Könsroller, jämlikhet och BARN

För att svara på ursprungsfrågan, mitt förhållande blev skit av olika anledningar, där ingen var att partnern inte tog ansvar för barnen fullt ut, tyvärr. Just nu vet jag inte riktigt hur framtiden blir faktiskt.
 
Det är lite tidigt att säga nu men det kommer inte delas 50-50 då länge jag pluggar på distans och vi är typ sex personer som är beroende av att min sambo fixar jobb men den långsiktiga planen som börjar fungera bättre och bättre är inte beroende av honom mer än till ca 10% och då ska jag börja plugga "på plats" och han får ta mer tid med barnet.

Hade jag fortfarande jobbat hade det sett annorlunda ut. Då var inte vi beroende av firman på det viset vi är idag ( ja jag har ågren över det ) men samtidigt kände jag att jag var tvungen att ta tag i pluggandet annars skulle det aldrig bli av.

Men han förstår alldeles självmant hur viktigt det är att spendera vardagstid med barnet under uppväxten.
 
Men han förstår alldeles självmant hur viktigt det är att spendera vardagstid med barnet under uppväxten.

Spendera vardagstid med barnet låter just som något som pappor gör. Jag har en kollega som hashtaggar alla bilder där barnen är med #pappabarndag. Och jag undrar alltid om alla andra dagar är #mammabarndag då.

Pappor spenderar vardagstid medan mammor är där hela fucking jävla tiden. Tröstar och snyter och hjälper och leker och styr upp, tar tempen, går med till doktorn, håller reda på när barnen behöver ta med grejer till dagis eller skolan, vet när kompisen fyller år och köper present till hens kalas, vabbar, har mobilen på vibrera under möten ifall något händer på dagis osv. Mammor är alltid där - medan många pappor tycker att de kan välja när de kan vara där.

Barn skulle fan vara föräldralösa om många mammor hanterade föräldraskapet som många pappor gör.
 
Spendera vardagstid med barnet låter just som något som pappor gör. Jag har en kollega som hashtaggar alla bilder där barnen är med #pappabarndag. Och jag undrar alltid om alla andra dagar är #mammabarndag då.

Pappor spenderar vardagstid medan mammor är där hela fucking jävla tiden. Tröstar och snyter och hjälper och leker och styr upp, tar tempen, går med till doktorn, håller reda på när barnen behöver ta med grejer till dagis eller skolan, vet när kompisen fyller år och köper present till hens kalas, vabbar, har mobilen på vibrera under möten ifall något händer på dagis osv. Mammor är alltid där - medan många pappor tycker att de kan välja när de kan vara där.

Barn skulle fan vara föräldralösa om många mammor hanterade föräldraskapet som många pappor gör.


De satans kalasen... där har vi en stötesten. Jag har köpt ALLA presenter till dessa BARN jag inte känner.
Jag håller med dig, den där ständiga tillgängligheten upplever jag sällan hos fäder. Fixa kompisar, ta med andras barn hem, rådda kalas, vara klassförälder, ha bananer i handväskan osv. Alla de där andra små icke mätbara sakerna utöver antalet blöjor (som jag anser också räknas).
 
Spendera vardagstid med barnet låter just som något som pappor gör. Jag har en kollega som hashtaggar alla bilder där barnen är med #pappabarndag. Och jag undrar alltid om alla andra dagar är #mammabarndag då.

Pappor spenderar vardagstid medan mammor är där hela fucking jävla tiden. Tröstar och snyter och hjälper och leker och styr upp, tar tempen, går med till doktorn, håller reda på när barnen behöver ta med grejer till dagis eller skolan, vet när kompisen fyller år och köper present till hens kalas, vabbar, har mobilen på vibrera under möten ifall något händer på dagis osv. Mammor är alltid där - medan många pappor tycker att de kan välja när de kan vara där.

Barn skulle fan vara föräldralösa om många mammor hanterade föräldraskapet som många pappor gör.

Min definition av vardagstid är den tiden man inte är på jobbet. Dvs inte bara åka till lekparken på lördagar. Föräldramöten och skolmöten om strulande barn var han också med på.

Han lär inte vara mer perfekt än vad jag är och helt jämställt tror jag inte heller att det blir.

Men det blir _vårt_ barn och inte mitt. Vårt ansvar.
 
De satans kalasen... där har vi en stötesten. Jag har köpt ALLA presenter till dessa BARN jag inte känner.
Jag håller med dig, den där ständiga tillgängligheten upplever jag sällan hos fäder. Fixa kompisar, ta med andras barn hem, rådda kalas, vara klassförälder, ha bananer i handväskan osv. Alla de där andra små icke mätbara sakerna utöver antalet blöjor (som jag anser också räknas).
Exakt. Och det är tusen sådana saker som så många glömmer, när de glatt säger "vi lever jämställt".
 
Spendera vardagstid med barnet låter just som något som pappor gör. Jag har en kollega som hashtaggar alla bilder där barnen är med #pappabarndag. Och jag undrar alltid om alla andra dagar är #mammabarndag då.

Pappor spenderar vardagstid medan mammor är där hela fucking jävla tiden. Tröstar och snyter och hjälper och leker och styr upp, tar tempen, går med till doktorn, håller reda på när barnen behöver ta med grejer till dagis eller skolan, vet när kompisen fyller år och köper present till hens kalas, vabbar, har mobilen på vibrera under möten ifall något händer på dagis osv. Mammor är alltid där - medan många pappor tycker att de kan välja när de kan vara där.

Barn skulle fan vara föräldralösa om många mammor hanterade föräldraskapet som många pappor gör.


Igen. Så himla bra beskrivet!
 
Så länge man strävar efter jämställdhet och har en rak kommunikation så gör man ju så gott man kan.

Vi har inte alls jämställt om man ser till föräldraledigheten, det finns ingen godkänd anledning egentligen mer än att både han och jag vill att han ska bli färdig med sin läkarutbildning så fort det bara går. För ju fortfarande han är klar desto fortare får vi 2 fasta inkomster och då kommer det också bli bättre ekonomiskt med vab/föräldraledigt mm.

Hemma är vi mer jämställda, eller ja han gör nog mer än mig hemma i dagsläget :o Vardagarna är ganska lika men helgerna gör han mer då jag jobbar.
 
Kvinnor behöver i regel inte ens definiera vardagstid. De är föräldrar dygnet runt, oavsett om de är på jobbet eller inte.

Fast ska man inte vara förälder dygnet runt? Jag menar även om jag är iväg på något utan barn så skulle jag ändå släppa allt om något hände mitt barn. Detta skulle även min sambo.

(Snackar dock inte om : sonen har feber eller slagit sig utan allvarliga saker. Är fortarande mamma på heltid även om dygnets alla timmar INTE spenderas med barnet/n)
 
***spinoff sommarföräldar 2016***


Istället för att ta över en annan tråd ( http://www.bukefalos.com/threads/sommarforaldrar-2016-del-3.1420718/ ) så startar jag en ny.

Hur förändrades ert förhållande av att få barn?

Blir förändringen potentiellt större i ett förhållandevis jämställt förhållande än i ett med mer konservativa könsroller?

Har relationen till din partner förändrats?

Är din partner den förälder du trodde hen skulle vara?

Har ni en strävan att leva jämställt med två primärföräldrar eller tar en av er ett större ansvar och är helt okej med det?
Jag är en av dom som "gnällt" i tråden om hur ojämställt vi har det.
Mina krav för att vilja skaffa barn var att vi skulle dela lika på föräldraledigheten, jag kan inte alls förstå hur en pappa inte vill vara hemma med sitt barn precis som en mamma, vägrar att tro att det ligger i könet.
Jag har upplevt vårt förhållande innan barn som otroligt jämställt och vi var väldigt överens innan om hur vi ville ha det, så jämställt som möjligt.
Men så kom Molly ;)

Vi fick en bebis som bara vill vara nära och vägrar flaska, så jag har känt mig otroligt låst och bitter över hur mycket mer jag tar med bebis än pappan.
Nu är bebis tre månader och det blir bättre hela tiden. Jag har pratat med sambon väldigt mycket om varför det blivit som det blivit, nu är bebis mer nöjd, pappa duger och jag har accepterat att sålänge jag ammar och är föräldraledig kommer jag få dra ett större last med bebis. Men det var verkligen inte såhär jag trodde livet med bebis skulle bli.

Skulle min sambo kräva att jag ska städa och ha mat klar när han kommer hem från jobbet så skulle han inte längre vara min sambo. När han kommer hem så lagar han antingen mat eller tar bebis, är han hemma så byter han flest blöjor eller pottar. Han går upp med bebis dom dagar han är ledig om hon vaknar tidigt. Städningen hjälps vi åt med och det är oftast han som handlar.
 
@BernT Var det inte din partner som ville att barnet skulle vara hemma länge men vägrade vara föräldraledig eftersom han ville kunna fortsätta spara en månadslön i månaden?

Vägra? Absolut inte. Men att han tar ut ledigt och vi då tappar +20k månad känns väldigt onödigt eftersom han ändå är hemma mkt. Vi kan spara en kvarts miljon/år, det tycker jag är fantastiskt och gör att vi snart (om några år)kan köpa ett fint hus.

Jag gillar för övrigt mitt jobb men det är sjukt slitigt att gå upp 0330 5-6 dagar i veckan. Då skulle jag behöva sova senast kl 19 och därmed knappt träffa min familj.

Istället jobbar jag som jag gör + har startat eget som jag jobbar med typ varje dag som föräldraledig (jag tar inte ut en krona i fp så ingen behöver bli upprörd). Dvs jag är inte en av de som har sitt barn som det enda viktiga i livet.

Vi har ett fantastiskt bra liv och förhållande och jag har en grymt bra pappa till mitt barn. Du har ju ingen aning om hur mkt han gör med vårt barn så varför haka upp sig på att han inte är föräldraledig? Vi delar på det mesta och när jag jobbar sköter han allt hemma. Det kan inte bli bättre. Eller ska jag ligga på soffan medan han är min husslav?

Jag tycker vi har det rätt lyxigt, vi kan ha bebis hemma tills hon är 2, och hon får träffa båda sina föräldrar hela dagarna eftersom hennes pappa jobbar hemma. Hade han varit ledig och jag jobbat hade jag inte fått träffa henne mer än mellan 15-18isch 5-6 dagar i veckan eftersom jag då hade jobbat. Nej tack på det. Dessutom har vi det tack vare vårt upplägg riktigt bra ekonomiskt. Det är ju trots allt rätt viktigt med.
 
Du har ju ingen aning om hur mkt han gör med vårt barn så varför haka upp sig på att han inte är föräldraledig?

Eller ska jag ligga på soffan medan han är min husslav?
Gud vilka märkliga saker du skriver. Jag har inte "hakat upp mig" på din partners föräldraledighet, jag bara mindes vad du skrivit om din partners syn på föräldraledighet (läs själv om du inte minns, det var inte bara jag som reagerade: http://www.bukefalos.com/threads/hostforaldrar-2015-3.1363204/page-70#post-17547021) som jag tyckte var gräslig. Han tyckte att ungen ska vara hemma länge men var helt ovillig att stanna hemma själv utan det skulle du då göra, trots att du inte var helt förtjust över det. Bara för att han ville spara en månadslön per månad. Sympatiskt :up:.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp