Knäppa av i nacken...

[skuggi]

...och ha fel kota som högsta punkt...
Kanske inte heeelt renodlad barckfråga, men det verkar som många här vet mycket om detta med överlinjens form...

Ok, jag har en islandsvalack som gått på turridning några år innan jag köpte honom, och kanske är det där han ahr kommit på att en ihopkrullad hals är att eftersträva...? Fast han har väl mest gått som en stjärnkikare där... jaja, hur som helst så arbetar vi på formen nu och jag har AR i tankarna när vi tränar iaf...
Nu undrar jag hur dåligt det egentligen är med hans alltför låga och ihopkrullade form?
Det är nämligen så att när jag ber om samling och tar bara lätt i tygeln så verkar han ha två lägen. Antingen går han upp med huvudet och använder inte ryggen alls, då blir alla gångarter bara snabba och slafsiga. Andra alternativet sänker han huvudet jättemycket och han krullar även ihop halsen ganska mycket.. kanske kan fixa någon bild, men i denna form kan han plötsligt höja och svikta med ryggen och gå i jättesamlad och fin både tölt, trav och galopp...
Kort sagt så känns det som att det är bättre att låta honom gå där nere och etablera muskler för samling, än att tjafsa med överlinjen och därmed tappa all samling i gångarterna. OBS! Jag sitter alltså inte och drar i tygeln, han går med helt lösa tyglar och ändå sådär ihopkrullad...

Min fråga är nu: Har jag rätt eller fel? Hur bör man i så fall gå vidare i träningen för att både få rätt form och samling?

 

[bobo]

Sv: Knäppa av i nacken...

Du skulle behöva börja om helt från början med din häst, anser jag. Den har aldrig fått lära sig att acceptera kontakt, som är en av grundstenarna i hästens utbildning.

 

[skuggi]

Sv: Knäppa av i nacken...

Jo.. jag kanske borde det... eller det SKA jag...
Men hur menar du att han inte lärt sig att acceptera kontakt? Förut ville han bli buren i bettet (sedan turridningen) och nu har jag lärt honom att bära sig själv, är inte det rätt?

 

[bobo]

Sv: Knäppa av i nacken...

Som jag har förstått det efter vad du skriver, så antingen försöker hästen springa ifrån bettets inverkan genom att köra upp huvudet och sänka ryggen, eller också så släpper han bettet genom att krulla ihop sig och gå bakom hand.
En häst som bär sig själv går inte hopkrullad.

Därför menar jag att hästen behöver lära sig att acceptera bettets inverkan i munnen utan att försöka komma undan. Det är en lång och oftast svår process med en häst som har lärt sig så fel. Det kräver en ryttare med mycket känsla, takt och tålamod.

Lycka till!

 

[skuggi]

Sv: Knäppa av i nacken...

Oh... jaha... jo, det kan nog stämma...
Fast som jag skrivt i den andra tråden så börjar han göra såhär redan när jag börjar samla med sitsen... Men det är klart, han kanske släpper bettet i förebyggande syfte :smirk:
Jag HAR märkt att han har varit mycket lättare att ställa i ffa tölten när jag har ridit bettlöst... hmmm..

Har du några bra tips på hur man lär hästen det då?
Han har ju alltså varit väldigt tung i handen förut och velat bli buren i ffa tölten. Jag har då nekat honom det stödet genom att ta tillbaka honom en aning och sedan ge efter på tygeln. Och har han velat bli buren igen så har jag gjort om det. Tillslut har han blivit mycket finare i munnen och jag har tyckt att det har kännts som att han har burit sig själv... Men då har jag kanske själv lärt honom så fel?

 

[Totola]

Sv: Knäppa av i nacken...

Det bästa vore nog att börja om HELT från grunden (om du vill satsa på AR alltså..) och jobba från marken. Då har du lättare att se och känna hur hästen reagerar, och kan lättare lära in hur den ska reagera på hjälperna. Testa gärna med ridkapson eftersom det kan vara lite lättare att också "plocka fram" nosen på hästen då. Ett bett skulle ge rätt knasig inverkan.. Som du kanske ser i tråden som jag precis skrev så har jag precis jobbat med det en del själv från marken men (enligt mej) bra resultat.

Om du jobbar för hand först kanske du iofs stöter på samma problem sen vid ridning, men hästen har iaf fått en ärlig chans att lära sej hur den ska gå, och blivit lite mer van vid det fysiskt sett, därav tycker den förhoppningsvis inte det är lika knöligt att gå så när man rider. En häst som gått i ett visst läge i hela sitt liv kan ha anpassat sej för mycket fysiskt för att känna sej bekväm i den långa och låga formen. Tills den anpassat sej till det.

En annan sak jag själv märkte nu när jag jobbade för hand sist var att när han kom till det där perfekta läget - lång och låg men inte FÖR låg, nosen framför lod och ryggen uppe - ja då ökade hästen tempot och rann iväg. Och när man bromsade upp så kortade han gärna upp överlinjen igen, ungefär som att han provocerade fram att få gå i "sin" form. Därav slutsatsen att hästen faktiskt tycker det är svårt och behöver lära sej balansen/tekniken/använda musklerna på det viset. Och det kan bara träning ge.. Tyvärr tror jag det är lite svårt från hästryggen till en början.

 

[Totola]

Sv: Knäppa av i nacken...

Har du några bra tips på hur man lär hästen det då?
Han har ju alltså varit väldigt tung i handen förut och velat bli buren i ffa tölten. Jag har då nekat honom det stödet genom att ta tillbaka honom en aning och sedan ge efter på tygeln. Och har han velat bli buren igen så har jag gjort om det. Tillslut har han blivit mycket finare i munnen och jag har tyckt att det har kännts som att han har burit sig själv... Men då har jag kanske själv lärt honom så fel?

Det där är på gott och ont. Många inom AR strävar ju efter att inte ha stöd i bettet när man rider, utan tvärtom sitta med lösa tyglar när man inte använder dom. Personligen gör jag det om jag rider på stång (eftersom jag inte vill riskera att hästen känner sej låst från att sträcka ut halsen) men inte på tränsbett för då vill jag känna hur hästen känns i munnen. Underkäken kan man använda som en kontroll av huruvida hästen är avslappnad eller inte. Eftersom underkäken mer eller mindre är kopplad till överlinjen (nacke/hals/rygg) betyder det att om hästen känns "hård" i handen är den spänd och/eller blockerad någonstans i överlinjen. Men för att känna det måste hästen våga stödja lite på bettet och man själv måste ha en stadig men mjuk och följsam hand.

Det du upplevt som "finare i munnen" kan du alltså egentligen inte avgöra om du inte har sökningen till bettet. Oftast lurar hästen sin ryttare genom att dra in nosen för att slippa arbetet. Helheten går då tyvärr förlorad, för då låser hästen sej, oftast i bogen/halsen.
Hästen kan kännas som att den går superbra även i det läget, viss kan den jobba under sej bak och kanske t o m höja ryggen och samla ihop sej, men bogfriheten får man inte vilket gör det rätt meningslöst i längden. Tänk på att det ÄR jobbigt för hästen att samla sej, så klarar den det mer än man trott att den skulle är det troligt att den fuskar. Var misstänksam

Tänk också på att en av principerna som många AR-tränare verkar ha är att man samlar inte hästen - man ger den rätt förutsättningar till det och rider samlande rörelser och när hästen är redo kommer den samla sej själv, förutsatt att den verkligen har fått rätt förutsättningar. Kräver man själv samling blir det lätt för tidigt och hästen känner press på sej, då uppstår lätt spänningar.