När jag kom hem från veckohandlingen igår så fanns det en bil där med Leon i, han hade bitit av linan o rantat runt på bygden under pågående åskstorm, my mistake som inte kollat upp prognosen.
Några timmar senare knackar det på dörren o en för mig okänd person anser att jag måste omplacera min hund. Jag berättar att jag har alla tentakler ute för att göra just det. Där kommer dom av sig en aning. Jag frågar den typ 16 åriga dottern om hon vill ha en hund o erbjuder dem att ta hand om Leon, vilket dom gör.
I förmiddags levererades hunden hem, den gick ju inte att ha med i stallet, hade flugit ur en box. Vem f**n tar med en sönderstressad hund till ett stall med 10 hästar?
Jag fick några kloka råd på vägen:
Kontakta uppfödaren, hoppsan det hade jag missat.
Kontakta rasklubben, hoppsan det hade jag visst missat.
Tanten lyckades oxå förmedla att hon haft en belgisk vallhund o visste vad vallhundar behöver.
Jag tror att din granne har placerat även dig i "Kategorin beskäftiga grannar".
Och "Vem f**n tar med en sönderstressad hund till ett stall med 10 hästar?", ja antagligen en person av samma slag som lämnar ifrån sig sin sönderstressade hund till ett barn.
Det funkar ju inte med Leon längre. Och det har inte funkat på länge.