Jo absolut tror jag det.
Men just den biologin är inte helt utredd. Människan är inte ett flockdjur som en häst tex där hannen parar sig med många honor. Dessutom kan vissa hingstar vara blyga och inte vilja betäcka alla ston och vissa ston gillar en hingst men inte en annan. Alla flockdjur är inte så enkla, älgkor (där man antagit att en hanne många honor) tar tex tydligen inte vilken tjur som helst och har jägarna skjutit för många tjurar kanske de bara struntar i det eftersom de inte får välja. Fågelhonor har visst en hanne som de har bo ihop med men båda två kan ha lite sex vid sidan av och det kan gynna båda parterna att ha det.
Människor verkar tydligen faktiskt i mångt och mycket vara pardjur, tillräckligt många för att man ska kunna generalisera lite i alla fall. Båda parter kan gynnas av sex vid sidan av, eller gynnas av att låta bli. Eller gynnas av att ha flera partners att dela på vårdnaden av ungar med.
Så jo jag tror absolut att vår sexdrift påverkas av vår biologi, men hur, det är frågan. Inte ens flockdjur är så himla enkla som de gamla enkla reglerna säger. De är ganska obsoleta faktiskt till och med på djur.
Sedan är jag inte ens biolog så jag har bara läst tillräckligt mycket i Fof för att veta att det är himla komplicerat.
Dessutom kan mängder av djur vara homosexuella eller bi (antagligen alla?) och de kan alla gynnas av att vara det eller av att ha ett kullsyskon som är det.
Dessutom pysslar varken folk eller djur ens bara med beteenden som gynnar deras fortplantningsstrategi. Vissa kanske bara gör det som de tycker gynnar dem personligen. Det är bara det att just dessa personer (även om de kanske är jättelyckliga) inte för just sina gener vidare, men kanske sina syskons. Och vad spelar väl det för roll för dem? Personligen? Det är kanske bara det att det beteendet blir mindre vanligt i nästa population. Men det kommer säkerligen alltid finnas de som inte beter sig på fortplantningsmässigt optimala sättet. (Jag tex är verkligen högrisk med ett barn. Jag borde skaffat nio rimligen.)
