Ok - om en bekant till mig visade sig ha verklighetstrogna barndockor hemma i garderoben, som han hade sex med - hade den mannen aldrig i mitt universum fått sitta barnvakt åt mina små barn. Oavsett. På samma vis hade en zoofil som hade sex med uppblåsbara hundar i sitt hem, aldrig någonsin fått ta hand om min hund medan jag var på semester. Igen - oavsett hur tänkbart det är att personen i fråga aldrig gått över gränsen från leksak till äkta levande varelse. Den gränsen är för suddig och för omöjlig att ha en aning om. Jag VET att de flesta pedofiler aldrig skulle förgripa sig på ett barn, men vetskapen om böjelsen/fantasierna är tillräckligt för mig. Att kalla det "världens grej" är lite märkligt tycker jag. Det är mer än en silikonbit när det blir till fantasier.
Det här är ett jättebra exempel varför det är nästintill helt meningslöst att svara på "frågor" som egentligen är förtäckt skammande av kinks, där man gärna bygger en halmgubbe.
De exempel du drar upp är precis och exakt INGENTING som tråden handlar om, alls. Var har du den uppblåsbara hunden? Var är barndockan i garderoben? Helt enkelt så hittar man på exempel som de med kinks ska försvara? Fast vi inte ens vill försvara de, för det inte är exempel på kinks.
Det spelar liksom ingen som helst roll om man förklarar eller diskuterar, de som vill vara äcklade hittar tillräckligt mycket att projicera hur man än gör.
Det säger sig nästan självt, personerna vill ju _inte_ alls känna, under några omständigehter att " jaha, är det så ni menar/känner, men då är ju en icke-humanoid-dildo helt ok" så diskussionen blir helt meningslös.
Att försöka förklara olika scenarion och alternativ blir också otroligt personligt och utsatt. Låt oss säga att jag försvarar en specifik form på silikonleksaken, utifrån egna preferenser. Kommer jag då få veta att jag är äcklig zoofil? När man själv blir äcklad av zoofili och ledsen över djur som är utsatta, sen får höra att der är just det man är. För det är just det som folk som kinkskammar är ute efter, att skamlägga preferenser som de själva inte har, gärna genom att koppla kinken som i sig är harmlös, till något betydligt värre.
Om jag inte har preferens för kinken som skammas, ska jag då också försvara den? Låt oss säga att jag inte har preferens för denna form för silikonleksak, ska jag förklara för andra hur det egentligen fungerar, hur den kan användas UTAN att icke samtyckande part tar skada/är ens påtänkt (djur och barn kan inte lämna samtycke, inte heller människor med tillfälligt eller permanent begränsad mental kapacitet), behöva gå in i detalj och ta strid för något som jag tycker är helt avtändande? Varför tycker helt främmande människor att det är ok att kräva av mig att jag ska argumentera och ta ansvar för någon annans kink? Kräva exakta svar, där frågan är på förhand uppbygd på " du/ni är äckliga" och försvar leder till mer skam?
Det blir svårt att disskutera kinks utan att lyfta sina egna personliga preferenser. Skammandet hänger i luften som en lie över den som försöker förklara, där man suktar inte efter bredare förståelse, utan att de äckliga ska få veta vilka avarter de är, gärna jämställt med pedofiler, zoofiler och våldtäktsmän.