Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning
Ska försöka hinna skriva ett svar här innan lillprinsen vaknar.
Koliken har blivit MYCKET bättre. Jag tror inte att jag får kalla det för kolik längre, för det uppfyller inte definitionen längre. Så långt är allt bra, men frid i stugan är det inte
Det är väldigt svårt att få honom att slappna av och somna/sova. Mina dagar går i stort ut på att få honom att somna och när han väl somnat så är det i det närmaste dags för mat igen. Det blir bättre och bättre, men vissa dagar är förjävliga. Jag försöker att aktivera mig och åka hemifrån 2-3 gånger i veckan. I bilen sover han nästan alltid, så det brukar gå bra att ta sig iväg på saker.
Magen strular fortfarande. Han pruttar och stånkar och stönar och ofta när man fått honom att somna vaknar han av att han pruttar eller att han måste "krysta". Ibland somnar han om, men ofta blir han jätteledsen och otröstlig om han inte får ligga en stund vid brsötet (vilket han får, men det bygger ju upp för mer pruttar).
Om jag drar i honom en flaska ersättning innan läggning så brukar vi kunna sova 4½-6 timmar i sträck (och när jag skriver det här inser jag att jag kanske inte har rätt att klaga längre). Ofta sover vi 23-05 och sen börjar vad jag kallar för stora stånket. Magknip - men han sover nästan igenom det. Det håller på från 5,30-8 ungefär när vi vaknar och kliver upp. På den tiden ammar han gärna 2-4 gånger, småslurkar när han vaknar till av pruttarna. Resten av tiden ligger han och sprattlar och stönar med korta pauser då han sover lugnt. Jag sover kanske 2-5 minuter åt gången om jag har tur. Får massera magen och trycka upp så han ligger med knäna mot magen. Då kan det gå över för stunden.
Även om detta är skitjobbigt så är jag glad att han inte illvrålar. På eftermiddagen, runt den här tiden eller framåt 18-tiden så har han stor pruttperiod också. Då är han gärna kinkig och gråter och gnäller. Ibland kan man göra avledningsmanöver, ibland inte.
Så - sammanfattningsvis: Mindre skrik, men sällan som han sover lugnt på dagtid. Läggning runt 22-23 och upp runt 8-9. Det är iaf en mer normal rytm än uppe till 4-5 och sova till 12.
Frustrationen är fortfarande total och jag känner att jag är bara hans mamma och inte en egen person så mkt som jag skulle vilja. Vill ha gostid med sambon, vill ha sex, vill kunna hinna med mina knipövningar så jag kan läka ihop därnere och vill hinna äta varm mat någon gång om dagen. Dock känns det som om det finns lite hopp, även om jag inte trodde det när jag startade tråden.
Jag är imponerad av alla kolikföräldrar som orkat längre än vad jag behövde, men inser att jag nog kommer ha händerna fulla ett bra tag framöver med min ickesovande gnällprins!
Han skrattar och "pratar" varje dag, gärna flera gånger, så det är svårt att inte älska honom - bara så ingen tror att jag bara är trött på ungen. Han är mitt ljus i vardagen, men även ljus kräver underhåll för att inte sluta brinna.