tipex
Trådstartare
Det blev lite långt...hade nog lite behov av att ösa ur mig...
Min mamma ska till Soc imorgon då fadern till min nioåriga bror begärt gemensam vårdnad. Enligt soc kan hon inte mkt mer än att dansa efter hans pipa och gå med på detta.
Jag har avrått henne från att skriva under på sådana dumheter då jag anser att han aldrig vid en rättslig process skulle lyckas att få igenom det.
Historia:
När min bror var ca: 2-3år flyttade fadern in till granntanten och hennes sex ungar. Meningen var att han skulle ha umgänge med sin son ta honom varannan helg och dagar då min mamma jobbade natt, men det var problem varje gång. Det slutade iaf med att han inte längre ville ha sin son, han hade ju fått sex nya ungar och de blev avundsjuka när min bror var där.
Faderns styvbarn kallade honom för pappa och ville inte att brorsan skulle göra det.
Varje dag i flera års tid har min bror fått se sin far hämta styvsyskonen i skolan utan att själv få någon uppmärksamhet från fadern. Han har lovat att komma på födelsedagar men i förlängningen sällan ens bemödat sig med att ringa och säga att han inte kommer. Många gånger har min bror stått vid telefonen och gråtit då han ringt sin far och fått telefonen kastad i örat av styvsyskonen.
De senaste två åren har det varit sagt att fadern skulle ha umgänge men det har blivit mkt sporadiskt, en anledning skulle vara att han hade för ont i ryggen. Mkt man behöver bära på en 8-9 åring.
När han väl varit där har styvsyskonen tagit min brors kläder, han har fått sova på soffan, inte fått mat var gång och pappan vägrat låta honom åka på sin fotbollsträning.
En dag följde han med sin styvbror hem för att leka, när de sedan skulle äta frågade min bror sin far om inte han kunde få äta där. Det kunde han inte då maten inte skulle räcka, fine det kan man kanske acceptera...MEN...när det sedan visade sig att det blev mat över så poängterade min bror detta och frågade om han då inte kunde få. NEJ det fattar du väl...hunden ska ju ha mat..svarade fadern.
För någon vecka sedan utlovades en tripp till fastlandet med fadern och hans nya familj men det slöt med att han åter igen fick bli besviken.
Det som händer nu är att han pressar på mamma om gemensam vårdnad för att han överhuvudtaget ska ha umgänge med sonen. Han verkar ha fått för sig att han då ska slippa betala underhåll och dessutom få del av barnbidrag och kanske mer i flerbarnstillägg. Detta har varit på tapeten tidigare.
Jag har varnat mamma för de problem som kommer uppstå med gemensam vårdnad då hon helt plötsligt måste ha honom som medbstämmande till allt.....ser framför mig hur det kommer gå när bror vill åka på fotbollsläger etc.
Den här mannen hyser inga känslor för sin son och har ignorerat honom i stort sett under hela uppväxten. Mamma frågade fadern om han skulle komma och titta på bror vid julspelet i skolan....nej det skulle han inte han skulle gå till samma föreställning och titta på sin styvson. Mamma gick i taket.....och tvingade honom att sitta med dem på fikat efter...misstänker att hon hotat att möblera om ansiktet på honom.
Mamma är ganska trött nu....min bror är under utredning troligen ADHD, ganska tufft hemma som ensamstående och med ett skiftarbete på det. Nu tror hon då att hon är tvungen att gå med på gemensam vårdnad och dessutom att han kommer att ta sitt ansvar då han lagt fram det så.
Jag tro inte en sekund på att han kommer ha mer umgänge än innan, dessutom anser jag att han kan visa att han menar allvar först. Alltså att han under minst ett års tid har planerat och regelbundet umgänge och då skriva på om gemensam vårdnad.
Vet inte vad jag vill helt med denna tråd, få lite input, synpunkter, erfarenheter eller något.
Är så frustrerad då detta inte kommer göra det bättre för min bror som redan mår mkt dåligt av all smärta fadern orsakat.....men trots det vill han ju träffa sin far, han är somen liten valp som suktar efter närhet och ömhet från sin far.
/Jenny
Min mamma ska till Soc imorgon då fadern till min nioåriga bror begärt gemensam vårdnad. Enligt soc kan hon inte mkt mer än att dansa efter hans pipa och gå med på detta.
Jag har avrått henne från att skriva under på sådana dumheter då jag anser att han aldrig vid en rättslig process skulle lyckas att få igenom det.
Historia:
När min bror var ca: 2-3år flyttade fadern in till granntanten och hennes sex ungar. Meningen var att han skulle ha umgänge med sin son ta honom varannan helg och dagar då min mamma jobbade natt, men det var problem varje gång. Det slutade iaf med att han inte längre ville ha sin son, han hade ju fått sex nya ungar och de blev avundsjuka när min bror var där.
Faderns styvbarn kallade honom för pappa och ville inte att brorsan skulle göra det.
Varje dag i flera års tid har min bror fått se sin far hämta styvsyskonen i skolan utan att själv få någon uppmärksamhet från fadern. Han har lovat att komma på födelsedagar men i förlängningen sällan ens bemödat sig med att ringa och säga att han inte kommer. Många gånger har min bror stått vid telefonen och gråtit då han ringt sin far och fått telefonen kastad i örat av styvsyskonen.
De senaste två åren har det varit sagt att fadern skulle ha umgänge men det har blivit mkt sporadiskt, en anledning skulle vara att han hade för ont i ryggen. Mkt man behöver bära på en 8-9 åring.
När han väl varit där har styvsyskonen tagit min brors kläder, han har fått sova på soffan, inte fått mat var gång och pappan vägrat låta honom åka på sin fotbollsträning.
En dag följde han med sin styvbror hem för att leka, när de sedan skulle äta frågade min bror sin far om inte han kunde få äta där. Det kunde han inte då maten inte skulle räcka, fine det kan man kanske acceptera...MEN...när det sedan visade sig att det blev mat över så poängterade min bror detta och frågade om han då inte kunde få. NEJ det fattar du väl...hunden ska ju ha mat..svarade fadern.
För någon vecka sedan utlovades en tripp till fastlandet med fadern och hans nya familj men det slöt med att han åter igen fick bli besviken.
Det som händer nu är att han pressar på mamma om gemensam vårdnad för att han överhuvudtaget ska ha umgänge med sonen. Han verkar ha fått för sig att han då ska slippa betala underhåll och dessutom få del av barnbidrag och kanske mer i flerbarnstillägg. Detta har varit på tapeten tidigare.
Jag har varnat mamma för de problem som kommer uppstå med gemensam vårdnad då hon helt plötsligt måste ha honom som medbstämmande till allt.....ser framför mig hur det kommer gå när bror vill åka på fotbollsläger etc.
Den här mannen hyser inga känslor för sin son och har ignorerat honom i stort sett under hela uppväxten. Mamma frågade fadern om han skulle komma och titta på bror vid julspelet i skolan....nej det skulle han inte han skulle gå till samma föreställning och titta på sin styvson. Mamma gick i taket.....och tvingade honom att sitta med dem på fikat efter...misstänker att hon hotat att möblera om ansiktet på honom.
Mamma är ganska trött nu....min bror är under utredning troligen ADHD, ganska tufft hemma som ensamstående och med ett skiftarbete på det. Nu tror hon då att hon är tvungen att gå med på gemensam vårdnad och dessutom att han kommer att ta sitt ansvar då han lagt fram det så.
Jag tro inte en sekund på att han kommer ha mer umgänge än innan, dessutom anser jag att han kan visa att han menar allvar först. Alltså att han under minst ett års tid har planerat och regelbundet umgänge och då skriva på om gemensam vårdnad.
Vet inte vad jag vill helt med denna tråd, få lite input, synpunkter, erfarenheter eller något.
Är så frustrerad då detta inte kommer göra det bättre för min bror som redan mår mkt dåligt av all smärta fadern orsakat.....men trots det vill han ju träffa sin far, han är somen liten valp som suktar efter närhet och ömhet från sin far.
/Jenny