Klarar ej av avlivning... :'(

[Misiaczek]

Jag har panik och ångest, jag mår så fruktansvärt dåligt av att förmodligen behöva avliva min hund nästa vecka. Jag mår så dåligt att redan nu märker jag på hunden att han påverkas av det och han mår också dåligt pga det och verkar orolig hela tiden... Hur gör jag när det väl är dags? Jag är ju ett nervvrak redan nu..och jag vill absolut inte utsätta hunden för denna oro och panik innan han ska få somna in för gott... Det är ju inte rättvist mot honom..men sen även som en självisk tanke så vet jag med mig att jag skulle hamna i depression (igen) om jag är med vid avlivningen pga bilden i huvudet av honom död..... Men samtidigt vet jag att den enda han nånsin känt sig helt trygg med är mig...han är otroligt "mammig" och blir väldigt stressad av att lämnas hos någon annan..... men just NU är jag själv otroligt stressad och som sagt mår jättedåligt och gråter varje dag så jag vet inte om jag skulle vara rätt stöd för honom när han får sprutan... tror faktiskt inte att jag ens skulle klara av att vara där inne med honom ändå utan skulle få gå ut....... Åh jag vet inte hur jag ska göra eller tänka.... Jag har aldrig behövt avliva ett djur innan, trodde aldrig att jag skulle behöva göra det såhär tidigt heller...och får verkligen panik av alla tankar om hur det kommer gå till, och allt annat hemskt man läst om hur olika avlivningar gått snett o så...
Sen har man ju läst så mycket här om att folk skriver att man lär ångra sig resten av livet om man inte är med in till det sista....men är det verkligen det bästa alternativet vid alla avlivningar? Är jag den enda som känner att jag helst vill ta avsked av honom hemma och låta någon annan ta honom till veterinären? Är jag hemsk som tänker så?

 

[Lilla Grodan]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Ta med dig en vän som stöd. En vän som kan tänka sig att ta över "Hejdå - rollen" ifall du inte känner att du orkar.

Att vara med och ta farväl är en av de finaste sakerna man kan ge sitt djur. Det är smärtfritt för djuret. Djuret somnar in och ser fridfull ut. Det ser inte läskigt ut, det känns bättre då det är över. Man har gjort vad man har kunnat för att lindra tillvaron för sitt djur.

Ibland kan vet gå med på att avliva djuret i bilen, kanske är det ett alternativ för dig - så har jag gjort med en hund. Jag visste ju att hunden trivdes i bilen och kände sig trygg där - jämfört med vad hunden skulle känna i en vet klinik...

Skickar en flock med styrkekramar...

 

[Blandrastik]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Du är ju faktiskt inte "andra" utan du är du. Orkar du inte se din hund avlivas så är det ok att be någon annan. Att se sin pälskling död är ingen bild man vill behålla och den bilden blir stark.

Sista hunden så valde jag att vara med tills sederingen hade tagit, då låg hon där och snarkade på bordet när jag lämnade henne. En mycket trevligare bild.

 

[angiepangie]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Jag tog bort min tik för bara några veckor sedan, från börjar skulle min svärfar ha tagit henne och jag skulle stannat hemma.
Jag vet helt okej med det då det kändes bäst, sedan fick svärfar förhinder och jag var tvungen att vara med.
Och nu i efterhand fanns det egentligen inget annat alternativ, jag var helt förstörd men lyckades på något vis hålla mig relativt lugn där inne med henne. Och det är ju bara under första somna in sprutan du behöver lägga band på dig själv, sedan sover hunden djupt och märker inte av något.
Så nej, du är absolut inte hemsk som tänker så. Jag kan rekommendera som någon ovan att ta med en vän, som kan "hoppa in" om du inte orkar mer.

Ett bra alternativ om man inte vill vara med hela vägen är som blandrastik skrev, att bara vara med medan hunden somnar.

Sist men inte minst, tänk på att du gör det för hundens skull. Ha inga skuldkänslor och framförallt, tänk på att alla reagerar olika på olika saker. Skit i att tänka "så gör ingen annan" osv, för ingen annan är du.

Skickar styrkekramar till dig och beklagar att du varit tvungen att ta ett sånt beslut.

 

[Rie]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Skulle du vara lugn(are) om han avlivades hemma?

Vår jycke somnade in i mitt knä hemma i köket. Vi bokade distriktsveterinären.

 

[Skogstrollet]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Nä du är inte hemsk som tänker så.

Har du en vän som hunden känner sig bekväm med som kan tänkas ställa upp kan det mycket väl vara ett bättre alternativ än att du åker in med hunden och bryter ihop. Nu känner jag varken dig eller din hund men jag hade för en vän ställt upp så om det behövts.

 

[Praefatio]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Jag tycker inte att du är hemsk. Hade jag vetat hur jag skulle reagera när min hund avlivades så hade jag aldrig, aldrig varit med. Nu var det visserligen en rätt dramatisk avlivning och jag fick veta av veterinären att det brukar gå mycket, mycket lugnare till men jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på det. Det hände för över två år sedan och jag kan inte ens se tillbaka på det och konstatera att det var rätt gjort (avlivades på veterinärens inrådan pga akut sjukdom) utan lägger skuld på mig själv och sörjer.

Var med om du orkar. Du gör inte din hund en otjänst genom att stanna hemma.

 

[Lejonelle]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Kan du inte så kan du inte. Det är inget mer med det, och det är mycket bättre att du avstår än att du gör något som bara gör dig illa. För många är det värst innan, och den där stunden där inne på kliniken är inget jämfört med det. Så var det för mig senast, tex. Det svåra var att ta beslutet och komma fram till att det var dags.

Själva avlivningen går till så att din hund får lugnande först. När den vilar lugnt får den avlivningsmedlet. Då går det ganska fort tills den är borta. Du får stanna kvar därinne och ta farväl och gråta och vara ledsen. Ingen tycker det är det minsta konstigt.

Skäl för att vara med: För hundens skull, den blir tryggare med dig där om du själv är lugn. Om du själv inte är lugn så kan det vara bättre att avstå. För din skull, eftersom du annars kanske skapar otäcka bilder i huvudet som du får leva med efteråt. Kan motverkas om den personen som är med berättar allt, kanske tar någon bild och visar dig.

Om du inte orkar följa med in kanske du kan komma in efteråt och få hålla i din vän och känna att det blir verkligt. Det kan hjälpa dig efteråt.

Vad du än bestämmer dig för, gör det som är bäst och rätt för DIG och låt ingen anklaga dig eller övertala dig att göra något mot din vilja. Inte ens du själv.

 

[Misiaczek]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Det blir visst tidigare än jag trodde, redan idag kl 17 ska han somna in
Jag har absolut inte hunnit förbereda mig eller tänka på hur jag ska göra..alla tankar bara snurrar runt i huvudet nu och försöker hålla mig från att helt bryta ihop framför hunden... Har tyvärr ingen som kan göra detta "på min plats", så det får bli jag som får åka in med honom....men tror inte jag kommer vara med där inne när det väl händer...... Usch alltså, visste inte att man kunde känna sån fysisk smärta av sånt här

 

[Lillagoajag]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

skickar massa styrkekramar!

 

[crax]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Herregud!
Jag förstår din panik och sorg, det är omöjligt att inte känna med dig.
Jag skickar styrka och mod så du överlever dagen.
Klart du kan gråta med din vän idag.
Borra ner näsan i pälsen och hänge dig åt kärleken till din hund, du kan ändå inte dölja hur du känner.
Har du någon som kan ta hand om dig efteråt? Du ska inte vara ensam ikväll sen!

 

[Fragile]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Ta det lugnt, försök att andas och tänka på att du låter honom slippa smärtan nu och det är tyvärr du som får vara kvar och uppleva sorgen.

Jag avlivade min gamla hund som jag haft sen jag var 15 för bara en månad sen och det var hemskt men värsta var det timmarna innan. När vi var där grät jag massor men satt på golvet o höll honom i min famn hela tiden. Först somnade han in o sen fick han den sista sprutan..
Det var väldigt fint och fridfullt.

Du kanske bara kan vara där när han somnar in?

 

[Berin]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

En liten undran: Bestämmer inte du när du vill att han somnar in? Ibland är det bättre att ta det så fort som möjligt så du slipper ha det framför dig. Skickar styrka, tankar och kramar till dig och din vän.

 

[Kilauea]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Hoppas allt har blivit en dag som du kan minnas utan panik, även om det är med sorg!

 

[Misiaczek]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

önskar jag kunde säga att jag skulle minnas det utan panik... Men inget, absolut inget kändes rätt idag.... Detta är det hemskaste och värsta jag varit med om i hela mitt liv....jag kan knappt andas av allt gråt, det gör så jävla ont... Herregud vet inte vad jag ska ta mig till, jag har enorma skuldkänslor..jag har dödat min hund..jag har svikit honom, jag som han litade mest på!!! han ville inte vara kvar i min famn minuterna innan sprutan...han var så orolig....han ville därifrån... jag fick panik..ville dra mig undan..ville fly med mitt lilla hjärta.... veterinären undrade om jag ville komma tillbaka en annan dag....men det kunde jag inte...jag kunde inte ens prata...hela kliniken måste ha hört mig vråla av sorg.....jag ville bara dö...föll ihop på golvet... Dom tog honom ifrån mig...la honom på bordet och sprutade in vätskan..sen direkt efteråt spruta hon in avlivningsvätskan och då började han hyperventilera eller nåt...hans tunga stack ut jättemycket och han såg ut att kämpa efter luft...han krampa tills hans hjärta stannade...han somna inte alls in direkt...det gick inte alls lugnt och stillsamt till som alla sagt att det skaa.... jag såg hur livet rann ut ur mitt lilla hjärta...neejj, sluta!..sa jag....jag kunde inte rädda honom..... åh gud hjälp mig... jag har dödat min hund....
det känns så fel...det känns så fel att andas...det känns så fel fortsätta utan honom....det känns inte rätt nånstans!!! vad har jag gjort........


förlåt mig...förlåt mig boss.......

 

[Berin]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Vilken fruktansvärd kväll du har genomgått! Jag tycker att det låter konstigt att din hund inte sov när de gav honom avlivningsvätskan. Det låter som om de hade bråttom. Så där gick det inte alls till när jag lät min hund somna in. Det tog 15 -20 minuter mellan sprutorna de gav henne. Men du har gjort rätt! Du lät inte din vän lida längre. Det var inte för din skull du lät honom somna in. Det var för hans skull, han slipper ha ont nu. Men du finns kvar här och du känner smärta, sorg och saknad nu och det är så det ska vara. Gråt och sörj din vän! Skickar dig hur många tröstkramar som helst!

 

[madde_84]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Ush, stackare!

Men försök tänk såhär: Du har faktiskt räddat din hund från lidande. Du har trots all ångest orkat hjälpa din vän att gå vidare. Du har varit stark och gjort det enda rätta. En eloge till dig!

Sörg din vän, men anklaga inte dig själv. Du är den som måste gå vidare. Ta hand om dig!

Hade jag kunnat hjälpa min hund att dö snabbare för att minska lidandet hade jag valt det. Tyvärr dog min hund efter 20 timmars kämpande på sjukhuset. Hade veterinären sagt till mig att hon ändå inte skulle överleva hade jag bett dem avliva henne så hon hade sluppit lida in i det sista.

Kramar

 

[Lena Furberg]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Känn inte skuld!! Du gjorde det rätta, fastän det var ohyggligt svårt och du egentligen inte ville. Det är det som är Mod, att våga göra det man egentligen inte vågar.
Din hund lider inte nu, kom ihåg det. Och du hjälpte din hund att slippa lida i framtiden.
Var det en av hundarna i din avatar som du miste? Var den gammal?
Alla vi som har hund måste förr eller senare gå genom detta, det är priset vi måste betala för den stora glädjen i att ha en hund. I ditt fall var det upprörande och svårt, det gick inte som du föreställt dig, men nu är det över för din hund. Kan du inte ringa och be att få prata lite med veterinären som avlivade din hund och fråga vad som hände? Det är mycket möjligt att din hund var medvetslös när den krampade, trots att det inte såg ut så.
Känn inte skuld. Du är inte skyldig till något. Din hund anklagar dig inte för något.
Kram!!

 

[Misiaczek]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Det är chihuahuan på bilden... han blev bara 2 år gammal. Född med vattenskalle visade det sig nu, och efter flera epilepsianfall på väldigt kort tid, samt obalans i kroppen, tryck i huvudet, matvägran, kraftig viktminskning och inte kunna hålla inne med avföring och kiss... (allt detta hann komma upp under den här senaste månaden)...så bestämde jag med inrådan av 2 veterinärer att låta honom somna in... Dock pendlade det mellan att han ena dagen var riktigt pigg och sig själv, medan nästa dag var han riktigt dålig... Men idag, just idag... var han världens gladaste vovve och därför kändes det så fel att låta det ske just idag...


Sov gott min lilla ängel... hoppas att vi ses snart igen
Boss 2009-05-13 - 2011-06-27

 

[Jenka]

Sv: Klarar ej av avlivning... :'(

Anklaga inte dig själv. Du har inte dödat din hund.
Du har låtit din hund slippa lida mer, slippa bli sämre och sämre pga allt det du just skrev. Du har tagit helt rätt beslut, och din hund fick somna in när han mådde bra, han slapp må som sämst och han skulle säkert vara tacksam för det.

Jättesorgligt och jag beklagar verkligen. Man får sörja, gråta, skrika och jag hoppas att du inte är ensam. Men släpp skuldkänslorna, du har gjort helt rätt och tagit ansvar som Boss ägare en sista gång.