är fortfarande irriterad på att jag är för mån om att inte vara jobbig för att våga säga ifrån i stallet hemma.
Min häst gnäggade ashögt förut och jag vågar inte gå ut och kolla varför för jag vet inte vad jag ska säga när jag träffar någon.
I fredags mockade jag min box grundligt, blev mer än en kärra så när jag bara hade liiiite bajs i kärra nr två tänkte jagatt det var en bra ide att mocka åt stallägaren och den andra inackorderingen också, eftersom de inte mockat alls senaste 2-3 ggr deras hästar varit inne. Mockade och spånade, visserligen inte ombedd men hade väntat mig ett sms med typ "tack vad gulligt att du mockat!"
Nästa gång jag kommer ut i stallet ligger 2-3 högar elefantskit i varje box inklusive boxen min häst normalt står i, stallgången är det skitigaste jag sett med sand, jord, fårdiarré (????) spån och hö. Jag lämnade stallet snyggt, möts av en syn som om de typ flytt från krig eller nåt.
Jag vet liksom inte vadjag ska säga. Hur jag ska säga. Tydligen uppfattas jag som dum och konstig som inte vill slava åt andra utan att få något tillbaka (baserat på förra gången jag sa ifrån om en grej) så jag vet inte riktigt hur jag ska säga att saker och ting inte fungerar. Men jag MÅSTE säga det, jag BOR här och jag mår dåligt över att det inte fungerar. Ändras inget måste jag ju flytta och det är jag ju inte så himla sugen på.