Jäkla skitkropp

Jag orkar inte mer.
Allting kroppsligt bara går åt helvete. Är det inte det ena är det det andra.

Jag har ont, foglossning som gör att jag knappt kan gå. Eller sitta. Knappt ligga ner heller.
När jag väl ligger ner måste jag ligga på vänster sida annars får jag fruktansvärd halsbränna. Eller blir yr om jag ligger på rygg. Yr blir jag ändå visserligen, för tydligen vill blodtrycket inte vara med.
Jag sover nästan ingenting längre. Någon timme per natt bara.
Nu har jag tydligen dessutom fått graviditetsdiabetes och det fick liksom bägaren att rinna över. Jag kan inte hantera det beskedet alls. Ska in på tisdag och få en blodsockermätare, men jag är livrädd för ens ett litet stick i fingret så jag vet inte hur jag ska lösa det.

Just nu känner jag bara att jag hatar hatar hatar min kropp. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.
 

Jag försöker, jag försöker verkligen. Men det är inte så jävla lätt. Jag kan inte köra bil pga yrsel så till vc kommer jag inte. Speciellt inte sju gånger om dagen (de har inte ens öppet de tiderna). Jag har ingen annan i närheten som kan hjälpa mig.

Jag vet att jag måste göra det ena och det andra. Men hur? Hur ska jag förmå mig att äta när det tydligen gett mig diabetes och skadar barnet? Följa kostråd som jag redan nu vet är det kommer göra mig smällfet? Jag är redan överviktig och känner mig smått idiotförklarad av alla råd som vården ger.
Att röra på sig mer med foglossning är inte heller så enkelt. Jag kan gå kanske 200 meter i sakta mak sen måste jag stanna för jag har så ont. Sjukgymnastens tips var "svanka inte". Bälte hjälper inte.
Jag har och har haft svår foglossning i båda mina graviditeter, sedan vecka 8 respektive 6. Det enda som funkar hyfsat för mig är att cykla lite. Inte på räcer utan vanlig cykel, i normal takt. Inga branta backar eller tung växel. Det är bättre än ingen motion alls. Gå funkar ju inte när man har foglossning.
 
Jag försöker, jag försöker verkligen. Men det är inte så jävla lätt. Jag kan inte köra bil pga yrsel så till vc kommer jag inte. Speciellt inte sju gånger om dagen (de har inte ens öppet de tiderna). Jag har ingen annan i närheten som kan hjälpa mig.

Jag vet att jag måste göra det ena och det andra. Men hur? Hur ska jag förmå mig att äta när det tydligen gett mig diabetes och skadar barnet? Följa kostråd som jag redan nu vet är det kommer göra mig smällfet? Jag är redan överviktig och känner mig smått idiotförklarad av alla råd som vården ger.
Att röra på sig mer med foglossning är inte heller så enkelt. Jag kan gå kanske 200 meter i sakta mak sen måste jag stanna för jag har så ont. Sjukgymnastens tips var "svanka inte". Bälte hjälper inte.
Jag förstår att det inte är lätt, vilket jag också skrev. Men om det kan vara farligt för bebisen så måste ju fokus vara på att hitta en lösning. Jag kom med flera förslag, utöver att åka till VC. Vad som är görligt för dig vet bara du. Personligen hade jag köpt en sån där plupp, helt utan att tveka. Alla frågor du har måste du ta med barnmorskan, inte med Bukefalos. Om du inte får gehör hos barnmorskan: be att få byta.
 
Jag har och har haft svår foglossning i båda mina graviditeter, sedan vecka 8 respektive 6. Det enda som funkar hyfsat för mig är att cykla lite. Inte på räcer utan vanlig cykel, i normal takt. Inga branta backar eller tung växel. Det är bättre än ingen motion alls. Gå funkar ju inte när man har foglossning.
Jag kan inte cykla heller, inflammerad höftböjare.

Simma vågar jag inte med tanke på yrseln som kommer lite då och då.

Roddmaskin testade jag, men det var så svårt att komma upp igen att jag bara kan använda den när maken är med och kan hjälpa mig upp.
 
Nej, jag har inte fått någon "diagnos" på nålfobi. Det brukar gå bra med blodprov när någon proffsig gör det enstaka gånger och jag kan koncentrera mig på annat.

Jag har fått remiss till specialist MVC men det verkar mest vara för att göra fler ultraljud.
Finns säkert diabetessjuksköterska här men enligt barnmorskan hinner de inte med.

Specialistmödravården kan också ta blodprov, inte alltid att de vill men de kan. Under min sista graviditet fick jag ta mycket blodprover, och snarlik din ångest så ibland slog de ihop proverna så alla togs samtidigt för att underlätta.
 
Jag förstår att det inte är lätt, vilket jag också skrev. Men om det kan vara farligt för bebisen så måste ju fokus vara på att hitta en lösning. Jag kom med flera förslag, utöver att åka till VC. Vad som är görligt för dig vet bara du. Personligen hade jag köpt en sån där plupp, helt utan att tveka. Alla frågor du har måste du ta med barnmorskan, inte med Bukefalos. Om du inte får gehör hos barnmorskan: be att få byta.
Det finns bara en bm här. Tyvärr.
 
Specialistmödravården kan också ta blodprov, inte alltid att de vill men de kan. Under min sista graviditet fick jag ta mycket blodprover, och snarlik din ångest så ibland slog de ihop proverna så alla togs samtidigt för att underlätta.
Fast hur ska de kunna slå ihop sju utspridda prover? Jag har fem mil enkel väg till specialist.
 
Jag kan inte cykla heller, inflammerad höftböjare.

Simma vågar jag inte med tanke på yrseln som kommer lite då och då.

Roddmaskin testade jag, men det var så svårt att komma upp igen att jag bara kan använda den när maken är med och kan hjälpa mig upp.
Nej vad typiskt!

Även om det inte är någon tröst nu, så släpper foglossningen snabbt efter förlossningen :heart
 
De kan hjälpa till med att ta blodprov när du är där. Och givetvis kan de inte lösa alla dina blodprover, det skrev jag inte heller.
Vanliga prover kan undersköterskan på min vanliga mottagning ta, hon är jätteduktig. Det är just de här mängderna på varannan dags basis som är problemet..
 
Vanliga prover kan undersköterskan på min vanliga mottagning ta, hon är jätteduktig. Det är just de här mängderna på varannan dags basis som är problemet..

Kan ni hitta en kompromiss om mindre antal prover? Varför behöver det vara just sju stycken?
Tänker att färre antal och att du får hjälp med att ta proverna är bättre än inga alls utifrån som det ser ut nu med din ångest kring hur det ska lösas?

Personligen totalvägrade jag att göra glukosbelastning varje månad i min sista graviditet. Det låg på gränsvärde till graviditetsdiabetes men det triggade samtidigt mitt illamående för mycket. Jag och sjukvården gjorde kompromiss att jag kollade sockernivån på alla sjukvårdsbesök dvs minst en gång per vecka samt vid alla inbokade blodprover vilket var också drygt en gång i veckan. Inte att jämföra med dina tester men just att det kan gå att hitta andra lösningar.
 
Kan ni hitta en kompromiss om mindre antal prover? Varför behöver det vara just sju stycken?
Tänker att färre antal och att du får hjälp med att ta proverna är bättre än inga alls utifrån som det ser ut nu med din ångest kring hur det ska lösas?

Personligen totalvägrade jag att göra glukosbelastning varje månad i min sista graviditet. Det låg på gränsvärde till graviditetsdiabetes men det triggade samtidigt mitt illamående för mycket. Jag och sjukvården gjorde kompromiss att jag kollade sockernivån på alla sjukvårdsbesök dvs minst en gång per vecka samt vid alla inbokade blodprover vilket var också drygt en gång i veckan. Inte att jämföra med dina tester men just att det kan gå att hitta andra lösningar.
Sju för att det är standard antar jag. Det verkade på barnmorskan som att det inte finns några alternativ..
 
Jag tror att du är för snäll. Inte för att det är något dåligt, absolut inte men man har rätt att ifrågasätta och neka. Ja du ska såklart tänka på bebisen, och ditt mående men ibland krockar dessa och då får sjukvården hitta alternativ.
Jag upplever att de inte lyssnar. Jag försöker vara påstridig men jag orkar verkligen inte. Ångesten tar all energi.

Jag försökte förklara för barnmorskan att jag verkligen verkligen inte klarar det. Jag bröt ihop och började gråta men hon kom inte med några alternativ.
 
Jag upplever att de inte lyssnar. Jag försöker vara påstridig men jag orkar verkligen inte. Ångesten tar all energi.

Jag försökte förklara för barnmorskan att jag verkligen verkligen inte klarar det. Jag bröt ihop och började gråta men hon kom inte med några alternativ.

Kan du byta barnmorska, finns det någon annan du känner större förtroende för? När man har en komplicerad graviditet så är det skönt om man har en fungerande relation med barnmorskan
 
Vanliga prover kan undersköterskan på min vanliga mottagning ta, hon är jätteduktig. Det är just de här mängderna på varannan dags basis som är problemet..
Några prover är ju bättre än inga tänker jag, ni får hitta en kompromisslösning eller så hör du av dig till VC och frågar om du kan få hjälp att få en sådan där plupp att ha i armvecket ett tag.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
8
· Visningar
1 027
Senast: Rosett
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
9 256
Senast: Dimmoln
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 602
Senast: Saeta
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 494
Senast: Urigurien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp