Kan du rida? När kan man det?

tuaphua

Trådstartare
På senaste har den här frågan poppat upp från flera olika håll och vi har pratat "när kan man rida egentligen?".

Jag vet ju att då jag var 9 år och gick på ridskola "kunde ju jag rida".
Idag vet jag inte riktigt hur jag definierar det där med att kunna rida.

Är det när man kan överleva på en häst i alla gångarter, är det när man rider en viss klass, är det när man kommer bort från korrigering och bara kan rida på instruktion, etc etc?
 
När jag säjer att jag ska rida lektion så utbrister alltid nån icke hästmänniska "men kan inte du rida redan"! :D

Jag tyckte nog att jag kunde rida när jag var yngre men ju mer jag lär mig desto mindre kan jag.
 
När jag säjer att jag ska rida lektion så utbrister alltid nån icke hästmänniska "men kan inte du rida redan"! :D

Jag tyckte nog att jag kunde rida när jag var yngre men ju mer jag lär mig desto mindre kan jag.

Haha.. Ja, den har jag också hört. Men då man påtalar att man har en hel del kvar att lära har någon frågat: "När blir du klar då?".
Eh.. Ja.. Typ never ever.. ;)
 
Jag håller nog med ovanstående, per definition kan man rida när man kan sitta upp på en häst och med hyfsad kontroll kan rida i alla gångarter (eller "alla" krävs ju egentligen inte, men skritt, trav och troligen galopp).
Annars vore ju kommentaren "jag sticket ut och rider, hemma om två timmar" omöjligt liksom ;)
Det är väl som att kunna köra bil, man behöver inte ens ha tagit körkort för att säga att man kan framföra en bil (dvs köra den) och man behöver definitivt inte klara av alla situationer (köra utomlands, köra i stadstrafik, kunna köra i väldigt höga hastigheter osv).
Sen blir man ju som ni säger aldrig fullärd, utan man måste fortsätta öva på det....
 
På senaste har den här frågan poppat upp från flera olika håll och vi har pratat "när kan man rida egentligen?".

Jag vet ju att då jag var 9 år och gick på ridskola "kunde ju jag rida".
Idag vet jag inte riktigt hur jag definierar det där med att kunna rida.

Är det när man kan överleva på en häst i alla gångarter, är det när man rider en viss klass, är det när man kommer bort från korrigering och bara kan rida på instruktion, etc etc?

När man kan kontrollera alla gångarter minst och har tillräcklig balans för att rida utan att trilla av för att hästen rör sig i gångarten, ja det mesta grundläggande för att förhindra onödig skada på både sig själv och häst. Man kan rida ute på ett säkert sätt såval som på bana, ridhus..ja vart man än rider kan man framföra sig själv och häst på ett så säkert och obegränsat sätt som möjligt.

Sedan finns olika slags utbildningsnivåer hur skicklig eller utbildad en ryttare är.
 
Jag tycker att det är en relativt bra jämförelse med bilkörande, så som JohannaB var inne på.
För att ta körkort ("kunna köra") så krävs det grundläggande kunskaper av att framföra bilen på ett säkert sätt i grundläggande hastigheter.
Vill man däremot bli mer insatt i olika körsätt, märken på bilar, olika motorer osv så är man en skickligare förare med mer erfarenhet och kunskap.
Eller nåt sånt.. det brukar gå hem hos de flesta icke-hästfolk i alla fall där man inte behöver gå in på detaljer så mycket, haha!;)

Det värsta jag vet inom stall-kretsarna är dock folk som värderar ridkunskap med tävlingsmeriter.. lagom kul för de som inte haft möjlighet, eller intresse för den delen, att tävla.
 
Bra jämförelse med bilkörning. Eller att kunna cykla. Alla blir ju inte formel1-förare eller cirkusartister liksom.
 
Det beror väl lite på vem man pratar med också. En utomstående definierar nog att kan man styra och hålla sig kvar i alla gångarter så kan man rida.
Till mina kollegor säger jag att jag kan rida men skulle aldrig säga det till t.ex Helen Langenhaneberg :p då skulle jag säga att jag försöker rida.
 
I min värld så finns det flera steg än bara "kan rida".

Första steget för mig är att man kan åka häst. Då kan man sitta på en häst i alla gångarter, har hittat gas, broms och "ratt"
Andra steget är att man kan rida. Då kan man utöver ovanstående även få en häst att arbeta korrekt i alla gångarter. Hjälpgivningen är mer förfinad och man arbetar som ett team med hästen.
Tredje steget är steget man aldrig kommer ifrån nämligen kan rida bra. Förutom ovanstående så kan man då arbeta hästen korrekt genom övningar som gagnar hästens utveckling. Dessa övningar kan vara alltifrån en enkel öppna till piaff eller levad.

Fjärde steget nosar man som ryttare på ibland i någon minut kanske. Desto mer befäst man är i steg tre desto oftare och längre stunder nosar man på steg fyra. Men mig veterligen så finns det ingen som konstant befinner sig här. Det är vad jag kallar dansant ridning. Ni vet de tillfällen då man inte medvetet ger några hjälper, när man har flutit samman med hästen och bara leker sig igenom en övning eller ett par travsteg. Man vet att en person har varit och nosat på fjärde steget när den hänfört utbrister att de där minuterna är sådana man kan dö för. Att det är de som gör livet värt att leva osv.
 
För mig betyder det att man kan styra och kontrollera hästen i alla gångarter. Att man inte ramlar av om hästen tar ett skutt över tex en liten trädstam.

Dessutom skall ridningen se stabil ut (tex inga händer uppe vid hakan, att man skall kunna rida lätt på ett snyggt och prydligt sätt).
 
Hej!

För mig är "kan rida" när man rider som proffsen. Det är iaf mina krav på mig... Jag kan inte rida, men jag kan definitivt få häst dit jag vill i den gångarten jag vill.

Men det handlar nog mycket om inställning, jag är så pass kass just nu att jag inte på något sätt tycker att jag kan rida...

/Lavinia, inte höga krav alls, nope...
 
Menar du bara dressyr nu eller? Nä inte längre.. Har tappat hur mkt som helst genom att bara rida unghästar dom senaste åren. Just nu är jag en jäkel på att rida banhoppning. Men nu måste jag snart börja lära mig rida dressyr igen.....tyvärr. ;)
 
På senaste har den här frågan poppat upp från flera olika håll och vi har pratat "när kan man rida egentligen?".

Jag vet ju att då jag var 9 år och gick på ridskola "kunde ju jag rida".
Idag vet jag inte riktigt hur jag definierar det där med att kunna rida.

Är det när man kan överleva på en häst i alla gångarter, är det när man rider en viss klass, är det när man kommer bort från korrigering och bara kan rida på instruktion, etc etc?
Jag tycker det varierar från dag till dag. I onsdags när jag red för tränaren kändes det som om jag var redo för OS men jag lyckades i själva verket att gå från volt till rakt spår i galopp :p. Igår var jag beredd att ge bort min häst. Inte för att hon gick illa utan för att jag red skitdåligt:mad:. Jag tappade tålamodet och blev irriterad fast det var mitt fel. Jag kände inte mig värd min fina häst.
 
På senaste har den här frågan poppat upp från flera olika håll och vi har pratat "när kan man rida egentligen?".

Jag vet ju att då jag var 9 år och gick på ridskola "kunde ju jag rida".
Idag vet jag inte riktigt hur jag definierar det där med att kunna rida.

Är det när man kan överleva på en häst i alla gångarter, är det när man rider en viss klass, är det när man kommer bort från korrigering och bara kan rida på instruktion, etc etc?
.

Underbar frågeställning!

Framför allt eftersom olika människor har så olika mål med sin ridning. För inte så länge sedan hade jag ut en kvinna som ville prova att vara "medryttare" på någon av mina hästar. Hon beskrev att "rida, det kan jag!" Och visst kunde hon säkert "åka häst" på en beskedlig häst på skogspromenader vilket är en trevlig sysselsättning. Hon hade dock inte förmåga att få min snälla men outbildade frieser att hålla näsan på rimlig nivå utan det blev rygg ner, huvud upp, hals bakåt vid tygeltag. Så hon hade en annan uppfattning än jag. Det blev ingen fortsättning.

Jag tror helt enkelt inte att det finns ETT svar på din fråga om när man "kan rida".

I min värld är jag en medioker hobbyryttare. Jag har ett gäng olika hästar vilket ställer vissa krav på min flexibilitet om jag vill kunna "dressyra" vilket jag vill. Jag har utbildat fem eller sex hästar av olika ras till LA-nivå i dressyr. Fjordingar, kallblodstravare, connemara. En basjkir som i stort sett klarar LA även om jag är långt från nöjd. Tre av mina hästar är startade MSV C dressyr med mediokra resultat men inte "görabortsigresultat" och utifrån deras förutsättningar helt OK. Och som sagt, jag ser mig som en högst medioker hobbyryttare.

Om jag "kan rida"?
Nja.
Jag kan rida in hästar av olika raser till att bli trevligt grundridna och trevligt lyhörda och trevligt mjuka i munnen och trevligt intresserade av hjälperna på relativt kort tid. Jag kan grundutbilda hästar upp til LA nivå på ett ganska trevligt sätt och på relativt kort tid. Har fått den positiva kommentaren "väl matchat!" av domare när jag ridit LA:1 på femårig fjording och hamnat på plats 13 av 19 startande (övriga var betydligt äldre "halvblod") vilket väl får vara något slags merit i sammanhanget.
Jag kan rida in och rida till, på nivå upp till LA, hästar som anses vara problemhästar och lite knepiga.
Jag kan inom överskådlig tid få en stressad och spänd häst att bli skapligt avslappnad och fungera för hobbyridning.

Men jag kan antagligen INTE rida en topp-häst med mycket gång, skulle antagligen studsa som en gummiboll om det är för mycket ryggaktivitet. Det är tryggt och bekvämt att hålla mig till medelmåttiga hästar av raser som inte har så mycket gång.

Så kan jag rida?
Ja, på medioker hobbynivå.

Jag tror att svaret på frågan "när kan man rida?" behöver besvaras med en lite längre kommentar i stil med
"Jag kan rida hobbyridning i skogen" (outtalat utan att ramla av eller utan att tappa kontrollen)
eller
"jag kan rida skolade hästar på LB-nivå i dressyr"
eller
"jag kan rida utbildade islandshästar och få dem att hålla takt och tempo och gångart"
eller
"jag kan utbilda westernhästar upp till B-nivå"

eller liknande.

"Jag kan rida" utan att relatera till någon nivå blir en omöjlig kommentar.
 
Hehe... Det går ju inte att skriva såhär helt offentligt att man kan rida... Herregud vilken hybris. ;D

Nä - men skämt åsido. Jag tänker nog som flera andra att du "kan" rida när du kan starta, stanna, styra och sitta kvar på en häst i alla gångarter utan att direkt störa den. Alltså en person som kan tas med på typ turridning, eller följa med på kompisens lånekuse på skogspromenad.

För mig själv så tänker jag på ridning som någonting levande, något som utvecklas och är beroende av så mycket. Din egen kropp och dess fysiska förutsättningar för dagen, din kontakt med och känsla för just den hästen, dina tekniska kunskaper och intellektuella förståelse för hästkroppen, ... tja. Det tar liksom aldrig slut.

Min referensram är ju inte riktigt samma som Charlotte Dujardin, så jag känner mig duktig och kunnig för väldigt mycket enklare små upplevelser och händelser än hon skulle göra...gissningsvis.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 111
Senast: Emro
·
Hästmänniskan Hade varit kul att komma i kontakt med andra hijabis som håller på med häst.. Hade egen häst när jag började med hijab men sålde något...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
7 657
Senast: Sesca
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 402
Ridning Jag red på ridskola från jag var 6 till övre tonåren, under senvår och sommar red vi ofta uteritter, i alla gångarter. Man fick lära sig...
8 9 10
Svar
188
· Visningar
9 072
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp