Sv: Knorrevångens slakteri bygger ut
Köttdjurshanteringen har jag på tok för lite erfarenhet av för att diskutera, generellt - utifrån de köttbönder jag känner - tycker jag det verkar fungare bra, transportörerna är lugna gubbar som vet vad de gör, systemet fungerar - kanske för att det är vana yrkesmänniskor i alla led? Jag tror få köttdjursproducenter hade tolererat att djuren behandlas illa, de jag känner månar om sina djur och är inte rädda för att säga ifrån.
Vad gäller jämförelserna med barn och skolbussar tycker jag det haltar på flera ben, så jag lämnar det därhän.
Eva i Byn (jag tolkar att hon företräder den generella hästägaren i ditt exempel) är alltså inte mer om sig och kring sig när det gäller sitt ansvar för sina/sitt djur? Nä, jag tror faktiskt att det rör sig om annat än blåögd jämförelse med köttdjurshförållning. Den enkla utvägen, att bara skänka bort sitt djur, för att freda sitt samvete som inte tål att man faktiskt tar bort djuret istället. Det är jag rätt övertygad om är vad som ställer till det i den majoriteten av fallen.
Sedan inser man vad man gjort (oavsett om det gäller italienslakttransporter, Knorrevången, folk som rider annorlunda än vad f d hästägaren gjort, som har en annan syn på hästhållning) och då gastar man i högan sky om att det är någon annans fel.
Jag säger inte att bedrägeri (vilket vi inte vet att det är ännu, eftersom inte dom avkunnats) är OK, men utifrån vad vi läser dagligdax, här i tidningar, så borde väl de flesta av oss vara medvetna om att det finns bedragare. Och att vi kan bli utsatta för dem. Det lättaste sättet att förhindra att bli utsatt är att vara kritiskt granskande. Vilket inte är svårt, inte kostar pengar, men kräver engagemang.
Många av de fall vi kan läsa om hade kunnat förhindras om de som blir utsatta hade varit engagerade. Men istället har de valt den lätta vägen och "litat på" att allt är OK, att någon annan kontrollerat, att det inte hade kunnat ske om det inte var reko etc.
Jag tror de flesta av hos har blivit lurade alternativt blivit utsatta till försök till blåsning någongång. Det är lättare att säga nej från början än att försöka göra gjort ogjort efter.
Och som sagt: bedrägeri vet vi ju faktiskt inte. Det är inte uppe i rätten. Och att åklagaren valt att ta upp det innebär ingalunda en säker utgång.
sist jag behövde ha ut nödslakten så kostade det flera tusen för en b ponny
