Hej!
Mitt problem är att jag känner mig taskig när jag som människa vill rida.
Min häst har det toppen, bra stora hagar, mycket utevistelse, bra sällskap, bra o lagom m mat, regelbunden hov/tand/veterinär/utrustningskoll, en människa som försöker rida "bra" och "roligt".
Det är så mkt debatt just nu om hästarnas välmående (vilket jag självklart tycker är jättebra!) att jag börjat fundera på detta med ridning/körning etc.
Är det rätt att skilja hästen från kompisarna i flocken och livet i hagen?, Nojjar över om utrustningen verkligen passar, om min häst verkligen tycker att det är kul etc.
Ja, jag känner mig taskig helt enkelt. Och detta tar udden av glädjen att rida.
Är det fler som känner så? Har ni något tips för att komma tillrätta med denna känsla?
Pratat med några om detta men för dem var det nästan tvärtom - känner sig taskiga om de inte rider/gör något.
Kom gärna med lite input om hur ni tänker. Vill gärna få bort dessa tankar.
Mitt problem är att jag känner mig taskig när jag som människa vill rida.
Min häst har det toppen, bra stora hagar, mycket utevistelse, bra sällskap, bra o lagom m mat, regelbunden hov/tand/veterinär/utrustningskoll, en människa som försöker rida "bra" och "roligt".
Det är så mkt debatt just nu om hästarnas välmående (vilket jag självklart tycker är jättebra!) att jag börjat fundera på detta med ridning/körning etc.
Är det rätt att skilja hästen från kompisarna i flocken och livet i hagen?, Nojjar över om utrustningen verkligen passar, om min häst verkligen tycker att det är kul etc.
Ja, jag känner mig taskig helt enkelt. Och detta tar udden av glädjen att rida.
Är det fler som känner så? Har ni något tips för att komma tillrätta med denna känsla?
Pratat med några om detta men för dem var det nästan tvärtom - känner sig taskiga om de inte rider/gör något.
Kom gärna med lite input om hur ni tänker. Vill gärna få bort dessa tankar.