Precis! Det finns även (åtminstone) en hovrättsdom rörande underlåtenhet att tillkalla veterinär. Jag har klippt ett stycke ur målet Lnr:RH1994:1.
Tyvärr kan jag inte länka hela målet då sidan kräver login. Men för er som har tillgång till hovrättsfall så kan jag tipsa om att det är ett intressant och beklämmande fall att läsa i sin helhet.
(ur Tingsrättens dom)
"Som tidigare nämnts var hästarna i mycket dåligt skick i mitten
av januari 1992. Stoet fick nödslaktas. Fölet kunde räddas till
livet genom en aktiv insats av veterinär. Tingsrätten har funnit
att hästarna till viss del var undernärda redan när de kom till
Margareta S. Uppenbart är emellertid att deras kondition måste
ha blivit avsevärt mycket sämre under vistelsen hos henne. Även
om Margareta S. skötte dessa hästar vad gäller foder och annan
omsorg på samma sätt som de andra hästarna, måste hon ha insett
att något var fel på stoet och fölet och att de for illa. Dessa
båda hästar får anses i vart fall från årsskiftet 1991/92 ha
varit i så dåligt skick att djuren behövde professionell vård.
Margareta S. har enligt egna uppgifter trott att hästarna var
sjuka och bett Eva G. att tillkalla veterinär. När så inte
skedde, anser tingsrätten att Margareta S., som hade hästarna i
sin vård och som även visste om att ägaren var bortrest, snarast
skulle se till att hästarna gavs nödvändig vård genom att
veterinär tillkallades. Genom att underlåta detta har Margareta
S. i vart fall av grov oaktsamhet genom vanvård utsatt hästarna
för onödigt lidande. Åtalet för djurplågeri på denna grund är
således styrkt."
(ur Hovrättens dom)
"I 9 § djurskyddslagen anges inte vem det åligger att sörja för
att ett sjukt djur får nödvändig vård. I förarbetena (prop.
1987/88:93 s. 55) anför departementschefen som sin mening att
det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den
som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är
ansvariga för att bestämmelserna i djurskyddslagen iakttas.
Departementschefen fortsätter: Utöver den kretsen kan
skyldigheterna enligt lagen inte sträcka sig. Vem eller vilka
inom den angivna gruppen som är ansvarig måste avgöras med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Ägarens ansvar utesluter således inte att någon annan samtidigt
kan ha ansvar för att ett sjukt djur får vård. De
omständigheterna att hästarna faktiskt befunnit sig i Margareta
S:s stall och att någon annan inte tagit ansvar för deras
välbefinnande innebär enligt hovrättens uppfattning att
Margareta S., som åtagit sig visst vårdansvar, någon gång under
händelseutvecklingen, i den mån hon insett att hästarna behövde
vård, blivit skyldig att vidtaga lämpliga åtgärder.
Med hänsyn till det anförda finner hovrätten att hästarnas
tillstånd i mitten av januari 1992 varit sådant att det - i
brist på ingripande från ägaren - ålegat även Margareta S. att
sörja för att de kom under veterinärvård. Hennes underlåtenhet i
detta hänseende måste tillräknas henne som oaktsamhet. I
beaktande av omständigheterna kan oaktsamheten inte anses som
grov. Underlåtenheten skall därför inte bedömas som djurplågeri
utan som brott mot djurskyddslagen. Påföljden bör stanna vid
böter."
Dvs. det är ett brott mot djurskyddslagen att inte tillkalla veterinär när ägaren inte gör det. Det borde inte vara någon skillnad om hästägaren underlåter att tillkalla veterinär vid anmodan än att stallägaren inte får tag på agaren när olycka eller skada skett.
Möjligtvis kan en fråga uppstå om det var nödvändigt att tillkalla veterinär, men det är tveksamt.