Jobb/Karriärångest

[Whoknows]

Svamligt inlägg men behöver bara få ur mig lite tankar och känslor.

Jag tog examen från en yrkesutbildning inom mätteknik för lite mer än ett år sen. Jag hoppade på utbildningen lite för att jag ville prova på och för att jag inte hade några andra planer för vad jag ville göra.

Nu har jag jobbat med detta i lite mer än ett år men jag trivs verkligen inte med jobbet. Jag har gråtit i bilen påväg hem och har ångest för att behöva gå upp och jobba dagen efter. Absolut känner jag inte så varje dag så men tillräckligt många för att det inte ska vara hållbart. Jag känner mig så misslyckad för att jag pluggade något som sen inte visade sig vara något för mig.

Samtidigt vet jag fortfarande inte vad jag vill göra eller jobba med, hur vet man det egentligen? Jag har funderat på att plugga något annat på distans samtidigt som jag jobbar men vill samtidigt inte hamna i samma sits igen om några år att jag inte trivs.

Vad gör man? Det känns som att ”alla” har sitt liv iordning och det trodde jag att jag också skulle ha när jag närmar mig 30.

 

[DarkInNight]

Snabbt konstaterande, det är lååångt ifrån alla som har livet i ordning vid 30

// 35 år och totalt förvirrad över mig och mitt liv

 

[majola]

https://www.parachutebook.com/

Har tipsat om denna tidigare. Den hjälpte mig sa otroligt mycket pa olika sätt.

 

[Ullmerkott]

Har du rett ut vad det är med jobbet som ger ångest? Arbetsuppgifter, kunder, kollegor, ledning? Är det som ger ångest något du vill undvika, eller något att lära dig hantera? Kan det vara idé att prova någon annan arbetsgivare innan du byter bana? Bra kollegor gör jättemycket både när det gäller pepp att ge sig på svåra uppgifter, och att göra trista uppgifter roliga.

Jag tror det är mycket värt att du reder ut för dig själv vad du egentligen vill ha och behöver för att må bra, innan du försöker lägga en plan för att nå dit. Och det är absolut inte ett misslyckande att byta bana, snarare en livserfarenhet. Jag upplever det snarare som lite ovanligt att någon jobbar med samma sak från 30 till pensionen.

 

[Stefffie]

Jag tycker @Ullmerkott staller bra fragor, men kan slanga in att jag ar nyss fyllda 30 och funderar pa lite storre karriarsandringar.. Sen vet jag inte riktigt vad som menas med "ha sitt liv i ordning"? Ett stadigt jobb som kan betala hyran tills pension?

 

[starcraft]

Jag tänker inte att jag har mitt liv i ordning, även om jag nog utåt sätt ser ut att ha det. Jag tänker mer att jag gör något jag tycker är kul just nu och gör att jag har råd med boende, mat och nöjen. Det jag utbildade mig till som 23 åring och som jag älskar och det jag delvis jobbar med idag har jag varit övertygad om att det är något jag vill göra nu, men kanske inte sen och det är okej också. För ett antal år sedan satt lite i din sits. Jag hade jobbat ca 1 år med det jag är utbildad till, trivdes inte så bra och sökte jobb i min gamla bransch, det ville sig inte och jag blev tipsad om ett jobb i min nuvarande bransch som jag fick och sen dess älskar jag mitt yrke, men det gäller att vara på rätt ställe också. Är det arbetsuppgifterna som är fel eller är det arbetsplatsen?

Senast i vintras funderade jag på ett karriärsbyte av fysiska skäl, jag sökte tjänstledigt och sökte utbildning, men nu löste sig mitt så att jag fick lite andra arbetsuppgifter och är kvar hos samma arbetsgivare(där jag trivs) och får fortsätta med mitt älskade yrke samtidigt som jag får fysisk avlastning och nya utmaningar. Pluggplanerna ligger på hyllan, men det skulle inte förvåna mig om de i framtiden blir avdammade. Jag kommer jobba nästan 50 år totalt innan pension. Jag har svårt att se att jag kommer göra samma sak under så många år och det är orimligt för mig att tänka att jag ska hitta ”rätt”, men det är rätt just nu. Min pluggplan hade inte funnits om jag inte jobbat med det tack vare en tidigare arbetsplats för det gjorde att jag insåg hur kul det var att jobba med just det. På pappret tycker jag det låter trist, men verkligheten är en annan.

 

[parellikusken]

Tycker du klarat det bra ändå, jag klarade en halv dag på mättekniker-utbildningen innan jag dog av tristess och åkte hem.

 

[Whoknows]

Har du rett ut vad det är med jobbet som ger ångest? Arbetsuppgifter, kunder, kollegor, ledning? Är det som ger ångest något du vill undvika, eller något att lära dig hantera? Kan det vara idé att prova någon annan arbetsgivare innan du byter bana? Bra kollegor gör jättemycket både när det gäller pepp att ge sig på svåra uppgifter, och att göra trista uppgifter roliga.

Jag tror det är mycket värt att du reder ut för dig själv vad du egentligen vill ha och behöver för att må bra, innan du försöker lägga en plan för att nå dit. Och det är absolut inte ett misslyckande att byta bana, snarare en livserfarenhet. Jag upplever det snarare som lite ovanligt att någon jobbar med samma sak från 30 till pensionen.

Jag har hunnit arbeta på både ett större företag i byggbranschen och nu jobbet jag på ett konsultföretag men uppgifterna är densamma. Jag har lätt för att bli omtyckt av människor som jag jobbar med så det är inte det som är problemet nu utan jag trivs inte med arbetsuppgifterna. Dels tycker jag det är fysiskt krävande med tung utrustning som ska bäras omkring och dels så tycker jag det är väldigt utlämnande då min roll ska vara ett ”facit” på allt i byggprocessen och blir något fel så upptäcks det generellt senare och innebär då att kostnaderna blir stora. Jag förstår att dessa tankar antagligen beror mycket på att jag är väldigt grön i rollen. Sedan är jag nog inte så tekniskt nördig och detaljstyrd som det krävs att man är.

 

[Whoknows]

Snabbt konstaterande, det är lååångt ifrån alla som har livet i ordning vid 30

// 35 år och totalt förvirrad över mig och mitt liv

Det förstår jag att så är fallet men jag hade nog bara en bild av att jag skulle göra ”karriär”.

Sedan är väl också en aspekt att jag och min sambo planerar giftemål och barn inom en snar framtid och efter jobb på en snabbmatskedja och sedan plugg så är det såklart oerhört skönt med en trygg ekonomi och det gör att det känns som ett misslyckande att slösat de pluggaren på något som jag sen inte tycker är kul.

 

[gulan]

Jag har hunnit arbeta på både ett större företag i byggbranschen och nu jobbet jag på ett konsultföretag men uppgifterna är densamma. Jag har lätt för att bli omtyckt av människor som jag jobbar med så det är inte det som är problemet nu utan jag trivs inte med arbetsuppgifterna. Dels tycker jag det är fysiskt krävande med tung utrustning som ska bäras omkring och dels så tycker jag det är väldigt utlämnande då min roll ska vara ett ”facit” på allt i byggprocessen och blir något fel så upptäcks det generellt senare och innebär då att kostnaderna blir stora. Jag förstår att dessa tankar antagligen beror mycket på att jag är väldigt grön i rollen. Sedan är jag nog inte så tekniskt nördig och detaljstyrd som det krävs att man är.

Spelar ingen roll vilken utbildning du än går, du kommer alltid att känna dig grön- åtmindstånde i minst två år efter examen.

 

[TheRedLightning]

Vad gör man? Det känns som att ”alla” har sitt liv iordning och det trodde jag att jag också skulle ha när jag närmar mig 30.

Man byter jobb, så man åtminstone kan ha ett jobb man trivs med och inte gråter i bilen.
Det kan vara att helt byta bransch, våga prova något nytt. Jag har gjort det och de flesta jobbet har varit okej.
För min del är inte karriär något viktigt, jag vill hellre ha ett jobb jag trivs med och som ger en inkomst jag kan leva för. Det är inget negativt med att inte göra någon karriär.

Jag läste själv 2 år på högskolan till grafisk designer och webbutveckling, jobbade som det i nästan ett år (det var lågkonjuktur så jag fick gå) sen bytte jag bransch totalt och pluggade till lastbilschaufför. Hittade den utbildningen av en slump då jag inte ville gå arbetslös igen och valde att plugga istället, sen hade jag från början inga planer på att bli just lastbilschaufför var mer ute från början att fördriva tiden och få BE som följer med när man tar CE.
Nu visade det sig att det riktigt roligt att köra och jag fick ännu mer sug när jag var ute på min första praktik och åkte med en helt underbar handledare, som är den person som fick mig att känna "yes, det här vill jag göra".

Jag tänker så här att det kommer lösa sig för dig, det viktigaste är att ha ett jobb man trivs med och vägen dit ser olika ut för alla. Kanske börja och titta vilka branscher just du brinner för och börja där, för att se om det finns jobb du är kvalificerad för redan nu eller om du måste plugga osv.

 

[LittleJohn]

Vad gör man? Det känns som att ”alla” har sitt liv iordning och det trodde jag att jag också skulle ha när jag närmar mig 30.

Byt bana! Jag har varit i samma sits, tog examen inom ett område, höll på att dö av tristess redan under först året ( kändes inte bra i magen att jag tyckte arbetet kändes tråkigt och meningslöst redan under första året). Nu närmar jag min 30 ( 2 år kvar), har läst 1 år på en helt annan utbildning och även om jag har lite ångest ibland över att vara " nästan" 30 och plugga igen medans många runt omkring börjar få stadig ekonomi, köper hus och allt det där så tänker jag att det är ingenting jämfört med ångesten som jag skulle känna varje dag om jag skulle "nöja" mig med ett arbete jag inte alls trivs med bara för att kunna göra som de runtomkring.
Trodde alltid att livet skulle vara klart och färdigutstakat när jag var i den här åldern, börjar acceptera att jag hade en ganska galen bild av hur livet skulle vara och att min verklighet inte riktigt ser ut så. Med facit i hand har jag gjort en hel del felval genom åren, men det har ändå gett mig något. Dels olika erfarenheter men även hjälpt mig att lista ut vad jag tycker är viktigt i arbetslivet vilket nu har lett mig vidare.

Jag tror man blir lite förblindad av just det är "alla andra har", och glömmer lite bort att det är sig själv man ska sätta i fokus och i prioritet. Man ska inte behöva nöja sig med något man inte trivs med och man ska absolut inte behöva gråta i bilen för att man inte trivs med sitt arbete bara för att man känner press på norm om hur livet ska vara som "nästan 30 åring".
Du ska jobba många, många år framöver. Fyll dem åren med något roligt istället för ångest!

 

[Snurrfian]

Svamligt inlägg men behöver bara få ur mig lite tankar och känslor.

Jag tog examen från en yrkesutbildning inom mätteknik för lite mer än ett år sen. Jag hoppade på utbildningen lite för att jag ville prova på och för att jag inte hade några andra planer för vad jag ville göra.

Nu har jag jobbat med detta i lite mer än ett år men jag trivs verkligen inte med jobbet. Jag har gråtit i bilen påväg hem och har ångest för att behöva gå upp och jobba dagen efter. Absolut känner jag inte så varje dag så men tillräckligt många för att det inte ska vara hållbart. Jag känner mig så misslyckad för att jag pluggade något som sen inte visade sig vara något för mig.

Samtidigt vet jag fortfarande inte vad jag vill göra eller jobba med, hur vet man det egentligen? Jag har funderat på att plugga något annat på distans samtidigt som jag jobbar men vill samtidigt inte hamna i samma sits igen om några år att jag inte trivs.

Vad gör man? Det känns som att ”alla” har sitt liv iordning och det trodde jag att jag också skulle ha när jag närmar mig 30.

❤ Jag fyller 42 i år och har ett år kvar på min universitetets utbildning men jag vet att jag älskar yrket, nu sista året kommer jag att jobba 40% samtidigt som jag pluggar. Du hinner byta yrke! Jag gick från hästskötare-kyrkvaktmästare-kontorist till att snart vara färdig lärare.

 

[Nahar]

Minns inte vem det var, men nån filosof var det, som sa att lycka räcker inte för att väga upp för allt lidande i livet, utan det som behövs är meningsfullhet, en riktning, att jobba för något som en tror på. Så jag tror det är viktigt att fundera och reflektera över vad du egentligen värderar i livet. Vissa lever för sin familj, andra för sitt yrke, en tredje för en hobby, en fjärde för att rädda världen. Vissa blandar lite. Men det gäller att känna sig själv. Människor kan stå ut med mycket om de känner att de gör det för något som är viktigare, något som är större än de själva. Svamlar kanske lite, men om du är bekväm med att fundera i de banorna kan det ge mycket riktning i livet tror jag.

 

[blommma]

Svamligt inlägg men behöver bara få ur mig lite tankar och känslor.

Jag tog examen från en yrkesutbildning inom mätteknik för lite mer än ett år sen. Jag hoppade på utbildningen lite för att jag ville prova på och för att jag inte hade några andra planer för vad jag ville göra.

Nu har jag jobbat med detta i lite mer än ett år men jag trivs verkligen inte med jobbet. Jag har gråtit i bilen påväg hem och har ångest för att behöva gå upp och jobba dagen efter. Absolut känner jag inte så varje dag så men tillräckligt många för att det inte ska vara hållbart. Jag känner mig så misslyckad för att jag pluggade något som sen inte visade sig vara något för mig.

Samtidigt vet jag fortfarande inte vad jag vill göra eller jobba med, hur vet man det egentligen? Jag har funderat på att plugga något annat på distans samtidigt som jag jobbar men vill samtidigt inte hamna i samma sits igen om några år att jag inte trivs.

Vad gör man? Det känns som att ”alla” har sitt liv iordning och det trodde jag att jag också skulle ha när jag närmar mig 30.

Att man ska veta vad man vill bli när man blir stor är ju en myt typ Jag är 36, har ingen riktig utbildning, inget jobb just nu, och pluggar komvux...Mitt liv är totalt knas. Eller? Är jag misslyckad? Enligt vem? Varför? Nej. Men dåliga dagar då blir svaret ja. Livet är en berg o dalbana och ibland blir det inte som man tänkt sig. Allas liv är ju olika, finns ingen mall. För mig så kvittar det egentligen vad jag jobbar med, kul på jobbet med kollegorna bra chef bra arbetsmiljö och inget ensamjobb så är jag nöjd. Man lär sig så länge man lever... Shit happens, ta det inte så allvarligt att du slösat år på plugg, ibland måste man göra fel för att veta vad som inte passar.. Och det kanske man får lära sig den hårda långa vägen. Men att slå på sig själv fyller ingen funktion. Finns nog mycket kunskap o erfarenhet mm du har från detta jobb att ta med. Inget jobb är värt ens hälsa! Så mycket har jag lärt mig. Sen finns det många jobb som inte kräver lång utb också Mitt allra bästa jobb all time var på en ica. Mår man dåligt pga jobbet så går det ut över resten av livet o hälsan och det är bara inte värt det. Sluta jämföra dig, alla är olika och du ska leva ditt liv o inte enligt samhällets norm lr omgivningens förväntningar på hur det borde vara. Du är ju du. Vad gör dig glad? Vad är dina intressen? Vad kan du hålla på med i timmar o typ glömma tiden och att du ska äta? Vad älskade du att göra som barn? Vad brinner ditt hjärta för? Det behöver inte vara så klurigt. Kusinen är utb lärare men jobbar idag som målare o stortrivs. Sen är pengar bra o ha och man kanske vill ha ett jobb med viss lön men hälsan går före 

 

[Raderad medlem 68338]

Jag är 38, har ingen karriär alls. Hade ett creddigt jobb inom pr/modebranschen men trivdes inte med att jobba 24/7. Orkar inte med jakten på status och "jobba in i väggen"-mentaliteten.
Jämför dig inte med andra, gör ngt du mår bra av!

 

[the_connemara]

Åh denna hets, stackars er som känner så ❤ Jag är 35, har lagt i princip alla studiemedel på en alldeles för svår utbildning, vägrade ta ut min examen (och nu går det inte) pga kommer aldrig vilja eller klara av att jobba på den nivån. Jobbar i stället på golvet med något jag älskar men med verkligen noll karriär eller karriärstänk. Bor i en etta och resten av livet känns som kaos men en sak jag åtm inte har ångest över är just att "alla andra har fixat allt så bra för sig". Det känns verkligen så 100 % skadligt att känna sådan press Jag hade nog försökt skilja på den stressen och funderingarna över vad du vill testa istället. Stressen behöver försöka kopplas bort helt och framtidsfunderingarna få slippa stress för att kunna bli positivare och mer konstruktiva tror jag.

 

[Kadi]

Jag har hunnit arbeta på både ett större företag i byggbranschen och nu jobbet jag på ett konsultföretag men uppgifterna är densamma. Jag har lätt för att bli omtyckt av människor som jag jobbar med så det är inte det som är problemet nu utan jag trivs inte med arbetsuppgifterna. Dels tycker jag det är fysiskt krävande med tung utrustning som ska bäras omkring och dels så tycker jag det är väldigt utlämnande då min roll ska vara ett ”facit” på allt i byggprocessen och blir något fel så upptäcks det generellt senare och innebär då att kostnaderna blir stora. Jag förstår att dessa tankar antagligen beror mycket på att jag är väldigt grön i rollen. Sedan är jag nog inte så tekniskt nördig och detaljstyrd som det krävs att man är.

Istället för att helt skola om dig, skulle du inte kunna försöka satsa på att hamna i en annan yrkesroll? Jag är själv i en närliggande bransch och har kollegor som börjat som mättekniker ute på byggen men som nu jobbar med geodesi/geodata enbart framför datorn. Inget fysiskt alls utan 100% kontorsjobb. Kanske satsa på lite påbyggnadsutbildning (kanske finns det t.o.m internt, iallafall på de större bolagen).
Fast det är ju rätt nördigt tekniska jobb såklart, så om det är det som skaver mest så hjälper ju det förstås inte.