Katastroffölningar, hur vanligt är det?

[ameo]

Vi vet ju alla att det finns en liten risk att sto och/eller föl inte överlever fölningen.
Frågan är bara hur vanligt det är att det går riktigt illa?
Vad är Era erfarenheter? Hur många "katastrofer" resp svåra fölningar har ni varit med om, på hur många fölningar totalt?

Själv har jag varit med om 16 fölningar. Alla föl och ston har klarat sig. EN gång har veterinär tillkallats, då stoet inte hade några krystvärkar. Vi drog ut fölet med handkraft och det visade sig vara "normal bakdelsbjudning". Varför stoet inte hade några värkar vet vi inte, hon har fölat både före och efter utan problem. ETT sto har dött för mig 6 veckor efter fölningen, efter en tragisk olycka . Det var jobbigt då, men jag har kvar stofölet (nu 2 år) hon hade vid sidan då och ett äldre sto - båda jättefina!
Men jag inser ju att ju fler fölningar man är med vid, desto närmare kommer den första riktiga katastrofen...
Två föl väntas hör i sommar, jag bara håller tummarna...

 

[lila]

Jag har bara fått fem föl och alla har gått bra. Vi väntar också på två föl till sommaren (hoppas jag, ena stoet verkar brunstig...).

 

[Jarrah]

På dryga 50 fölningar så har jag varit med om en svår fölning där stoet dog. Fölet låg fel och hon bör-jade olyckligt nog att föla tätt efter att hon satt i sig all kvällsmat. Att få ut ungen tog sin tid och under tiden fick hon kolik och dog sedan förmodligen av tarmvred. Fölet levde och hann få i sig råmjölk från sin mamma. Det blev två resor för veterinären det dygnet… De försökte slanga upp maten igen, men misslyckades. Det var tragiskt att se den lille försöka dia sin döda mamma. Hon fick ligga kvar i boxen tills amman kom. Han lade sig tätt intill henne när han blev trött. T o m de tuffaste fick tårar i ögo-nen… Under dagen gav vi honom av råmjölk vi mjölkat ur innan hon dog samt vätskeersättning för smågrisar.
Efter mängder med telefonsamtal hittade vi en amma som förlorat sitt föl samma morgon. Hon var nordsvensk av stor modell och tog vår lille kille till sig utan att blinka. Hon stod med ett jätteödem efter att hennes föl suttit fast, och kvarbliven efterbörd när vi hämtade henne. Jag trodde knappt hon skulle överleva resan, så dålig såg hon ut. Men efter bara någon timme med sitt ”nya” föl släppte ef-terbörden och ödemet lade sig.

Förra året var första gången vi hade någon som kastade. En sen kastning 8 veckor innan fölning. Då fick vi också tillkalla veterinär pga fölet ännu inte låg i rätt ställning för att födas.
Annars har vi haft någon med ena frambenet tillbakaslagen, men det har vi kunnat rätta till själva.
Inget föl har fötts med hel fostersäck. Det verkar vara vanligare på ponnyer, i alla fall har jag hört talas om flera ponnyföl som dött på detta sätt. Kanske bara en slump?

Ett ungsto fölade tidigare än hon skulle och ville inte kännas vid sitt föl. När jag upptäckte att hon fölat var fölet flera timmar gammalt och hade till 100% inte fått dia. Hon var ändå otroligt pigg. Vi fick plegga stoet och ge henne hormon som gjorde att hon släppte ner mjölken några dagar tills fölet var så pass tufft att hon passade på att dia när mamma själv åt eller stod stilla. Hon lärde sig att hålla sig undan när mamman sparkade åt henne. Vi fick se till att hålla stoet minst en gång i timmen dygnet runt de första dagarna så att fölet fick komma till att äta. Mamman gav liksom upp sedan men hade inga moderskänslor alls. Fölet höll sig till mormor och morbror istället och gick bara till sin mamma för att äta. Hon blev trots detta väldigt stor, välutvecklad och fin. Stoet såldes som ridhäst…


Björnvarps Gård

 

[Nobbeled]

Vad det gäller mina halvbod har jag bara fått 4 föl hitintills. (väntar på 3 fölningar i sommar)

Utav dem har en fölning varit besvärlig eller rättare sagt tiden efter fölning, med flera klinikvistelser. Men nu är hon en stor och livlig tvååring.

På de "ponnyfölningar" som jag varit med om har det inte varit några problem med förutom att ett sto fick sys efter förlossningen.

Lill / Stall Nöbbeled ( som börjar fölvaka i början av maj )

 

[Alexandra_W]

Jag tror det är svårt att räkna det i 'antal fölningar' utan det slår ju till med otur när det tycker.

Första året jag övht var med om fölningar (hos en connemarauppfödare som hade ett par halvblod med) så var det fem fölningar. TRE av dem gick åt skogen.

Halvblodsstoet kastade ett dödfött men fullgånget föl en månad innan beräknad fölning. JAG misstänker virusabort eftersom det gick då. Men inga prover eller något gjordes, tyvärr. De fyra ponnystona kastade inte någon av dem heller, trots att de hade 2 månader till att gå.

Sto ett det året fölade i hagen 6 veckor innan utsatt tid. Fölet var litet men var uppe och diade etc och efterbörden hade gått. De klarade det själv helt enkelt.

Sto två:s föl låg fel och fick vändas av gårdens 'dräng' (de hade grisar & kor med) men kom tillslut ut som de skulle.

Sto tre dog strax efter fölning, trots att den var normal. Hon var gammal dock och minns jag inte fel var det helt enkelt något stort blödkärl som brast och hon dog av inre blödningar. Fölet klarade sig (men fick sen benet avsparkat av amman)

Sto fyra fölade en helt utmärkt frisk fölunge och mådde prima. Tills fölungen vid ett dygns ålder plötsligt blir tvärsjuk och en timme senare är han död. Ingen aning om dödsorsaken (men jag håller det inte för otroligt att det var relaterat till den virusaborten jag misstänkte)

I tio år därefter fölade 2-5 ston varje år utan minsta problem eller några förluster av sto och föl. Något lindrigt felläge bara. Men fy vilken start jag fick

Keles mamma har fått toalt fem föl. Ett kastade hon i virusabort väldigt sent och fick sen livmoderinflammtion. Kele var stor och stoet behövde lite draghjälp, och så slet hon navelsträngen direkt men både sto och föl mår ju finfint idag. Kele föddes dock i säcken och hon hade inte klarat sig om det varit en oövervakad fölning/man missat fölningen.

Jag har KÄNSLAN av tt det är mycket vanligare att det blir elände EFTER fölning, att det är då det oftast händer saker som i slutändan gör att sto eller föl stryker med?

 

[Diego]

På ca 40 fölningar (varav 2 shetland och resten halvblod) har bara en gått åt skogen.
Förra året förlorade vi ett hbl sto då hennes kroppspulsåder brast strax efter förlossningen.
Annars har alla fölningar gått enligt skolboken.
Tom årets tvillingfödsel slutade ju lyckligt med två levande syskon.

 

[ameo]

Jag tror det är svårt att räkna det i 'antal fölningar' utan det slår ju till med otur när det tycker.

Att jag gärna ville ha med antalet fölningar i svaren beror på att man då kan avgöra hur vanligt det är. Om det totalt av alla svar tillsammans är 1000 fölningar och 25 (2,5%) har gått åt skogen, så vet man det. Om man bara får veta om 25 katastrofer men inte hur många som verkligen gått bra, så blir man nog hysterisk som stoägare...

 

[Bia]

55 fölningar hittills:

4 st 'behövde' draghjälp för att komma ut.. varav en (hbl) med bakbenen först (=3 hbl, 1 arab).
2 st kunde ha drunknat i fostersäckarna (=1 hbl, 1 arab).

Dessa 6 ston visade inga som helst av de 'säkra' (?) tecknen, kändes mkt skönt efteråt att jag vakat även på dessa ston!

1 inackordering (hbl) fölade 14 dgr för tidigt, men en bit av fostersäcken och navelsträng kom ut först.. sen fick vi dra ut ett dött föl!

Bekanta och vänner har mist några föl (drunknade) vid obevakade fölningar, 1 sto dog av tarmvred (brusten tarm) inne på Ultuna ca 1½ dygn efter lyckad fölning.. fölis blev flaskuppfödd sedan!

Aah.. glömde ju (fast inte nåt katastrofalt)!
3 ston har ej alltid släppt efterbörden, fått ringa Vet.

 

[Nafayette]

Vi får 16-18 föl per år.
Skulle nog kunna redan nu peka på vilka som behöver hjälp.
Annars är det väl ca.2-3 som behöver hjälp att lägesrättas (framben) per år i snitt.
Dödsfall är ovanligare.
En fölmärr har dött sedan -98 och två fölungar i sjukdom, en tvillingfödsel.
En unge fick vi inte ut alls

På 6 år utslaget har vi haft ca. 90 fölningar och då blir det inte så många bortfall.
Men det har vi nog att tacka gubben för som just kan detta med lägesrättning. Annars hade det varit ett mycket högre "katastroftal"

AM

 

[Arabis]

Jag har varit med om 7 fölningar,
varav 4 med mitt eget sto.
Vårt eget sto´s första fölning kunde gått åt skogen om vi inte varit med. Fölis var lite " uppnosig" & mulen tryckte i " bajshålet" på ändtarmen, så vi fick trycka tillbaks det in igen ( tarmen syntes utanför) & in med handen i slidan & böja ner huvudet. Då sa det bara poff.. Så var han ute. Samma fölis fick sedan tillbringa de tre första dygnen på djursjukhuset för han inte kunde bajja. Allt OK sen.
I fjol, så gick det åt pipan igen med vårt sto. Fölet kom med " normal bakdelsbjudning", men satt stenhårt fast. Hans höfter kilades fast i hennes bäcken. Det tog 1½ h, med vets hjälp & sk " ko domkraft" innan han äntligen kom ut. Var då död vid framkomst. Stoet blev självt mkt sjukt efteråt, bukhinneinflammation, livmodersinflammation, förlossningsfång & förstoppning. + MKT nervskador, med förlamad svans som följd. Hon går här hemma nu, men har blivit trött & gammal ( är i år 17 år.)Ngr fler föl blir det inte, & hur länge hon får gå kvar, får tiden utvisa. Har haft ont av kylan nu i vinter. & flugorna på sommaren, då hon ju inte kan vifta bort de. ( Fick gå inpackad i exemtäcke efter hon kom hem fr djursjkuhuset i fjol.)
Hon har alltid gått över länge innan fölningarna, första fölade hon på dygn 346 ( 5 år), andra 355 (13 år), tredje på 357 ( 15 år) & sista nu i fjol, på dygn 361 ( 16 år). Har i övrigt haft mkt lika tecken, vaxproppar på morgonen, mjölken droppat på kvällen & sedan fölat runt 01- tiden. Förutom i fjol, då fölningen inte drog igång förrn runt 08, men hon var på "G" hela natten & att det drog ut på tiden var troligen pga felläget.

 

[Alexandra_W]

Ja, så fattar jag ju, jag menade mer att man inte kan se att 'jag borde snart komma upp i sådant antal att det kommer gå åt helvete' =)

 

[shady]

Har varit med om ett 10 tal fölningar, men 5 av dom är mina egna.

Kompisens föl dog ju för ett par veckor sedan. Den var jag involverad i (ja inte i dödsfallet alltså) men ej med när fölet föddes. Inget mer jag tänker diskutera där, här och nu.

Annars har alla dom andra gått bra. Men man får konstiga vibbar nu när ens egna fölning börjar närma sig och det hänt/händer så mycket.

 

[Xeline]

Apropå ammor

Jag lånar tråden, för det hör ju till ämnet...

Vilket är det kluriga, att få amman att acceptera fölungen eller fölungen att förstå att amman är den man skall dia hos ?

För övrigt blir jag lika tårögd varje gång som jag läser om fölningar som gått åt storpipan där någon dött, men att den andra klarat sig och antingen blivit amma eller fått en amma. Det är en märklig sorts solskenshistoria...

 

[Jarrah]

Re: Apropå ammor

I vårt fall var det inte något problem med någon av dem. Fölungen var hungrig och visste var maten fanns eftersom han hade diat sin riktiga mamma. Stoet tog honom till sig utan krusiduller. Han var "hennes" på en gång. Det är nog väldigt ovanligt. Vi hade förberett att få flå hennes döda föl m.m., men det behövdes inte.
I vanliga fall tror jag att det är svårast med stoet, men om fölet är för gammalt och har druckit i flaska kan det nog vara svårt att få dem att fatta var maten finns.

 

[hanna_shetland]

Beror ju på om man övervakar eller inte. Jag är vaken dygnet runt när det närmar sig, känns bättre så men OM det skulle vara ett felläge till exempel vet jag inte vad jag ska göra. Har inte varit med om så många fölningar att jag kan rätta till. Men som sagt, jag övervakar minutiöst. Tror att det går fel många gånger för att man inte är med på fölningen.

 

[Hovdam]

Är också min erfarenhet - att det oftare går fel pga av oss än naturen. Måste man ha stoet på stall MÅSTE man också ha full kontroll! Självklart har man koll även om stoet är ute men många fällor kan undvikas ute. Om vädret tillåter är det min övertygelse att det bästa är att de får föla ute. Har bekanta som har fått fölningar i snöyra i januari (stoet kunde välja själv om hon ville vara inne eller ute) och det blev riktiga tuffingar. Föredrar fölningar ute men det innebär inte att man kan lämna allt till "naturen", men man slipper trånga hörn i boxen om stoet behöver lite draghjälp. Fast är det som denna sommaren så skulle jag välja stallet. MEN man måste hålla sig vaken. Själva fick vi en kastning vid sjunde i år (inte abortvirus enl. obd), men vi ser framåt och stona är nu beetäckta med Akribori, L´Acteur och Emmerton. Två dräktiga, väntar på positivt besked på det tredje.

 

[Hovdam]

Öh hum, ber om ursäkt för att jag frångick ämnet. Måste tänka till innan jag kan ge statistik. Återkommer om det.

 

[grimman]

Har varit med om 10 födslar (4 shetland, 1 arab, 1 trakhener, 1 travare och 3 halvblod) av dessa har 2 varit dödfödda, en för tidigt född (trakhenern), ingen virusabort och en antagligen pga av för utdragen förlossning (araben).
1 halvblod var vi tvugna att dra ut, mamman hade aldrig klarat det själv och en shettisfölunge kom för snabbt på benen och hann inte få över allt blod utan gick bara i cirklar under 1 månad (låg på Helsingborgs djursjukhus en vecka). Halvblodet och shettisen gick det i alla fall bra för och de är 13 resp. 4 år nu.

 

[HannaP]

Peppar peppar ta i trä...alla förlossningarna har gått bra, men av 6 föl räknat sedan förra året så har 2 dött, en föddes väldigt svag och en med blåsljud på hjärtat (bra nu) så har det ju inte gått så bra. Men skam den som ger sig! Får väl hoppas att det går bra i fortsättningen nu. 3 föl väntas nästa år. Har ju försökt att få 3 föl några år nu men inte lyckats.
Mvh Hanna

 

[Pockan]

Hej!
Genom åren har vi fått 18 föl. Halvblod samt varmblod.
Vi har mist ett föl pga virusabort (konstaterat).
Ett föl låg upp och ner och bak och fram, så fel det går. Fölis var antagligen död redan när fölningen började, tog ut jouren som inte heller kunde vända fölis. Åkte till Ultuna där de efter att sprutat 60 liter glidslem försökte dra ut fölis. Två man klarade ej detta utan stoet fick kejsarsnittas. Vi betäckte ej om henne det året, trots att vi fick klartecken från vet. Men i år går hon med ett fint stoföl vid sidan och är dräktig igen!
Ett sto kastade ett fullgånget stoföl i år. Fölet obducerades men kastningsorsak kunde ej fastställas.
Vi har haft några äldre ston som behövt draghjälp samt fem efterbörder som ej släppt själv.

Måste säga att det är lite otäckt inför varje fölning och att man verkligen inser vilket litet mirakel det är varje gång!

MVH / Fia