Kastrering ökad förekomst av tumörer visar studie

nilie

Trådstartare
Fick en intressant artikel idag på facebook från Karen Becker där hon skriver om nackdelar med kastrering av hundar. Hon förordar sterilisering framför kastrering om man måste göra något. Kan inte länka på det här forumet, men den som är intresserad sök på
Karen Becker på facebook eller healthypets.mercola.com
  • A new study of German Shepherd Dogs adds to a growing body of research on the damaging effects of spaying and neutering on dogs
  • Earlier studies on other breeds, including Rottweilers, Golden Retrievers, and Vizslas, suggest that desexing can dramatically increase the risk for serious diseases and behavioral disorders in these dogs
Kastrerade golden retrievers lider av ledsjukdomar och cancer i mycket högre än vad intakta goldens gör.
Forskarna tittade på hälsostatistik över 759 golden retrievers. Golden retriever valdes eftersom de är en av de mest populära raserna i USA och Europa, används ofta som hjälphundar, och är också känsliga för olika typer av cancer och ledsjukdomar.

Hundarna varierade i ålder från 1 till 8 år och hade behandlats vid UC Davis William R. Pritchard Veterinary Medical Teaching Hospital för en eller flera av följande problem:

Höftledsdysplasi (HD)
Kraniellt korsband (CCL)
Lymphosarcoma (LSA)
Hemangiosarkom (HSA)
Mastcellstumör (MCT

En annan studie på över 2500 kastrerade vizlor ( i olika åldrar) visade att de hade en signifikant ökad risk för att utveckla mastcellscancer, lymfom och andra cancrar och att utveckla rädslor jämfört med intakta vizslor.
 
Jag är inte förvånad över att nya "baksidor" med kastrering dyker upp då näst intill ingen jag känner med kastrerade hundar helt sluppit undan alla biverkningar som kan uppstå. De flesta har märkt av något. Inte alltid det visat sig med en gång..både urinläckage och pälsproblem har kunnat dyka upp flera år senare. Tre ägare har ångrat sina kastreingar.
 
Jag är inte förvånad över att nya "baksidor" med kastrering dyker upp då näst intill ingen jag känner med kastrerade hundar helt sluppit undan alla biverkningar som kan uppstå. De flesta har märkt av något. Inte alltid det visat sig med en gång..både urinläckage och pälsproblem har kunnat dyka upp flera år senare. Tre ägare har ångrat sina kastreingar.

Finns det möjligen samband med att hundar som man väljer att kastrera redan är predisponerade för problembeteenden och kanske sjukdomar?
 
Jag är inte förvånad över att nya "baksidor" med kastrering dyker upp då näst intill ingen jag känner med kastrerade hundar helt sluppit undan alla biverkningar som kan uppstå. De flesta har märkt av något. Inte alltid det visat sig med en gång..både urinläckage och pälsproblem har kunnat dyka upp flera år senare. Tre ägare har ångrat sina kastreingar.
Jag ångrar inte. För hade jag inte gjort det så hade hon varit död (Livmodersinflammation). Men jag skulle inte kastrera en frisk hund. Pälsen är hemsk. Tjock underull som är omöjlig att bli av med samt dålig kvalitet. Konstant fällande. Svår att hålla vikten på och något urinläckage nån enstaka gång, men inte besvärande än så länge.
 
Finns det möjligen samband med att hundar som man väljer att kastrera redan är predisponerade för problembeteenden och kanske sjukdomar?
Tänker också att predisponering för fetma leder till större ledproblem.
Ena studien var väl från USA och där är väl nästan alla utom avelsdjuren kastrerade?
De djur som används i avel är förhoppningsvis de bästa.
 
Tänker också att predisponering för fetma leder till större ledproblem.
Ena studien var väl från USA och där är väl nästan alla utom avelsdjuren kastrerade?
De djur som används i avel är förhoppningsvis de bästa.
Både hundar och människor i USA lider av fetma i större utsträckning än hos oss, det är i varje fall den bild man får via media. Likaså att hundar i USA ofta är inaktivare. Jag har fått uppfattningen att många amerikaner inte förstår hur mycket man måste aktivera en hund och att människor skaffar bruksraser och tror att de kan jämställas med en sällskapsras ur grupp 9. Kanske fördomar, rätta mig om jag har fel.
 
Finns det möjligen samband med att hundar som man väljer att kastrera redan är predisponerade för problembeteenden och kanske sjukdomar?
Av de jag känner så ser jag inte att de hundarna skulle fått hemsk päls el inkontinens utan kastrering.
Den tik som blev förändrad och fick rädslor vet jag inte, har bara känt den som den är nu. Vet inte hur vanligt det är med rädslor i den rasen heller (underlag och ljud) Ägaren upplever stor skillnad enligt utsago.

Att kastrera av medicinska skäl är givetvis en nödvändighet men sorgligt på friska djur.
 
Av de jag känner så ser jag inte att de hundarna skulle fått hemsk päls el inkontinens utan kastrering.
Den tik som blev förändrad och fick rädslor vet jag inte, har bara känt den som den är nu. Vet inte hur vanligt det är med rädslor i den rasen heller (underlag och ljud) Ägaren upplever stor skillnad enligt utsago.

Att kastrera av medicinska skäl är givetvis en nödvändighet men sorgligt på friska djur.

Jag var tvungen att kastrera min tik pga livmoderinflammation när hon var dryga året. Helt problemfri innan kastrering - ville hälsa på alla, glad, framåt, sov igenom nyårsafton. Efter kastreringen är hon rädd för ALLT! En reklamskylt, personer som går bakom, rullväskor och nyårsafton nu ska vi inte ens prata om. Vet inte om det var pga tidpunkten för kastreringen med hormoner osv. men himla trist i alla fall. Hörde knappt talas om den bieffekten innan faktiskt, utan främst om viktproblem, urinläckage och ulligare päls.
 
Ruben kastrerades när han var 1.5 år, nu är han snart nio och fullt frisk.
Inga biverkningar, inga konstigheter. Kanske har vi haft tur?
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Är det inte vanligt med tidig kastrering i USA också?
Tänker att det gör rätt stor skillnad om hunden är kastrerad vid 4 månader eller 4 år..
Ja, det har betydelse. Viktiga hormoner försvinner vid kastrering.
I Karen Beckers artikel kan man läsa om rottweiler:
Genom att ta bort äggstockarna under de första fyra åren i tikens liv raderas helt den överlevnadsfördel som tikar har.

Forskarna fann att rottweilertikar som hade kvar sina äggstockar under minst sex år, hade fyra gånger större sannolikhet att nå maximal livslängd för rasen, jämfört med tikar som kastrerats som unga.

Det finns ett starkt samband med att behålla äggstockarna hos en tik och lång livslängd.
Hos hundar som inte dog av cancer hade de okastrerade tikarna nio gånger större chans att nå max livslängd för rasen.

"Because death from cancer is so prevalent in Rotties, researchers conducted a subgroup analysis of only dogs that did not die of cancer. This focused research further proved the strong association between intact ovaries and longevity.
Even in dogs that did not die of cancer, the females who kept their ovaries the longest were nine times more likely to achieve exceptional longevity (13+ years). Simply put, study results indicate removal of a Rottweiler’s ovaries significantly increases the risk for a major lethal disease."
 
Har bara erfarenhet av 1 kastrerad här hemma, blev kastrerad vid 7 år.
Är 13 år (om några månader 14 år) så äldsta hunden som min pappa haft.

Hon var skarp innan kastrering mot vilt och hundar men blev ytligare lite skapare efter.

Oroligheten vid 12 slaget på nyår blev det inga förändringar på.

Har problem med en led men om det kommer av att hon är kastrerad, gener, ålder, flitigt använd, fästing sjukdomen hon haft eller något annat går bara att gissa. Hon användes fullt ut som 11 åring några få släpp som 12 åring och nu inget.

Pälsen, fäller mycket och ofta men inte märkt att kvalitén har förändrats.
 
Anmärkningsvärt var att resultaten visade en 100-procentig ökning av höftledsdysplasi hos hanar av golden retrievers kastrerade före 12 månaders ålder jämfört med okastrerade hanar.

"Of special concern was that results showed a 100 percent increase in the rate of hip dysplasia in male Goldens neutered before 12 months of age."
 
Anmärkningsvärt var att resultaten visade en 100-procentig ökning av höftledsdysplasi hos hanar av golden retrievers kastrerade före 12 månaders ålder jämfört med okastrerade hanar.

Både ja och nej skulle jag säga - det är så himla vanligt generellt bland Golden och jag tänker att en ofta (Inte alltid såklart) ändå "har det lite på känn" så att säga och därför kastrerar för att hunden "ändå inte ska användas i avel"

Min är kastrerad, har HD/ed-anmärkningar, allergier osv. Men det var mycket som talade för att hans röntgen inte skulle vara så festlig redan innan jag bestämde mig för att kastrera honom. Så jag tänker att det blir lite "hönan och ägget" av det hela.
 
Nej, det tror jag inte. Jag har träffat massor av hundar som inte blivit negativt påverkade av kastrering, både hanar och tikar.
Samma här, har kastrerat tre hanar vid 6 månaders ålder. Har inte haft något problem med päls eller vikt eller rädslor, alla har haft A höfter. Känner många andra hundägare som kastrerat hanar utan problem. Min nuvarande tik ska däremot inte kastreras.
Kan det vara så att eftersom operationen är mycket större vid tik, så det är därför de lättar får urininkontinens?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp