kombinera singelvänner med häst och sambo

[Icehorses]

ååååh känner att jag behöver lite hjälp/pepp!!

Jag har ett litet gäng nära vänner, förr var de sambos och vi sågs lagom ofta, vilket passade mig.

Nu har de börjat vilja umgås JÄMT, det ska vara krogen på lördag, bakishäng söndag, uteservering onsdag, filmkväll tisdag osv osv.... Klart jag gillar att vara med dem men eftersom jag har 2 hästar, heltidsjobb och en sambo som jag älskar att vara med så kan jag helt enkelt inte varje dag. Jag är med dem max 1-2 ggr/vecka men de är med varandra nästan varje dag. För det första känner jag mig tråkig och två av dem har uttryckt att de tycker jag är tofflig (ärligt talat tycker jag mest av allt om att vara med min sambo men jag är ju inte det jämt ändå...), jag får ofta säga nej när de frågar om vi ska ses. Jag är rädd att de ska sluta fråga och tycka jag är heltråkig.

Dessutom känner jag att jag börjar hamna utanför i diskussionerna, eftersom de uppdaterar varandra varje dag på vad som hänt så hänger jag liksom inte med i deras liv, känner jag. Vilket också gör det svårare och mindre lockande att umgås för mig. Så det börjar bli en ond cirkel. Och det är jättetråkigt för även om jag gillar att vara själv så gillar jag inte tanken på det. Och dessa är typ mina enda vänner.

 

[Modest]

Sv: kombinera singelvänner med häst och sambo

Vad säger de själva om detta (förutsatt att du har pratat med dem)?

De måste ju ha förståelse för att du, med din nuvarande livssituation, inte kan hänga jämt.
Tillägg: Och om de inte gör det så är nog ett bra första steg att försöka förklara för dem.

 

[ronda]

Sv: kombinera singelvänner med häst och sambo

Är detta vad du tror eller vet är uppfattningen om dig? När det gäller vänner och umgänge i kombination med en känsla av utanförskap så verkar det lätt bli att man går runt och tro att man är tråkig även om andra inte uppfattar det så. Sen sägs det kanske det ena eller andra, skojas om att man är toffel och så börjar man grunna och oroa sig.
Jag är på andra sidan träsket, singeln bland sambosarna och konstigt nog har jag samma tankar och känslor som du. Att man står utanför och att man inte riktigt passar in och rädslan att tråka ut vännerna och vara den eviga singeltjejen. Men jag vet att det det i de flesta fall är självbild som jag skapat på egen hand. Mina rädslor är mina och min sorg över ensamheten och utanförskapet är min. Jag har underbara vänner men är just nu fikavännen och inte del av deras helgliv. Men jag kan inte förvänta mig att de ska underhålla mig. Vill jag ha ett mer socialt liv så är det ju upp till mig. Men jag tror på kommunikation, prata med dem om hur du känner och upplever det. Så att ni förstår varandra och behålla er vänskap! Sen så kanske det inte dröjer länge innan de är sambos och lever parliv igen, det brukar vara så .