Maira
Trådstartare
Tog ju mig an en omplacering i våras, en go hund på vissa sätt, men samtidigt FRUKTANSVÄRT jobbig. 
Enligt uppgift skulle det vara en amstaff/schäfer så givetvis var jag medveten om att det är en hund som behöver mycket stimulans både fysiskt och psykiskt. Jag har haft krävande hundar förut och är fullt medveten om vad det innebär
Men.... denna hund är så stirrig och stressad...den kan komma till ro ibland och då är hon jättego. Hon har redan haft tre ägare före mig och visst kan det vara så att hon behöver tid att anpassa sig hos mig. Vår relation fungerar väldigt bra hon har knutit an till mig nästan för bra och är en extrem "mattegris".
Vi har kämpat på sen i våras, men den kommer liksom aldrig till ro. Den går inte att ha lös på promenader eftersom den rymmer och har en stark jaktinstinkt och driver vilt, dessutom är hon fruktansvärt snabb. Hon blir helt okontaktbar och försvinner långt bort och har ingen koll på vart jag är.
När man bara kan ha henne kopplad så får hon inte springa av sig och blir rastlös och får massor av överskottsenergi. Har försökt cykla med henne, men hon har dragit omkull både mig och cykel flera gånger (och sista ggn slog jag mig som f-n) när hon vittring på något vilt.
Jag ville så gärna ge hunden en chans men det känns inte som jag kommer att orka ha en sån här hund till vardags som är så fruktansvärt krävande. Jag vill ha en aktiv hund, men det får finnas gränser. Jag vill ha en hund som man har kontakt med och ha med sig i skogen på ett avspänt sätt, och så är det inte nu. Givetvis har jag tränat stopp, inkallning, haft henne i lång lina osv. Men vid retningar blir hon helt blind och döv.
Min tanke är att det bästa för hunden är att få somna in. Jag vet faktiskt inte vem skulle orka med den här hunden, det kan inte vara många i alla fall, dessutom har den redan bott på alldeles för många ställen och jag vill inte att den ska få en oviss framtid.
Vad tycker ni om läget?
Enligt uppgift skulle det vara en amstaff/schäfer så givetvis var jag medveten om att det är en hund som behöver mycket stimulans både fysiskt och psykiskt. Jag har haft krävande hundar förut och är fullt medveten om vad det innebärMen.... denna hund är så stirrig och stressad...den kan komma till ro ibland och då är hon jättego. Hon har redan haft tre ägare före mig och visst kan det vara så att hon behöver tid att anpassa sig hos mig. Vår relation fungerar väldigt bra hon har knutit an till mig nästan för bra och är en extrem "mattegris".
Vi har kämpat på sen i våras, men den kommer liksom aldrig till ro. Den går inte att ha lös på promenader eftersom den rymmer och har en stark jaktinstinkt och driver vilt, dessutom är hon fruktansvärt snabb. Hon blir helt okontaktbar och försvinner långt bort och har ingen koll på vart jag är.
När man bara kan ha henne kopplad så får hon inte springa av sig och blir rastlös och får massor av överskottsenergi. Har försökt cykla med henne, men hon har dragit omkull både mig och cykel flera gånger (och sista ggn slog jag mig som f-n) när hon vittring på något vilt.
Jag ville så gärna ge hunden en chans men det känns inte som jag kommer att orka ha en sån här hund till vardags som är så fruktansvärt krävande. Jag vill ha en aktiv hund, men det får finnas gränser. Jag vill ha en hund som man har kontakt med och ha med sig i skogen på ett avspänt sätt, och så är det inte nu. Givetvis har jag tränat stopp, inkallning, haft henne i lång lina osv. Men vid retningar blir hon helt blind och döv.
Min tanke är att det bästa för hunden är att få somna in. Jag vet faktiskt inte vem skulle orka med den här hunden, det kan inte vara många i alla fall, dessutom har den redan bott på alldeles för många ställen och jag vill inte att den ska få en oviss framtid.
Vad tycker ni om läget?
