Svårare att smasha dock. Man får förse barnet med kniv.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Svårare att smasha dock. Man får förse barnet med kniv.
När Lisbeth fick sin första tårtbit som ettåring resulterade det i några bilder där det mer än något annat ser ut som att hon har fläcktyfus.
Bilder där hon kladdar med yoghurt finns det desto fler av; hon hade en period då hon åt yoghurt med händerna. Hon var också rätt gullig när hon slogs med sin första sockervadd.
Om man bortser från tårt-smashar-trenden hos fotograf, så är det ingen nackdel (för barnet) att få känna på maten även om det blir lite kladdigt. Visst, det är inget kul att torka yoghurt ur håret eller på golvet, men den perioden går ju över.
Har en vän som är stolt över att hennes barn aldrig blivit kladdig som liten. Knappt runt munnen, inte en enda fläck på kläderna av maten. Min helt personliga reflektion (så behöver inte vara dagens sanning) är att vännens barn kanske skulle haft det lite mindre svårt med matsituationen och olika konsistenser på mat idag om det hade varit lite friare (och kladdigare!) ramar under de första åren. Må så vara att en del vuxna inte gillar kladd, men lite kladd är något som är viktigt för små barn och deras utveckling (i alla fall enligt mitt barns BVC och den information de delade ut när det begav sig).
Här plockar jag hönsbajs ur sonens mun ibland .Jag håller med dig. Jag är uppvuxen på bordgård så kladd, smuts och stök tycker jag hör barndomen till. Jag är dock glad att jag nog aldrig kommer behöva spola av Lisbeth efter att hon trillat ner i gödselrännan. Stackars min mamma...
Våra har fått en egen tårtbit ( absolut inte en hel tårta) själv att kladda som de vill med när de fyllt ett. Som en kul grej och lite för att de går från bebis till ettåring typ, de är "stora" och får äta själva.En avlägsen bekant la nyligen upp bilder på sitt barn som fyllde ett år i helgen. På många av bilderna har man ställt en tårta/bakelse framför barnet som den sitter och kladdar med och har smetat ut över i princip hela kroppen. Varför gör man så? Är det någon slags trend? Återigen: varför?
För mig gör det bara att annars fina bilder av ett gulligt barn blir smått motbjudande, och det känns på något vis lite förnedrande gentemot barnet. Är det någon som förstår poängen med detta och kan försöka förklara det för mig?
Eugh, nej! Ens eget barn är ju värre än att se andras, det egna bryr man sig ju om på ett annat sätt och vill inte se nedkladdat. Äta tårta med händerna går definitivt bort, oavsett ålder.Före barn hade jag också tyckt att det såg lite lätt motbjudande ut, nu efter jag fått barn tycker jag det är jätteGULLIGT med kladdiga barn speciellt mitt eget haha
Om man bortser från tårt-smashar-trenden hos fotograf, så är det ingen nackdel (för barnet) att få känna på maten även om det blir lite kladdigt. Visst, det är inget kul att torka yoghurt ur håret eller på golvet, men den perioden går ju över.
Har en vän som är stolt över att hennes barn aldrig blivit kladdig som liten. Knappt runt munnen, inte en enda fläck på kläderna av maten. Min helt personliga reflektion (så behöver inte vara dagens sanning) är att vännens barn kanske skulle haft det lite mindre svårt med matsituationen och olika konsistenser på mat idag om det hade varit lite friare (och kladdigare!) ramar under de första åren. Må så vara att en del vuxna inte gillar kladd, men lite kladd är något som är viktigt för små barn och deras utveckling (i alla fall enligt mitt barns BVC och den information de delade ut när det begav sig).
Men maten blir ju förstörd om barnen får kladda och leka med den. Eller äter du upp kladdet sen när de är färdiga?Jag håller med. Kladd har inget egenvärde, men att få upptäcka och utforska världen (inklusive mat) har det. Således har jag sanerat matkladdiga barn - inkluderat att kladdet kommer från tårta - ungefär en miljon gånger och fotat ett och annat elände och skickat till den lyckligt i stunden icke-närvarande föräldern , men aldrig gett något (ätbart) specifikt för kladdandets skull. När mina större barn undrat över minstingens icke-perfekta ätteknik har de, tillsammans med utforska-och-lära-sig-förklaringen fått se en och annan av kladdbilderna på sig själv, och det har de uppskattat . Smashingfenomenet var jag lyckligt ovetande om innan denna tråd, för mig känns den frågan mer relaterad till vilka situationer man sätter sitt barn i (lite jämfört med tråden om att klä ut barn nyligen) och hur man hanterar sina barns eventuella synlighet på sociala medier än ätande och kladdighet i allmänhet.
Men maten blir ju förstörd om barnen får kladda och leka med den. Eller äter du upp kladdet sen när de är färdiga?
Förutom själva kletet, så är det nog det som jag har mot matlek. Man kastar inte mat, och lekt mat är jag inte sugen på att äta upp.
Absolut att set inte ska kastas och lekas med maten, men hur tror du att små barn lär sig att äta själva? Genom att alltid bli matade för att det absolut inte får bli kladdigt?Men maten blir ju förstörd om barnen får kladda och leka med den. Eller äter du upp kladdet sen när de är färdiga?
Förutom själva kletet, så är det nog det som jag har mot matlek. Man kastar inte mat, och lekt mat är jag inte sugen på att äta upp.
Eugh, nej! Ens eget barn är ju värre än att se andras, det egna bryr man sig ju om på ett annat sätt och vill inte se nedkladdat. Äta tårta med händerna går definitivt bort, oavsett ålder.
Varför det? De kan väl kladda med annat än mat. Det handlar inte om kladdfobi, utan om respekt för mat.När föräldrar inte låter sina barn kladda handlar det väl främst om förälderns bekvämlighet och fobi mot kladd?
Kladdandet är faktiskt en viktig del i barnets utforskande och utveckling, så det är bra att bita ihop och låta barnet kladda. Självklart tycker jag inte att man ställer fram en hel tårta för en liten att smasha. Men att prova äta tårta med händerna är en del av barndomen, tycker jag. Man gör barnen en björntjänst om man ska skydda de från kladd.
Genom att inte få kladdiga saker att äta själva förrän de kan få in maten i munnen utan att större delen istället hamnar i ansiktet eller på golvet. Ärligt, jag har aldrig sett det som ett problem, man anpassar väl ändå maten efter vad barnet klarar av att äta? Det har funkat för oss, och barnen har inte blivit senare i utvecklingen än barn som fått kladda hej vilt.Absolut att set inte ska kastas och lekas med maten, men hur tror du att små barn lär sig att äta själva? Genom att alltid bli matade för att det absolut inte får bli kladdigt?
För att inte behöva kasta den, givetvis. Blir det mat över på barnens tallrik så äter jag upp den, men det känner man sig ju inte vidare sugen på om den är en kladdig gegga. Det känns självklart för mig.Varför skulle jag äta barnets mat? Barnet får mat att äta, får äta själv och blir kladdigt, men större delen av maten hamnar förhoppningsvis i magen. Jag håller med dig om att mat i möjligaste mån ska tas tillvara och inte slängas, men jag slickar varken rent ungen eller min egen tallrik.
Varför det? De kan väl kladda med annat än mat. Det handlar inte om kladdfobi, utan om respekt för mat.
Skulle inte falla mig in att äta överbliven mat från barnets tallrik.För att inte behöva kasta den, givetvis. Blir det mat över på barnens tallrik så äter jag upp den, men det känner man sig ju inte vidare sugen på om den är en kladdig gegga. Det känns självklart för mig.
Varför gör du det? Äter upp det som är kvar alltså? Jag har då och nu sett det fenomenet och har aldrig fattat varför man ser det som bättre att äta mer än den portion man själv behöver än att ställa in maten i kylskåpet om det är för mycket kvar för att kastas. Jag ser barnets behov av träning som så mycket viktigare än en förälders behov av att äta mer. (Om det nu inte handlar om ren svält givetvis.)För att inte behöva kasta den, givetvis. Blir det mat över på barnens tallrik så äter jag upp den, men det känner man sig ju inte vidare sugen på om den är en kladdig gegga. Det känns självklart för mig.