Ojoj jag klara mig mycket väl utan massa drama på klubbtävlingarna
Tack o lov är det sällsynt vi behöver ringa efter ambulans på våra klubbtävlingar (tror det är 5-6 år sen sist på en dressyr) men i går hände det som inte får hända.
En ponny hoppade av för tidigt och fastnade med framhovarna i övre bommen och barnet flyger av på huvudet framför ponnyn.
Kallare väder och ponnyer som nyligen stallats in för natten efter att gått ute dygnet runt = väldigt pigga ponnyer. Lägg sen till barn som inte ridit en hoppbana sen i våras.
Man borde vara van vid det här laget, ridskoleårets klubbtävlingar brukar börja så här med ett fåtal felfria ekipage på hösten för att sen på våren avsluta med att i princip alla är felfria.
Det gick i alla fall bra för tjejen i fråga, mamman sms senare på kvällen att inget syntes på röntgen och de hade fått åka hem efter ett par timmar. Hon lär vara lite mörbultat.
Ponnyn ifråga verkade klarar sig bra den med utan större men.
En eloge till föräldrarna på banan som agerade snabbt och föredömligt. Fick även positiva kommentarer från en privatryttarmamma igår kväll om att hon upplevt att händelsen sköttes bra och proffsigt.
Blev lite trött på vissa ponnymammar igår. Ridskolechefen och jag är i alla fall överens om att barnen mycket väl ska kunna komma in ensamma i ridhuset. Ingen av våra ponnyer lider av direkt separationsångest.
Dom kan ju fråga min dotter, hon har tävlat flera hästar med separationsångest. Det är något helt annat än att ponnyn är ovanligt pigg och därför kanske känns stressad.
Dottern lyckades iallfall sätta en felfri runda igår, trots avbruten framridning då vi inväntade ambulansen.
Tog dock den långa svängen till sista hindret i omhoppningen och var hela 20 sek långsammare än ettan men likväl felfri. Stor revange från tävlingen i våras.
Tack o lov är det sällsynt vi behöver ringa efter ambulans på våra klubbtävlingar (tror det är 5-6 år sen sist på en dressyr) men i går hände det som inte får hända.
En ponny hoppade av för tidigt och fastnade med framhovarna i övre bommen och barnet flyger av på huvudet framför ponnyn.
Kallare väder och ponnyer som nyligen stallats in för natten efter att gått ute dygnet runt = väldigt pigga ponnyer. Lägg sen till barn som inte ridit en hoppbana sen i våras.
Man borde vara van vid det här laget, ridskoleårets klubbtävlingar brukar börja så här med ett fåtal felfria ekipage på hösten för att sen på våren avsluta med att i princip alla är felfria.
Det gick i alla fall bra för tjejen i fråga, mamman sms senare på kvällen att inget syntes på röntgen och de hade fått åka hem efter ett par timmar. Hon lär vara lite mörbultat.
Ponnyn ifråga verkade klarar sig bra den med utan större men.
En eloge till föräldrarna på banan som agerade snabbt och föredömligt. Fick även positiva kommentarer från en privatryttarmamma igår kväll om att hon upplevt att händelsen sköttes bra och proffsigt.
Blev lite trött på vissa ponnymammar igår. Ridskolechefen och jag är i alla fall överens om att barnen mycket väl ska kunna komma in ensamma i ridhuset. Ingen av våra ponnyer lider av direkt separationsångest.
Dom kan ju fråga min dotter, hon har tävlat flera hästar med separationsångest. Det är något helt annat än att ponnyn är ovanligt pigg och därför kanske känns stressad.
Dottern lyckades iallfall sätta en felfri runda igår, trots avbruten framridning då vi inväntade ambulansen.
Tog dock den långa svängen till sista hindret i omhoppningen och var hela 20 sek långsammare än ettan men likväl felfri. Stor revange från tävlingen i våras.
