Z
zillax89
Eller okey, jag skall väl inte kalla hästen knepig, det är ju uppenbarligen jag som inte vet hur jag ska göra för att få ut det bästa ur henne, jag vill att vi ska komma överrens.
Hon har varit mamma i två år nu, blev av med mjölken i somras och nu i höst känner jag att fan nu vill jag verkligen att vi ska komma igång! på riktigt! Jag blir så avis när jag ser på små tävlingar hur alla har fina och vältränade hästar som dom kan rida - jag vill också!
Jag vet att hon har det i sig, det visste jag redan första gången jag såg henne, jag vet inte vad det var men jag fick en sån där känsla i magen, jag bara vet att hon kan om man bara bevisar för henne att det kan vara roligt.
Tidigare har hon kastat av allt och alla, varit otroligt svårlastad och knepig med hovslagaren. På dom bitarna har det bättrat sig, hon är l'ttlastad, inga problem med hovslagaren, kanske lite ibland bara när hon inte "orkar" blir uttråkad... Jag har fått sitta på henne osv tidigare men nu senast kastade hon av mig tre grr på raken genom att bocka som en - ja jag vet inte vad. Sedan dess började jag om HELT från början, longerade (det tyckte hon om) lyssnar på minsta vink, tränade på att stå still när man ska hoppa upp för det gjorde hon inte längre, men har inte riktigt velat sätta mig på henne.
Jag vet inte hur jag ska göra, kanske jag bara ska ge upp... jag älskar hästen verkligen men ja... Jag vill hitta någon som kan hjälpa mig men samtidigt, hur vet jag att det blir rätt..?
Dessutom har inte inte särskilt mycket muskler, så det här med uppsittningen gör jag ju bara för att se om det är ok, ridningen kan vi ändå inte komma igång med förrän om nåra månader efter mycket muskel uppbyggande arbete från marken...
Äsch jag vet inte, känns bara som att allt jag gjort på sistone blir bara fel. Jag ser inte hur vi komemr komma framåt å då lär vi ju verkligen inte göra det heller. Jag önskar jag kunde mer så jag kunde hjälpa henne, men ajja, tack att jag fick skriva av mig lite.
kanske ni har några uppiggande råd..?
Hon har varit mamma i två år nu, blev av med mjölken i somras och nu i höst känner jag att fan nu vill jag verkligen att vi ska komma igång! på riktigt! Jag blir så avis när jag ser på små tävlingar hur alla har fina och vältränade hästar som dom kan rida - jag vill också!
Jag vet att hon har det i sig, det visste jag redan första gången jag såg henne, jag vet inte vad det var men jag fick en sån där känsla i magen, jag bara vet att hon kan om man bara bevisar för henne att det kan vara roligt.
Tidigare har hon kastat av allt och alla, varit otroligt svårlastad och knepig med hovslagaren. På dom bitarna har det bättrat sig, hon är l'ttlastad, inga problem med hovslagaren, kanske lite ibland bara när hon inte "orkar" blir uttråkad... Jag har fått sitta på henne osv tidigare men nu senast kastade hon av mig tre grr på raken genom att bocka som en - ja jag vet inte vad. Sedan dess började jag om HELT från början, longerade (det tyckte hon om) lyssnar på minsta vink, tränade på att stå still när man ska hoppa upp för det gjorde hon inte längre, men har inte riktigt velat sätta mig på henne.
Jag vet inte hur jag ska göra, kanske jag bara ska ge upp... jag älskar hästen verkligen men ja... Jag vill hitta någon som kan hjälpa mig men samtidigt, hur vet jag att det blir rätt..?
Dessutom har inte inte särskilt mycket muskler, så det här med uppsittningen gör jag ju bara för att se om det är ok, ridningen kan vi ändå inte komma igång med förrän om nåra månader efter mycket muskel uppbyggande arbete från marken...
Äsch jag vet inte, känns bara som att allt jag gjort på sistone blir bara fel. Jag ser inte hur vi komemr komma framåt å då lär vi ju verkligen inte göra det heller. Jag önskar jag kunde mer så jag kunde hjälpa henne, men ajja, tack att jag fick skriva av mig lite.
kanske ni har några uppiggande råd..?
