Känslig häst + känslig ryttare

[MariaYN]

Hej!
Vill fråga om tips, jag har en D-ponny som jag delar med min son och vi försöker tillsammans rida honom så gott vi kan. Han har många fördelar, bl a ej så lättskrämd klarar hundar, bilar, traktorer etc, helt ok med att vara själv i skogen/hage/box, vänlig och lätthanterad, etc. Inte desto mindre är han känslig och osäker när vi ska rida honom främst på bana. Ute är rätt ok, då är han mest glad. Problemet är att både jag och min son också är rätt känsliga, och lätt blir lite spända och nervösa när han spänner sig. Klart är att vi säkert borde köpt en mindre känslig häst från början, men nu är vi där vi är så att säga.
Vi har åkt av ett par gånger var, vilket inte gjort oss mer lugna och samlade. Jag vet ju teoretiskt att det inte funkar att rida när man blir för nervös, men jag söker tips på hur jag kan arbeta med mig själv främst! Minsta lilla spänning från mig så spänner han sig, och så är vi inne i en nedåtgående spiral där vi triggar varandra till mer spänning och osäkerhet. Jag vet att jag ska var ledare och ge honom lugn, men han smittar mig direkt med höjd puls och nervositet känns det som. Jag kan liksom inte värja mig för hans sinnesstämning, om ni förstår mig? Tror det är samma sak för sonen. Vi har precis kommit igång för tränare, så hoppas på detta, men vill inte dyka upp på träningarna med hjärtat i halsgropen : )
Hoppas på tips!

 

[Lingon]

Gör bara det ni känner er bekväma med. Om du bara känner dig bekväm med att skritta hästen så skritta bara. Lägg in halter för att träna att göra halt med så små medel som möjligt. När både ryttare och häst är avslappnade så trava några steg och avbryt innan någon börja spänna sig.

Jag gjorde så när jag skulle lära känna min nya medryttarhäst. Hon är inte spänd men blir springig med ryttare som inte rider henne som hon är van vid och tar chansen att springa lite fortare än man själv vill. Jag skrittade och gjorde mycket halter, lite skänkelvikningar osv. Sen när hon lyssnade på bromsen fint och var med mig istället för att vilja öka farten hela tiden så travade vi lite men så fort hon visade tendens till att bli springig så bröt jag av till skritt och återgick till att göra halt några gånger för att få henne att lyssna mer på mig. Jag tänker mig att ni kan använda samma taktik. Gör bara det ni känner er bekväma med. Man behöver inte trava och galoppera varje pass alltid. Känner du en dag att hästen känns spänd på ridbanan skritta bara (skritt, halt, skritt, halt osv).

Vill ni att hästen ska få röra på sig mer en dag än "bara" ett skrittpass så kan ni ju longera eller löshoppa efter att ni ridit.

 

[sorbifolia]

Rekommenderar att ni får lite "mental coaching", det kan vara guld värd i såna lägen.

Och rida så mycket som möjligt för tränare. Viktigt att det är en tränare som ni känner förtroende för, men som kan pusha er utanför komfortsonen ibland.
Om du lätt blir nervös själv så kanske du ska hålla dig undan när sonen rider, så att du inte påverkar honom med din nervositet.

 

[Novali01]

Vilket jättebra råd från @Lingon! Jag hade dock longerat först och ridit i skritt sen, då har ponnyn sprallat av sig både energi och nerver.

 

[MariaYN]

Stort tack för snabba svar och tips!
Var kan man få mental coachning?
Vi har ju sedan tidigare en tränare som vi är fullständigt trygga med och där det ser rätt ok ut när vi rider för henne, pga av hennes trygghet och sätt att arbeta med oss. Tyvärr har vi inte tillgång till henne på samma sätt längre, utan har precis börjat för en ny tränare. Vi hoppas på detta, men det tar ju lite tid att bygga ett förtroende mellan tränare och elev antar jag...
Vi har tidigare longerat lite innan ridning, kanske får återkomma till det... Han har dock haft lite problem med sina knän, så vi skulle försöka att sköta hans motion utan allt för mycket inslag av longering. Samt som @Lingon mycket riktigt sa, vi kanske ska backa till att bara göra det som känns bra när vi rider själva. Har ju velat trycka på lite för att han skulle få lite motion också.

 

[Lipperta]

Stort tack för snabba svar och tips!
Var kan man få mental coachning?
Vi har ju sedan tidigare en tränare som vi är fullständigt trygga med och där det ser rätt ok ut när vi rider för henne, pga av hennes trygghet och sätt att arbeta med oss. Tyvärr har vi inte tillgång till henne på samma sätt längre, utan har precis börjat för en ny tränare. Vi hoppas på detta, men det tar ju lite tid att bygga ett förtroende mellan tränare och elev antar jag...
Vi har tidigare longerat lite innan ridning, kanske får återkomma till det... Han har dock haft lite problem med sina knän, så vi skulle försöka att sköta hans motion utan allt för mycket inslag av longering. Samt som @Lingon mycket riktigt sa, vi kanske ska backa till att bara göra det som känns bra när vi rider själva. Har ju velat trycka på lite för att han skulle få lite motion också.

Om du inte känner dig trygg med att rida hästen mer än i skritt ska du inte göra det. Du blir nervös sen blir hästen mer nervös, ond cirkel.

Som förslag på ett annat motions medel än longering kanske tömkörning?
Kanske släppa ut i paddocken innan ridtur så kan han bralla själv

Sen tycker jag även att promenera med hästen i grimskaft är guldvärt, både i bygga relation och se till att hästen blir van omgivningarna och sen får ryttaren lite motion

 

[Lager]

Stort tack för snabba svar och tips!
Var kan man få mental coachning?
Vi har ju sedan tidigare en tränare som vi är fullständigt trygga med och där det ser rätt ok ut när vi rider för henne, pga av hennes trygghet och sätt att arbeta med oss. Tyvärr har vi inte tillgång till henne på samma sätt längre, utan har precis börjat för en ny tränare. Vi hoppas på detta, men det tar ju lite tid att bygga ett förtroende mellan tränare och elev antar jag...
Vi har tidigare longerat lite innan ridning, kanske får återkomma till det... Han har dock haft lite problem med sina knän, så vi skulle försöka att sköta hans motion utan allt för mycket inslag av longering. Samt som @Lingon mycket riktigt sa, vi kanske ska backa till att bara göra det som känns bra när vi rider själva. Har ju velat trycka på lite för att han skulle få lite motion också.

Tömkör istället för longering - då slipper ni nötandet på volt.

Är han och ni trygga ute ("mest glad"?) så rid mycket ute då, och motionera där.

På banan kan ni hålla er till tempo och övningar som ni är trygga med. Om ni stressar kommer hästen dessutom snart associera banan med stress och otrygghet och då får ni mer problem helt i onödan. Övergångar skritt/trav, tempoväxlingar i skritt och trav, "fyrkanten", travbommar, det finns mycket ni kan göra som är utmärkt träning både för lydnad och muskeluppbyggnad.

Antar att ni är hobbyryttare som har häst för er egen skull? Då ska det vara roligt och trevligt, annars vad är poängen?

 

[Smulu]

Sjung en visa medan ni rider. Vilken som helst, tillexampel Blinka lilla stjärna där. Då kommer ni att andas lugnare och bli mer avslappnade i kroppen.

 

[MariaYN]

Tack! Jag visslar för det mesta för att behålla min andning. Ovanstående råd är utmärkta, men jag vill ändå återgå till min fråga hur jag kan jobba med mig själv? Jag vill inte vara beroende av tränare, igen vill ha min trygghet som ryttare i mig själv. Sist jag red var rätt parodi-betonat, fick hela tiden bilder i huvudet av hur han ska skena, eller på annat sätt slänga av mig. Gissa om han blev spänd... Då hade han ändå ridits i alla tre gångarter av min tränare, jag skulle bara skritten av honom. Så det första problemet sitter ju i mitt huvud, och hur kan jag jobba med det?

 

[purity_666]

Tack! Jag visslar för det mesta för att behålla min andning. Ovanstående råd är utmärkta, men jag vill ändå återgå till min fråga hur jag kan jobba med mig själv? Jag vill inte vara beroende av tränare, igen vill ha min trygghet som ryttare i mig själv. Sist jag red var rätt parodi-betonat, fick hela tiden bilder i huvudet av hur han ska skena, eller på annat sätt slänga av mig. Gissa om han blev spänd... Då hade han ändå ridits i alla tre gångarter av min tränare, jag skulle bara skritten av honom. Så det första problemet sitter ju i mitt huvud, och hur kan jag jobba med det?

Man kan försöka lura sig själv lite. En instruktör som håller kurser i "säker till häst" berättade att hon ibland gav sina elever svåra matteproblem att lösa när de var lite oroliga. Eller babblade på om allt annat. Till slut märkte eleven att de ju hade klarat av det läskiga och för varje vinst så blev de mer självsäkra. Så att försöka lura hjärnan kan vara bra, då är man avslappnad och fokuserar på annat än att hästen ska bralla iväg. Hon jobbade med polishästar bland annat. Hon byggde upp en svår bana med många otäcka hinder och i början trodde ryttaren att det aldrig skulle gå. Samtidigt gav hon ryttaren en klurig gåta som skulle ha lösts i slutet av banan. Då tog dom sig igenom utan problem.

 

[karinstarin]

Tack! Jag visslar för det mesta för att behålla min andning. Ovanstående råd är utmärkta, men jag vill ändå återgå till min fråga hur jag kan jobba med mig själv? Jag vill inte vara beroende av tränare, igen vill ha min trygghet som ryttare i mig själv. Sist jag red var rätt parodi-betonat, fick hela tiden bilder i huvudet av hur han ska skena, eller på annat sätt slänga av mig. Gissa om han blev spänd... Då hade han ändå ridits i alla tre gångarter av min tränare, jag skulle bara skritten av honom. Så det första problemet sitter ju i mitt huvud, och hur kan jag jobba med det?

Tänk på vad du skall göra in i minsta detalj, inte vad som kan hända.

Tex så här: Nu skall jag göra en hörnpassering. Då skall hästen ställas och böjas genom hörnan. För att hästen skall ställa och böja behöver jag ta min ytter höft så, jag behöver stötta på yttertygeln, jag behöver ha min skänkel så osv.

När man koncentrerar sig på sakerna som man vanligtvis gör utan att tänka på det hinner man inte tänka på allt som kan gå fel.

 

[MariaYN]

Fokusera på annat! Ja, den bästa feedbacken jag fått på ett dressyr-program var när jag knappt kunde programmet och fick använda all tankekraft till att minnas vägarna , då hann jag liksom inte spänna mig för allt annat.....
Hittade följande citat:

"På detta sätt bygger vår rädsla osäkra hästar. I vår rädsla gör vi en massa obetänkta saker för att försöka få kontroll, när trygg och framgångsrik ridning snarare bygger på tilltro. Om hästen känner att vi litar på den och på situationen, så blir ju hästen trygg och gör det som förväntas.

Det är lätt att säga tulipanaros. Hur kan vi som rädda känna tilltro och lita på hästen? Vår rädsla bygger ju just på att vi inte gör det."

Det är min känslighet (rädsla) som orsakar min hästs osäkerhet. Jag måste skaffa mig redskap som de ni beskrev ovan för att bearbeta mig själv och kunna hjälpa min son tillbaka till glädjen och hans dröm om att hoppa bana .

 

[sorbifolia]

Du får se om du kan googla fram en mentalcoach nära dig, det vore nog det bästa.

Annars så brukar det hjälpa om man kan få lite perspektiv. Och kom ihåg att du MÅSTE inte rida om du inte vill, du väljer själv att göra det för att ha kul - eller hur? Det är helt okej om du slutar rida även om din son vill fortsätta.

Fokusera på nåt annat är toppen, din anding t.ex., om du lyckas andast lugnt kommer du och även hästen slappna av. Du kan få någon att leda hästen medans du sitter på, blunda och fokuser på att andast rätt. Eller på att slappna av i sätet och följa hästens rörelser.

Saker som öker din självkänsla som inte är relaterat till häst kan vara bra det med. Jag försöker att göra saker som jag är rädd för mer eller mindre regelbundet. T.ex. åka berg- och dalbana, alpint, rafting... då känns inte ridning så farligt jämförelsesvis.

 

[skuggi]

Tack! Jag visslar för det mesta för att behålla min andning. Ovanstående råd är utmärkta, men jag vill ändå återgå till min fråga hur jag kan jobba med mig själv? Jag vill inte vara beroende av tränare, igen vill ha min trygghet som ryttare i mig själv. Sist jag red var rätt parodi-betonat, fick hela tiden bilder i huvudet av hur han ska skena, eller på annat sätt slänga av mig. Gissa om han blev spänd... Då hade han ändå ridits i alla tre gångarter av min tränare, jag skulle bara skritten av honom. Så det första problemet sitter ju i mitt huvud, och hur kan jag jobba med det?

Jag hade en jättebra grej när jag red in första unghästen och jag var lite nervös själv.
Jag bestämde mig för att MINSTA lilla som jag blir osäker/spänd, så sitter jag av. Inte kastar mig av eller så, utan bara "jag tänkte ändå kliva av nu en stund", och så gick vi istället en bit tills jag kände att jag verkligen VILLE sitta upp igen.
Bara att ha bestämt sig för att absolut inte sitta kvar längre än man är bekväm gjorde mig mycket tryggare. Jag behöver inte fundera på hur jag skulle klara av att rida förbi en läskig soptunna tex, och oroa mig för hur det skulle gå, utan då visste jag att får vi problem så sitter jag bara av.

Att lära sig att arbeta hästen från marken är också jättebra, man får fin kontakt och man kan arbeta igenom spänningar utan att sitta där uppe och störa. Gäller både longering, tömkörning, långtygling, arbete vid hand osv. Er nya tränare kanske kan hjälpa er att komma igång med något sånt till att börja med?

 

[Ginne]

Jag har en häst som lätt kan bli lite osäker under ryttare. Med honom har jag märkt att det oftast fungerar bättre om vi har en "uppgift" att lösa. Till exempel så fungerar det bra att ha olika typer av små "hinder" på ridbanan och fokusera på att rida över och runt dem i olika mönster, då glömmer båda han och jag bort att spänna oss. Det kan vara bommar, cavaletti, koner, en liten träbro, eller vad som helst som man kan komma på. Genom att fokusera på andra saker än hur han går, vad han reagerar på osv. brukar det vara lättare för oss båda att slappna av mer.

 

[_Zacke_]

Hälsa gärna på oss i "Fegistråden" som ligger under Hästmänniska. Där ger vi varandra mycket tips och pepp!

 

[tuaphua]

Sjung en visa medan ni rider. Vilken som helst, tillexampel Blinka lilla stjärna där. Då kommer ni att andas lugnare och bli mer avslappnade i kroppen.

Vissa hästar lär sig dock förknippa sång/vissel med oro. Så det är inget jag rekommenderar.
Jag har haft hemma hästar på problemlösning/omskolning som fått halvt panik om man sjöng. Just för att deras rädda ägare var just rädda när de sjöng.
Så även när jag som var lugn och inte förväntade mig spänning gick hästen i taket när jag råkade sjunga.
Sen fick jag träna bort det.

Det bästa är att bara andas. Utbilda hästen så den är väl skolad. En skolad häst är mindre äcklig att sitta på.
Släck triggers från marken innan ni rider. Testa longera innan. Se till att hästen är mätt och varm.

Gör mkt balans-övningar för egen del både uppsuttet och avsuttet. Har du en bra sits känner du dig mkt säkrare.

 

[Diabetikern]

Tack! Jag visslar för det mesta för att behålla min andning. Ovanstående råd är utmärkta, men jag vill ändå återgå till min fråga hur jag kan jobba med mig själv? Jag vill inte vara beroende av tränare, igen vill ha min trygghet som ryttare i mig själv. Sist jag red var rätt parodi-betonat, fick hela tiden bilder i huvudet av hur han ska skena, eller på annat sätt slänga av mig. Gissa om han blev spänd... Då hade han ändå ridits i alla tre gångarter av min tränare, jag skulle bara skritten av honom. Så det första problemet sitter ju i mitt huvud, och hur kan jag jobba med det?

För mig fungerar det att visualisera hur jag vill att det ska se ut.

På förra unghästen såg jag framför mig ex antal ggr hur vi kraschade i hindren, åkte av mm mm började se bilder i huvudet av hur lätt vi hoppade och hur kul det var. Det får mig att slappna av och alltid tänka framåt. Det här fixar vi.

Försök se framför dig hur du vill att det ska se ut, strunta i bilden av hur ponnyn sätter av i fullt sken visualisera hur du hanterar situationen lugnt och sansat och jobba sen på.

Detta har hjälpt mig i många situationer. Lycka till!

 

[Hoarfrost]

Jag lurade en gång en extremt nervös och rädd ryttare som skulle sätta en spruta i sin rätt ohanterade känsliga unghäst (som naturligtvis var på väg att flyga i luften vilken sekund som helst) genom att, mitt i eländet, fråga "vad är din favorittårta?" Hon blev så paff och ställd av frågan att hon slappnade av kunde spruta sin häst.
Så numera använder jag det på mig själv och andra som är rädda och osäkra. Frågar dem helt irrelevanta frågor och börjar sedan diskutera det med dem. Har hittills fungerat på de flesta (och på mig)

Annars brukar jag tänka scenarior, och le. Jag tänker mig scenarior där allt går så fruktansvärt jäkla bra och hästen och jag är synkade och det är en solnedgång i bakgrunden och alla mina vänner kommer åkande i en bil och hänförs av hur vackert och bra jag rider och sen kommer en känd fotograf som frågar mig om jag vill bli hästmodell med skyhög lön samtidigt som ett perfekt instagramfilter läggs på hela härligheten för att göra allt ännu lite bättre. Typ. Överdriv det går bra scenariot med allt du kan tänka dig. Sen försöker jag le så mycket som möjligt, för då kan i alla fall jag inte spänna mig lika mycket.