Victoria Secret
Trådstartare
Skulle jag gått in i detalj vad mina föräldrar har gjort mot oss barn så vet jag att jag hade fått många av era mammahjärtat att brista. Men jag ska ge är lite bakgrundsfakta om hur våran uppväxt har varit.
Min mamma fick MS när jag var 6 år och tyvärr den aggressivaste formen av MS. Min mamma har under många perioder mått psykiskt dåligt och jag som äldsta barn har fått ta väldigt mycket skit, de är nog svårt för andra att förstå men min mamma har flera gånger tagit fram knivar framför mig och hotat med självmord, även ringt när hon mått dåligt och berättat att hon ska ta livet av sig och att hon vill att jag ska hitta henne. Kastat ut mig från bilen om jag inte uppfört mig och haft en fruktansvärt humör hela min uppväxt. Ibland känns det som jag varit hennes lilla piga, som 7 åring hämtade jag min tvååriga bror på dagis varje dag och gick hem med honom de två km, därefter skulle mina ponnyisar skötas, mockas och ridas. Varje fredag skulle jag hjälpa mamma att storstäda huset. Gjorde jag inte som hon sa så hotade hon att sälja mina ponnysar och som ni säkert förstår så gör en liten flicka vad som helst för sina älskade ponnysar. Jag fick aldrig sovmorgon utan skulle ut och morgonfodra och ta ut mina ponnyisar.
När jag var 17 år så tog MS över min mamma, hon behövde hjälp med rullator att ta sig fram, fick svårt med talet och sjukdomen har även gjort att hon inte är klar i huvudet. Nu sitter hon i rullstol och har assistenter från morgon till kväll.
Sen har jag min pappa som har varit alkolist under hela mitt liv och med hans alkolism kom även hans psykningar. Sen tio års ålder har jag fått höra hur värdelös jag är, hur oälskad jag är, att jag aldrig skulle ha fötts m.m Pappa har varit som natt och dag, när han dricker så är han fruktansvärd och så fort han är nykter så är han världens bästa pappa som har funnit där, ställt upp och berättat hur mycket han älskar mig. Men Han är en mytoman och har han gjort något fel kan han ljuga ihop historier och lägga skulden på sina barn. Min pappa har även varit fruktansvärd mot mina brödrar men jag har alltid skyddat dem när jag bodde hemma, och det var jag som tog konflikterna med honom och därför är det jag som han psykat mest.
Jag är nu 26 år, min ena bror 22 år och sen har vi minstingen på 14 år. Våra föräldrar skilde sig för 10 år sedan och nu bor min minsta lillebror själv med våran pappa och han dricker fruktansvärt mycket. Socialen har varit inkomplad och haft möte med mina brödrar, föräldrar, mor och farföräldrar för att hitta en lösning men vad jag har förstått så har de lagt ner ärendet då min yngsta bror inte velat bo hos mormor/morfar eller farmor. Jag har tyvärr bott på annan ort och inte kunnat vara på mötena men nu har jag och sambon köpt hus i våran hemort och nu vill min bror bo med oss vilket vi jätte gärna vill för att kunna ge honom trygghet. Jag kommer ta kontakt med socialen så fort jag flyttat hem men jag vet att våran pappa kommer göra allt för att inte min bror ska flytta.
Någon här som är insatt i sådana här ärende och som vet om jag har en chans att få vårdnaden av min bror?
Hur ser det ut isåfall ekonomiskt? Vi har precis köpt hus och har bebis på väg så jag kommer vara mammaledig vilket inte är det bästa för ekonomin.
Jag har hela släkten bakom mig som är på min sida och kommer kämpa för min älskade bror.
Min mamma fick MS när jag var 6 år och tyvärr den aggressivaste formen av MS. Min mamma har under många perioder mått psykiskt dåligt och jag som äldsta barn har fått ta väldigt mycket skit, de är nog svårt för andra att förstå men min mamma har flera gånger tagit fram knivar framför mig och hotat med självmord, även ringt när hon mått dåligt och berättat att hon ska ta livet av sig och att hon vill att jag ska hitta henne. Kastat ut mig från bilen om jag inte uppfört mig och haft en fruktansvärt humör hela min uppväxt. Ibland känns det som jag varit hennes lilla piga, som 7 åring hämtade jag min tvååriga bror på dagis varje dag och gick hem med honom de två km, därefter skulle mina ponnyisar skötas, mockas och ridas. Varje fredag skulle jag hjälpa mamma att storstäda huset. Gjorde jag inte som hon sa så hotade hon att sälja mina ponnysar och som ni säkert förstår så gör en liten flicka vad som helst för sina älskade ponnysar. Jag fick aldrig sovmorgon utan skulle ut och morgonfodra och ta ut mina ponnyisar.
När jag var 17 år så tog MS över min mamma, hon behövde hjälp med rullator att ta sig fram, fick svårt med talet och sjukdomen har även gjort att hon inte är klar i huvudet. Nu sitter hon i rullstol och har assistenter från morgon till kväll.
Sen har jag min pappa som har varit alkolist under hela mitt liv och med hans alkolism kom även hans psykningar. Sen tio års ålder har jag fått höra hur värdelös jag är, hur oälskad jag är, att jag aldrig skulle ha fötts m.m Pappa har varit som natt och dag, när han dricker så är han fruktansvärd och så fort han är nykter så är han världens bästa pappa som har funnit där, ställt upp och berättat hur mycket han älskar mig. Men Han är en mytoman och har han gjort något fel kan han ljuga ihop historier och lägga skulden på sina barn. Min pappa har även varit fruktansvärd mot mina brödrar men jag har alltid skyddat dem när jag bodde hemma, och det var jag som tog konflikterna med honom och därför är det jag som han psykat mest.
Jag är nu 26 år, min ena bror 22 år och sen har vi minstingen på 14 år. Våra föräldrar skilde sig för 10 år sedan och nu bor min minsta lillebror själv med våran pappa och han dricker fruktansvärt mycket. Socialen har varit inkomplad och haft möte med mina brödrar, föräldrar, mor och farföräldrar för att hitta en lösning men vad jag har förstått så har de lagt ner ärendet då min yngsta bror inte velat bo hos mormor/morfar eller farmor. Jag har tyvärr bott på annan ort och inte kunnat vara på mötena men nu har jag och sambon köpt hus i våran hemort och nu vill min bror bo med oss vilket vi jätte gärna vill för att kunna ge honom trygghet. Jag kommer ta kontakt med socialen så fort jag flyttat hem men jag vet att våran pappa kommer göra allt för att inte min bror ska flytta.
Någon här som är insatt i sådana här ärende och som vet om jag har en chans att få vårdnaden av min bror?
Hur ser det ut isåfall ekonomiskt? Vi har precis köpt hus och har bebis på väg så jag kommer vara mammaledig vilket inte är det bästa för ekonomin.
Jag har hela släkten bakom mig som är på min sida och kommer kämpa för min älskade bror.
