"Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Som jag skrev tidigare, jo, om det ska kallas piruett. Men inte om det bara är en vändning på bakdelen. Och då går det även att växla riktning utan samling. Jag tycker inte att den här hästen är samlad. På bakdelen ja, undersatt ja. Samlad nej. Den varken skrittar, travar eller galopperar. Den bara snurrar runt.

http://www.youtube.com/watch?v=ptMO4eCUtnQ

Har inte sett någon dressyrryttare växla från höger till vänster piruett genom galoppombyte i språnget. Däremot är det inte ovanligt att man rider höger piruett - halt - vänster piruett.

Ok för att då förtydliga eftersom det verkar finnas olika åsikter om vad en galoppiruett är (eller beror det på vem som frågar?) så menar jag precis så som man rider den i vanlig dressyr, i galopp, runt det inre bakbenet.
Jag menar en vanlig piruett, som hästen stannar i X antal språng/varv.

Vad spin har med saken att göra vet jag inte.

Jag har sett piruetter, centrerade med byte och riktningsändring, två gånger i varje piruett (dvs tex vänster-höger-vänster) och därför undrar jag om det krävs samling för detta eller om det går att göra ändå.
 
Senast ändrad:
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Bara inflikar eftersom jag har tråkigt....
Jag känner fler sombehandlat hästarna i bakknän och si leder än i frambenen. Faktiskt. Och ingen vet ju hur hälsostatusen på hästar för 200 år sedan var egentligen...
Jag har inte ens någon egen teori i frågan, men jag tycker det är mer komplext än att folk rider för dålig samling

Tycker det här är lite intressant (håller för övrigt med, det är en komplex fråga, som jag på intet vis tror mig ha svaret/-en på), men nog skulle det delvis kunna ha med samlingen att göra?

Samling är ju så väldigt olika för olika personer (vilket bevisas i bl a denna tråd, även om vissa vill få det till att det bara finns ett "rätt").
Det som är viktigast för mig personligen är att få

1. En häst med förutsättningar att göra det jag ber om i balans och lätthet (där kommer ju en stor skillnad - inom olika inriktningar ber vi om olika saker!)
2. En hållbar häst, och personligen vill jag helst att det både ska ge "mindre skada" vid själva ridningen OCH att det även ger hästen något utanför ridningen. Lite som om jag själv skulle träna friskvård för att må bättre även utanför träningen så att säga! :laugh:

Några saker som jag personligen tycker lätt glöms bort är dels de många stabiliserande musklerna, bl a längs med ryggraden (som bland annat bör hjälpa till att förebygga överrörlighet i t ex SI-leder och SL-leden, men även många andra vanliga problem - även om man såklart kan ha otur ändå!), och för de flesta leder egentligen - haser, knän och kotleder är väl också rätt uppenbara bonusar att kunna stabilisera. :idea:



Å ena sidan tycker jag alltså att samling faktiskt kan vara olika saker för olika personer och ändå vara ok för ändamålet.
Å andra sidan vill jag personligen helst vara kräsen (särskilt då med slutmålet, klart det inte blir perfekt hela tiden, och det är svårt att rida!) och noga med att det följer båda målen.

Tar man tölten som ett ganska bra exempel så tycker jag att absolut, man kan ha någon form av "mer samlad tölt" än de mindre roliga exemplen, men man kommer ha raka bakben och med största sannolikhet påfresta väldigt mycket bl a på SL-leden med överstretching. Mina egna önskemål skulle alltså inte gå att åstakomma i tölt. Däremot kanske man kan kompensera i andra lägen så hästen lättare klarar av den ökade belastningen?


Men men, samling är svårt. Huvudsaken att man själv känner att man är på rätt väg mot sina egna mål (eller försöker göra något åt det! :angel: ).
Personligen hade jag nog önskat att det generellt var högre friskvårds-ambition inom samlingen (och högre kunskap om det/skicklighet som kan smitta av sig).
Missförstå mig rätt, det finns massvis med bra ryttare och tränare (och jag klassar mig inte som en av dom! ;) ) men ibland kliar det i fingrarna att vilja ha reda på hur det hade kunnat bli mer lite småjusteringar och skillnad i tänk - tack vare att så mycket kunskap och grunder redan finns där!

Vad hjälper t ex ett vinklat bäcken om resten av bakbenen är raka?
Eller om hästen fortfarande är i framvikt?
 
Senast ändrad:
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

intressant att du får in spinn och amerikaner på ett hörn här oxå
Och ytterligare ett väl talande ord för hur menlös westernridningen är:grin:

Eller hur! En enkel fråga om en galoppiruett liksom. :grin:

Hur blev det western, amerikaner och spin?

Och för show är det ju liksom alltihop oavsett vad man tävlar, fast western har nog ändå lite mer verklighetsförankring är GP dressyr och svår hoppning och i många andra fall :angel:
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Det känns i min värld väldigt svårt och är ingenting jag klarar av iaf. Jag har inte testat alls.
Galoppiruett är för mig en rörelse där man rider lite både med öppna- och sluta-tänk, lite som diagonalsluta på liten cirkel. Dvs hästen ska vara böjd och ta in både bog och bakdel på sätt och vis. Att då i språnget byta till piruett åt andra hållet blir för mig lite avigt. Man måste nog för att det ska gå tappa kvalitet i piruetten och räta ut hästen och få den att lite grann häva sig runt sista steget innan man byter för att inte kasta runt den i obalans. Det låter hemskt svårt att få den att böja över så mycket genom hela kroppen och placera in bakbenen i korrekt position i flygande bytet utan att balansen blir off.

Däremot kan piruett till förvänd piruett och växlande däremellan fungera. Men då byter man aldrig böjning och ställning.

För mig är det inte en piruett om inte piruettens gymnasticerande effekt kommer till. Piruett rids för att stärka hästen ytterligare. Och för det måste hästen vara börjd så att ytter bak kan kliva in och bära. Och balansen i manken måste ligga utåt mot yttertygeln. Börjar vikten trilla in börjar hästen häva sig runt. Hästen måste också vända i framåtrörelse. annars börjar den också häva sig och falla i balansen.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Fantastiskt trevligt att få läsa inlägg som är baserat på fakta, inte bara en massa floskler och tyckanden.

Tackar!

Själv förstår jag inte riktigt meningen med inlägg i stil med "jag har faktiskt en islandshäst som kan det och det"... Ja, och? Jag talar i generella termer, ska man ha en generell diskussion kan man inte grunda den på enstaka, enskilda individer. Klart det finns femgångare som kan galoppera på volt och visst har man hittat fyrgångare utan passanlag. Det senare är möjligen intressant att tala om ur en genetisk/biologisk synvikel. Kanske uttrycker dessa hästar ändå nämna protein i mindre utsträckning? Kanske är det mer exteriör och träning som påverkat?

Jag kom att tänka på att islandshästar faktiskt är extra intressanta i TS ursprungsfråga, då det till och med finns som tävlingsmoment att rida tölt på lös tygel! Tölt är en gångart där man eftersträvar en stor bärighet hos hästen och där man faktiskt kan tävla på högsta nivå med hängande tygel. Men vägen dit är knappast att rida på lång tygel konstant. Har TS svarat på frågan om hur hon kommit dit hon är nu? Vet att den frågan ställts, men har själv inte sett något svar. Vore intressant att höra när i "utbildningstrappan" det är lämpligt att släppa tyglarna? ;)
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Förresten, inser att det är tråkigt att vara så generell! Vore det jättekul att som kuriosa se lite islandshästar som avviker från normen! Film på isis som gör byten i vartannat steg, piruetter eller passage efterfrågas, helst femgångare :D Lång tygel ger bonuspoäng (så avviker vi inte från ämnet)!
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Var det halvblod eller Iberier som gjorde detta? Eller annan ras?

Dom jag har sett är morgan, quarter och arab. På jämförelsevis ganska lös till väldigt lös tygel. Och naturligtvis red dom flera dressyrmoment som allmänt anses kräva hög samling, väldigt snyggt.

Jag tyckte väl inte att piruetterna blev lika harmoniska som när de red vanliga nej, så visst tappade dom i kvalitét absolut, särskilt i "omsprången". Men de var centrerade och korrekta piruetter och hästarna var starka och i otrolig balans och i min värld kan man inte göra det utan samling, därav min fråga eftersom att det verkar finnas väldigt olika uppfattningar om detta.

Men det var visst en svårare fråga att svara på för vissa än vad jag trodde. :grin:

Tack för ditt svar iallafall.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Jag kan inte se att jag pratat om galoppombyte i varje på Islandshäst öht?

Jag har pratat om ens ett flygande byte. Om jag nämt att det är svårt att käna vad som sker i varje steg, vilket jag brukar prata om, så menar jag bara ridningen i varje steg. Inte byte i varje.
Men för att börja lära ryttare byte brukar jag be dem räkna ner. Och när man gör det har man helvetes mycket mer tid på sig att lägga bytesrätten i rätt ögonblick på en häst med längre, långsammare och mer distinkta kliv(halvblod tex). Så det är ytterligare ett skäl till varför jag ser det som svårare att rida dressyr på Islandshästar, förutom att jag tycker de ofta har galopphandikapp, som jag skrivit.

Och ja, jag har ridit 5-gångare.
Men jag behärskar inte gångartsridning. Visst har jag fått rida i pass och tölt. Men jag tror nog kvaliteten var rätt dålig iom att jag inte kan och vet vad man vill ha för kvaliteter. Jag undviker alltså att jobba Islänningar i de gångarterna iom att jag inte kan dem. Och för att jag tror på lösgjordhet och samling i sån form att hästen inte låser ryggen. Just för att jag tror att den formen då man är mjuk, ihopkopplad och loss är ergonomisk. Jag tror statisk rygg är slitsamt. Jag tror sänkt rygg är slitsamt. Jag tror ridning på framdelen eller i balans i sidled är slitsamt. Därför försöker jag undvika det.

Jag har haft en mycket bra lärare till mig och min 4-gångare(jag vet att han kan de tre vanliga och tölt.. pass har jag antagit att han inte kan iom att han är korsning.. men han har ju 35 orena gångarter om inte ryttaren gör rätt.. :P). Hon är dressyrtränare som tävlat tom svårklass och har stor vana av andra raser. Bla har hon själv ridit mycket Islandshästar(både hon, hennes man och deras tränare har haft en hel del såna elever). Hon menade på att jag kunde inte göra det mycket svårare för mig då jag började med min 4-gångare. Det har varit betydligt mer jobb än med halvblod, PRE, Araber etc jag tränat. Men visst har det med konsekvens och kunskap gått att utbilda även honom. Han lärde sig galoppera som 20-åring. Hans galopp har just den där platta känslan som man kan få på Islänningar där de separerar ryggen från benen ngt, ngt bara. Det tog lång tid innan han verkligen rörde sig genom kroppen ihopkopplad, efter att han ens lärt sig båda galopper(för det gjorde han intelös eller i hagen heller innan det).

Så jo - visst vet jag att det är helveeeetiskt svårt!
Men med rätt hjälp går det. Även med de som har 5 gångarter. Det finns ett gäng såna hästar som klarat det. Även om det kan krävas annat signalsystem, mer jobb och mer konsekvens.
Med det traditionella signalsystemet vet jag inte om jag tror det går att få till piaff eller ens ett byte på såna hästar.

De är avlade att sperarera benen från kroppen.

Halvblod har btw rätt dåliga förutsättningar för samling jämfört med en del andra raser. Kollar man deras vinklar har de ofta betydligt rakare bakdelsvinklar än tex Iberier. Dock har de andra bra förutsättningar. Bla är de taktmässiga, hyfsat balanserade och har rätt enkelt humör jämfört med en del andra raser.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Av de raserna är det bara arab jag har mycket erfarenhet av. Morgan och Quarter har jag bara enstaka.

Men araber tex kan man ändra takt och benförflyttning på mer än halvblod, precis som Iberier och Islandshästar.

Halvblod har tex sårare för byten på böjda spår, terre a terre etc än arab. De har en sån satt takt att det är svårt att rubba den.
Utöver det så är halvblod avlade för att vara taktfast på väg i en riktning. De har stora, tunga kroppar med rätt dålig förmåga till bärighet jämfört med både arab och Morgan och Quarter i rörelser som är mer på stället sas.

En arab kan man byta riktning på kvickt(sätta på arslet etc). Quarter och Morgan har ofta rätt bra rövar och lite lättare att på westernvis sätta sig på dem så som man inom western vill ha dem tex då man vallar kor i just det moment då man ska skilja ut nån(ingen aning om vad sånt heter ;)).
Så de raserna har där en fördel i sånt jobb och då även det du pratar om med riktningsbyte i piruett(som jag inte tycker är piruett iom att den borde tappa det jag kallar piruett just innan bytet.. och då byter man inte i piruetten i min värld.. jag tror ytter bak måste släppa marken och hamna i lite mer paddlande form.. handlar om centimetrar.. men inte desto mindre viktiga cm för att förvandla bärkraft till skjutkraft och arbete till icke arbete..).
Det finns skäl till varför man använder vissa raser till visst jobb. Halvblod gör GP-tävling bäst. Men en dressyrriden BRA GP-häst skulle man inte kunna förvänta sig ha cowsense tex. För en dressyrhäst på den nivån får inte fatta beslut själv. Och den ska dessutom vara i baans KONSTANT. Och i balans menar man då inte att den är snabb att vända eller inte trillar omkull. Utan att den i sidled inte belastar så att den måste bredda benställningen tex. Får då är den i obalans och måste bredda för att hålla balansen genom att använda sina ben breddat som stödben..
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Klokt skrivet om "friskvårdsambition", det håller jag verkligen med om! Det borde vara varje ryttares mål att sträva efter, och det minsta vi kan göra för hästarna som knappast valt att jobba med ryttare på ryggen.

Måste dock fråga, vad är SL-leden? Hade varit intressant att höra hur du som islandsryttare ser på samling och tölt också. Hur "samlad" i klassisk mening anser du att tölt kan vara (hals, rygg, bakdel), och hur inverkar mekaniken i tölt på friskvårdsambitionen?
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Är det verkligen en motsasts i "kontakt med hästens mun" och "långa tyglar"? Det går att ha kontakt med hästens mun även på långa tyglar.
- Vad menas egentligen med "kontakt med hästens mun"? Vad är det ryttaren vill med kontakten? Det är väl att förmedla en fråga eller en önskan till hästen. För det behövs inga stora åthävor.
- Behöver hästen något stöd av bettet? Hästen har verkligen inget behov av att få tryck i munnen mot tunga och/eller laner som är några av de känsligaste delarna på hästens kropp.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Ah, jag läste om och inser att jag tolkat dig fel angående byte i varje steg.

Du beskriver väldigt väl hur svårt det kan vara att rida en fyrgångare. Och din tränares ord är ungefär det jag försökt få fram - det är en häst med sämre förutsättningar som kommer kräva mycket mer jobb. Sedan är femgångare generellt oerhört mycket svårare är fyrgångare, och jag skulle inte rekommendera något av de två till en person som satsar på hög dressyr. Men det beror på vilka mål man har naturligtvis, och vad man mer ser hos hästen och i sin ridning! Själv valde jag min femgångare framförallt för temperamentets skull, en turbopansarvagn som aldrig tvekar för något :D
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Håller med, och själv har jag inget behov av att rida piruetter på det sättet heller men det var väldigt intressant och imponerande att se hur som helst!

Jag har haft äran att rida på några välridna dressyrutbildade quarterhästar genom åren och dom har ofta väldigt lätt just för piaff, passage, piruetter och liknande precis som du säger. Det finns en Mexicansk "ras" som kallas Azteca som i grunden är en korsning av Iberiska hästar och Quarter som används till en hel massa grenar och syften men bland annat dressyr.

*halvt kl*
Angående det här med samling rent generellt så verkar det ju variera även hos de "riktiga" proffsen -dressyr då eftersom det verkar vara det enda godkända kriteriet hos de flesta här :grin:

Det finns ju framgångsrika dressyrryttare och tränare som rider mycket på lös/lång tygel och som faktiskt inte vill ha en massa "stöd" i handen.
Jag har jobbat hos en, hon red väldigt mycket på helt lång tygel, för sitsen. Och hon var (eller ja är fortfarande aktiv) B-tränare, framgångsrik på tävlingbanan och hade (har) väldigt välridna fina GP hästar. Det var konstant "glapp" i tygeln där, oavsett vilka rörelser hon red. Självklart tog hon i dom under utbildning och korrigering men när hon tyckte att hon "tog" hästen i munnen hade nog de flesta här ansett att det var löjligare än ett fjäderduns tryck.
Till skillnad från vissa andra här uppskattade hon förövrigt western och anammade en hel del av det tänket i sin träning.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

En arab kan man byta riktning på kvickt(sätta på arslet etc)
Oh yes. Det kan de även utan ryttarens inverkan. Det kan gå från full galopp längs en skogsväg till en nittiograders sväng in i ett grindhål med påföljande tvärnit, varpå hästen triumferande konstaterar till frågande matte att "japp, där kom en moppe emot oss i full fart, jag sa ju det." :p

Man är aldrig så trygg som på ryggen på en intelligent arab. :love:
 
Senast ändrad:
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Arabiska fullblod är underbara djur!

/Wrangler -som tränat och ridit många araber och har en särskild plats för dom i sitt hjärta.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

Det går mkt bra att rida utan tryck på slack tygel på en utbildad häst. Rider man en avslappnad piaff a la joggande på en häst stark nog för det går det fint med lång tygel.
Att däremot rida en travökning ur den piaffen på lång tygel.. nja, det tror jag inte är lika lätt. ;)

Jag tror inte på att hästen behöver en rullator fram i form av sånt stöd i bettet. Jag vill ha just bara sträckt tygel. Allt annat tror jag låser hästen. Man får mer rörelser om man kan rida dem självbäriga utan mer i handen. Dock behöver många av dem utbildas dit. En del vill av naturen hänga och en del vill av naturen inte fram nog till bettet(dvs de har halsen indragen i manken).
Jag upplever dock att man lättast utbildar hästar till att komma ut med manken genom att ha kontakt direkt till munnen via sträckt tygel. man får under utbildningen checka av med att lätta. och hellre lätta en gång för mycket än för lite. Men lätta lär jag ut att folk kan göra det med en klapp på halsen på hästen för att lätta mkt nog. Många ger efter nån cm. Jag vill att det ska gå att glappa i innertygeln hela tiden. Så man ska inte behöva ha tryck där konstant. Och yttertygeln ska bara behöva vara sträckt.

Men så har jag annat signalsystem än det de flesta har.
Bla så använder jag mig av liknande neckreining. Och utöver det så ska hästen lära sig balansera upp sig genom att lägga balansen i manken åt olika håll. Och den ska kunna runda sig i halsen och slappna av i och spänna given muskulatur på ytterligare signaler. Och komma fram med pannan så att halsen kommer ut ur manken på annan signal. Till det systemet behövs sträckt tygel. Iaf för att lära in halsen ut ur manken.
Och halsen ut har man extra stor nytta av då man kommer till samling och hästen tänker mer bak genom kroppen. Får man fram pannan så kommer hästen ner och fram igen.

Trötter: Araber är fantastiska!:love: Så otroligt roliga hästar!

Bambi:
Lugnt!
Jag valde min häst iom att jag var så pass illa skadad att jag inte mer kunde rida de traditionella dressyrraserna. Jag trodde bara jag kunde ridaIslandshästar utan att få ont. Sen upptäckte jag att det funkade med viss araber och PREs. Men idag är jag så pass bra att jag kan rida halvblod igen.
Jag har dock kvar min gubbhäst och kan absolut tänka mig någon Islandshäst igen.
Dock får man som du säger ha andra krav på dem. De kommer inte kunna gå GP och förmodligen inte göra byten i varje. Men de mår bra av att träna på att koppla ihop sin kropp och arbeta ergonomiskt. De mår också bra på att arbeta mot samling. Även om man får ge dem tid och rätt förutsättningar att nå dit. De kommer förmodligen ha problem att göra övergångar mellan avancerade övningar. De kommer ha problem med annat. Men då får man bara lägga upp träningen så att de får mer hjälp och tid. För jag tror absolut att dressyr är gynnsamt och att många av de vanliga övningarna är gynsamma för dem.
Biomekanik är biomekanik. Och även om en islänning inte kan utföra rörelserna så som de måste vara på banan för att vinna så kan de göra dem bra med tanke på hur de själva ser ut och vad de själva har för förutsättningar.
Bensprattel är inte allt. Man får nog gå mer efter hur man förr i tiden tränade hästar och tolka TR efter det om man vill träna udda raser efter TR. För kollar man på tv idag på det som döms upp med mkt sprattel etc så kommer det inte ske med en raggis. Däremot bärigheten kan man få till med dem. Hitta takten, hitta mjukhet och lösgjordhet och vinkling i rätt leder.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?

kl

Glömde svara på TS fråga:

Ridning är ibland väldigt motsägelsefullt.

Mitt mål är att rida med hängande tygel. Helst hela tiden, men även att kunna släppa hängande tygeln i vissa lägen efter att ha skapat förutsättningarna skulle jag tycka var mycket trevligt.

På vägen till målet får man hitta något som funkar. För vissa tror jag absolut det skulle räcka att kommunicera med endast vibrationer från tygeln/bettet, med en skicklig ryttare och en känslig häst, i de fall man behöver kommunicera via handen. Eller såna små saker som att öppna/stänga handen (kan känsliga hästar känna även med lång tygel) att ändra handpositionen uppåt, nedåt, framåt eller bakåt (fortf. med hängande tygel), justera tygellängden, med mera.
Å andra sidan har jag personligen inte en fullt så känslig häst och är inte riktigt så bra ryttare att jag får det att funka (har däremot fått det funka ganska bra på häst som redan "kan") och det viktiga tycker jag ändå är att ridningen blir konstruktiv.
Tillockmed stöd kan ju vara konstruktivt i vissa lägen, helt utifrån hur det används. Personligen försöker jag till största del undvika stöd men har helst en mycket lätt kontakt för hästen att följa. (Hästen "tar" gärna stöd emellanåt och då blir det en avvägning om det är ok för stunden eller inte, om det är en avlastning eller ett uttryck för påskjutet t ex.)

Något som också känns motsägelsefullt är att i så stor grad man kan försöka att inte korta upp hästen genom att ha för korta tyglar för att hästen ska kunna länga ut sin hals ordentligt, att försöka undvika bakåtverkande tygeltag och i allmänhet att "korta" hästen, samtidigt som det egentligen känns som skit samma om hästen inte har hävstången bakifrån och själv "backar av", då måste man ju i första hand jobba med formen bakifrån och se framdelen som symptom. Om man å andra sidan fortsätter hålla kort tygel och/eller använder bakåtverkande tygeltag (eller t o m ger stöd som avlastning) kanske hästen inte får plats även om/när den hade haft förutsättningar för det.

Huvudmålet är alltså att kunna rida hästen "för sätet" - sätta ramen med endast tygellängden (längre yttersida än innersida även på lång tygel) och små skillnader i handpositionen, samt såklart ramen man sätter med egna kroppen och vikthjälper.
Nuvarande målet är att känna att jag rider mellan "hand och sits" (att hästen ska vara "framför sitsen" tänker jag, i princip samma som "framme för skänkeln" men det blir fel bild för mig, framför sitsen tycker jag mer ger en bild i uppförsbacke för häst som tar drivning/samling från sitsen - för mig t ex som sällan driver med skänklarna) men gå att reglera framtill vid behov, går att stämma av. Helst hade jag såklart sluppit dom avstämningarna med just handen, vilket kommer mer och mer ju bättre hästen går "på sätet". Någonstans måste man dock komma dit.

Håller alltså inte med om att lång tygel måste innebära att man tar stora ryck när man väl tar i tyglarna. Då har man underskattat hästens förmåga att känna små signaler. Men har man en häst där man faktiskt måste "ta" av lydnadsskäl, som inte lyssnar på/kan lyssna på de små signalerna, (eller att man själv inte behärskar att rida så, och inte har hjälp nog för att lära sig) då tror jag det är bättre att rida med kontakt där hästen tydligare känner om man t ex kramar i handen. En avvägning man får göra. Huvudsaken kommunikationen fungerar så bra som möjligt! :)

De största skillnaderna i inställning upplever jag är huruvida man ger stöd (i olika grader) för att hjälpa till att avlasta och ge en ram, eller om man vill låta hästen balansera sig själv och få lära sig hitta ramen genom sitsen istället, och huruvida man faktiskt tycker att det viktiga är jobbet bakifrån och kan ge f*sen i att "ta" hästen på tygeln hellre än att den genom jobbet hittar dit själv. Bakdelen till huvudet istället för tvärtom!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Ridning Hej Jag blir galen. Har nyligen fått börja rida en ny häst som är otroligt storgalopperad. En helt annan häst med helt andra gångarter...
Svar
4
· Visningar
1 336
Senast: Badger
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Denna vecka stod det två ridlektioner på schemat – en på ridskolan och en på privatlektionsstället vid världens ände. På ridskolan blev...
Svar
0
· Visningar
958
Senast: cassiopeja
·
Träning Behåller ni kontakten eller ger ni hästen total eftergift på tygeln om den protesterar mot er inverkan genom att backa? Varför? Aldrig...
2
Svar
20
· Visningar
3 175
Senast: tuaphua
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Så var fyra dagars ridkurs avklarad. Och det var väl den mest självförtroendesänkande ridaktivitet jag har gjort på länge. Till och med...
Svar
0
· Visningar
1 154
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp