Ja, det är något man borde lärt sig när man växte upp. Något ens föräldrar borde hjälpt en med. Sen kan man ha sovit hur gott som helst som liten och upp i ung vuxen ålder och sen kan saker hända som stör sömnen. Barn, sjukdom, stress m.m.
Jag ser dock flera andra problem i TS beskrivning: för liten och för obekväm säng, en madrass som är större än sängen, ingen möjlighet att vädra, för ljust i rummet osv. Sen är min personliga erfarenhet att hur mysigt det än är att somna och vakna tillsammans så stör partnern ibland ens sömn. En del mer och andra mindre. Snarkar partnern så kan det störa ens sömn rejält! Eller om hen rör sig mycket på natten, snor täcket, lägger sig nära så det blir för varmt eller vad som. Bara för att man är kompatibla när man är vakna betyder det inte att man är det när man sover.
Mina tips till
@TheRedLightning skulle vara att ordna så att hon för det första sover i en bekväm säng även om det innebär att de inte delar säng. Det är inte värt att dela säng med sin partner om priset man får betala för det är dålig sömn. Om det är ett ställe de ofta sover på så kanske det kan vara värt att investera i en säng som är bekväm för de båda två. Jag sover aldrig mer än en natt på ett ställe som jag vet kommer ha en obekväm säng om jag överhuvudtaget väljer att sova där. Min sömn är oerhört viktig och utan den fungerar jag mycket sämre och blir inte rolig att umgås med varken för mig själv eller andra.