Kan man träna bort rädsla? Eller ska man sälja?

[Gretagris]

Jo, jag vet att man kan träna bort rädsla för specifika saker men min häst kan plötsligt bli rädd för ingenting(?). Eller ja, det kan plötsligt vara ett träd som är jätteläskigt och han
k a s t a r sig.
Just nu känner jag mig så trött på det här. Jag älskar hästen, har haft honom i 14 år - sen han var 2. Och SOM vi kämpat med saker. Han har rymt, han har ”trotsat”, han har varit rädd, han bråkar med andra hästar, han är hingstig. Hästen har gett mig gråa hår och jag har svettat, gråtit och slitit. Men däremellan är han fantastisk. Rolig, mysig och snäll.
Jag märker att han tycker om mig och är tryggare med mig än med andra.

Nu efter två barn har jag blivit mycket mer försiktig. Jag ser mer faror än vad jag ser härliga ridvägar och det är en stor sorg för mig. Jag promenerar mest med honom, rider en gång i veckan och har medryttare en gång i veckan.
Han har varit kolugn länge nu men senaste veckan har vart jättejobbig. Han har blivit rädd, kastat sig och jag har ramlat av. Det känns otroligt jobbigt och jag vet inte om jag klarar av detta. Samtidigt hade det känts så hemskt att sälja honom - dels för att jag älskar honom så mycket men också för det känns som ett svek mot honom. Han är ju så trygg med mig.

Så finns det något man kan göra? Eller ska man stå ut och hoppas på att man inte åker av och skadar sig allvarligt?

 

[Gabby_Ossi]

Det kan inte vara överskottsenergi om han nu går mindre än förut? Hur ser hagsituationen ut? Tid/storlek/miljö/sällskap?

 

[Sirap]

Jag tror att ett sådant beteende absolut kan förvärras av att hästen hålls igång så pass lite. Det blir nog en ond cirkel, skulle jag tro.

 

[Nepenthe]

Antar att du kollat upp hur han mår? På klinik. Låter inte som ett roligt liv för honom heller.

 

[Fabian In Memoria]

Din rädsla eller hästens? Om hästen varit sådan i 14 år kan det nog vara svårt att "träna" bort! Är det din rädsla så finns det ju hjälp att ta till. Kan det vara så att hästen känner av att du har blivit mer försiktig och inte längre riktigt litar på att du håller honom trygg?

Jag står också med en häst som plötsligt ser faror och reagerar på dem, en gång så att han reste sig och välte över med mig under. När man har barn och familj får sådana saker en att inse hur sårbar man är och jag känner mig inte trygg på honom. Det känner han ju säkert med så det blir en ond cirkel. Därför har jag bestämt mig för att sälja honom. Men jag har ju bara haft honom i några månader, så det går ju inte att jämföra!

 

[Gretagris]

För att förtydliga, jag går promenader med honom två gånger i veckan och rids två dagar. Detta har han gjort sen i somras efter en längre vila pga fång hos honom och graviditet för mig.
Hans senaste beteende skulle kunna vara typ ”vårkänslor” som yttrar sig på det viset.

I juni-21 var han på klinik senast. Självklart tar jag honom till klinik om det skulle fortsätta. Han har tidigare haft ”personlighetsförändring” vid en skada men än så länge tycker jag inte han visar sån förändring utan nu är det mest hans vanliga rädsla.

 

[Gretagris]

Din rädsla eller hästens? Om hästen varit sådan i 14 år kan det nog vara svårt att "träna" bort! Är det din rädsla så finns det ju hjälp att ta till. Kan det vara så att hästen känner av att du har blivit mer försiktig och inte längre riktigt litar på att du håller honom trygg?

Jag står också med en häst som plötsligt ser faror och reagerar på dem, en gång så att han reste sig och välte över med mig under. När man har barn och familj får sådana saker en att inse hur sårbar man är och jag känner mig inte trygg på honom. Det känner han ju säkert med så det blir en ond cirkel. Därför har jag bestämt mig för att sälja honom. Men jag har ju bara haft honom i några månader, så det går ju inte att jämföra!

Både min och hans egentligen.
Han har vart mycket mer rädd och ”nervös” än han är nu. Han har lugnat sig jättemycket senaste åren.

 

[Gretagris]

Antar att du kollat upp hur han mår? På klinik. Låter inte som ett roligt liv för honom heller.

Det går nog ingen nöd på honom så sett. Han går i stor skogshage på lösdrift med en trygg kompis. Sen hade det såklart vart kul för honom att komma ut på fler längre rundor men tror inte han lider direkt.

 

[Kiwifrukt]

Jag har haft samma problem med min häst. Det är en häst som kräver mycket stimulans, hon behöver gå fem-sex dagar i veckan trots att hon har mycket utevistelse, hagkompis och bra hage där hon rör sig mycket (hon står inte still i en grusruta precis). När jag började jobba heltid med kontorstider och framför allt hösten/vintern kom första året (började på det jobbet i maj så det tog ju ett tag innan effekten av mörkret kom) så blev hästen helt personlighetsförändrad. Vi hamnade i en ond cirkel där hästen vintertid kanske gick tre gånger i veckan - hästen blev understimulerad - hästen försökte hitta på tretusen olika spöken varje gång vi var ute - jag ramlade av - jag blev livrädd för att jag har ramlat av en annan häst tidigare och skadat mig rejält - hästen blev ännu värre eftersom jag satt och spände mig hela tiden och bara väntade på att något skulle hända som orsakade ett nytt utbrott.

Coronapandemin och medföljande hemarbete har varit räddningen för vår del. Jag har alltid promenerat min häst mycket (har haft henne sen hon var ett år så de första åren var det ju det enda vi kunde göra i princip) och det har medfört att hon har en trygg relation till mig i grunden, så länge jag står kvar på marken. Så vi backade först tillbaka till att motionera vid handen. Därefter har jag ridit ut med sällskap, vi behöver inte ha sällskap från en annan häst utan för oss räcker det med att någon går med till fots för att vi (läs: jag) ska slappna av.

Min häst äter inget kraftfoder alls, däremot äter hon magnesium som jag faktiskt tycker har effekt på henne (eller om det är placebo, men det funkar ju uppenbarligen). Jag har också köpt en soundless-huva som trollar bort mycket prassel och lite billjud och sånt som hon reagerade ganska starkt på förut, vilket också var en riktig lyckoträff. Bytte också, av en ren slump egentligen, till ett par ridbyxor med klistrigt silikon och det är väl också lite falsk trygghet att byxorna hjälper till att klistra fast mig mot sadeln när hon slänger sig runt. Framför allt har hemarbetet lett till att jag inte behöver rida på kvällarna när det är mörkt, utan kan rida på lunchen de dagar jag jobbar hemifrån (halvtid hemma, halvtid på kontoret) och att hon får sina fem-sex pass i veckan.

Har du möjlighet att rida på ridbana? Hur är han då? Rida mer på ridbana en tid och bara promenera ute om det är där han spökar? Kan medryttaren ta större del i att verkligen rida igenom hästen ifall hen är mer orädd än du? Till exempel att du alltid rider dagen efter medryttaren när hästen rastat av sig med hen ordentligt dagen innan?

 

[Gretagris]

Jag har haft samma problem med min häst. Det är en häst som kräver mycket stimulans, hon behöver gå fem-sex dagar i veckan trots att hon har mycket utevistelse, hagkompis och bra hage där hon rör sig mycket (hon står inte still i en grusruta precis). När jag började jobba heltid med kontorstider och framför allt hösten/vintern kom första året (började på det jobbet i maj så det tog ju ett tag innan effekten av mörkret kom) så blev hästen helt personlighetsförändrad. Vi hamnade i en ond cirkel där hästen vintertid kanske gick tre gånger i veckan - hästen blev understimulerad - hästen försökte hitta på tretusen olika spöken varje gång vi var ute - jag ramlade av - jag blev livrädd för att jag har ramlat av en annan häst tidigare och skadat mig rejält - hästen blev ännu värre eftersom jag satt och spände mig hela tiden och bara väntade på att något skulle hända som orsakade ett nytt utbrott.

Coronapandemin och medföljande hemarbete har varit räddningen för vår del. Jag har alltid promenerat min häst mycket (har haft henne sen hon var ett år så de första åren var det ju det enda vi kunde göra i princip) och det har medfört att hon har en trygg relation till mig i grunden, så länge jag står kvar på marken. Så vi backade först tillbaka till att motionera vid handen. Därefter har jag ridit ut med sällskap, vi behöver inte ha sällskap från en annan häst utan för oss räcker det med att någon går med till fots för att vi (läs: jag) ska slappna av.

Min häst äter inget kraftfoder alls, däremot äter hon magnesium som jag faktiskt tycker har effekt på henne (eller om det är placebo, men det funkar ju uppenbarligen). Jag har också köpt en soundless-huva som trollar bort mycket prassel och lite billjud och sånt som hon reagerade ganska starkt på förut, vilket också var en riktig lyckoträff. Bytte också, av en ren slump egentligen, till ett par ridbyxor med klistrigt silikon och det är väl också lite falsk trygghet att byxorna hjälper till att klistra fast mig mot sadeln när hon slänger sig runt. Framför allt har hemarbetet lett till att jag inte behöver rida på kvällarna när det är mörkt, utan kan rida på lunchen de dagar jag jobbar hemifrån (halvtid hemma, halvtid på kontoret) och att hon får sina fem-sex pass i veckan.

Har du möjlighet att rida på ridbana? Hur är han då? Rida mer på ridbana en tid och bara promenera ute om det är där han spökar? Kan medryttaren ta större del i att verkligen rida igenom hästen ifall hen är mer orädd än du? Till exempel att du alltid rider dagen efter medryttaren när hästen rastat av sig med hen ordentligt dagen innan?

Jag kan hyra en ridbana i närheten men tror jag spänner mig mer då. Ska försöka promenera och rida om vartannat ett tag nu o se om det blir bättre. Kollar även efter medryttare som kan rida honom två dagar i veckan istället så han kommer ut mer.

Bra idé att rida dagen efter medryttare, nu har det varit tvärtom!

 

[Islandshästryttare]

Jo, jag vet att man kan träna bort rädsla för specifika saker men min häst kan plötsligt bli rädd för ingenting(?). Eller ja, det kan plötsligt vara ett träd som är jätteläskigt och han
k a s t a r sig.
Just nu känner jag mig så trött på det här. Jag älskar hästen, har haft honom i 14 år - sen han var 2. Och SOM vi kämpat med saker. Han har rymt, han har ”trotsat”, han har varit rädd, han bråkar med andra hästar, han är hingstig. Hästen har gett mig gråa hår och jag har svettat, gråtit och slitit. Men däremellan är han fantastisk. Rolig, mysig och snäll.
Jag märker att han tycker om mig och är tryggare med mig än med andra.

Nu efter två barn har jag blivit mycket mer försiktig. Jag ser mer faror än vad jag ser härliga ridvägar och det är en stor sorg för mig. Jag promenerar mest med honom, rider en gång i veckan och har medryttare en gång i veckan.
Han har varit kolugn länge nu men senaste veckan har vart jättejobbig. Han har blivit rädd, kastat sig och jag har ramlat av. Det känns otroligt jobbigt och jag vet inte om jag klarar av detta. Samtidigt hade det känts så hemskt att sälja honom - dels för att jag älskar honom så mycket men också för det känns som ett svek mot honom. Han är ju så trygg med mig.

Så finns det något man kan göra? Eller ska man stå ut och hoppas på att man inte åker av och skadar sig allvarligt?

Att ha häst är en dyr hobby och ska vara kul enligt mig. Ibland matchar inte hästen och ryttaren och då är det inget fel med att sälja. Hästar känner sig inte svikna det är att applicera mänskliga känslor. En häst är oftast lycklig om den mår bra, får tillräckligt med motion, bra foder och tillräckligt med utevistelse. Även om din häst trivs med dig vad säger att han inte skulle trivas med någon annan? Hade han varit en enmanshäst så hade han väl inte fungerat med medryttare heller? Jag har svårt att förstå varför hästägare kämpar på ända in i kaklet med hästar de inte trivs med på olika sätt? Jag menar inte att vara hård så hoppas du tar det på rätt sätt vill bara ge lite perspektiv.

 

[Cattis_E]

Din rädsla kan du komma över. Hästens nervositet tror jag är för att han behöver sysselsättas mera.

Jag skulle tro att han till att börja med kanske skulle behöva ridas eller tömköras mycket fler dagar i veckan för att dränera den överskottsenergi jag gissar på att han har. Mina hästar har vårkänslor nu och en av dem är sådär nojig i perioder. Är han pigg så är det mycket som äter hästar som man måste blir rädd för.

Antingen så löser du mer sysselsättning (genom fler/mer medryttare om du inte har möjlighet själv) och provar sedan hur du trivs med att rida honom när han är fullt igång och ser hur det känns.
Eller så säljer du till någon som han passar bättre just nu och köper dig en mer samlad häst.

Jag brukar säga att de flesta hästar blir trevligare om "de har ett jobb". Och då menar jag 5-6dagar i veckan. Ofta i alla gångarter.

 

[medowsandskies]

För att förtydliga, jag går promenader med honom två gånger i veckan och rids två dagar. Detta har han gjort sen i somras efter en längre vila pga fång hos honom och graviditet för mig.
Hans senaste beteende skulle kunna vara typ ”vårkänslor” som yttrar sig på det viset.

I juni-21 var han på klinik senast. Självklart tar jag honom till klinik om det skulle fortsätta. Han har tidigare haft ”personlighetsförändring” vid en skada men än så länge tycker jag inte han visar sån förändring utan nu är det mest hans vanliga rädsla.

Du har ju haft hästen länge, och har han haft sådana här perioder förut så hade jag väntat.. Jag står själv med en häst som är helt personlighetsförändrad för tillfället men jag tror det är "vårkänslor", pälsbyte och sådant. Min är rätt nervig till att börja med och det känns mest som att det är förstärkt just nu.

 

[prinsessfeminist]

Du har fått många bra svar, och jag känner med dig. 14 år är en lång tid, och självklart är det svårt att sälja!

Jag har kommit till insikt om att jag inte är den enda som kan ha häst, många skulle älska min häst lika mycket som jag gör.

Med den tanken så är det lättare att sälja till rätt hem, hellre än att ständigt ha dåligt samvete.

En häst som jag känner till, var väl tittig vid uteritt. Det blev tyvärr förvärrat när ryttaren blev nervös. Det blev en ond cirkel.

När hästen till slut fick ett nytt hem, och där det alltid var uteritt med gående med på ridturen, så minskade problemet mycket. Ny miljö, nya rutiner och förutsättningar kan förändra hästen mycket.

Sedan är det också så, att olika hästar har olika personligheter. Kanske är det precis som du skriver, du har tröttnat på allt extra sin krävs med en häst som är som din.

Det finns mindre komplicerade hästar på marknaden.

 

[IngelaH]

För att förtydliga, jag går promenader med honom två gånger i veckan och rids två dagar. Detta har han gjort sen i somras efter en längre vila pga fång hos honom och graviditet för mig.
Hans senaste beteende skulle kunna vara typ ”vårkänslor” som yttrar sig på det viset.

I juni-21 var han på klinik senast. Självklart tar jag honom till klinik om det skulle fortsätta. Han har tidigare haft ”personlighetsförändring” vid en skada men än så länge tycker jag inte han visar sån förändring utan nu är det mest hans vanliga rädsla.

Jag tror du redan har gett svaret, VÅRKÄNSLOR, men dam var likadan ända till sin sista dag... vår vid pälsfällning och värme i luften med löfte om grönt gräs, blev hon stollig, på hösten när vinterpälsen började komma och kung bores vindar började komma blev hon ännu fjolligare, så första åren jag hade henne då hon var 17-23 hade jag codriver de värsta perioderna, sista åren till hon fick somna in hösten hon fyllt 29 år, fick jag longera och tömköra innan ridning.

 

[MiniLi]

Vissa hästar är sådär lite löjligt rädda för det mesta. Min häst är sån. Hon blir rädd för stockar, stubbar, stenar.. Blommor är typ hennes stora skräck under hela sommarhalvåret! Det är likadant hela tiden, däremot blir reaktionerna större när hon har överskottsenergi. Hon hoppar eller tittar alltid till dock, även när hon arbetas ordentligt.
Jag kan rida samma runda varje dag, och varje dag är hon precis lika rädd för alla små klungor med blommor som växer intill vägen. Nya saker kan hon bli jätterädd för, en gång kastade hon sig typ rakt ut i snåren för att någon hade flyttat på en jättestor sten. Panik! Det lättade när hon väl vågade sig fram och nosa på stenen, men hon blir fortfarande lite småspänd när man passerar där. Det är väl sån hon är bara

Du kanske kan prova att motionera mer för att se om hästens reaktioner blir lite mindre iaf? Då kan det ju kännas mindre otäckt.

 

[medowsandskies]

Jag tror du redan har gett svaret, VÅRKÄNSLOR, men dam var likadan ända till sin sista dag... vår vid pälsfällning och värme i luften med löfte om grönt gräs, blev hon stollig, på hösten när vinterpälsen började komma och kung bores vindar började komma blev hon ännu fjolligare, så första åren jag hade henne då hon var 17-23 hade jag codriver de värsta perioderna, sista åren till hon fick somna in hösten hon fyllt 29 år, fick jag longera och tömköra innan ridning.

hur var hästen mellan pälsbytena då? Nyfiken då jag själv står här med en stollig en...

 

[IngelaH]

hur var hästen mellan pälsbytena då? Nyfiken då jag själv står här med en stollig en...

Alert, då hon var svenskt varmblod med angloarablinjer.

Mjuk och känslig att rida älskade att trimma på ridbanan, lyhörd och ville göra rätt.

Men hon var den sorten vars myror i brallan inte klarade av att ställas av helt... Men det räckte med en stunds promenad vid hand, trickträning, longering eller tömkörning. Så det krävdes inte 30 km trav och galopp i skogen 7 dagar i veckan. Att få tänka till 5-15 minuter om dagen räckte gott.

 

[medowsandskies]

Alert, då hon var svenskt varmblod med angloarablinjer.

Mjuk och känslig att rida älskade att trimma på ridbanan, lyhörd och ville göra rätt.

Men hon var den sorten vars myror i brallan inte klarade av att ställas av helt... Men det räckte med en stunds promenad vid hand, trickträning, longering eller tömkörning. Så det krävdes inte 30 km trav och galopp i skogen 7 dagar i veckan. Att få tänka till 5-15 minuter om dagen räckte gott.

Oj vad jag känner igen min häst i den beskrivningen. Verkligen älskar att köra korta men rätt så intensiva pass på banan. Sådan var han innan han blev pälsbytarmonstret... Oerhört mån om att göra rätt, mycket samarbetsvillig. Göra något kanske 20-30 min 3 gånger i veckan har jag uppfattat som en rimlig nivå. Promenad vid hand är det enda som funkar just nu.... Max 15 minuter sen kan han inte fokusera så antingen går jag hem med han eller så drar han hem själv...

 

[IngelaH]

Oj vad jag känner igen min häst i den beskrivningen. Verkligen älskar att köra korta men rätt så intensiva pass på banan. Sådan var han innan han blev pälsbytarmonstret... Oerhört mån om att göra rätt, mycket samarbetsvillig. Göra något kanske 20-30 min 3 gånger i veckan har jag uppfattat som en rimlig nivå. Promenad vid hand är det enda som funkar just nu.... Max 15 minuter sen kan han inte fokusera så antingen går jag hem med han eller så drar han hem själv...

Min tant upp i dagen, som sagt.