Jag har ju börjat rida en ponny med massa bus i kroppen som gärna släpper ut det när man är utanför ridhusets trygga väggar. Eftersom jag är riktigt feg av mig vill jag rida på ett skarpare bett utomhus och det som finns att tillgå är ett tvådelat pessoabett. Kul.... Hur som helst passade jag på igår att prova det med dubbla tyglar på ridbanan. (fullständigt fiasko, pessoa är inte ett bett som gör sig på dubbla tyglar) Aldeles mörkt runtom och ponny var ganska på tårna.
Pga bett och ponnyns humör struntade jag i att ens försöka få fram honom på bettet så ingen drivning + pessoa och busponny resulterade i en tjusig krökning på halsen och gungiga mjuka travsteg. Om man inte kände efter noga. Granskning nr två: tredje nackkotan syntes tydligt, huvudet låg på sned och han tittade utåt men halsen var böjd inåt. Sneglade bakåt och bakdelen såg ut att vara två mil efter. Granskning nr tre: Ingen känsla alls i handen, kände inte ens om jag hade kontakt i bettet och sadelläget var en stor grop.
Jag gör inga anspråk på att vara bra på att rida men jag har ridit den här hästen på tygeln på riktigt en gång och en annan häst två gånger. Så jag vet hur jag vill att det ska kännas. Det som blev när ponny gick avknäppt var en annan känsla men den var lurig för den var jäkligt trevlig vid första anblicken. Och nog såg ponny tjusig ut. Vid första anblicken...
Jag har inte inte ridit med gramman sen ridskoletiden men jag gissar att känslan där blir ungefär samma som med pessoat på ponnyn. Gungiga gångarter som känns bäriga, snygg böj på halsen och en häst som är lätt på handen.
De 15 minuterna ridning blev alltså en insikt i hur förbannat svårt det är att känna vilken "tjusig" form som är den rätta. Hade inte min tränare hjälpt mig till de där tre bra upplevelserna hade jag definitivt suttit igår och tänkt wow det måste vara såhär det ska vara. Lätt i handen och gung i steget med en snygg böj på halsen. Hur svårt är det inte då för alla människor som inte har en duktig tränare som man litar på till 100%?! Och i det läget, vem ska man lyssna på? Den som står och säger att "din häst går jättefint på tygeln, va duktig du är, så bra vill jag också vara" eller den som säger "hästen går avknäppt. Byt bett, byt tränare och rid den framåt". Kombinerar man trevliga luriga känslor här så blir falsk form och positiv kompis farligt.
Tränare som inte kan så mkt som de vill påskina är ännu farligare, presenterar man nånting på rätt sätt köper folk det ändå. Den fällan har jag varit i, ridstilen var en typ av rollkur. Det pratades en massa om att hästen skulle vara lösgjord och lätt på hjälperna, ryttaren skulle inte ha nånting i handen, man skulle få hästen bärig genom att rida väldigt långsamt. Inte göra som vanliga ryttare då och susa runt i hundra knyck med två ton i varje tygel och olydiga hästar som inte lyssnar :smirk:.... Utifrån det perspektivet, vilket låter trevligast för den otränade? Sen visade det sig att metoden gick ut på att om hästen inte omedelbart tog ner huvudet när man tog i tyglarna skulle man dra så hårt som möjligt i båda samtidigt och hålla tills hästen gav med sig. Det är två "duktiga" dyra tränare som förespråkar det där, de har massor av elever som tycker de är hur bra som helst.
Vad gör man då som hästmänniska? Inte tusan är det lätt, jag har haft den otroliga turen att hitta en tränare som lär ut precis den typ av ridning som jag vill lära mig. Men vad är oddsen för det...
Nu har jag fått slut på ord (tur det för det här blev långt
) så fyll på med egna åsikter
Pga bett och ponnyns humör struntade jag i att ens försöka få fram honom på bettet så ingen drivning + pessoa och busponny resulterade i en tjusig krökning på halsen och gungiga mjuka travsteg. Om man inte kände efter noga. Granskning nr två: tredje nackkotan syntes tydligt, huvudet låg på sned och han tittade utåt men halsen var böjd inåt. Sneglade bakåt och bakdelen såg ut att vara två mil efter. Granskning nr tre: Ingen känsla alls i handen, kände inte ens om jag hade kontakt i bettet och sadelläget var en stor grop.
Jag gör inga anspråk på att vara bra på att rida men jag har ridit den här hästen på tygeln på riktigt en gång och en annan häst två gånger. Så jag vet hur jag vill att det ska kännas. Det som blev när ponny gick avknäppt var en annan känsla men den var lurig för den var jäkligt trevlig vid första anblicken. Och nog såg ponny tjusig ut. Vid första anblicken...
Jag har inte inte ridit med gramman sen ridskoletiden men jag gissar att känslan där blir ungefär samma som med pessoat på ponnyn. Gungiga gångarter som känns bäriga, snygg böj på halsen och en häst som är lätt på handen.
De 15 minuterna ridning blev alltså en insikt i hur förbannat svårt det är att känna vilken "tjusig" form som är den rätta. Hade inte min tränare hjälpt mig till de där tre bra upplevelserna hade jag definitivt suttit igår och tänkt wow det måste vara såhär det ska vara. Lätt i handen och gung i steget med en snygg böj på halsen. Hur svårt är det inte då för alla människor som inte har en duktig tränare som man litar på till 100%?! Och i det läget, vem ska man lyssna på? Den som står och säger att "din häst går jättefint på tygeln, va duktig du är, så bra vill jag också vara" eller den som säger "hästen går avknäppt. Byt bett, byt tränare och rid den framåt". Kombinerar man trevliga luriga känslor här så blir falsk form och positiv kompis farligt.
Tränare som inte kan så mkt som de vill påskina är ännu farligare, presenterar man nånting på rätt sätt köper folk det ändå. Den fällan har jag varit i, ridstilen var en typ av rollkur. Det pratades en massa om att hästen skulle vara lösgjord och lätt på hjälperna, ryttaren skulle inte ha nånting i handen, man skulle få hästen bärig genom att rida väldigt långsamt. Inte göra som vanliga ryttare då och susa runt i hundra knyck med två ton i varje tygel och olydiga hästar som inte lyssnar :smirk:.... Utifrån det perspektivet, vilket låter trevligast för den otränade? Sen visade det sig att metoden gick ut på att om hästen inte omedelbart tog ner huvudet när man tog i tyglarna skulle man dra så hårt som möjligt i båda samtidigt och hålla tills hästen gav med sig. Det är två "duktiga" dyra tränare som förespråkar det där, de har massor av elever som tycker de är hur bra som helst.
Vad gör man då som hästmänniska? Inte tusan är det lätt, jag har haft den otroliga turen att hitta en tränare som lär ut precis den typ av ridning som jag vill lära mig. Men vad är oddsen för det...
Nu har jag fått slut på ord (tur det för det här blev långt
) så fyll på med egna åsikter 
