Kattpsykologi...

[Jossan]

Min debut på kattforumet...

Önskar råd från vana kattmänniskor (eller bara smarta människor rent allmänt ).
Har en 1-årig okastrerad hankatt, en hittekatt som kom till mig/oss vid 12 veckor och då var mer vild än tam.
Jag älskar djur och katter och har en förmåga att göra dem.... vad ska jag säga, mammiga?
Jag är väldigt lyhörd och känslig som person och uppfattar lätt signaler från djur (och människor), kanske märker de det och trivs med mig?
På ett egoistiskt plan kanske JAG trivs med att de älskar mig över allt annat och är så beroende av mig, jag vet inte.
I alla fall, katten följer mig vart jag än går och känns rent allmänt mer hund än katt. Blir jag rädd för en läskig film blir han upprörd och kommer och ser efter mig, ska jag på toa följer han med och dricker vatten, äter jag äter han, går jag på toa går han till sin låda osv...

Nu har vi min sambos dotter varannan vecka, och även om det blivit bättre är han fortfarande svartsjuk och lite nedstämd/rädd när hon är här.
Det tar inte mer än en timme från att hon åkt hem tills att han ligger och sover i hennes säng .

Nu kommer snart barn nr 2, och min undran är:

Kan han bli mer självständig som kastrerad?
Visst borde det bli bättre när vi flyttar ut på landet och han får gå ute och bara vara katt mer (bor i lägenhet nu)?
Borde jag skaffa en till katt?
Han älskar mina svärföräldrars hund och även andra hundar, även om han är grymt feg i början.


/Jossan

 

[mandalaki]

Sv: Kattpsykologi...

Åh, han är liten social kisse . Och jag tror definitivt att han skulle må bra av en kattkompis, en katt som han gillar - då blir han inte lika beroende av DIG som sin enda trygghet och underhållning.

Och kastrera honom ska du definitivt göra, i god tid innan han blir utekatt. Då slipper du att han försvinner på långa strövtåg och framför allt slipper du bidra till en massa oönskade kattungar.

 

[Sassy]

Sv: Kattpsykologi...

Mer självständig? Nej, antagligen inte. Är han social och människoälskande så är han. "Plåsterkatter" kallar vi dem

Men troligtvis blir han mindre lättstressad och överbeskyddande som kastrat, fertila hanar kan ha lite väl mycket beskyddarinstinkt. Kattsällskap tror jag han skulle trivas med, och då kan han bli lite mindre "mammig".

Katter mår i princip alltid bättre av kastrering...

Favorit i repris: kattkärlek

 

[Paddington]

Sv: Kattpsykologi...

Nämen Åhhh vilken härlig bild!!!!!

 

[moonlightgarden]

Sv: Kattpsykologi...

Åh vad mysigt vilken lite söttnos

Oftast blir ju hankatter mer latta vid kastrering, ligger å sover hela dagarna ungefär. Men detta gäller bondkatter. Våran perser är lite småmammig av sig å följer med en in på toaletten när man sitter där å ska sno stolen av en så fort man lyfter på rumpan å liknande. Så fort mamma min sitter i soffan så ska han sno den platsen om hon reser sig för en sekund, är hon bortrest däremot så bryr han sig inte alls om hennes plats i soffan. Dock kommer jag inte ihåg hur han var innan kastrering, vi köpte honóm som tvååring å kastrerade honom på en gång eftersom att vi flyttade ut på landet ganska snart efter och han fick börja vara ute. Dock ligger han mest på bron eller innanför dören å njuter av solskenet utan att få blosten på köpet
Så det kan nog bli lite bättre med kastrering å flytt till landet. Vi har även en annan katt, bondkatt å dom umgås en del å är sociala med varandra även om perser var väldigt avundsjuk i början när bondkatten var liten.
Du får läsa själv å ser vad du tror har bara svamplat ihop mina minnen här

 

[moonlightgarden]

Sv: Kattpsykologi...

Åh vad sött å så har dom samma färg som Dizza (våran bondkatt, brorsans oxå, men den sprang tyvärr bort).

 

[Kat]

Sv: Kattpsykologi...

Min erfarenhet är att ju mer det finns att vara svartsjuk på, desto mer svartsjuk bli de. Jag har en som blir ledsen varje gång jag gosar med någon av de andra.

 

[Kat]

Sv: Kattpsykologi...

Åh!

Jag har också en sådan där att reprisera:
(den vanligtvis svartsjuke är den till höger)

 

[Sassy]

Sv: Kattpsykologi...

Min gamle var otroligt svarsjuk i början. Det var såpass att jag tänkte omplacera ungkatten. Han var alltid snäll och mysig mot henne, men visade tydligt mot oss mäniskor att han kände sig åsidosatt. Numera är han mindre svartsjuk än han var innan hon kom,och inte lika beroende av att vi är hemma hela dagarna, men det var en period jag verkligen tvekade på om jag hade gjort rätt. Min gamling är ju en omplacering som inte trivdes i katteriet, han tålde inte att dela uppmärksamhet och revir med flera andra katter.

Det är något speciellt med katthögar, man kan inte slutat titta på dem när de liggar ihoprullade i sängen och myser.

 

[simpe]

Sv: Kattpsykologi...

Sassy;

Det är väl Russian Blue du har?? Jaghar lagt in en tråd där jag efterlyser ägare till denna ras.