Ja, jag känner till Europé.Det finns faktiskt en 'raskatt' version av den svenska lantrasen, Europé. Tyvärr vill ju människor att deras 'raskattsblandningar' ska se exotiska ut så det är en relativt liten ras i Sverige. @LenaH har ju tidigare fött upp just Europér och kan dem bättre än jag. Men enligt SVERAK:
http://www.sverak.se/kattraser/europe/
Lite löjligt är ju att i princip alla raskatter härstammar från det landets 'huskatter' vilket synes på namnet, Brittisk korthår, Russian Blue Maine Coon, Egyptisk Mau, Turkisk Angora osv. Det finns få 'designade' raser, Bengal, sphynxen, La Perm och några till som kommit till genom en genetisk mutation som man sedan avlat vidare på. Av dem skulle jag säga att det absolut mest avskyvärda är Munchkin. Jag mår bokstavligt illa när jag ser en bild på dem. Savannah/Bengal tvivlar jag kommer att upprepas även om man aldrig ska säga aldrig. Lägre än F5 är ju förbjuden i Sverige och kommer nog att så förbli.
Men ja, jag håller med att vissa raser absolut inte är lämpliga som utekatter, inte bara pga att de saknar självbevarelsedrift och tror att alla människor är bästa vänner, är fruktansvärt nyfikna och blir lätt inlåsta, åker på tur med någon, utan också för att pälsen gör dem direkt olämpliga större delen av året.
Inne/utekatter är ju ett ämne som är uppe på tapeten relativt ofta här på buke, och min ståndpunkt är den samma, raskatter (ja för mig alla katter) ska vara innekatter. Men! Det beror i stor utsträckning hur man bor. Stadsmiljö är naturligtvis helt otänkbart och de flesta villaområden också med tanke på den trafik som ändå finns, men också av omtanke för grannar. Sandlådor är naturliga kattlådor, att installera sig på altaner osv är lika naturligt. TS nämnde ju i ett tidigt inlägg just att det finns en katt som kommer och kissar hos dom. Sedan är det inte roligt att få repor i lacken på bilen eftersom den är varm och skön när det är kallt ute. Flera katter på ett relativt litet revir kan också skapa konflikter som slutar med vetbesök och ett antal tusenlappar eftersom få/inga katter är försäkrade.
Grannarna vänder ju ofta sin ilska mot katten istället för ägaren vilket är förståeligt men alltid lika irriterande.
Tyvärr så förhåller Europén till Lantraskatten, ungefär som BC utan vallprov/arbetande föräldrar, förhåller sig till riktiga BC (med godkända vallprov och arbetande föräldrar).
Man kan inte avla bara på utseendet (fenotypen) och skippa arbetsförmågan, alltså förmågan att tillbringa stora delar av dagen ute utan att göra bort sig, förmågan och lusten att jaga och faktiskt döda och (helst) äta upp möss och råttor, och med kattmammor som är duktiga lärare till sina ungar i utomhusliv, och naturligtvis ska de vara friska och gosiga också...
Observera att jag inte ser ute katter i tättbebyggda områden som särskilt lämpligt eller ens önskvärt.
Sverige har en stor landsbygd, där trafik är är i det närmaste en icke-fråga, och grannar med sandlådor och liknande också är icke frågor.
Längs vår utsträckta byväg där jag bor ( 9 km lång), finns 3 st bebodda hus, alla med flera km avstånd mellan varandra. Under alla månader utom slutet av juni-början av augusti, passerar ungefär 6 bilar (x2, till jobbet och så hem), 1 st skolbuss per dag, samt en eller ett par gånger i veckan så kör också grannens traktor förbi. När någon avverkat, så kommer det också förbi några timmerbilar.
Det största problemet för katterna hos mig, är när grannen (finns ett gammalt gårdshus nära oss som används som sommarställe) har gäster, som medför hundar, som stadsborna tycker ska kunna få gå lösa vind för våg...Det är inte bara katterna som påverkas, hundarna smiter ibland in i skogen också och jagar vilt, när kopplingstvång råder.