod" De kommer de på att de är rädda för saker och kan stå och skälla rätt ut i luften. Jag tog min hund när hon var 5.5 mån och hon hade just kommit i spökperioden. Vet inte om det har gjort mycket att hon är så ängslig för folk Jag önskar att jag hade kunnat ta henne före eller efter den perioden. Men annars så tyckte jag inte att det var några osm helst problem att ta henne då. Visst älskar hon sin förra matte (uppfödaren), men jag är hennes riktiga matte för det...

 

[maiden]

jag köpte min hund när hon var 4½. Nackdelen var att det är svårare att uppfostra en gammal hund

 

[Vaccan]

Största frågan tycker jag är varför ,varför hunden säljs som äldre .
Felet med en äldre hund är att dåliga grejor kan vara befästa ,nästan omöjliga att bryta om man som jag och syrran tog oss an en som har problem med rätt mycket .
Man ska vara beredd på arbete -den summa problem du tänkte dej gånger tjugi ungefär

Jag skulle faktiskt kunna tänka mej äldre hund igen ,fast den gången utan problem .

 

[plastik]

Jag såg i tråden om rottweilervalpen att det blev en faslig reaktion på att nån skulle köpa en valp som var 16 veckor och alla började genast leta fel. Var det ett utslag av allmän Bukehysteri och felsökning, eller finns det verkligen en anledning att dra åt sig öronen om nån har äldre valpar och unghundar till salu? Personligen skulle jag vara mer förvånad om någon hade alla sina valpar sålda vecka åtta än att en eller annan uppfödare emellanåt har någon valp kvar?

Min hund var omkring fyra månader när han köptes och då var det bara två valpar kvar hos uppfödaren. Idag är han tre och ett halvt och både frisk och underbar. Så verkar bara uppfödarna vettiga och hunden är vet.besiktigad ua så tror jag inte det behöver vara något direkt fel på hunden bara för att den kanske inte blivit såld lika snabbt som de andra valparna. Det kan ju inte alltid vara det lättaste att bli av med runt en sju valpar bara sådär?
Dessutom sa vår uppfödare att tikarna "går åt" först, så det kanske ligger lite i vilket kön hunden har också varför just den blivit kvar?

 

[svea]

Ja, vår äldre hund var ju en sån som blev såld sist (skulle avlivats om vi inte köpte den, vi fick honom för en tusenlapp). Och visst, exteriört är han något märklig. Men maken till trevlig hund, så många roliga grejer han har hittat på och så snäll...

 

[Shettisar]

Problem hundar finns inte (väldigt sällsynta) problem ägare finns det gott om!
Man får alltid grisen i säcken vid en vuxen hund köp. Dels så har den ett inlärt beteende från första ägaren dvs valptiden, dels så har den kanske en olat från föregående hem som du kanske upplever som en olat dvs.
Men det är klart,övertar man en vuxen hund från en bekant så man vet vad man får då kan det bli ett väldigt lyckats inskaffande av vuxen hund.Men jag har inte hört eller vart med om att en vuxen omplacering inte haft något ofog med sig.
Fördelarna är som de tidigare skrev ,man slipper rumsrenhets träningen (om man har otur, inte)och av egen erfarenhet är det dubbelt så svårt att få en vuxen rumsren.Kämpar fortfarande med en 10årig Chihuahua tik.