kollegor som lägger näsan i blöt

[_FiA_]

Jag är sjukskriven på halvtid och arbetar halvtid. Dom sista veckorna har jag nu fått frågor från tre olika personer "varför är du sjukskriven? Vad haru för fel?" "Hur länge är du sjukskriven'när blir du bättre?"

Detta från kollegor som inte ens är mig nära ? Jag tänker vad sjutton har dom med det att göra, mina sjukdomar är privat! Inget som någon annan kollega har med att göra! Skulle ni på ert arbete vara lika nyfikna och tycka att det är okej att ställa sådana frågor?

 

[mandalaki]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Jag får såna frågor av mina arbetskamrater men jag tolkar det som omsorg. Jag har stora sjukdomsproblem och skulle känna mig rätt osedd om ingen frågade.

 

[Petruska]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

På min arbetsplats hade jag vetat i stora drag varför en kollega var sjukskriven, i alla fall om det gällde en kollega som jag har någon beröringspunkt med. Tex om det gäller migrän, utbrändhet eller cancer. Vi pratar med varandra och tycker att det funkar bra.

 

[Philosophia]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Frågan är om de är nyfikna eller om de upplever deras egen arbetsbörda som väldigt hög till följd av din sjukskrivning. Det är givetvis oavsett anledning fel av dem att ta upp frågan med dig, men min spontana tanke är att det nog många gånger handlar om det senare. Finns det t.ex någon vikarie tillsatt som ersätter dig under din sjukskrivning? Många gånger struntar arbetsgivaren att sätta in en vikarie utan fördelar den sjukskrivnas arbetsbörda på andra.

Tror du att det kan ligga något i en sådan förklaring så tycker jag att du antingen talar med chefen - och påtalar att det påverkar dig negativt (för det gissar jag att det gör) och att det inte är din uppgift att lösa. Ett alternativ är att du säger till kollegorna att om de upplever att det är ett problem och att det inte fungerar under din halvtidssjukskrivning så får de ta upp det med chefen som får lösa problemet.

 

[Philosophia]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Jag får såna frågor av mina arbetskamrater men jag tolkar det som omsorg. Jag har stora sjukdomsproblem och skulle känna mig rätt osedd om ingen frågade.

Fast då antar jag att dina kollegor är medvetna om vad du har för sjukdom och att du tidigare har berättat om den. Jag tycker nog att det är rätt tydligt att man vill hålla sin diagnos som något privat om man själv inte tar upp det.

Att sedan fråga hur man mår, oavsett diagnos, är ju en helt annan sak som så klart rimligen tolkas som omsorg.

 

[mandalaki]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Tja, var och en har väl frågat för första gången vid något tillfälle, så att säga. Och vi är en ganska stor arbetsplats, jag får fortfarande frågor av sådana som inte vetat. Jag har aldrig tagit illa upp. OM jag inte ville berätta skulle jag repetera in ett svar på temat att jag vill behålla det för mig själv.

 

[Petruska]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Jag har nog rätt sällan frågat, men ändå fått reda på det utan några konstigheter. Alltså inte som "illasinnade rykten" eller så, utan som information. Livet blir ju smidigare om människor som ses dagligen också vet litegrann om varandra och om varandras livsvillkor.

Och då talar vi alltså om sjukdomar som cancer i olika varianter (och med olika prognos), utbrändhet och psykos.

Jag har kort sagt lite svårt att förstå vilka sjukdomar som är "känsliga". Det är väl oändligt mycket lättare att bemöta tex en psykotisk kollega respektfullt om man vet att hen faktiskt har de här problemen?

 

[Philosophia]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Jag har kort sagt lite svårt att förstå vilka sjukdomar som är "känsliga". Det är väl oändligt mycket lättare att bemöta tex en psykotisk kollega respektfullt om man vet att hen faktiskt har de här problemen?

Fast tyvärr är det ju så att exempelvis psykiska sjukdomar och HIV fortfarande omgärdas av en hel del fördomar. Hur arbetsplatsen är och hur pass upplysta kollegorna är spelar förmodligen en mycket stor roll för beslutet att berätta eller inte berätta om sin sjukdom. Undantaget från de psykiska sjukdomarna är väl utmattningsdepression som många kan identifiera sig med.

 

[Petruska]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Fast tyvärr är det ju så att exempelvis psykiska sjukdomar och HIV fortfarande omgärdas av en hel del fördomar.

Jo, det gör de väl. Men frågan är ju då om det ens på kort sikt blir bättre av att man döljer än av att man är öppen? Är man öppen, lämnar man ju bara utrymme för de fördomar som rör den sjukdom man faktiskt har. Jämfört med om man säger "det är min ensak", vilket lämnar utrymme för gränslöst med spekulation.

 

[Philosophia]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Visst är det säkert så. Men samtidigt så tycker jag att måste respektera att det finns människor som vill hålla sin diagnos privat. Det kan ju vara så att även den sjuka personen inte bara ser andras fördomar utan även har egna fördomar om sin sjukdom. Många människor med psykisk sjukdom skäms trots att de inte har någon anledning till det. I det långa loppet skulle det förmodligen gynna dem som skäms över sin sjukdom att våga vara öppen med den, men det måste ju vara deras eget beslut.

 

[Petruska]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Självklart!

Men jag skulle ändå inte spontant tänka mig att undrande frågor från kollegor är att jämställa med att de "lägger näsan i blöt". Det mest troliga är ju att de helt enkelt undrar hur TS mår.

Dvs, TS har kanske lite att vinna för egen del på att inte tänka på kollegorna som sladdertackor som lägger sig i sådant som de inte har att göra med.

(Kollegorna kanske är sådana, vad vet jag, men jag tror inte att man själv vinner på att utgå från att de är sådana.)

 

[No1]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

Troligen finns det individuella variationer bakom frågorna.
Någon är nyfiken, en är omtänksam, en annan är irriterad över ökad arbetsbelastning.


Det här är en typisk situation där man ska påminna sig själv om att man, vare sig man vill eller inte, har en relation med sina kolleger och med fördel förhåller sig diplomatisk.

Mitt råd är att du tänker ut ett svar där du uppger så mycket du själv tycker är ok men som samtidigt kan göra kollegerna nöjda.
Att med vänlig ton meddela att man inte mår bra men inte kan/orkar tala om det och avslutningsvis tacka så mycket för omtanken - är enligt min erfarenhet något som generellt går hem hos alla.

Om det är någon som inte skulle acceptera detta så är det möjligen just den personen du går vidare med till chefen - om du själv inte förmår att be den personen att backa.

Att direkt gå till chefen som förväntas be en hel grupp att backa efter att de börjat ställa frågor är i regel ingen god idé. om man har en önskan om smidighet och slippa utmärka sig/sticka ut.

 

[MM]

Sv: kollegor som lägger näsan i blöt

När jag arbetstränade förra året så fick jag såna frågor. Jag tyckte ändå det var lite lustigt då dom visste att jag hade svårigheter med något iom att jag arbetstränade.
Men jag gav ett kort svar utan att gå in på något som kunde starta en diskussion och sen fick jag inga fler frågor.
En kort och enkel förklaring utan att behöva blotta mig.