- Svar: 23
- Visningar: 3 468
Jag lyckades få en konsultation hos en efterfrågad hälsoperson som är expert på kvinnohälsa. Det var väldigt givande! Trots att jag själv har försökt att lära mig så mycket jag kan om vad som bygger hälsa och försökt läsa på om allt som jag upplevt som mina hälsoproblem, så var det väldigt nyttigt att få någon annans synvinkel på mina hälsoproblem. Det gav mig flera nya insikter!
(och nej, efter flera varv inom den konventionella sjukvården så har jag konstaterat att jag inte får någon hjälp med mina hälsoproblem därifrån)
Jag har själv funderat litegrann i banorna om inte mina järnproblem kan spela en ganska stor roll i mina hälsoproblem, och det var det spår hon direkt gick in på. Det skulle eventuellt kunna vara så att jag har haft järnbrist redan som liten (det är inte omöjligt, men det kommer jag ju aldrig kunna ta reda på), vilket i så fall skulle kunna ha påverkat att jag direkt från start fick problem med rikliga mensblödningar, vilket har eldat på järnbristen ännu mer.
(Det skulle också kunna vara så att jag har något problem i tarmarna med att ta upp näring och järn… OM jag skulle ha problem med tarmar/upptag så skulle det kunna förklara varför jag har så svårt att få upp järnvärdena. )
Det finns EN period under mitt liv som jag fick känna på hur det var att ha energi (istället för att vara konstant orkeslös), och det var nånstans runt 15-16 års ålder. Jag vet att jag flera gånger har tänkt att det var lite lustigt att den perioden sammanföll med ett sommarjobb där jag i stort sett bara levde på leverpastejmackor varenda dag… Nu ser jag det som ännu en ledtråd som eventuellt kan peka mot: järn….
Jag berättade för hälsorådgivaren att jag under 1,5 års tid nu ätit dubbel dos flytande järntillskott dagligen skilt från mat, och faktiskt har fått upp mitt ferritinvärde litegrann av det (vilket faktiskt har gett en klart märkbar skillnad i min energinivå). Men järnvärdet har inte låtit sig påverkas utan ligger fortfarande lågt. Hon kom då in på att det trots allt är bättre för kroppen att få i sig näring genom mat än genom tillskott. Och att jag nog borde överväga att trots allt börja äta kött igen.
Jag som totalvägrar äta kött pga den vidriga djurindustrin och anser att kroppsdelar från stressade och olyckliga individer omöjligt kan vara hälsosam mat.
Efter samtalet med hälsorådgivaren började jag att grubbla. Om jag skulle kunna må bättre genom att börja pilla i mig inälvsmat - skulle det åtminstone inte kunna vara värt ett försök? Och jo, jag insåg ju rent logiskt att det borde vara värt ett försök. Och i så fall hemmagjorda rätter, för att slippa ingredienser jag inte vill ha i maten och för att ha någorlunda koll på råvarorna. Hemmagjord leverpastej och hemmagjord blodpudding kanske skulle kunna funka för mig. Men det är svårt. Jag kollade upp marknaden. Det verkar gå att få tag på lever och hjärtan från någorlunda sjysst uppfödda djur. Men blod är svårare, då de inte verkar vilja skilja ut olika sorters blod på slakterierna. Jag hittar alltså ingenstans man kan köpa sjysst djurblod.
Jag köpte mig tillslut en ask ekologisk leverpastej från den vanliga mataffären, bara för att se om jag överhuvudtaget fick i mig det. Och när jag började äta leverpastejen så var det som om min kropp bara skrek av lycka. Jag kunde knappt sluta. Leverpastej är ju faktiskt en av de saker jag haft cravings efter sen jag slutade äta kött…. Och som ett lustigt sammanträffande så inföll en period då jag faktiskt kände mig lite piggare och starkare och mer fylld av energi precis i samband med att jag åt upp leverpastejasken… Jag blev beklämd. Kunde det verkligen ha med varandra att göra?...
Jag återföll i mitt motstånd och grubblade vidare över om jag verkligen skulle vilja börja äta döda djur igen… Tillslut, i ett desperat infall, köpte jag en burk blod från affären, trots att det inte var blod från sjysst uppfödda djur. Gjorde egen blodpudding (blodpudding innehåller trots allt en hel del mer järn än leverpastej…). Fick även tips om paltbröd av en kompis och köpte det med. Så under de senaste veckorna har jag petat i mig blodpudding och paltbröd med jämna mellanrum.
Och det är ju väldigt märkligt, men det sammanfaller återigen med att jag känner mig piggare, vaknare och har mer ork än vanligt… Istället för att kroppen alltid känns som ett utpumpat jävla ultralångsamt blodlöst dimmigt vakum och jag får kämpa som en galning bara för att orka försöka leva ett någorlunda normalt liv, och istället för att jag alltid måste tvinga runt mig med “gasen i botten” och alltid ta i allt jag har för att överhuvudtaget klara av att hänga med i livet, så blir livet så FANTASTISKT mycket lättare när det självmant finns lite inneboende energi i kroppen!!!! Vilken underbar känsla!!!! Och det känns ju mycket hälsosammare för kroppen också.
Så ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det ser ju helt klart ut som att jag måste finna mig i att behöva äta blod- och inälvsmat regelbundet. Men trots allt så har jag fortfarande svårt att köpa den insikten. Hade jag bara kunnat få tag på blod från djur som har levt ett lite mindre dåligt liv hade det nog kunnat kännas lite bättre. Jag pratade med mina kollegor om det går att få tag på inälvor och blod från vilt, men då sa de att man inte skulle äta det för att det var förorenat på något sätt.
Ja, det var ju inte utan orsak som jag slutade äta kött!... Att det ska vara så himla komplicerat!
(och nej, efter flera varv inom den konventionella sjukvården så har jag konstaterat att jag inte får någon hjälp med mina hälsoproblem därifrån)
Jag har själv funderat litegrann i banorna om inte mina järnproblem kan spela en ganska stor roll i mina hälsoproblem, och det var det spår hon direkt gick in på. Det skulle eventuellt kunna vara så att jag har haft järnbrist redan som liten (det är inte omöjligt, men det kommer jag ju aldrig kunna ta reda på), vilket i så fall skulle kunna ha påverkat att jag direkt från start fick problem med rikliga mensblödningar, vilket har eldat på järnbristen ännu mer.
(Det skulle också kunna vara så att jag har något problem i tarmarna med att ta upp näring och järn… OM jag skulle ha problem med tarmar/upptag så skulle det kunna förklara varför jag har så svårt att få upp järnvärdena. )
Det finns EN period under mitt liv som jag fick känna på hur det var att ha energi (istället för att vara konstant orkeslös), och det var nånstans runt 15-16 års ålder. Jag vet att jag flera gånger har tänkt att det var lite lustigt att den perioden sammanföll med ett sommarjobb där jag i stort sett bara levde på leverpastejmackor varenda dag… Nu ser jag det som ännu en ledtråd som eventuellt kan peka mot: järn….
Jag berättade för hälsorådgivaren att jag under 1,5 års tid nu ätit dubbel dos flytande järntillskott dagligen skilt från mat, och faktiskt har fått upp mitt ferritinvärde litegrann av det (vilket faktiskt har gett en klart märkbar skillnad i min energinivå). Men järnvärdet har inte låtit sig påverkas utan ligger fortfarande lågt. Hon kom då in på att det trots allt är bättre för kroppen att få i sig näring genom mat än genom tillskott. Och att jag nog borde överväga att trots allt börja äta kött igen.
Jag som totalvägrar äta kött pga den vidriga djurindustrin och anser att kroppsdelar från stressade och olyckliga individer omöjligt kan vara hälsosam mat. Efter samtalet med hälsorådgivaren började jag att grubbla. Om jag skulle kunna må bättre genom att börja pilla i mig inälvsmat - skulle det åtminstone inte kunna vara värt ett försök? Och jo, jag insåg ju rent logiskt att det borde vara värt ett försök. Och i så fall hemmagjorda rätter, för att slippa ingredienser jag inte vill ha i maten och för att ha någorlunda koll på råvarorna. Hemmagjord leverpastej och hemmagjord blodpudding kanske skulle kunna funka för mig. Men det är svårt. Jag kollade upp marknaden. Det verkar gå att få tag på lever och hjärtan från någorlunda sjysst uppfödda djur. Men blod är svårare, då de inte verkar vilja skilja ut olika sorters blod på slakterierna. Jag hittar alltså ingenstans man kan köpa sjysst djurblod.
Jag köpte mig tillslut en ask ekologisk leverpastej från den vanliga mataffären, bara för att se om jag överhuvudtaget fick i mig det. Och när jag började äta leverpastejen så var det som om min kropp bara skrek av lycka. Jag kunde knappt sluta. Leverpastej är ju faktiskt en av de saker jag haft cravings efter sen jag slutade äta kött…. Och som ett lustigt sammanträffande så inföll en period då jag faktiskt kände mig lite piggare och starkare och mer fylld av energi precis i samband med att jag åt upp leverpastejasken… Jag blev beklämd. Kunde det verkligen ha med varandra att göra?...
Jag återföll i mitt motstånd och grubblade vidare över om jag verkligen skulle vilja börja äta döda djur igen… Tillslut, i ett desperat infall, köpte jag en burk blod från affären, trots att det inte var blod från sjysst uppfödda djur. Gjorde egen blodpudding (blodpudding innehåller trots allt en hel del mer järn än leverpastej…). Fick även tips om paltbröd av en kompis och köpte det med. Så under de senaste veckorna har jag petat i mig blodpudding och paltbröd med jämna mellanrum.
Och det är ju väldigt märkligt, men det sammanfaller återigen med att jag känner mig piggare, vaknare och har mer ork än vanligt… Istället för att kroppen alltid känns som ett utpumpat jävla ultralångsamt blodlöst dimmigt vakum och jag får kämpa som en galning bara för att orka försöka leva ett någorlunda normalt liv, och istället för att jag alltid måste tvinga runt mig med “gasen i botten” och alltid ta i allt jag har för att överhuvudtaget klara av att hänga med i livet, så blir livet så FANTASTISKT mycket lättare när det självmant finns lite inneboende energi i kroppen!!!! Vilken underbar känsla!!!! Och det känns ju mycket hälsosammare för kroppen också.
Så ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det ser ju helt klart ut som att jag måste finna mig i att behöva äta blod- och inälvsmat regelbundet.
Men trots allt så har jag fortfarande svårt att köpa den insikten. Hade jag bara kunnat få tag på blod från djur som har levt ett lite mindre dåligt liv hade det nog kunnat kännas lite bättre. Jag pratade med mina kollegor om det går att få tag på inälvor och blod från vilt, men då sa de att man inte skulle äta det för att det var förorenat på något sätt. Ja, det var ju inte utan orsak som jag slutade äta kött!...
Att det ska vara så himla komplicerat! 
