Köpa 2 årig häst

cajo1312

Trådstartare
Behöver verkligen lite tips och idéer.

Jag är 17 år, har ridit i hela mitt liv och haft egen häst i 8 år. Jag har erfarenhet av olika hästar och äger en häst just nu men i vår blir han ensam och då behöver jag köpa en till :)

Vi bor på gård utan paddock men med tillgång till många bra gärden och långa grusvägar samt skog.

Jag är väldigt inne på att köpa en 2-åring. Men är rädd att inte klara av det. Jag har bra kontakt med tränare som jag rider för och jag hanterar unghästar dagligen just nu. Har människor i min närhet som rider in många unghästar och som föder upp hästar. Så hanteringen är jag inte orolig över. Det är inridningen jag funderar på om jag kommer göra bra..

Jag har ridit unghästar men aldrig ridit in.

Har två olika tankar. Den ena tanken är att någongång måste ju vara den första, annars kommer jag ju aldrig kunna köpa unghäst och jag kan ju faktiskt ta hjälp av andra om det är något jag inte klarar av. Den andra är att jag är rädd för att göra fel.. det är ju ändå jag som har ansvaret för hur hästen ska vara i hela sitt liv sen. (iaf grunden till det)

Så vad tycker ni? Och hur går man tillväga första gången man ska rida in sin egna häst?

Om något verkar oklart, fråga istället för att skriva några påhopp, så förklarar jag :)
 
Jag har jobbat med hästar i alla åldrar, beridit unghästar osv. Dock aldrig ridit in.
Köpte min som 2 åring, gjorde allt förarbete. Sen skaffade jag en pilot som red in (van att rida in).
Sedan tog jag över igen ;)
 
Allra helst skulle jag skicka iväg den i en månad på inridning, och sen ta hjälp av tränare när den kommer hem igen. Det är säkrast, lättast och skickar du den till någon med bra referenser vet du att du får hem en häst som förstår vad den ska göra, och som inte blir frustrerad, förvirrad eller får ett stukat självförtroende.

Jag tycker generellt sätt att ska du rida in själv så måste du ha tränare med erfarenhet av inridning med vid varje tillfälle hästen rids. Det är så pass viktigt att grunden blir rätt, annars kan det blir så att man gör sig och hästen en björntjänst. Sitta in kan man enkelt göra själv, men med det andra kan det bli helt uppåt väggarna fel och kan ta lång tid att rätta till.

Att inte rida in själv har inte så mycket att göra med om man är en bra ryttare eller inte, inridning är ett helt separat moment i sig självt och det finns hur många proffs som helst som aldrig skulle ge sig in på att rida in sina egna hästar eftersom det inte är det de är bra på. Hästar som ridits in fel får alltid problem i sina karriärer som ridhästar, eftersom de inte lärt sig förstå uppgiften rätt från början.
 
Ja det har jag också tänkt på, men hur mycket ska man göra själv först innan man skickar iväg hästen isåfall?
Kan man börja skritta uppsuttet osv själv eller är det lika bra att skicka iväg direkt? :)
 
Ja det har jag också tänkt på, men hur mycket ska man göra själv först innan man skickar iväg hästen isåfall?
Kan man börja skritta uppsuttet osv själv eller är det lika bra att skicka iväg direkt? :)

Longera med sadel och träns så den känner utrustningen väl. Befäst att smackningar är drivande och ha en signal för sakta av/stanna så att det funkar. Häng på hästen själv eller med hjälp av något annat/någon annan. Tar den det med lugnt kan man sitta på också, men använd pall som verktyg och träna hästen att stå still vid pallen. Försök aldrig kränga upp om den börjar gå iväg eller något sådant. Just sadeltvång, något du absolut inte vill att hästen skall utveckla, brukar alltid utvecklas eller visa sig precis i början på inridningen och inte sällan är det för att någonting hände som skrämde hästen. Det kan vara allt från att man la på sadeln för snabbt eller spände gjorden eller att sadeln gled för att hästen gick iväg under uppsittningen.
Om hästen tar allt med lugn så sitt på i skritt med ledare/på lina. Men stöter ni på minsta lilla att hästen börjar backa eller snurra eller tänker resa så sluta genast och gör inget mer innan den åker. Man vill absolut inte befästa "fel" reaktioner direkt.
Ta det bara lugnt med allting och när man precis börjar sitta räcker det med ett par minuter åt gången. Ha i bakhuvudet att de inte förstår att skänkeln är drivande, det måste läras in. Precis som att tygeltag är vändande. Det brukar jag träna från marken lång innan man börjar sitta på.
 
Ja det låter vettigt!

Det jag undrar lite är hur ofta man ska arbeta med en 2 åring? Tex longering, osv. Hur snabbt ska man gå framåt och hur många dagar i veckan ska man arbeta med den?
 
@cajo1312
Utan att lägga några synpunkter på om du ska köpa dig en tvååring så var det en bra artikel i senaste Ridsport om hur en unghästutbildare tränar sina tvååringar och hur hon förbereder dem för inridning.
Lästips!
 
Då kan du ju se hur och vad och hur ofta och fundera på om det är arbete du behärskar. :)

För övrigt tycker jag nog för egen del att jag hellre köper en tvååring än en treåring och hinner etablera en hel del kommandon, signaler och förtroende från marken innan jag ska klättra upp. :)
 
@LenaH
Ja precis så tänker jag också :) Känns bra att vara med innan inridningen sker och att bygga upp ett band från marken först utan att känna stress inför fortsatt utbildning från ryggen :)
 
Jag köpte min som ettåring, och när hon var två började vi nosa litegrann på det här med longering och tömkörning, kanske en gång varannan vecka, och testade även att löshoppa vilket hon absolut inte var mogen för redan den sommaren hon var två. När vi testade nästa gång, på våren när hon skulle fylla tre, var hon mycket mer mogen för det och fattade konceptet direkt. I övrigt gick vi mycket promenader vid handen, det började jag med ungefär samtidigt som hon slutade försöka springa över mig (hon var helt ohanterad från början).

Nu var min så fruktansvärt snäll att rida in, att jag utan problem hade kunnat göra det själv, men jag hade en annan pilot som "satt in" henne just för att jag var osäker på den biten. När det var klart, och hon kunde skritta, trava och galoppera med ryttare på ryggen, tog jag vid själv och all övrig utbildning har jag gjort ensam. Det är min första unghäst, och hon visades sen på kvalitetsbedömningen som fyraåring med bra resultat, så jag kan väl inte säga att jag har förstört henne. Det är en hobbyhäst, ska tilläggas, hade det varit fråga om en renodlad tävlingshäst hade jag nog tagit hjälp på ett betydligt tidigare stadium. För oss börjar det bli aktuellt först nu med tränarhjälp för att komma vidare i utbildningen. Hon är fem år idag.

Jag är jätteglad att jag vågade ta det här steget och skaffa unghäst, det var en dröm jag hade haft länge. Att köpa unghästen tidigare än som treåring ser jag dessutom enbart som positivt, man får en helt annan relation till hästen när man är med "från början" och även hanterar den mycket från marken innan man hoppar upp.
 
Jag köpte en ettåring då jag blev så less på oärliga människor, jag ville göra allt själv från grunden så att jag visste vad hästen har vart med om.

Hjälpte till att rida in en ponny när jag var 13 år, ingen mer erfarenhet av inridning sedan dess. Har haft hästar i alla år och tränat och tävlat dock.

Nu blir pållen 3 år i mars och jag är nöjd med våran utveckling!
Så känner du att det finns hjälp och råd, ta emot det och använd det sunda förnuftet :)
 
Om du är det minsta osäker, skicka iväg hästen på inridning - hos en erfaren unghästberidare. Det är absolut värt 4 veckor även om hästen inte hinner bli inriden på den tiden - den får en bra grund och bra erfarenheter de första gångerna med ryttare på ryggen.
Vill du ha den inriden så räkna på minst 6-8 veckor, är det en väldigt känslig häst kan det ta mer tid. (Det kan gå på 4 veckor det kan ta ett år)

Jag kan även svara på vad jag vill att hästarna kan/har gjort innan de kommer till mig.

1. Inget mer utom ledas i grimma o lyfta på benen.
Dessa hästarna är "oförstörda" och oftast enklast att rida in

2. Är du duktig på att tömköra och longera och kan lära hästen röstkommandon, så är det helt okej.

Vad jag absolut inte vill ha är en häst där ägaren trott att den nog kan hänga lite/sitta upp och misslyckats. Dessa hästarna kan bli ett helvete att rida in (om det ens går), och det tar lång tid innan de är trygga om de någonsin blir det. Till alla:
Om du har misslyckats, SÄG DET. Det är inte värt att riskera någon annans nacke för att du skäms för att du misslyckats.

Alternativ 1 och 2 tar ungefär lika lång tid att rida in.

Det är flera i tråden som rekommenderar dig att sitta in, hänga in hästen själv - detta är en av de känsligaste delarna i hästens inridning. Det avråder jag bestämt ifrån, om du inte har någon erfaren med som hjälper till.

/ utbildad unghästberidare
 
Jag har ridit in två av mina hästar själv. Men den allra första jag försökte rida in skickade av mig direkt när jag provade att sitta upp. Jag hade då hållit på med hästar i ca 10-15 år, haft egen häst och tävlat under större delen av den tiden samt arbetat en kortare tid på ett stuteri. Ridit unga hästar emellanåt, men aldrig ridit in någon själv. Jag hade en medhjälpare som höll i hästen och som blev skinnflådd i händerna när hästen exploderade. Jag gav då upp direkt och lämnade den till en erfaren inridare. Det gick bra, men tog lite tid, och hästen fick inga men eller olater av att jag provat och misslyckats en gång.

Anledningen till att detta första försök misslyckades var att jag inte förberett hästen tillräckligt. Jag hade sadlat, longerat och stått bredvid och hängt lite i stigbyglar inne i stallgången. Eftersom hästen stod alldeles stilla antog jag att det var ok, men så var det alltså inte, hästen var istället mycket spänd, närmast paralyserad. Efter det lärde jag mig att arbeta mycket mer från marken och att tydligare se om hästen vad spänd eller avslappnad, samt att låta hästen röra sig mer medan jag vänjer den vid olika saker. Ibland kan det vara lättare att märka att en häst är spänd om man får den att röra sig. De två följande hästarna red jag in ensam, utan några som helst problem och med betydligt bättre förberedelser!
 
Jag själv arbetar med att rida in hästar; dock islandshästar men grunden är densamma vilken häst man än rider in :) En gång var jag också nybörjare och red in min första häst, då tog jag hjälp av min tränare (hade hästen även uppstallad/inackorderad hos tränaren) och tog hjälp ca 2-3dagar i veckan. Arbetade honom 5dagar/vecka. Hästen var då 3år och reds in 8veckor. Arbetar nu åter på gården där jag en gång började och bollar fortfarande idéer med samma tränare.
Väljer du att rida in själv så ta mycket hjälp; flera dagar i veckan ; du kommer lära dig massor på det :)

Om du väljer att lämna iväg för inridning så kanske olika tränare tänker olika (fråga) ... men jag tar HELLRE emot en helt grön häst, än en häst som ägaren börjat med själv att sitta in. Jag kan mycket sällan "börja där ägaren har slutat" då ägaren många gånger inte använder samma kommando/metod/kroppsspråk som jag och därmed får jag lära om; och det tar längre tid. Jag vill såklart arbeta efter mina metoder och det är lättare på en helt grön häst. :)
 
Jag skall vara lite motvalls och säga att om du verkligen vill rida in en häst från början och göra allt själv, så gör det!!! Jag hade en sådan dröm, har drömt om det sedan 10-årsåldern och drömmen fick nytt bränsle långt senare efter att jag haft och hanterat ett antal problemhästar som det var mycket svårt att komma tillrätta med. Tanken väcktes då att det borde vara mycket enklare att göra allt från början och göra rätt än att rätta till någon annans misstag... Och det var det!

Det som flera som jobbar med inridning skrivit här - att de gärna vill ha den "oförstörda" hästen som inte lärt sig fel först, gäller ju även när man skall göra det själv! Då får man det dessutom som man vill ha det...

Min häst (islandshäst) var 4 år när jag köpte honom, och han kunde då bara bli ledd i grimma, lyfta hovar och sådant väldigt grundläggande. Jag valde just honom för att han kändes lugn och stabil och arbetsvillig - han är ingen häst som "skvätter iväg" för minsta lilla utan hela hans attityd är lugn, vänlig nyfikenhet kombinerat med arbetsvillighet. Och det tror jag var en förutsättning för att jag skulle klara att rida in honom själv!

Tack vare hästens lynne har min dotter lärt sig rida på och tävlar numera min häst. Hon är 14, och hästen har hunnit bli 18, still going strong!

Så det KAN gå väldigt bra att göra det själv, om man väljer rätt häst! Jag har dessutom fått en häst som är på riktigt "min" - jag kan bara tänka vad vi skall göra så gör hästen det, och jag litar så helt och fullt på honom som man kan lita på en häst. Jag skulle helt klart vilja rida in min nästa häst också!!!
 
Jag var i samma situation som du förra våren. Min häst gick hastigt bort och jag var tvungen att skaffa en ny både för att min andra ponny blev ensam och för att jag skulle orka med livet då det var en stor förlust. Har alltid haft drömmen att rida in en häst själv då jag vill ha en vän för livet så känns det extra bra att ha varit med från början. Köpte då en 2årig connemaravalack. Världens raraste som var ordentligt grundhanterad. I höstas började jag sitta på honom, fick höra från flera håll; "ska du inte skicka iväg honom till någon?". Men nej, varför skulle jag göra det? Då kunde jag ju lika gärna köpt en "färdig" häst på en gång. Och allt har gått superbra! Vi hade ett bakslag då han blev rädd för något och drog okontrollerbart vilket var ett misstag av mig att rida honom ensam innan bromsen fungerade, men det har vi tagit oss igenom. Det gäller bara att vara lugn och konsekvent och man lär sig massor på vägen. Jag har iprincip ingen tidigare erfarenhet av unghästar, min förra var 4år när jag köpte honom och grundriden. Men har haft egen häst länge och sunt hästvett. Ångrar inte en sekund! Visst kan det vara lite kämpigt ibland, men har haft betydligt större problem med dom hästar jag köpt som varit äldre. Har under det här året fått så otroligt starka band till den här hästen som jag inte tror jag hade kunnat få med någon äldre häst under den korta tiden. Det viktigaste är att man har någon form av back-up på hemma plan, någon erfaren som man kan bolla tankar med och få tips.

Kan tillägga att han är tänkt i alla högsta grad som hobbyhäst/skogsmulle så har inte bråttom med något då han inte ska visas eller liknande. Tar inridningen 2år så får den göra det! Arbetar mycket med tömkörningen och promenader för miljöträningen.
 
Senast ändrad:
@_Zacke_ Åh det låter så underbart! Hur började du när det gällde utrustning? vilken ålder la du på sadel och hur snabbt fram gick du med sånt innan uppsittning?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 069
Hästmänniskan Hejsan, jag funderar på att köpa min första egna häst. Ridit sen jag var 6år till år 2015 ca 19år. Både ridskola samt...
Svar
13
· Visningar
849
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Alltså blev lite paff av vad en säljare svarade så måste kolla om jag är koko eller om det ändå är ok. Är intresserad av en häst. Vi...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
7 547
Senast: morgaine
·
Hästmänniskan Har börjat ridskola för nybörjare (ingen erfarenhet) och gått 3 tillfällen, överväger att sluta då jag inte känner mig välkommen. Första...
2
Svar
20
· Visningar
2 423
Senast: Brynja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp