Jäkla skitkropp

Jag orkar inte mer.
Allting kroppsligt bara går åt helvete. Är det inte det ena är det det andra.

Jag har ont, foglossning som gör att jag knappt kan gå. Eller sitta. Knappt ligga ner heller.
När jag väl ligger ner måste jag ligga på vänster sida annars får jag fruktansvärd halsbränna. Eller blir yr om jag ligger på rygg. Yr blir jag ändå visserligen, för tydligen vill blodtrycket inte vara med.
Jag sover nästan ingenting längre. Någon timme per natt bara.
Nu har jag tydligen dessutom fått graviditetsdiabetes och det fick liksom bägaren att rinna över. Jag kan inte hantera det beskedet alls. Ska in på tisdag och få en blodsockermätare, men jag är livrädd för ens ett litet stick i fingret så jag vet inte hur jag ska lösa det.

Just nu känner jag bara att jag hatar hatar hatar min kropp. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.

 

[LadyCovergirl]

Jag har extrem ångest just nu. Det är inte så jävla lätt att göra något som utlöser sån ångest. Det handlar inte om att jag inte vill, jag kan inte.

Då så. Då låter du bli. Meddela vården och sen är ärendet avklarat.

 

[sthu]

Då så. Då låter du bli. Meddela vården och sen är ärendet avklarat.

Vården vet redan och säger att jag ska göra det ändå. De släpper det inte bara sådär.

 

[sthu]

Alltså om 8,5 är gränsen hos dig, du låg precis där och andra säger 8,8 så hade jag nog skitit i det.

Jag knarkade nässpray sista månaden drygt när jag var gravid. Barnmorskan rekommenderade det inte, om vi säger så. Men jag kunde varken äta eller sova eftersom jag inte kunde andas

Jag vill inte riskera ännu mer komplikationer för barnet. Det räcker med de som redan identifierades tidigt i graviditeten..

 

[Blyger]

Fan jag lider med dig @sthu

 

[sthu]

Men tydligen är jag bara mesig som tycker det är jobbigt. Jag önskar verkligen att jag tyckte det var en smal sak och "bara att göra" men nu är det inte så.
Jag har haft ångest mer eller mindre konstant sen i fredags när jag fick veta att jag var tvungen att ta så många stick. Det eskalerade enormt när jag fick se själva apparaten. Nu känner jag mig snudd på handlingsförlamad..

 

[Blyger]

Jag har också haft panik och gråtit i bilen för liknande grejer. Det är ju inget man väljer eller önskar direkt...

 

[gulakatten]

Jag har extrem ångest just nu. Det är inte så jävla lätt att göra något som utlöser sån ångest. Det handlar inte om att jag inte vill, jag kan inte.

Jag förstår och har all respekt för att det här är otroligt svårt för dig. Men i och med att du är gravid så måste du ju hitta en lösning på detta. Att inte äta, att inte följa råden el dyl kan ju inte vara alternativ i och med att du har en bebis i magen.

Så. Vad går att göra? Kan du köpa en sån där plupp som diskuterats i tråden? Dyrt ja, men kanske enda alternativet? Åtminstone köpa en som ju då räcker i 14 dagar så du får göra mätningarna och se hur du ligger? Känner du någon annan än din make som kan hjälpa dig med sticken? Kan du åka till VC i några dagar för stick efter några av måltiderna?

Jag förstår att det här är skittufft men tyvärr som förälder hamnar man i situationer där man bara måste göra X eller Y oavsett ens egna mående eller känslor kring det.

 

[gulakatten]

Vidhåller att skita i stickandet (eller göra när du kan få hjälp) och fortsätta med din vanliga bra kost nog är det som gör minst skada i dagsläget.

Jag tycker att det är så extremt olämpligt av dig att ge medicinska råd till en annan användare utan att vara dennes läkare eller barnmorska.

 

[monster1]

Men tydligen är jag bara mesig som tycker det är jobbigt. Jag önskar verkligen att jag tyckte det var en smal sak och "bara att göra" men nu är det inte så.
Jag har haft ångest mer eller mindre konstant sen i fredags när jag fick veta att jag var tvungen att ta så många stick. Det eskalerade enormt när jag fick se själva apparaten. Nu känner jag mig snudd på handlingsförlamad..

Du är inte mesig du har en fobi, det är ju inte alls konstigt att du inte kan sticka dig själv. Det konstiga är att din barnmorska inte tagit din oro på allvar.

 

[sthu]

Jag förstår och har all respekt för att det här är otroligt svårt för dig. Men i och med att du är gravid så måste du ju hitta en lösning på detta. Att inte äta, att inte följa råden el dyl kan ju inte vara alternativ i och med att du har en bebis i magen.

Så. Vad går att göra? Kan du köpa en sån där plupp som diskuterats i tråden? Dyrt ja, men kanske enda alternativet? Åtminstone köpa en som ju då räcker i 14 dagar så du får göra mätningarna och se hur du ligger? Känner du någon annan än din make som kan hjälpa dig med sticken? Kan du åka till VC i några dagar för stick efter några av måltiderna?

Jag förstår att det här är skittufft men tyvärr som förälder hamnar man i situationer där man bara måste göra X eller Y oavsett ens egna mående eller känslor kring det.

Jag försöker, jag försöker verkligen. Men det är inte så jävla lätt. Jag kan inte köra bil pga yrsel så till vc kommer jag inte. Speciellt inte sju gånger om dagen (de har inte ens öppet de tiderna). Jag har ingen annan i närheten som kan hjälpa mig.

Jag vet att jag måste göra det ena och det andra. Men hur? Hur ska jag förmå mig att äta när det tydligen gett mig diabetes och skadar barnet? Följa kostråd som jag redan nu vet är det kommer göra mig smällfet? Jag är redan överviktig och känner mig smått idiotförklarad av alla råd som vården ger.
Att röra på sig mer med foglossning är inte heller så enkelt. Jag kan gå kanske 200 meter i sakta mak sen måste jag stanna för jag har så ont. Sjukgymnastens tips var "svanka inte". Bälte hjälper inte.

 

[sthu]

Du är inte mesig du har en fobi, det är ju inte alls konstigt att du inte kan sticka dig själv. Det konstiga är att din barnmorska inte tagit din oro på allvar.

Känns inte som om någon tar det på allvar. Bara min man. Men han kan inte gärna stanna hemma från jobbet varannan dag för att hjälpa mig..

 

[Blyger]

Jag tycker att det är så extremt olämpligt av dig att ge medicinska råd till en annan användare utan att vara dennes läkare eller barnmorska.

Jag rapporterar inläggen så tar nog moderator bort dem

 

[LadyCovergirl]

Vården vet redan och säger att jag ska göra det ändå. De släpper det inte bara sådär.

I grund och botten håller jag med vården. Sen har jag ingen fobi så för mig var stickandet inget problem.
Dock är ju faktum att om du inte gör det så är det ju ditt val, inte vårdens val.

 

[sthu]

I grund och botten håller jag med vården. Sen har jag ingen fobi så för mig var stickandet inget problem.
Dock är ju faktum att om du inte gör det så är det ju ditt val, inte vårdens val.

Som sagt, jag vet att jag är en jäkla mes som inte gör det förr mitt barn. Jag vet.

 

[sthu]

Fortfarande inte lyckats ta mig ur bilen. Smsat lite med maken men han kan inte ta sig från jobbet.
Känner mig totalt misslyckad.

 

[manda]

Finns någon diabetessköterska på din VC? De måste ju varit med om diabetesbehandling/-kontroll vid nålfobi förr. Eller kan du få second opinion från någon special-MVC (eller något, känner inte till vårdstrukturen)?

Jag blir helt paff över att det kan vara så olika jämfört med annan region (som framkom i vgv-tråden). Har du haft någon vårdkontakt för nålfobin? Tänker om den kunde intyga svårigheterna, typ om du haft någon behandling eller screening för eventuell behandling?

Jag bara spånar, du har mina fulla sympatier, vad nu det är värt. Förstår att du känner dig som i en rävsax.

 

[cili]

Att röra på sig mer med foglossning är inte heller så enkelt. Jag kan gå kanske 200 meter i sakta mak sen måste jag stanna för jag har så ont. Sjukgymnastens tips var "svanka inte". Bälte hjälper inte.

Vill du ha en pdf med mer info om foglossning och vad man kan göra själv/tänka på? Skicka över din mailadress så kan jag maila över den imorgon på jobbet i så fall. Jag har gjort den till våra barnmorskor som i sin tur lämnar ut till gravida med bäckenbesvär, så dom ska få infon så fort som möjligt eftersom det är en del väntetid till fysios här, finns säkert något du har nytta av där i

 

[sthu]

Vill du ha en pdf med mer info om foglossning och vad man kan göra själv/tänka på? Skicka över din mailadress så kan jag maila över den imorgon på jobbet i så fall. Jag har gjort den till våra barnmorskor som i sin tur lämnar ut till gravida med bäckenbesvär, så dom ska få infon så fort som möjligt eftersom det är en del väntetid till fysios här, finns säkert något du har nytta av där i

Jag fick ett papper där det stod typ att man skulle sova med en kudde mellan benen, inte göra sånt som gör ont och försöka motionera.

Jag skickar ett pm.

 

[sthu]

Finns någon diabetessköterska på din VC? De måste ju varit med om diabetesbehandling/-kontroll vid nålfobi förr. Eller kan du få second opinion från någon special-MVC (eller något, känner inte till vårdstrukturen)?

Jag blir helt paff över att det kan vara så olika jämfört med annan region (som framkom i vgv-tråden). Har du haft någon vårdkontakt för nålfobin? Tänker om den kunde intyga svårigheterna, typ om du haft någon behandling eller screening för eventuell behandling?

Jag bara spånar, du har mina fulla sympatier, vad nu det är värt. Förstår att du känner dig som i en rävsax.

Nej, jag har inte fått någon "diagnos" på nålfobi. Det brukar gå bra med blodprov när någon proffsig gör det enstaka gånger och jag kan koncentrera mig på annat.

Jag har fått remiss till specialist MVC men det verkar mest vara för att göra fler ultraljud.
Finns säkert diabetessjuksköterska här men enligt barnmorskan hinner de inte med.

 

[sthu]

Nu har jag i alla fall tagit mig in från bilen. Alltid nåt. Tröjan är helt blöt före jag gråtit konstant i typ en och en halv timme nu..
Ska mata katterna och se om jag får i mig nåt själv också.