Kattsnack #7

[Jenka]

Humla har hittat på en lek. Hämta en mus eller boll som låter. Spring högst upp i trappan. Putta ner leksak. Springer efter den. Bär den sen högst upp i trappen igen. Upprepa.

 

[Mia_R]

Jag blir tokig!

Möts i dörren av en skrikande Myra som hävdar att hennes bebisar är stulna! Hon springer framför fötterna på mig och skriker att vi måste leta bebisar!!! Jag går in på toaletten och hon hoppar jämfota på locket och skriker leta bebisar, NU!

Hon hoppar in i sängbolådan och skriker på bebisarna. Springer framför fötterna till köket medan hon skriker att bebisarna är stulna, leta nu, nu, nu! Jag öppnar bolådan i köket, inga bebisar! Jag letar i lådan för att vara säker på att de inte ligger där iaf medan jag frågar var hon gömt bebisarna? Hon är framför fötterna så jag knappt kan gå utan att sparka iväg henne och hon skriker om kattnappning och att vi måste hitta dem NU!

Jag tar mig in i biblioteket och letar medan hon skriker, inga bebisar i soffan i vardagsrummet, var är bebisarna??? Hängmattan på elementet ligger på golvet och jag lyfter på den medan Myran skriker om tjuvar och på polis och varför gör jag ingenting när hennes bebisar är borta? Som tur är tittar jag inuti hängmattan som är som en påse, där ligger de! Nu försöker hon ta ena ungen men jag tar bägge två för henne och går ut i köket med henne skrikande efter.

Passar på att väga dem medan jag ändå håller i dem och de har gått upp i vikt tack och lov. Lagt på sig nästan 10 gr jämfört med när de vägdes igår morse. Lägger ner dem hos henne i lådan och går ut i sovrummet för att bädda i ordning sängen med henne efter mig. Stutsar runt på överkastet, försvinner och kommer springande med en kattunge i hallen!

Hon kommer som tur är på bättre tankar och springer ut i köket igen och tillbaka till bolådan, så nu hoppas jag hon stannar där med de små liven men annars får jag ställa i ordning sänglådan igen. Nu vill jag bara få sooova lite ... några timmar eller så.

Jaha, vem är i sängen och klagar nu på att hon inte kan hålla tassen om vi är i olika rum? Kryper in i sänglådan och klagar, sitter på kudden och klagar, tar en vända ner under täcket och klagar. Hon är nöjd om jag är i köket men det är inte jag för jag vill sova i min säng och inte sitta på köksgolvet och hålla tassen.

Nu gick hon, hoppas hon inte kommer tillbaka med en unge utan stannar hos dem i köket.

 

[Lager]

Smärtstillande tablett nummer två avklarad. Måste säga att B är väldigt snäll och duktig med sin medicin, inget ålande och bråkande - bara sitta i knät, få tabletten i munnen och blir smekt runt munnen och kinderna tills hon sväljer. Sist godis, såklart.

Lugnt och stillsamt.

 

[Caoimhe]

Den här lilla fläcken på Junos öra är kanske den finaste fläcken en katt någonsin har haft. Det är nämligen på grund av den fläcken som uppfödaren bestämde sig för att inte sälja henne som avelskatt - inte för att den egentligen gör henne olämplig som avelskatt, men för att vissa tjuriga domare skulle kunna få för sig att kalla henne för sköldpadda istället för röd om hon skulle ställas ut. Onödigt krångel för en avelskatt, liksom. Så hon fick bli världens gosigaste lilla sällskapskatt istället. (Och får gärna ställas ut när utställningarna sätter igång igen.) (När jag hörde av mig till uppfödaren den där första gången så såg det ut som att Juno skulle gå till en uppfödare, men det berodde lite på hur hon utvecklades. Och så kom den där lilla fläcken! )

 

[Mia_R]

Morgoncirkusen lugnade ner sig till slut efter en hel del pipanden på Myran som absolut skulle upp i sängen, in i sänglådan, ropade, gnällde och klagade fram och tillbaka. Jag tyckte hon skulle gå tillbaka till bebisarna, Myran tyckte vi skulle ligga och sova under täcket och hon fick vara bebis en stund för det var så mycket med allt ansvar helt plötsligt.

Gick jag upp så pilade hon före in till bebisarna och satt sen och var nöjd i lådan med att jag var uppe och tittade till dem. När jag gick och la mig kom hon efter och studsade runt och krävde att få sova under täcket. Jag hämtade ungarna och tänkte få sova med dem i lådan, Myran tyckte bebisarna ska ligga i köket så hon tog en och jag den andra och bar tillbaka till lådan. Myran nöjd, matte går och lägger sig och strax är Myran tillbaka och vill sova under täcket, matte ger upp och vi somnar en kortis.

Matte vaknar, Myran springer före till bebisarna, matte går och lägger sig, Myran kommer efter. Matte hämtar bebisar, Myran tar en unge och matte den andra och bär tillbaka till den andra lådan. Myran nöjd med att matte står trött och frusen och beundrar den lilla familjen. Matte går och lägger sig, Myran följer efter och vill sova i sängen. Matte less.

Köksdörren går inte att stänga helt utan haspas men matte har en hårsnodd så hon drar åt snodden så dörren stängs så inga Myror kan passera. Myran klagar på livets orättvisor medan matte går och lägger sig, igen, och drar till sovrumsdörren lite och kan sen sova ganska ostört resten av dagen förutom några kortare avbrott för att kolla läget och ta hand om hundarna.

Kontrollvägt dem ikväll och de väger 87 och 77 gr.

 

[Mia_R]

Kommer hem från jobbet glad i hågen efter en bra helg och kontrollväger Myrkottarna och nu väger de bara 71 och 75. Klippte sönder en napp och försökte mata dem med den och en spruta men det hamnade mer på mig än i munnen på nån av dem.

Usch, jag blir både oroad och irriterad, försökte lägga dem till bröstet på Myran men då ligger hon och åmar sig så det är lögn i h-vete att de ska ha en chans att dia och jag blir så frustrerad!

Varför kan hon inte bara ligga så de får dia i lugn och ro? Jag la ner försöken, stängde till köket så hon inte ska komma efter mig när jag ska sova och gör ett nytt försök när jag sovit lite. Hoppas de få snutta lite under tiden.

 

[tigerflicka]

Morris ramlade ner i toan nyss (med rent vatten i), jag skrattade, torkade henne och tänkte på karma. Välter man julgran slår det tillbaka.

 

[sthu]

Julen är räddad!

 

[Linta]

Sixten har tagit in så många fåglar att min styvfar har blivit biten av fågelloppor

 

[tigerflicka]

Visa bifogad fil 61627
Julen är räddad!

En sån kommer Morris också få. Men hon får inte öppna förrän julafton.

 

[MJLee]

Trots allt Megara hittar på, när det rullas ihop till en liten varm boll som lägger sig tryckt mot mitt bröst då smälter jag Lilla älsklingen.

PS. Megara ska få Shebas lyxfiléer i ask till jul. Det blev ingen julkalender så Megara bestämde sig för att fixa en på egen hand. Hon har redan skrapat ut (ur korgen) en Dreamiespåse och är på god väg att fixa Cosmas freeze dry snacks och Dokas kycklingsandwich. Jag har barrikaderat och flyttat, men det ser hon inte som problem utan en utmaning.

 

[Jenka]

Jag tyckte det var en kul grej med julmat till katterna. Fast mina får nöja sig med en ny klösbräda, åtminstone om inte julmaten finns i butik.

Insåg precis att ett plastat frottelakan upphängd över en barnsäng är en lite för rolig leksak för att kännas helt bra.

 

[Caoimhe]

Varning för långt och argt inlägg.

Ny skräckupplevelse med Juno ikväll. Hon mår tack och lov bra och är sitt vanliga goa jag, men situationen hade kunnat se helt annorlunda ut.

Vad som hände? Jo, min fullkomliga IDIOT till granne (lägenhet) tog ut sina äckliga småhundar utan att ha de kopplade. Juno är så himla tuff ute och de var en bit ifrån, så jag trodde att det skulle räcka att bara hålla dem under noggrann uppsikt och plocka upp Juno om de kom närmare. Men så började ena hunden gläfsa och Juno blev rädd och försökte springa iväg, varpå hundarna börjar springa närmare. Jag försöker plocka upp Juno, har henne i mitt grepp i ungefär en halv sekund innan jag bara står med en sele i händerna och ser Juno springa iväg från mig. TACK OCH LOV är hon en smart katt och rusade rätt upp i ett träd där hon sedan hängde, osäker på hur hon skulle ta sig ner. Kvinnan med hundarna kollar på och går sedan och ställer sig en bit ifrån, inte ett ord säger hon till mig utan lockar bara lite grann på sin hund som INTE lyssnar. Jag schasar bort den från mina fötter samtidigt som jag försöker vara redo att fånga Juno så fort hon kommer inom räckhåll.

Efter några minuter orkar inte Juno hålla sig uppe i trädet längre utan hoppar ner, rätt ner på den stenbelagda marken. Jag fångar upp henne på ett ögonblick och håller henne i famnen en stund innan jag lyckas få på henne selen igen. Jag står men henne en stund och kikar bort mot porten, men för att komma dit måste jag gå förbi tanten och hennes fortfarande okopplade hundar. Efter ett tag så inser jag att hon inte tänker flytta på sig, så jag börjar gå förbi, kokande av ilska. Jag sade åt henne att hon ska skämmas som har sina hundar okopplade när hon inte har koll på dem, varpå hon svarar att hon hade skadat ryggen precis (som att det är en bra ursäkt till att inte koppla sina hundar?) När jag schasar bort hennes ena hund som kommer för nära igen så säger hon att men det är ingen fara, de har en katt hemma. EEEEH, hur hjälper det när jag har en katt som morrar och fräser av rädsla i famnen? MIN KATT gillar inte dina hundar. Jag försöker återigen få henne att förstå att det är oacceptabelt att ha sina hundar lösa när man inte har den minsta koll på dem. Alltså inte ens när hundarna skrämt upp min katt i ett träd kopplar hon dem! Jag kunde inte ens se att hon hade halsband och koppel med sig. Förlåt för hela spektaklet sade hon inte heller, trots att det hade kunnat gå VÄLDIGT mycket mer illa än vad det gjorde.

Jag hoppas verkligen inte att Juno har blivit rädd för att vara ute och möta andra människor nu, eller att hon blir rädd när det passerar hundar i närheten. Hon har varit så himla glad och nyfiken ute. Det vore tragiskt om något sådant här skulle förstöra det.

Jag blir också sur på mig själv som inte plockade upp Juno omedelbart när jag såg att hundarna var okopplade, även om de var en bra bit ifrån. Tanken var ju att de aldrig skulle komma tillräckligt nära för att det ens skulle behövas, och att om de började närma sig skulle jag hinna plocka upp Juno i god tid. Också skrämmande hur omedelbart hon lyckades ta sig ur sin sele.

Strax efter vi kom in kontaktade jag också FirstVet då Juno hoppade från en ganska hög höjd när hon kastade sig ut från trädet - uppskattningsvis 3 meter. Veterinären tyckte att allting såg bra ut, men jag ska hålla koll på henne de närmsta dagarna så att hon äter, dricker och går på lådan som hon ska.

Jag är så tacksam att Juno inte sprang iväg och gömde sig någonstans där ute. Fy fan vad jag inte skulle överleva om hon försvann.

OBS att inte alla småhundar är äckliga. Bara sådana här ouppfostrade, okopplade monster som oönskat springer fram till andra människor/djur, med en ägare som inte fattar vilka risker hen utsätter både sina egna hundar och andra djur för.

 

[Mia_R]

Varning för långt och argt inlägg.

Ny skräckupplevelse med Juno ikväll. Hon mår tack och lov bra och är sitt vanliga goa jag, men situationen hade kunnat se helt annorlunda ut.

Vad som hände? Jo, min fullkomliga IDIOT till granne (lägenhet) tog ut sina äckliga småhundar utan att ha de kopplade. Juno är så himla tuff ute och de var en bit ifrån, så jag trodde att det skulle räcka att bara hålla dem under noggrann uppsikt och plocka upp Juno om de kom närmare. Men så började ena hunden gläfsa och Juno blev rädd och försökte springa iväg, varpå hundarna börjar springa närmare. Jag försöker plocka upp Juno, har henne i mitt grepp i ungefär en halv sekund innan jag bara står med en sele i händerna och ser Juno springa iväg från mig. TACK OCH LOV är hon en smart katt och rusade rätt upp i ett träd där hon sedan hängde, osäker på hur hon skulle ta sig ner. Kvinnan med hundarna kollar på och går sedan och ställer sig en bit ifrån, inte ett ord säger hon till mig utan lockar bara lite grann på sin hund som INTE lyssnar. Jag schasar bort den från mina fötter samtidigt som jag försöker vara redo att fånga Juno så fort hon kommer inom räckhåll.

Efter några minuter orkar inte Juno hålla sig uppe i trädet längre utan hoppar ner, rätt ner på den stenbelagda marken. Jag fångar upp henne på ett ögonblick och håller henne i famnen en stund innan jag lyckas få på henne selen igen. Jag står men henne en stund och kikar bort mot porten, men för att komma dit måste jag gå förbi tanten och hennes fortfarande okopplade hundar. Efter ett tag så inser jag att hon inte tänker flytta på sig, så jag börjar gå förbi, kokande av ilska. Jag sade åt henne att hon ska skämmas som har sina hundar okopplade när hon inte har koll på dem, varpå hon svarar att hon hade skadat ryggen precis (som att det är en bra ursäkt till att inte koppla sina hundar?) När jag schasar bort hennes ena hund som kommer för nära igen så säger hon att men det är ingen fara, de har en katt hemma. EEEEH, hur hjälper det när jag har en katt som morrar och fräser av rädsla i famnen? MIN KATT gillar inte dina hundar. Jag försöker återigen få henne att förstå att det är oacceptabelt att ha sina hundar lösa när man inte har den minsta koll på dem. Alltså inte ens när hundarna skrämt upp min katt i ett träd kopplar hon dem! Jag kunde inte ens se att hon hade halsband och koppel med sig. Förlåt för hela spektaklet sade hon inte heller, trots att det hade kunnat gå VÄLDIGT mycket mer illa än vad det gjorde.

Jag hoppas verkligen inte att Juno har blivit rädd för att vara ute och möta andra människor nu, eller att hon blir rädd när det passerar hundar i närheten. Hon har varit så himla glad och nyfiken ute. Det vore tragiskt om något sådant här skulle förstöra det.

Jag blir också sur på mig själv som inte plockade upp Juno omedelbart när jag såg att hundarna var okopplade, även om de var en bra bit ifrån. Tanken var ju att de aldrig skulle komma tillräckligt nära för att det ens skulle behövas, och att om de började närma sig skulle jag hinna plocka upp Juno i god tid. Också skrämmande hur omedelbart hon lyckades ta sig ur sin sele.

Strax efter vi kom in kontaktade jag också FirstVet då Juno hoppade från en ganska hög höjd när hon kastade sig ut från trädet - uppskattningsvis 3 meter. Veterinären tyckte att allting såg bra ut, men jag ska hålla koll på henne de närmsta dagarna så att hon äter, dricker och går på lådan som hon ska.

Jag är så tacksam att Juno inte sprang iväg och gömde sig någonstans där ute. Fy fan vad jag inte skulle överleva om hon försvann.

OBS att inte alla småhundar är äckliga. Bara sådana här ouppfostrade, okopplade monster som oönskat springer fram till andra människor/djur, med en ägare som inte fattar vilka risker hen utsätter både sina egna hundar och andra djur för.

Jag hade vrålat åt människan att koppla sina hundar och att jag annars kommer sparka dem allt jag orkar om hon inte håller dem borta från mig och mitt djur. OBS, jag hade inte sparkat en hund annat än för att freda under en attack men det vet ju inte ägaren?

 

[athena_arabians]

Varning för långt och argt inlägg.

Ny skräckupplevelse med Juno ikväll. Hon mår tack och lov bra och är sitt vanliga goa jag, men situationen hade kunnat se helt annorlunda ut.

Vad som hände? Jo, min fullkomliga IDIOT till granne (lägenhet) tog ut sina äckliga småhundar utan att ha de kopplade. Juno är så himla tuff ute och de var en bit ifrån, så jag trodde att det skulle räcka att bara hålla dem under noggrann uppsikt och plocka upp Juno om de kom närmare. Men så började ena hunden gläfsa och Juno blev rädd och försökte springa iväg, varpå hundarna börjar springa närmare. Jag försöker plocka upp Juno, har henne i mitt grepp i ungefär en halv sekund innan jag bara står med en sele i händerna och ser Juno springa iväg från mig. TACK OCH LOV är hon en smart katt och rusade rätt upp i ett träd där hon sedan hängde, osäker på hur hon skulle ta sig ner. Kvinnan med hundarna kollar på och går sedan och ställer sig en bit ifrån, inte ett ord säger hon till mig utan lockar bara lite grann på sin hund som INTE lyssnar. Jag schasar bort den från mina fötter samtidigt som jag försöker vara redo att fånga Juno så fort hon kommer inom räckhåll.

Efter några minuter orkar inte Juno hålla sig uppe i trädet längre utan hoppar ner, rätt ner på den stenbelagda marken. Jag fångar upp henne på ett ögonblick och håller henne i famnen en stund innan jag lyckas få på henne selen igen. Jag står men henne en stund och kikar bort mot porten, men för att komma dit måste jag gå förbi tanten och hennes fortfarande okopplade hundar. Efter ett tag så inser jag att hon inte tänker flytta på sig, så jag börjar gå förbi, kokande av ilska. Jag sade åt henne att hon ska skämmas som har sina hundar okopplade när hon inte har koll på dem, varpå hon svarar att hon hade skadat ryggen precis (som att det är en bra ursäkt till att inte koppla sina hundar?) När jag schasar bort hennes ena hund som kommer för nära igen så säger hon att men det är ingen fara, de har en katt hemma. EEEEH, hur hjälper det när jag har en katt som morrar och fräser av rädsla i famnen? MIN KATT gillar inte dina hundar. Jag försöker återigen få henne att förstå att det är oacceptabelt att ha sina hundar lösa när man inte har den minsta koll på dem. Alltså inte ens när hundarna skrämt upp min katt i ett träd kopplar hon dem! Jag kunde inte ens se att hon hade halsband och koppel med sig. Förlåt för hela spektaklet sade hon inte heller, trots att det hade kunnat gå VÄLDIGT mycket mer illa än vad det gjorde.

Jag hoppas verkligen inte att Juno har blivit rädd för att vara ute och möta andra människor nu, eller att hon blir rädd när det passerar hundar i närheten. Hon har varit så himla glad och nyfiken ute. Det vore tragiskt om något sådant här skulle förstöra det.

Jag blir också sur på mig själv som inte plockade upp Juno omedelbart när jag såg att hundarna var okopplade, även om de var en bra bit ifrån. Tanken var ju att de aldrig skulle komma tillräckligt nära för att det ens skulle behövas, och att om de började närma sig skulle jag hinna plocka upp Juno i god tid. Också skrämmande hur omedelbart hon lyckades ta sig ur sin sele.

Strax efter vi kom in kontaktade jag också FirstVet då Juno hoppade från en ganska hög höjd när hon kastade sig ut från trädet - uppskattningsvis 3 meter. Veterinären tyckte att allting såg bra ut, men jag ska hålla koll på henne de närmsta dagarna så att hon äter, dricker och går på lådan som hon ska.

Jag är så tacksam att Juno inte sprang iväg och gömde sig någonstans där ute. Fy fan vad jag inte skulle överleva om hon försvann.

OBS att inte alla småhundar är äckliga. Bara sådana här ouppfostrade, okopplade monster som oönskat springer fram till andra människor/djur, med en ägare som inte fattar vilka risker hen utsätter både sina egna hundar och andra djur för.

Håller med @Mia_R ovan plus att polisanmäl kärringen. Det är inte lagligt att ha okopplade hundar som man inte har koll på (strikt ägaransvar).

Sedan... om en hund attackerar mig eller min katt sparkar jag. Det är givetvis inte dens fel utan ägarens men jag fredar mig och mitt djur.

 

[MJLee]

Orolig för Megara, mitt matvrak har inte ätit upp ordentligt och jag tycker hon är lite låg, ligger mest på sin kattsäng eller i soffan och sover Hon har inte ens försökt gräva fram godis men äter det när det bjuds och går på lådan ok.

Hon får Sheba för att äta upp sina frön, eftersom hon vägrade äta upp när jag blandade dem med Bozita men nu vill hon inte äta upp Sheba heller.

 

[MJLee]

Ok, möjligtvis är den hönsigaste curlingslav som finns nu lite lugnare. Dels har Megara ätit upp. Dels hittade jag en söndertuggad påse med Dokas kycklingsandwich Hon måste ha klättrat tre hyllor och fått ut påsen utan att välta ner korgen

 

[athena_arabians]

Ok, möjligtvis är den hönsigaste curlingslav som finns nu lite lugnare. Dels har Megara ätit upp. Dels hittade jag en söndertuggad påse med Dokas kycklingsandwich Hon måste ha klättrat tre hyllor och fått ut påsen utan att välta ner korgen

Men Megara då

 

[sthu]

Jag har gjort köttbullar till gänget, av ekologisk fläskfärs.

/Veganen

 

[athena_arabians]

Jag har gjort köttbullar till gänget, av ekologisk fläskfärs.
Visa bifogad fil 61724

/Veganen

Fick du vara ifred när du gjorde dem? Gör jag något i köket som kan tänkas vara intressant för små kissar så är det någon som sitter på andra köksbänken och vrålar