Jag fortsätter drömma äventyrligt
I natt satt jag på ett café, där jag tydligen var stammis, för jag hade ett eget hörn där jag förvarade tillbehör till min kitchen aid maskin. När jag skulle gå smugglade jag ut två av tillbehören, för jag var rädd att personalen skulle stoppa mig om de såg mig. Caféet skulle byggas om och de höll på ordna med en juicebar i det andra hörnet. Ledsen vände jag mig om i dörren och konstaterade att jag nog aldrig kommer att kunna komma tillbaka hit till mina grejer.
Sedan försökte jag navigera genom stan med google maps, men det ville inte fungera, och jag var nära att bli påkörd av en spårvagn. Jag går fel, vänder, och träffar på några människor.
Mitt som det är vaknar jag upp i Haparanda. Jag har aldrig varit där, men gissar att det måste vara så, jag tänker att ingen annan stad har en sådan älv som rinner från norr.
Ett äldre par är i närheten, och bekräftar att jag gissat rätt på stad. De erbjuder mig skjuts, som jag tackar ja till. Vi kör söderut genom vackra landskap med små dalar bevuxna med fjällbjörk, och jag konstaterar att det är väldigt vackert där. Paret frågar hoppfullt ifall jag kunde tänka mig att bo där, och jag tycker att det absolut hade varit en möjlighet, men att vägen till jobbet hade blivit aldeles för lång.
Vi kommer till en liten stuga, och jag och frun, som jag får veta har alzheimer, ska sitta i det ena rummet, och hon ska hypnotisera mig, medan mannen sitter i det andra och spelar in vad jag säger. Det börjar kännas ganska hotfullt, men jag går med på det. Efter hypnosen är de nöjda, och räcker mig ett litet metallrör. Inne i det finns många olika brevlappar, från någon som är släkt med mig, och bor i Litauen. Jag blir lite glad en stund, då jag kommer på att jag känner en kvinna från Litauen, som kan hjälpa mig med breven.
Förklaringen på det hela är att paret sövt och kidnappat och fört bort mig, eftersom de ville undersöka om syftet med min släktforskning är att jag tänker kräva släktingen i Litauen på pengar.
Sedan ska jag delta i en lek, där jag ska fiska upp småmynt som flyter i havet, och sortera dem i sådana som är värda något eller inte, och jag blir nöjd då jag hittar en 1 eurocent från Finland, eftersom de visst är sällsynta. En tivolipeng som man kan byta mot en glass anser jag också ha värde.
Kanske är det därför jag sällan tittar på tv eller film, jag har redan en massa underhållning på nätterna