Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Jag märkte stor skillnad på när jag gick från Semper till NAN 1 HA, det var som dag och natt.

Nu vågar jag inte prova på något annat :D
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Min dotter Tindra har haft kolik sen dag 2 hon är nu 3 månader till veckan.
Vi kör med Minifom och Semper magdroppar varje dag. Använder dessutom Windi pysventil och Kolik massage.
Koliken håller fortfarande på men det är inte dygnet runt längre utan nu startar det på em för att hålla på till midnatt varje dag. Men däremellan så är hon ett riktigt charmtroll, det är de stunderna som gör att man orkar dygnets jobbiga timmar. Så det går åt rätt håll iaf.
Förstår hur du känner dig, det är skitjobbigt, man är så maktlös när ens lilla har så ont i magen. Man verkligen lider med dem. Jag själv blir rädd när hon skriker så att hon blir blå och inte får luft.

Styrkekramar till dig
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Jag själv blir rädd när hon skriker så att hon blir blå och inte får luft.

då ska man blåsa in en hård puff i munnen på den lille, så får den en smärre chock och börjar andas igen.
fick vi lära oss i göteborg, Matilda glömde bort att andas så fort vi skulle byta kläder på henne och blev klotröd i hela fejjan. en puff och vrålet kom igång igen! :eek: (ungefär så, men röd och med stängda ögon, ja ni vet ju hur dom ser ut...... :p )
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Angående Windi så tror jag inte BVC vet vad det är. De brukar inte vara så snabba med att ta till sig nya saker.

De borde verkligen veta vad det är eftersom liknande har funnits i minst 20 år inom neontalvården för det fanns när sonen föddes och han är 20 i år...


Till Ts
Det enda tips jag kan ge är att du ska sluta känna att du gör fel, det finns inga fel så länge du följer ditt hjärta.
Det är inte fel att ligga och amma eller sova med bebis intill eller att tröstamma, det som är fel är att följa alla "goda råd" som inte känns bra i magen för dej.

Hitta de där sakerna som fungerar och håll dej till dem, se till att du sover när han sover och försök släpp alla andra måsten.

Vad jag förstod behöver du till stallet, finns det någon annan som kan ha huvudansvaret nu så att du bara kan gå dit när du vill istället för att du måste?

Peppkramar i mängder.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Hur har det gått för er? Har koliken lättat, sömnen och amningen ökat ;)?

Kan bara instämma med de sista inläggen här om att ta det lugnt och vila så mycket i varje situation.

Om jag kommer ihåg rätt så tror jag inte jag sov mer än 45 min i sträck under de första 8 månaderna och var helt förvånad över de som hade bebisar som sov hela nätter vid 6 månader. Men trots kolik som bitvis var jobbig så var det ett lugn och ro under hela perioden. Det var mer som om jag sov dygnet runt i korta etapper (förutom när jag var i stallet).

Hoppas allt är bra med er.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Ska försöka hinna skriva ett svar här innan lillprinsen vaknar.

Koliken har blivit MYCKET bättre. Jag tror inte att jag får kalla det för kolik längre, för det uppfyller inte definitionen längre. Så långt är allt bra, men frid i stugan är det inte :D

Det är väldigt svårt att få honom att slappna av och somna/sova. Mina dagar går i stort ut på att få honom att somna och när han väl somnat så är det i det närmaste dags för mat igen. Det blir bättre och bättre, men vissa dagar är förjävliga. Jag försöker att aktivera mig och åka hemifrån 2-3 gånger i veckan. I bilen sover han nästan alltid, så det brukar gå bra att ta sig iväg på saker.

Magen strular fortfarande. Han pruttar och stånkar och stönar och ofta när man fått honom att somna vaknar han av att han pruttar eller att han måste "krysta". Ibland somnar han om, men ofta blir han jätteledsen och otröstlig om han inte får ligga en stund vid brsötet (vilket han får, men det bygger ju upp för mer pruttar).

Om jag drar i honom en flaska ersättning innan läggning så brukar vi kunna sova 4½-6 timmar i sträck (och när jag skriver det här inser jag att jag kanske inte har rätt att klaga längre). Ofta sover vi 23-05 och sen börjar vad jag kallar för stora stånket. Magknip - men han sover nästan igenom det. Det håller på från 5,30-8 ungefär när vi vaknar och kliver upp. På den tiden ammar han gärna 2-4 gånger, småslurkar när han vaknar till av pruttarna. Resten av tiden ligger han och sprattlar och stönar med korta pauser då han sover lugnt. Jag sover kanske 2-5 minuter åt gången om jag har tur. Får massera magen och trycka upp så han ligger med knäna mot magen. Då kan det gå över för stunden.

Även om detta är skitjobbigt så är jag glad att han inte illvrålar. På eftermiddagen, runt den här tiden eller framåt 18-tiden så har han stor pruttperiod också. Då är han gärna kinkig och gråter och gnäller. Ibland kan man göra avledningsmanöver, ibland inte.

Så - sammanfattningsvis: Mindre skrik, men sällan som han sover lugnt på dagtid. Läggning runt 22-23 och upp runt 8-9. Det är iaf en mer normal rytm än uppe till 4-5 och sova till 12.

Frustrationen är fortfarande total och jag känner att jag är bara hans mamma och inte en egen person så mkt som jag skulle vilja. Vill ha gostid med sambon, vill ha sex, vill kunna hinna med mina knipövningar så jag kan läka ihop därnere och vill hinna äta varm mat någon gång om dagen. Dock känns det som om det finns lite hopp, även om jag inte trodde det när jag startade tråden.

Jag är imponerad av alla kolikföräldrar som orkat längre än vad jag behövde, men inser att jag nog kommer ha händerna fulla ett bra tag framöver med min ickesovande gnällprins!

Han skrattar och "pratar" varje dag, gärna flera gånger, så det är svårt att inte älska honom - bara så ingen tror att jag bara är trött på ungen. Han är mitt ljus i vardagen, men även ljus kräver underhåll för att inte sluta brinna.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

det där med att bara vara mamma ch ingen egen person har jag åxå stora prblem med, till (idiot)psykologSandras stora förskräckelse.... "va? älskar du inte att vara med ditt barn 24/7? va menar du, vill du lägga ut henne i snön när du inte får sova? hemska, hemska människa där!"
nja.... kanske inte riktigt så, men ja - ibland vill man bara vara sig själv och inte mamma.

jag tycker du kämpat och kämpar på bra!
så gött att han är bättre!!!!!
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Men det gör väl de flesta..eller? Jag har aldrig ångrat mig eller önskat bort honom - bara önskat att jag inte behövde ta hand om honom 24/7. Önskat att jag fick vara jag en liten liten stund :idea:
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Nu vet jag inte var du bor, men jag vet att det finns akupunktur på fler ställen, bland annat här i Köping. Har du frågat på BVC om dom känner till någon?
Nu har jag inte bebis på utsidan än, men har ändå fått tipset redan från svärmor. Hon har en mamma (svärmor jobbar som förskolelärare på en småbarnsavdelning) som fått hjälp med sin minsta just genom akupunktur. Kan ju vara värt sina pengar om det hjälper, själv har jag ingen aning (än) om hur det är att ha ett kolikbarn, men jag kan tänka mig att det är oerhört påfrestande.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Cilla o Dee: Låt era karlar ta hand om bebbarna ett par timmar om dagen (minst) så ni hinner "vara". Och, de första månaderna som förälder ÄR omvälvande och jobbiga och sömnlösa för många - det går över, jag lovar :). Lycka till!
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

ja visst, men alla mammor kanske inte måste bära sitt gråtande barn 16 timmar i sträck (dee79) eller vara livrädd för att varje gråt är ett tecken på tarmvred (cilla), så det är inte konstigt att man bara vill komma ifrån ibland.

och de stackars papporna har ju jobb att sköta åxå....
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Jag fick bli sjukskriven när Isaks kolik var som värst så vi kunde vara hemma bägge två och gå i skift annars vet jag inte hur vi klarat det. Vi hade spelat in Isaks gråt på mobilen barnläkaren lyssnade i typ 30 sekunder innan han frågade vem av oss han skulle sjukskriva då han förstod precis hur jobbigt vi hade det.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

ja visst, men alla mammor kanske inte måste bära sitt gråtande barn 16 timmar i sträck (dee79) eller vara livrädd för att varje gråt är ett tecken på tarmvred (cilla), så det är inte konstigt att man bara vill komma ifrån ibland.

och de stackars papporna har ju jobb att sköta åxå....

Jag menade inte på något vis att klämkäckt vara taskig, om du tolkade det på det viset! Jag ville bara muntra upp och säga att det går över - även om de första månaderna kan vara jättejobbiga (jag hamnade väl mitt på skalan med ett barn med lättare kolik, men absolut inte som Dee 79s son)!

Visst har pappona jobb att sköta, men de jobben är ju faktiskt (förmodligen) bara 8 h per dag- och då bör det väl finnas tid att även vara pappa?

Jag har inte tyckt att det är konstigt att ni vill komma i från - det var ju därför jag föreslog att era karlar skulle ta hand om barnen lite mer, så att det inte behöver bli 24/7 för er...
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

å ja vill be om urskt för att ja snäste åt dig, ja vet att du bara menar väl. :o
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Vad skönt att det blivit så mycket bättre! Ju äldre de blir desto lättare är det för dem att få ut luft plus att de sväljer mindre luft när de äter.

Stå ut, det blir bättre och snart är du en vanlig människa igen! Lägg bort allt annat tills detta fixat sej. Om han bara sover i bilen på dagarna, ut och kör en runda, kom hem och bär in stolen och brygg en kopp kaffe åt dig själv. Gör dina knipövningar, duscha och sitt på buke en stund. Det gör under att vara "ledig" en liten stund bara.
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Det är alltid skönt att höra att det kommer att vända, men samtidigt går man dagligen och undrar om det är idag, nästa vecka eller om ett halvår som det kommer att lösa sig. Efter 4 månader säger många.

IDag fyller han 2 månader och imorgon fyller han 9 veckor. Halvvägs till ljusare tider alltså?

Självklart hjälper gubben till. Problemet ligger hos mig att jag är så uppe i varv att jag har svårt att slappna av ändå. De åkte på shoppingtur i lördags. Tog nog en halvtimme att somna och så vaknar jag efter 45 minuter av att jag hör barngråt. Trodde att jag blivit sinnessjuk, tills jag insåg att en granne gick förbi ute på vägen med sin gråtande ett-åring (vi bor på landet, så det är ju inte så vanligt att det finns gråtande barn utanför fönstret). Sen kunde jag inte somna om igen, så jag diskade i stället :crazy:

Vi har iaf kommit så långt att jag åkt till öppna förskolan en gång, jag klarar det mesta av stallarbetet utan att gubben måste vara hemma och igår lagade jag mat för första gången på kvällen (brukar vara sambon som gör det). Det är jättestort för oss, även om det låter lite larvigt.

Problemet är att jag litar inte på att saker går bra. Har ångest varje gång han blir trött. Kommer han sova mer än 10 minuter? Kommer han somna alls i vagnen eller kommer jag få ge upp efter 10 minuter för att han bara skriker? Kommer koliken tillbaka? (den har gjort enstaka återbesök) När han låter i sömnen så är jag säker på att han ska vakna och jag får stålsätta mig för att inte springa fram och gunga på vagn eller bilbarnstol. Har svårt att vänta ut honom, trots att det är precis vad jag måste göra för att han ska vänja sig att sova stilla.

Sen är han helt fantastisk ibland. Inatt sov vi från 22.45 till 05.20. Och då hade vi legat en stund och småpratat i sängen innan han visade att det var dags att somna. Små mjuka o, a, ey, ä och lite kuttrande. Han var så himla söt och idag mår mina bröst toppen! Då får man hopp om livet.

Tack igen för all peppning!
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Hade jag vetat att man kunde bli sjukskriven så hade jag bett om det också - iaf för någon vecka så jag kunde fått avlastning.
Skönt att ni hade någon som talade om det för er. Jag fick bara veta att det kommer att gå över förr eller senare :grin: Nu gick det visserligen över, men det gjorde ju inte de första veckorna ett dugg bättre. Gissa om jag inte är sugen på en till i framtiden...
 
Sv: Kolik - skulle behöva stöd och peppning

Så sant så! Det är lite svårt att se slutet på detta, men man inser ju att det inte kommer att vara så här tills han är vuxen.

Nu har jag faktiskt hunnit mata katterna, ätit ett par mackor och skrivit 3 inlägg på buke! Bara knipövningarna kvar då ;)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Får man starta en ”tolka mina Covid-symptom”-tråd? Har försökt ringa 1177 i två dagar nu men det går verkligen inte att komma fram, och...
2
Svar
28
· Visningar
4 133
Senast: Luff
·
Gravid - 1år Spinoff på nattjobbs-tråden! Utlämnande och långt :o Är i valet och kvalet om jag måste ta tjänstledigt och söka nytt jobb. Jag trivs...
7 8 9
Svar
160
· Visningar
20 662
Senast: hastflicka
·
Kropp & Själ Kanske någon annan ser en lösning jag missat? Det har i alla fall varit ett tufft halvår, först blev min hund allvarligt sjuk med en...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 571
Senast: Vallmo
·
Hästvård Min shettis drabbades för en vecka sedan av ett kraftigt kolikanfall. Det tog närmare 72 timmar innan hon inte fick återfall. Efter...
2
Svar
22
· Visningar
6 784
Senast: Luleå
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattbilder #10
  • Lugnande medel till hund.

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp