Jubel och grubbel!

[eviliny]

Har ju en tid funderat på att skaffa en hund till och nu har jag en hund hemma på prov.

En doberman tik på 7år kastrerad. Har tränat och tävlat lydnad så kan bli en läromästar åt mig. En verkligen problem fri hund, snäll ikoppel, mot andra hundar, tuggar inte på saker, är snäll mot människor Det enda är att hon är en mat tjuv så man får se till att inte lämna något framme då snor hon det. Hon är ingen problemhund, utan gammla familjen har fått barn och har då inte haft tid för henne.
Hon är verkligen !

Men till det jag grubblar över är att min älskling sen innan bara blir mer och mer svartsjuk, ju längre hon stannar. Han ser verkligen till att det blir vi och hon. Hon är så pass vek mot andra hundar att hon går undan direkt. Dom leker jätte bra ihop när man släpper dom, går bra ihop i koppel, kan lämnas själva när man åker och handlar osv. Men direkt jag eller sambon ger henne uppmärksamhet så kommer han som ett skott och hon går undan. Om vi är i sovrummet och sambon sitter vid datan och jag ligger på sängen å disskutera typ vad vi sak äter eller något sådant så ligger min första hund vid tröskeln och vaktar morrar lite lätt mot henne om hon försöker komma in. Eller sitter vi i soffan så låter han henne inte komma upp där.

Känner mig bara så förvirrad vill att det ska funka. Vet ej om detta bara är under en period eller om jag ska ta det på allvar att han svartsjuka blir värre och värre. Det som ringer i mina öron är gammla ägaren som säger"jag vill inte att hon ska bli mobbad" och just nu så känns det som om min hund mobbar henne rejält. Kanske ska inse att min hund ville leva själv med oss. Då hans förra ägare var pundare och inte alltid så snäll...

Kan tilläga att jag har haft henne i 4 dagar nu.

Hur skulle ni har gjort???

 

[Gnist]

Sv: Jubel och grubbel!

Hur skulle ni har gjort???

Gett det mer tid och "talat om" för den tidigare hunden att denna nya får också vara med husse och matte.

 

[eviliny]

Sv: Jubel och grubbel!

Det gör vi redan så gott vi kan. Har gamla hunden brevid mig och klappar om honom och samtidigt lockar upp nya hunden i soffan/sängen/golvet var vi nu än är. Men som sagt mer tid behövs nog...

Tack!

 

[Bebben]

Sv: Jubel och grubbel!

Eftersom jag bestämmer om något annat djur får vara hos mig, och inte min hund, så hade jag sagt ifrån direkt.

Min valp anstränger sig hårt för att förbjuda katterna att ens komma i närheten av mat/vatten/husse/matte/soffan/osv men han får enbart vakta sina egna utrymmen och saker gentemot dom. Sin säng, och sina skålar/ben alltså. Katterna får sitta i vårat knä om vi bjuder upp dom, och han får tåla att vänta på sin tur då helt enkelt.
Han gillar det inte, men uppför sig bättre och bättre för varje dag som går.

 

[Aningsfull]

Sv: Jubel och grubbel!

Ge det mer tid och tala om för din hund att det är ni och inte hon som bestämmer vem som är i närheten av er.

Min lilltik försöker vakta mig och alla andra från greyhounden vi har men det är bara att tala om för henne att nej, du bestämmer inte det här, det är jag som bestämmer om jag vill ha Harry här. Då är det bara för henne att acceptera det. Vilket hon oftast gör nu mer, även om hon ibland gör små försök att få iväg honom när vi har mysstunder.

 

[eviliny]

Sv: Jubel och grubbel!

Svar till er båda, jag gör som ni säger kommer hon eller vi kallar på henne och min andra hund jagar i väg henne så säger jag i från och klappar/tar upp henne i soffan. Men det känns som att jag är en mamma som just har fått mitt andra barn och bara skäller på den första. Och det gör ont i mig att ständigt behöva se min "bäbis" med sorgsna ögon, alla som har träffat han säger att han har så glada och snälla ögon...

Men jag fortsätter kämpa på...