Kill my darlings

Jag lyckades få en konsultation hos en efterfrågad hälsoperson som är expert på kvinnohälsa. Det var väldigt givande! Trots att jag själv har försökt att lära mig så mycket jag kan om vad som bygger hälsa och försökt läsa på om allt som jag upplevt som mina hälsoproblem, så var det väldigt nyttigt att få någon annans synvinkel på mina hälsoproblem. Det gav mig flera nya insikter!
(och nej, efter flera varv inom den konventionella sjukvården så har jag konstaterat att jag inte får någon hjälp med mina hälsoproblem därifrån)

Jag har själv funderat litegrann i banorna om inte mina järnproblem kan spela en ganska stor roll i mina hälsoproblem, och det var det spår hon direkt gick in på. Det skulle eventuellt kunna vara så att jag har haft järnbrist redan som liten (det är inte omöjligt, men det kommer jag ju aldrig kunna ta reda på), vilket i så fall skulle kunna ha påverkat att jag direkt från start fick problem med rikliga mensblödningar, vilket har eldat på järnbristen ännu mer.
(Det skulle också kunna vara så att jag har något problem i tarmarna med att ta upp näring och järn… OM jag skulle ha problem med tarmar/upptag så skulle det kunna förklara varför jag har så svårt att få upp järnvärdena. )

Det finns EN period under mitt liv som jag fick känna på hur det var att ha energi (istället för att vara konstant orkeslös), och det var nånstans runt 15-16 års ålder. Jag vet att jag flera gånger har tänkt att det var lite lustigt att den perioden sammanföll med ett sommarjobb där jag i stort sett bara levde på leverpastejmackor varenda dag… Nu ser jag det som ännu en ledtråd som eventuellt kan peka mot: järn….

Jag berättade för hälsorådgivaren att jag under 1,5 års tid nu ätit dubbel dos flytande järntillskott dagligen skilt från mat, och faktiskt har fått upp mitt ferritinvärde litegrann av det (vilket faktiskt har gett en klart märkbar skillnad i min energinivå). Men järnvärdet har inte låtit sig påverkas utan ligger fortfarande lågt. Hon kom då in på att det trots allt är bättre för kroppen att få i sig näring genom mat än genom tillskott. Och att jag nog borde överväga att trots allt börja äta kött igen. Jag som totalvägrar äta kött pga den vidriga djurindustrin och anser att kroppsdelar från stressade och olyckliga individer omöjligt kan vara hälsosam mat.

Efter samtalet med hälsorådgivaren började jag att grubbla. Om jag skulle kunna må bättre genom att börja pilla i mig inälvsmat - skulle det åtminstone inte kunna vara värt ett försök? Och jo, jag insåg ju rent logiskt att det borde vara värt ett försök. Och i så fall hemmagjorda rätter, för att slippa ingredienser jag inte vill ha i maten och för att ha någorlunda koll på råvarorna. Hemmagjord leverpastej och hemmagjord blodpudding kanske skulle kunna funka för mig. Men det är svårt. Jag kollade upp marknaden. Det verkar gå att få tag på lever och hjärtan från någorlunda sjysst uppfödda djur. Men blod är svårare, då de inte verkar vilja skilja ut olika sorters blod på slakterierna. Jag hittar alltså ingenstans man kan köpa sjysst djurblod.

Jag köpte mig tillslut en ask ekologisk leverpastej från den vanliga mataffären, bara för att se om jag överhuvudtaget fick i mig det. Och när jag började äta leverpastejen så var det som om min kropp bara skrek av lycka. Jag kunde knappt sluta. Leverpastej är ju faktiskt en av de saker jag haft cravings efter sen jag slutade äta kött…. Och som ett lustigt sammanträffande så inföll en period då jag faktiskt kände mig lite piggare och starkare och mer fylld av energi precis i samband med att jag åt upp leverpastejasken… Jag blev beklämd. Kunde det verkligen ha med varandra att göra?...

Jag återföll i mitt motstånd och grubblade vidare över om jag verkligen skulle vilja börja äta döda djur igen… Tillslut, i ett desperat infall, köpte jag en burk blod från affären, trots att det inte var blod från sjysst uppfödda djur. Gjorde egen blodpudding (blodpudding innehåller trots allt en hel del mer järn än leverpastej…). Fick även tips om paltbröd av en kompis och köpte det med. Så under de senaste veckorna har jag petat i mig blodpudding och paltbröd med jämna mellanrum.

Och det är ju väldigt märkligt, men det sammanfaller återigen med att jag känner mig piggare, vaknare och har mer ork än vanligt… Istället för att kroppen alltid känns som ett utpumpat jävla ultralångsamt blodlöst dimmigt vakum och jag får kämpa som en galning bara för att orka försöka leva ett någorlunda normalt liv, och istället för att jag alltid måste tvinga runt mig med “gasen i botten” och alltid ta i allt jag har för att överhuvudtaget klara av att hänga med i livet, så blir livet så FANTASTISKT mycket lättare när det självmant finns lite inneboende energi i kroppen!!!! Vilken underbar känsla!!!! Och det känns ju mycket hälsosammare för kroppen också.

Så ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det ser ju helt klart ut som att jag måste finna mig i att behöva äta blod- och inälvsmat regelbundet. Men trots allt så har jag fortfarande svårt att köpa den insikten. Hade jag bara kunnat få tag på blod från djur som har levt ett lite mindre dåligt liv hade det nog kunnat kännas lite bättre. Jag pratade med mina kollegor om det går att få tag på inälvor och blod från vilt, men då sa de att man inte skulle äta det för att det var förorenat på något sätt.

Ja, det var ju inte utan orsak som jag slutade äta kött!... Att det ska vara så himla komplicerat!

 

[TinyWiny]

Genom vården har jag fått veta att hemjärn är lättare att ta upp än vegetabiliskt järn. Tror man på wikipedia står det även där. Om järnet kommer i form av mat eller vätska/tabletter vet jag inte om det har någon betydelse för kroppens förmåga att ta upp det - och det är det väl ingen som har påstått? Däremot kan förstås flytande järn eller tabletter vara mer koncentrerat och därmed lättare att få i sig i större mängd,. Har man brist så är det dock inte säkert att medel utan hemjärn räcker till (upprätthålla en bra nivå är en annan sak). Enligt den information som jag har fått.
Flytande järnpreparat brukar, så vitt jag vet, inte innehålla hemjärn, medan tabletter som man kan må dåligt av gör det. Undantag finns säkert, men efters om TS är (var) vegetarian så utgår jag från att det flytande preparatet inte innehöll hemjärn.

Jo, vården brukar vilja påstå det men några vettiga källor att det faktiskt är så kan ingen redovisa.

Jag blödde konstant i ett år. Till den grad att jag ibland inte kunde lämna toaletten och om jag kunde det var det byte av skydd varje timme som gällde. Järndepåerna var i botten efter ett halvår. Jag började ta 800% av RDI i järntablettsform och trots att jag blödde lika mycket ett halvår till och mycket i ytterligare ett år (typ som mens hela tiden andra året) var järndepåerna fyllda ett halvår efter jag började med dem. Så, nä, jag tror inte att det måste vara hemjärn för att kroppen ska kunna ta upp det. Det är en skröna.
Jag har varit vegetarian i 37 år och innan detta med blödningarna hade jag aldrig haft järnbrist, inte ens som gravid. Jag är inte bara fodernörd vad gäller häst utan också på människa och har varit noga med att få i mig det kroppen behöver. Skulle hemjärn vara det enda som hjälpte till att få upp järnnivåerna skulle alla menstruerande vegetarianer ha järnbrist och så är det inte även om vissa inom vården vill få det till det.

 

[Magiana]

På sajten https://www.gardsnara.se/stockholm/affarer_och_marknader/gardsbutik finns kanske något du kan ha användning av.

Min förra hyresvärd föder upp lamm och säljer. Det är förvisso helt fel håll för dig men jag tror hon åker in till Stockholm ibland med köttlådor.

 

[carrro_lina]

Kanske en väldig dum fråga, men när har du tagit järntillskotten? Jag har tagit järntillskott i princip hela mitt liv sen jag var 15 eftersom jag blir extremt trött utan, trots att mina järnvärden alltid varit normala. Ett tag märkte jag att jag var extremt trött trots att jag tog järntabletter. Sen insåg jag att det berodde på att jag tog järntabletten på morgonen precis innan jag drack kaffe, vilket gjorde att min kropp inte kunde ta upp järnet.

Det finns även vegetarisk leverpastejs(och andra "fejkkött"produkter) som innehåller mer järn än animalisk leverpastejs. Sen vet jag att det är en annan form av järn, men det var bara en idee ifall det är så att du inte vill äta kött men behöver äta järnrika produkter.

 

[cassiopeja]

Tack för alla intressanta tips och tankar!

En läkare jag träffade gav mig järntabletter för att försöka få upp mitt S-Ferritin som då låg på 4. Tyvärr minns jag inte vilka tabletter det var eller exakt hur länge jag åt dem (det var längre än en månad men kortare än ett år). När jag gick på återbesök till läkaren låg S-Ferritinet på 2. Läkaren gav då upp och sa att “du är nog bara sån helt enkelt”, och sedan fick jag ingen mer hjälp därifrån. Men hon var ändå bra, för de andra läkare jag träffat när jag har sökt hjälp för min handikappande orkeslöshet har inte brytt sig om mina järnvärden alls (problemet är att jag har högt Hb, vilket gör att läkarna inte bryr sig om mina symptom och låga P-Järnvärden och S-Ferritinvärden, men jag misstänker alltså att jag har haft järnbrist i hela mitt liv och har en teori om att orsaken till mitt höga Hb faktiskt kan bero på att jag har haft järnbrist så länge...). Jag har även testat att äta duroferontabletter, men bara blivit hård i magen och inte märkt någon skillnad.

För några år sedan så började jag jobba mer fokuserat med mitt järnvärde på egen hand, samtidigt som jag går och testar mina värden regelbundet. Jag testade då att ta järntillskott i flytande form. Först tog jag rekommenderad dos, i samband med mat och endast under mensblödningarna. Men det gav inte särskilt mycket effekt, så jag började ta dubbel dos (ca 200% RDI), dagligen hela tiden, tillsammans med C-vit och helt skilt från mat (dvs sånt som kan störa järnupptaget såsom te/kaffe, fytinsyra, mejeriprodukter, mm). Då började åtminstone S-Ferritinet att klättra uppåt lite och jag kände faktiskt skillnad och började må lite bättre.

Men nu har jag ätit järntillskott på det sättet i 1,5 år utan att jag får upp värdena mer, så jag ska testa att ändra på något igen. Jag pratade med en av forskarna på mitt jobb som sa något om att det finns en genvariation som kan påverka upptag av järn i kroppen. MTHFR-genen och dess effekt på folsyraupptag har jag läst litegrann om, så jag är införstådd med att olika individer kan ha olika förutsättningar för upptag och omsättning av vissa ämnen i kroppen. Jag har tyvärr inte råd att ta en massa fördjupade tester för min egen del, men jag hoppas fortfarande att jag kan lyckas hitta något sätt som jag kan få min kropp att få upp järnvärdena på! Nu är min plan att testa att lägga till järnrik mat flera gånger i veckan, och kolla om några månader om det har gett någon effekt på mina värden.