Kompis med skuldsanering

[Liten]

Är inte skuldsanering förenat med någon form av avtal, där man bl.a. förbinder sig att inte ta nya lån och krediter under skuldsaneringsperioden? Det låter som om personen brutit mot reglerna, skuldsanering måste väl ändå komma med vissa förutsättningar? Det här låter väldigt märkligt, tycker jag.

Jag läste snabbt på Kronofogdemyndighetens hemsida och såvitt jag förstår så kan en ta nya lån under tiden men det avråds starkt från det eftersom de nya skulderna inte omfattas av skuldsaneringen. Det kan också bli svårt att betala av de nya skulderna medan en har skuldsanering, eftersom en inte får mycket pengar kvar efter att KF tagit sin bit.

(Däremot lär en inte få skuldsanering om en fortfarande tar nya lån, eller har gjort nyligen, när en ansöker. Och jag skulle tro att det är svårt att få skuldsanering en gång till. Men det är en annan femma.)

*kl*

Jag tycker att det är åt helvete att en beviljas lån under skuldsanering och undrar lite över vilka villkor än får. Men det är inte min sak om folk tecknar kassa avtal.

Jag skulle ta upp det för att det är en varningsflagga för mig, och för att se om min nära vän behöver hjälp/stöd i situationen. Att hamna under isen ekonomiskt påverkar många extremt negativt sett till måendet. Är det däremot ett övervägt val och personen känner att hen har koll på läget och inte vill prata mer om det, så skulle jag inte tvinga (inte mitt ansvar, inte mitt val). Som jag tolkar startinlägget så har vännen pratat med ts om ekonomin/situationen innan.

 

[Inte_Ung]

Jag är som jag är, så jag hade direkt tagit upp pappret och frågat vad detta är. Och tagit samtalet därifrån.

Det hade jag också gjort.
Ingen behöver en mobil i 15000:- klassen.

 

[Ramona]

Härligt med lite olika synpunkter! Jag kan nästan garantera att det inte rör sig om någon form av missbruk. Jag har känt honom i många år och han har helt enkelt alltid haft svårt att hantera pengar, gärna tagit saker på avbetalning och gjort impulsköp.

Nu finns det ju ett blancolån. Men var summan på lånet orimligt högt? Är vi säkra på att det är en ny skuld?
Tänker om han köper grejer till barnen etc - det kan inte vara så att han fått pengar av någon? Gåva? Arv? Sålt något?

 

[Jenka]

Det fetstilta; nej det gör de inte för att beroende är en sjukdom! Arbetar en inom det området, med aktuell utbildning, så borde en veta det och orsakerna till det. Snacka om att ytterligare förstärka den gamla bilden av beroende, som att de "väljer" sitt liv, och se ned på patientgruppen
Till TS, jag hade helt enkelt frågat om det jag sett, och sen tagit det därifrån.

Fast ett beroende/sjukdom gör ju inte att all kunskap försvinner? Missbruket bygger ju inte på okunskap.

Till tråden: det skulle nog vara väldigt nära vän för att jag skulle säga nåt. Jag har enstaka som jag är så frispråkig med.

 

[Verdandi]

Fast ett beroende/sjukdom gör ju inte att all kunskap försvinner? Missbruket bygger ju inte på okunskap.

Till tråden: det skulle nog vara väldigt nära vän för att jag skulle säga nåt. Jag har enstaka som jag är så frispråkig med.

Kunskap är en sak. Det är sådant som man har lärt sig, så självklart kan en missbrukare ha kunskap.
Att i stunden när suget efter missbruket är stort kunna analysera och styra sitt beteende är något helt annat.
Lyckligtvis börjar man få upp ögonen för att även spelmissbruk är ett svårt beroende, som drabbar alla i relation till missbrukaren. Det är liksom bara inte att typ få hjälp att rensa upp bland sina skulder och sen slutar man missbruka efter det.

 

[enannan]

Jag tog upp det med honom idag. Han tog det bra och jag hade rätt, han har fastnat i samma mönster som innan han beviljades skuldsanering. Hans självinsikt är dock inte den bästa så trots att han erkände att han börjat ta saker på avbetalning och tecknat ett nytt lån så hade han förklaringar till allt (hur bra just den dealen var, hur mycket bättre det erbjudandet var jämfört med andra butikers, att han ju måste ha en bra kamera på sin mobil och den dyraste mobilen har ju den bästa kameran etc etc etc). Jag avslutade samtalet med att säga att jag ändå är orolig för att han ska hamna hos Kronofogden igen, men det var han helt säker på att han aldrig kommer att göra.

Jag hoppas ändå att vårt samtal resulterar i någon form av självrannsakan hos honom. Jag bryr mig verkligen genuint om honom och hans barn och vi har känt varandra i över 20 år. Han har haft ett periodvis tufft liv och att köpa nya prylar är nog hans sätt att hantera vardagen som fortfarande kan vara svår. Är bara rädd att livet blir ännu tuffare framöver om han hamnar i skuldfällan igen.

 

[MiaMia]

Jag tog upp det med honom idag. Han tog det bra och jag hade rätt, han har fastnat i samma mönster som innan han beviljades skuldsanering. Hans självinsikt är dock inte den bästa så trots att han erkände att han börjat ta saker på avbetalning och tecknat ett nytt lån så hade han förklaringar till allt (hur bra just den dealen var, hur mycket bättre det erbjudandet var jämfört med andra butikers, att han ju måste ha en bra kamera på sin mobil och den dyraste mobilen har ju den bästa kameran etc etc etc). Jag avslutade samtalet med att säga att jag ändå är orolig för att han ska hamna hos Kronofogden igen, men det var han helt säker på att han aldrig kommer att göra.

Jag hoppas ändå att vårt samtal resulterar i någon form av självrannsakan hos honom. Jag bryr mig verkligen genuint om honom och hans barn och vi har känt varandra i över 20 år. Han har haft ett periodvis tufft liv och att köpa nya prylar är nog hans sätt att hantera vardagen som fortfarande kan vara svår. Är bara rädd att livet blir ännu tuffare framöver om han hamnar i skuldfällan igen.

Jag tror inte någon som lever på sjukersättning och ska försörja barn har marginaler att klara den lånebelastningen.

Att öht ta rena konsumtionslån under en skuldsanering är varningstecken, eftersom han då redan ska betala max vad han har att göra återbetalningar med på de befintliga lånen. (och risken så mycket större eftersom en knappas får ny sanering efter det beteendet, troligen är lånevillkoren usla också).
Skulle tro det är argument för att rättfärdiga (även inför sig själv) beslut som han innerst inne vet att de inte är hållbara.

Går det att föreslå att han går till kommunens budget- och skuldrådgivare och gör en genomgång av ekonomin. Bara för säkerhets skull, ifall han nu är så säker på att det inte är någon fara så kan han inte ha något emot det...typ.

 

[vilde]

Jag tog upp det med honom idag. Han tog det bra och jag hade rätt, han har fastnat i samma mönster som innan han beviljades skuldsanering. Hans självinsikt är dock inte den bästa så trots att han erkände att han börjat ta saker på avbetalning och tecknat ett nytt lån så hade han förklaringar till allt (hur bra just den dealen var, hur mycket bättre det erbjudandet var jämfört med andra butikers, att han ju måste ha en bra kamera på sin mobil och den dyraste mobilen har ju den bästa kameran etc etc etc). Jag avslutade samtalet med att säga att jag ändå är orolig för att han ska hamna hos Kronofogden igen, men det var han helt säker på att han aldrig kommer att göra.

Jag hoppas ändå att vårt samtal resulterar i någon form av självrannsakan hos honom. Jag bryr mig verkligen genuint om honom och hans barn och vi har känt varandra i över 20 år. Han har haft ett periodvis tufft liv och att köpa nya prylar är nog hans sätt att hantera vardagen som fortfarande kan vara svår. Är bara rädd att livet blir ännu tuffare framöver om han hamnar i skuldfällan igen.

Utifrån det du skriver tror jag det här är något som måste tas tag i omedelbart om det inte skall sluta hos Kronofogden. De lånen han kan få är med stor sannolikhet till ockerränta och det kommer bara rulla på med större belopp om inget görs. Och det är som skrivits ovan nästan omöjligt att få ytterliggare en skuldsanering utan det är skulder som kommer kvarstå.

Man blir förbannad på lånebolagen hur de håller på när man läser om sånt här

 

[Exile]

Det fetstilta; nej det gör de inte för att beroende är en sjukdom! Arbetar en inom det området, med aktuell utbildning, så borde en veta det och orsakerna till det. Snacka om att ytterligare förstärka den gamla bilden av beroende, som att de "väljer" sitt liv, och se ned på patientgruppen
Till TS, jag hade helt enkelt frågat om det jag sett, och sen tagit det därifrån.

Jag tycker i så fall att ditt sätt att se på det är mer förminskande, har du själv haft beroendeproblematik? Jag har i alla fall. I många fall ÄR det i alla fall delvis självvalt till en början. Ja det är en sjukdom och det är inte "bara" att sluta men man är heller inte helt maktlös och framförallt inte blind inför vad man sysslar med.

Jag vågar nog påstå att det inte finns en enda rökare som inte fattar att de allvarligt förgiftar kroppen. De flesta som är beroende av något är plågsamt medvetna om alla nackdelar så jo, man vet bättre.

Det är inte heller alltid rätt att gå den mjuka vägen. Från vad jag läst av det TS beskriver tycker jag det låter som att någon allvarligt behöver ta ett snack med vännen. Hur ser familjesituationen ut? Är han ensamstående eller finns det en sambo någonstans i bilden? Bor barnen hos honom är det ju snudd på orosanmälan med tanke på att han garanterat kommer hamna på gatan i framtiden i den här takten.

Ja det kan finnas beroendebeteende även om TS inte märkt av det men kolla på lyxfällan. Det finns otroligt många som bara inte kan hantera pengar eller har någon respekt för det och alltid tänker att det ska lösa sig på något vis och då behöver de vakna upp till verkligheten.

 

[Enya]

Jag tog upp det med honom idag. Han tog det bra och jag hade rätt, han har fastnat i samma mönster som innan han beviljades skuldsanering. Hans självinsikt är dock inte den bästa så trots att han erkände att han börjat ta saker på avbetalning och tecknat ett nytt lån så hade han förklaringar till allt (hur bra just den dealen var, hur mycket bättre det erbjudandet var jämfört med andra butikers, att han ju måste ha en bra kamera på sin mobil och den dyraste mobilen har ju den bästa kameran etc etc etc). Jag avslutade samtalet med att säga att jag ändå är orolig för att han ska hamna hos Kronofogden igen, men det var han helt säker på att han aldrig kommer att göra.

Jag hoppas ändå att vårt samtal resulterar i någon form av självrannsakan hos honom. Jag bryr mig verkligen genuint om honom och hans barn och vi har känt varandra i över 20 år. Han har haft ett periodvis tufft liv och att köpa nya prylar är nog hans sätt att hantera vardagen som fortfarande kan vara svår. Är bara rädd att livet blir ännu tuffare framöver om han hamnar i skuldfällan igen.

Vad bra att du pratade med honom.

Kan tänka mig att alla hans förklarinigar han kom med till dig också kan vara ett sätt att ursäkta det inför sig själv, och nu när du har tagit upp det och dragit fram det i ljuset kan det kanske vara lite lättare för honom att tänka på det och på vad du sa i dag, och förhoppningsvis börja förstå hur dålig situationen är.

 

[Hermelin]

Vuxna får ta ansvar för sina egna handlingar. Även mina vänner. Jag hade inte gjort något. Det är klart att jag genom åren sett vänner fatta korkade beslut. Men det är deras beslut och jag har aldrig sett någon anledning att kommentera dem. Om vännen däremot kommer till mig och vill prata om det, ja då är det en annan sak.

 

[Lovisaleonora]

Jag tog upp det med honom idag. Han tog det bra och jag hade rätt, han har fastnat i samma mönster som innan han beviljades skuldsanering. Hans självinsikt är dock inte den bästa så trots att han erkände att han börjat ta saker på avbetalning och tecknat ett nytt lån så hade han förklaringar till allt (hur bra just den dealen var, hur mycket bättre det erbjudandet var jämfört med andra butikers, att han ju måste ha en bra kamera på sin mobil och den dyraste mobilen har ju den bästa kameran etc etc etc). Jag avslutade samtalet med att säga att jag ändå är orolig för att han ska hamna hos Kronofogden igen, men det var han helt säker på att han aldrig kommer att göra.

Jag hoppas ändå att vårt samtal resulterar i någon form av självrannsakan hos honom. Jag bryr mig verkligen genuint om honom och hans barn och vi har känt varandra i över 20 år. Han har haft ett periodvis tufft liv och att köpa nya prylar är nog hans sätt att hantera vardagen som fortfarande kan vara svår. Är bara rädd att livet blir ännu tuffare framöver om han hamnar i skuldfällan igen.

Jag tycker det var bra att ta upp det. Beroendeproblematik (vilket jag ser det som) ska belysas, inte döljas.

Och att inte stillatigande heja på genom tyst accept tror jag också är viktigt. Inte att bli osams, men att framföra vad en tycker om beteendet ser jag inte som en nackdel.

 

[Texaz]

Vuxna får ta ansvar för sina egna handlingar. Även mina vänner. Jag hade inte gjort något. Det är klart att jag genom åren sett vänner fatta korkade beslut. Men det är deras beslut och jag har aldrig sett någon anledning att kommentera dem. Om vännen däremot kommer till mig och vill prata om det, ja då är det en annan sak.

Är inne på samma linje...
TS kan ju egentligen bara påtala att hen sett att saker och ting inte är som de ska, men har inget ansvar för att lösa problemet. Tvärtom skulle nog denne bli medberoende.
Han måste själv ta konsekvenserna av sitt handlande för att komma åt sitt missbruk och kunna bli fri från det.
Alla får ju inte hjälp av Lyxfällan, utan han måste nog köra sitt eget Lyxfällan-race.
Är personen med på att få hjälp och stöttning, visst, då är det ok att hjälpa, men utan att själv ta ansvar för hur personen löser det.

 

[Verdandi]

Är inne på samma linje...
TS kan ju egentligen bara påtala att hen sett att saker och ting inte är som de ska, men har inget ansvar för att lösa problemet. Tvärtom skulle nog denne bli medberoende.
Han måste själv ta konsekvenserna av sitt handlande för att komma åt sitt missbruk och kunna bli fri från det.
Alla får ju inte hjälp av Lyxfällan, utan han måste nog köra sitt eget Lyxfällan-race.
Är personen med på att få hjälp och stöttning, visst, då är det ok att hjälpa, men utan att själv ta ansvar för hur personen löser det.

Om situationen går en ur händerna t.ex. pga. av ett beroende eller annan problematik, så är det inte sällan resten av familjen som får betala för "den vuxnes" handlingar.
Det kan t.ex. innebära att barnen förväntas äta sig mätta i skolan, men det finns ingen mat/mediciner/schampo hemma efter skoldagen. På helgen får de gå till grannens barn och har de tur så serveras det mat där.. Men annars kan ju barnen alltid leka med de flashiga leksakerna de fick när föräldern hade pengarna i handen.

Alltså, jag förstår tänket med att respektera en vuxen människa. Men har personen barn och samtidigt sådana enorma problem att det går till skuldsanering samt den dessutom får återfall, så är det inte bara att blunda för barnens situation.

Det finns hjälp att få, men det bygger så klart på att personen är motiverad och klarar att se sitt eget ansvar. Just det sistnämnda ligger långt borta för en del och det innebär att de i praktiken inte självmant söker hjälp. Eller orkar hålla fast vid den hjälp de får eller andra överenskommelser som de gjort.

 

[Texaz]

Om situationen går en ur händerna t.ex. pga. av ett beroende eller annan problematik, så är det inte sällan resten av familjen som får betala för "den vuxnes" handlingar.
Det kan t.ex. innebära att barnen förväntas äta sig mätta i skolan, men det finns ingen mat/mediciner/schampo hemma efter skoldagen. På helgen får de gå till grannens barn och har de tur så serveras det mat där.. Men annars kan ju barnen alltid leka med de flashiga leksakerna de fick när föräldern hade pengarna i handen.

Alltså, jag förstår tänket med att respektera en vuxen människa. Men har personen barn och samtidigt sådana enorma problem att det går till skuldsanering samt den dessutom får återfall, så är det inte bara att blunda för barnens situation.

Det finns hjälp att få, men det bygger så klart på att personen är motiverad och klarar att se sitt eget ansvar. Just det sistnämnda ligger långt borta för en del och det innebär att de i praktiken inte självmant söker hjälp. Eller orkar hålla fast vid den hjälp de får eller andra överenskommelser som de gjort.

Om barnen får illa är väl en orosanmälan på sin plats?
Vad jag menar är att ingen annan än personen själv kommer att kunna förändra ev beroende.

 

[Lovisaleonora]

Om barnen får illa är väl en orosanmälan på sin plats?
Vad jag menar är att ingen annan än personen själv kommer att kunna förändra ev beroende.

Men att bli medveten om att ett avvikande, icke-fungernade beteende är ju början. Och självklart ska ett återfall uppmärksammas.

 

[Verdandi]

Om barnen får illa är väl en orosanmälan på sin plats?
Vad jag menar är att ingen annan än personen själv kommer att kunna förändra ev beroende.

En förändring måste tyvärr ofta initieras av omgivningen. En orosanmälan kan absolut vara på sin plats och kanske den enklaste vägen att gå för att hjälpa (förändra) föräldern - så att barnen får det mer drägligt.