Konsten att gå ut med hunden?

[iNHALE]

Efter att ha blivit "påhoppad" av en folkkär liten Yorkie i morse tänkte jag kolla vilka olika typer av hundförare vi har här på Buke. Alla har ju olika syn på hur man bäst agerar när man är ute och går med hunden och alla har väl sin egen uppfattning om vad som är rätt. En del tycker det är okej att låta den springa kors och tvärs utan någon koll medan andra vill ha hunden som limmad bredvid sig utan att den vare sig får vrida på huvudet eller nosa på marken utan tillåtelse.

Så ja, vilken typ är du? Hur ser dina hundpromenader ut och är dem så som du skulle vilja att dem var eller skulle ni behöva träna mer?

 

[FengurLaugar]

Går vi i skogen eller efter en väg där han kan gå lös så får han springa hur han vill (förutom på folks gräsmattor och annat självklart) så länge vi inte möter någon/något för då kallar jag in och håller honom i halsbandet/kopplar honom tills det är okej att vara lös igen. Går vi där han måste vara kopplad så vill jag ha honom framför mig, gärna hela koppellängden eller i alla fall så jag inte trampar på honom. Han är inte värst intresserad av folk, andra hundar, bilar eller vilt och är lydig och kommer direkt på inkallning oavsett vad som händer. Han får inte stå och nosa i all evighet utan nosa snabbt sen gå vidare eller kissa om det är det han tänkt. Får aldrig hälsa på andra hundar när vi är på promenad, ser inte vitsen med det.

Tycker vi har det bra på promenaderna både kopplad och lös. Han håller sig till oss och skulle aldrig få för sig att sticka

 

[Idahoe]

Nu bor ju jag på landet och har en vovve som mestadels går lös. Följer hon med på promenad/ridtur så håller hon sig inom synhåll så att hon ser mig.
Det är ju jätteskönt, frånsett då att när vi väl ska in till stan så beter sig fröken ibland som om hon aldrig gått i koppel förut Andra hundar ignoreras, och jag skulle givetvis aldrig släppa fram henne att hälsa på någon människa utan överenskommelse med människan ifråga. I övrigt är jag nöjd om hon går hyfsat vid min sida. Hon får gärna nosa, men ska hålla sig hyfsat nära mig på vänster sida utan att hänga i kopplet och dra.
Jag tycker hon sköter det bra i förhållaned till hur ofta hon faktiskt går i koppel
Men. Vi kan säga att när fröken fågelhund får syn på duvor som går på marken så glöms all tidigare uppfostran, samt att man har en matte som hänger i andra änden av kopplet... Jättefint när 30 kilo Golden går på bakbenen hängandes i kopplet för att försöka komma åt de där fåglarna. Inte ens godis är intressant då.. Men vi jobbar på det

 

[purity_666]

Vi bor på landet så de är mest lösa. Går vi bland folk så har jag dom under såpass kontroll att de inte når fram till folk eller djur, men de kan fortfarande nosa och greja. Får vi möte kortar jag upp dom extra. Jag är nöjd. Ingen av hundarna gör utfall, hänger sig i kopplet när de ser nåt intressant eller liknande.

 

[LittleJohn]

Mina hundar är Alltid kopplade eller i lina, för att jag helt enkelt inte litar på dem om det skulle komma en mötande hund. Och okontrollerade lösa hundar hatar jag .. så tänker inte vara en sån hundägare själv.
Helt ärligt är koppelpromenader något vi behöver träna på, det är ofta de försöker gå längst ut på kopplet och labradoren vet hur han ska använda sin styrka för att ta sig fram.. men vi jobbar på det! Varje promenad, och jag hoppas att vi en dag ska hitta en taktik som gör koppelpromenaderna harmoniska. Egentligen drar yngstingen, en golden, inte så mycket men han flammsar dessto mer. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka ungefär. Men han är inte ens fyllda året så hoppas han kommer landa lite i sig själv i framtiden!

Dock går jag aldrig själv med båda samtidigt, de tillsammans väger mer än mig, och skulle de lägga den sidan till skulle jag inte ha en chans att hålla dem! Så för allas säkerhet sparar jag på det till koppelträningen har gått lite mer framåt för oss.

Så tja, jag är den där hundägaren som andra hundägare tittar på och tackar gudarna för att dem inte misslyckats så med koppelträningen..

 

[SusieQ]

Vi bor på landet och ibland blir promenaderna bara runt något fält bakom huset, då är de lösa. Är vi ute där vi skulle kunna träffa människor och andra hundar går de i koppel, iaf när jag går med dem, sambon har dem alltid lösa, (något jag tycker är oansvarigt av honom, då de ibland sticker väg efter ngn hare eller nåt annat spännande och då har selektiv hörsel) dock tar han på koppel vid möte.

 

[Snurrfian]

Även jag bor på landet... Min egen huligan är kopplad men går på ganska långt koppel, periodvis går han med mig lös när vi går och hämtar våran daghund 500 m bort. Daghunden har flexikoppel och går lite som hon vill... Vilket kan bli lite trassel när det helt plötsligt dyker upp en bil si sådär en gång i månaden...
Är jag i stan så vill jag ha min huligan nära, annars arbetar han upp sig i varv. Han har varit med några vändor och bott i Göteborg ett par dagar och då har vi gått som hemma i slottsskogen men på vägen dit och hem vid sidan.

 

[Jenka]

Jag bor i lägenhet i förort. Mina hundar går kopplade i bostadsområden och lösa i skogen om vi inte möter nån. De får gå så långt kopplet räcker (ca 2 m?) utan att dra. Vid tighta möten tar jag naturligtvis in de till sidan, särskilt eftersom den yngre gärna hälsar om hon får uppmärksamhet av förbipasserande annars.

Yngsta hunden (2 år) har en tendens att skälla på hundar lite för ofta, och folk i trapphuset, så helt nöjd är jag inte. Båda har i alla fall bra inkallning och inte speciellt mycket viltintresse.

 

[AraSlei]

Vi bor i stan, och här har jag henne i flexi. Hon får gå i princip hur hon vill i flexit, men hon får inte springa fram till andra hundar eller ligga i och dra. Vi har mer problem med att hon älskar främmande människor än främmande hundar..
Hon går förbi hundar på någon meter utan att bry sig, men är det någon människa som ger henne uppmärksamhet springer hon mer än gärna fram och hälsar på personen Jag brukar kalla henne intill mig när vi möter människor och hundar, så att vi har en säkerhetsmarginal om det skulle vara något.

Hemma på landet går hon oftast lös lite som hon vill, under jaktsäsongen. Vi går på våra egna marker, så det är inte så farligt om hon skulle sticka på vilt, även om det sällan sker utanför jaktliga sammanhang. När jaktsäsongen är slut går hon i regel kopplad eller kontrollerat lös vid min sida.

 

[Emuliiaa]

Bor också i lägenhet i förort. Ibland har vi flexi och då får hon gå lite längre ifrån mig om hon vill. Oftast har vi vanligt läderkoppel och då får hon gå så långt ut hon kan om hon vill men inte dra. Nosa en stund är okej men inte i all evighet. Spanande i buskar bryter jag direkt då hon har stuckit ett par gånger när hon varit lös och viltet kommit upp plötsligt. I skogen går hon lös men man får ha koll på henne och påminna henne om att hon ska ha koll på oss och inte i buskarna.

Innan gick hon alltid lös men sen vi flyttade har hon nästan alltid koppel pga alla kaniner här. Hundar bryr hon sig inte om, om dom gör utfall/skäller/drar kan hon brusa upp lite men det räcker med en tillsägning där. Kallar in henne och har henne bredvid mig vid möten.

Det vi skulle behöva träna på är att hon ska ha mer koll på oss och inte allt annat när hon är lös.

 

[TeamLundVer]

Vi bor i villaområde och går alltid med koppel här. Det finns ett grönområde där hon får springa lös ibland och likadant i skogen om vi inte ser något folk. Hon håller sig alltid nära oss när hon är lös.

I koppel varvar vi att gå fot med att hon får gå och nosa.

Våra promenader går bra så länge vi inte möter ngn hund. Vår hund är väldigt osäker på andra hundar ffa om de kommer bakifrån (blivit skrämd) och visar då upp hela registret. Vi har dock äntligen kommit i kontakt med tränare som hjälper oss (gick på Brukshundklubben innan och deras agerande gjorde tyvärr saken bara värre) så vi ser små små framsteg varje vecka

 

[iNHALE]

Kan lika gärna svara själv också.

Har en 5-månaders valp så man kan inte förvänta sig mirakel, men tycker ändå det går bra. Bor i en lägenhet i en förort och hunden går alltid kopplad om vi inte är i rastgården. Han är överlag ganska reserverad mot främmande så har, än så länge, inga problem med att han ska springa fram och hälsa, tack och lov. Vill helst att han ska gå bredvid mig. Han tenderer att kryssa lite fram och tillbaka om jag låter honom gå framför, samt att han tenderer att bli lite dragig i den positionen, så för det mesta försöker jag hålla honom bredvid mig. Har inget emot att han sniffar längs marken, bara han inte stannar för länge. Tyvärr är han i en period just nu där han ska lukta på varje liten millimeter mark vi passerar, vilket gör att om han får gå i sin egen takt rör vi oss en meter per minut och man får nästan dra honom framåt bitvis vilket inte är optimalt. Så just nu tränar vi mest på att hålla en jämn promenadtakt istället för att han ska gå med handbromsen i för att han ska lukta på allt.

 

[Gnist]

Mina får gå och sniffa lite hur de vill, men vid möten av folk med eller utan hund så kortar jag in dem så att de går bredvid mig. Inte för att de är så jätteampna på att hälsa på allt och alla, men av hänsyn till att andra känner sig mer bekväm om de ser att mötande hundar går kontrollerat bredvid sin ägare.

 

[linnsan]

Har en 6 månadersvalp och en 7 årig hund. Valpen har mestadels gått lös tidigare då hon är uppväxt på landet men nu är vi för tillfället på södermalm = koppel på. Hon drar en hel del och går snarare emot tryck än från det. Så helt klart något vi behöver träna på men jag ser små framsteg hela tiden Hon har rätt stort intresse för "allt annat", framförallt folk. Kan boffa till på någon skum hund/människa någon gång ibland. Och uppepå det är hon lite svårmotiverad då hon inte har varit något direkt matvrak. Men hon har blivit lite mer godismotiverad och i samma veva har allt annat blivit lite mindre intressant och hon kommer oftast direkt när man ropar (sele och flexi). Så jag tycker faktiskt hon är riktigt duktig och eftersom att hon endast väger 4 kg så stör det inte mig när hon drar något särskilt heller faktiskt.

Min vuxna är egentligen inte särskilt intresserad av andra men dock osäker. Så om jag får hundmöte tar jag honom in till sidan och antingen trycker i honom godis eller smeker honom lite lugnt i "ryggsäcken" alt. har honom under fotkommando. Människomöten kan jag kalla in honom till sidan ibland om jag märker att han tycker personen ser skum ut.

Just nu så muttrar han bara lite på andra hundar och det brukar ge med sig efter några dagar med rätt träning (motbetingning/skvaller). I övrigt drar han inte utan är väldigt enkel att gå med. Har helst sele + flexi så de kan få frihet de stunder de kan. Och de får lukta runt men jag vill inte att de stannar på varje fläck eller härjar kors och tvärs. Även om det blir lite sånt nu med valpen.


Hjälp vad långt det blev

 

[Askur]

Eftersom att jag har den ras jag har så är jag otroligt noga med hur jag lägger upp mina promenader och hur andra kan uppfatta dem. Jag har honom aldrig lös förutom när vi tränar i hundgården, skogen eller liknande. Dels för att jag vet att ett flertal har respekt för min hunds ras och sedan vill jag gärna hålla honom kopplad om någonting skulle hända. Egentligen behöver han inte koppel då han är som ett plåster på mig (otroligt vältränad om jag får säga det själv) men skulle någon möta mig med honom lös hade 5/10 sprungit åt sidan. Känns bättre för min egen del att då hålla honom kopplad.

 

[bejkonfis]

Jag bor i stan och mina hundar går alltid i koppel. Den ena har en lite väl inpräglad jaktinstinkt och den andra är inte helt top notch när det kommer till hundmöten. Dessutom har människorna häromkring så apdålig koll på sina lösa hundar att jag har mina kopplade även ur ren säkerhetssynpunkt.

 

[iNHALE]

@Askur Får man fråga vilken ras det är du har?

 

[Fridolina]

Efter att ha blivit "påhoppad" av en folkkär liten Yorkie i morse tänkte jag kolla vilka olika typer av hundförare vi har här på Buke. Alla har ju olika syn på hur man bäst agerar när man är ute och går med hunden och alla har väl sin egen uppfattning om vad som är rätt. En del tycker det är okej att låta den springa kors och tvärs utan någon koll medan andra vill ha hunden som limmad bredvid sig utan att den vare sig får vrida på huvudet eller nosa på marken utan tillåtelse.

Så ja, vilken typ är du? Hur ser dina hundpromenader ut och är dem så som du skulle vilja att dem var eller skulle ni behöva träna mer?

Min golden på sju år går alltid i koppel om vi går centralt och lös när vi går i skogen/ensliga vägar. Kommer alltid på inkallning.
Det enda problemet med honom är att han går från sida till sida på tex gångvägar och dylikt. Där har jag slarvat och inte tränat på det, så det ligger helt på mig. Han håller sig till rätt sida om jag säger till. Han går med löst koppel vid hundmöten och promenader. Han kan gruffa lite på vissa hundar när det är mörkt ute, men försöker inte ta sig fram.

Mammas valp på 5 månader är också helt okomplicerad. Går också lös i skogen och kommer på inkallning. Kan även han låta lite åt hundar/folk vi möter ute men inte heller han försöker ta sig fram och blir tyst när vi säger till honom.

En kompis hund är extremt jobbig vid hundmöten, så jag är väldigt glad över att våra är så okomplicerade som de är.

 

[Aningsfull]

Jag bor i lägenhet en bit utanför stan. Har 3 hundar.
I skogen bakom huset går äldsta hunden och valpen på 8 veckor utan koppel. Mittenhunden kopplad (hon äter skit och det finns för mycket av den varan där).
I skogen längre bort från bebyggelse får alla gå lösa.
Går dom i koppel så tillåts dom att nosa osv så länge dom inte drar.
Båda äldre hundarna går riktigt bra i koppel, sköter sig vid hundmöten osv. Valpen får väl börja koppelträna så småningom om, föredrar att ha dom utan koppel så länge det går när dom är små.

 

[lambero]

Jag bor i stan med två hundar. Går vi i stan så går de båda för det mesta kopplade, hanen kan jag släppa på lämpliga ställen men tiken jagar och har en ytterst tveksam inkallning så hon får långlina eller släpps i inhägnad.
När de är kopplade får de utnyttja kopplets längd men jag ser helst att de går framför mig så att jag har koll på vad de sysslar med.
Båda är duktiga på att gå i koppel. Tiken lever dock om i kopplet när vi möter amstaffar och dylika hundar. Jobbar på det men det går lite långsamt. Ja, hon reagera även på vilt som springer men då bogserar jag helt enkelt bara med henne.