Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Freyja_bus

Trådstartare
My 2,5 år påbörjade sin inskolning på förskolan för en månad sedan. De tre inskolningsdagarna gick jättebra och att lämna henne första dagarna gick också jättebra, tills hon plötsligt på tredje dagen som hon var på dagis utan oss, bröt ihop efter lunchen och var otröstlig. Personalen ringde och vi kom ner och hämtade. Dagen efter gick det bra att lämna men hon bröt ihop innan lunchen och vi hämtade hem henne.

Innan hon blivit ledsen på dagis pratade hon bara positivt om dagis och det syntes att hon tyckte det var kul. Efter att hon blivit så förtvivlad var det i princip det enda hon kom ihåg; "Jag är ledsen på dagis mamma, varför jag längtar efter dig då" sa hon när dagis kom på tal och började gråta. Hon grät hela vägen ner till dagis (15min promenad) och grät när jag lämnade henne (vilket kändes fullständigt vidrigt). Under dagen var hon väldigt labil och mycket ledsen. Hon fick stark seperationsångest även på hemmaplan, framförallt när det gällde mig. Hon grät och skrek att hon inte ville till dagis och hon var verkligen förtvivlad.

Efter samtal med personalen bestämde vi att vi skulle förlänga inskolningen så nu har jag varit med varje dag i två veckor. Sista dagarna känns det som hon börjat vara sig själv mer och hon har kunnat leka lite mer självständigt (framförallt är det stor skillnad ute och att hon har en bättre kontakt med en i personalen). MEN, jag får inte gå ifrån ens för att gå på toa eller för att lägga Maja utanför i vagnen, för då blir hon fullständigt förtvivlad. Hon gråter och ropar och är så LEDSEN! Det skär i hela mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag tror att jag lyckas väldigt bra med att inte visa henne de känslorna utan försöker visa att jag tror på henne och att hon ska klara av situationen, och jag är supernoga med att vara tydlig och konsekvent. Jag förklarar precis vad jag ska göra (t ex gå ut med Maja) och när jag kommer tillbaka (t ex när samlingen börjar), men det hjälper inte.

My är en liten person med stark integritet. Hon har aldrig varit speciellt lättflirtad och hon har alltid behövt lite längre tid på sig att känna sig trygg i en ny situation. Hon har haft rätt långa perioder då hon varit väldigt blyg/rädd för främmande människor (det har dock släppt mycket nu) och i sina seperationsfaser genom hennes två levnadsår har hon haft stark seperationsångest. Hon har varit tidig med det mesta; fysik och motorik, språk och socialt samspel. Hon är kavat och otroligt social och tycker att det är väldigt roligt att leka, gärna rollekar och sådant, och jag ser att hon tycker att det är roligt på dagis. Hon tycker om rutiner och att hon vet vad som ska hända, och hon vill gärna göra rätt. Hon kan nog delvis upplevas som lite "lillgammal", förståndig och omhändertagande.

För My har vägen till ett mål alltid varit viktig. Har hon gjort någonting på ett sätt vill hon gärna göra det på samma sätt ett par gånger innan hon vågar sig vidare. Hon blir ofta ledsen och arg när hon inte får som hon vill, men det brukar gå över rätt så fort. Hon tycker inte om buffliga situationer med massa barn, utan vill gärna ha lite ordning och är väldigt pysslig, och andra lite mer strukturerade lekar och sammanhang. Eftersom jag känner henne väl visste jag att hon skulle behöva lite längre tid än "normalt" i den här nya situationen. Vad som är bra med My är att när hon väl är trygg, då är hon det, och då blir det inga problem mer. Det har aldrig varit några problem att lämna hos mormor/farmor och hon är van vid att jag åker till stallet varje dag osv.

Hon är så smart så hon förstår ju situationen rätt bra. Hon vet att Maja är hemma och att någon av oss måste passa henne, så hon undrar ju varför inte hon också kan vara hemma. Vi har försökt att förklara så gott vi kan och försöker framställa dagis i en positiv dager, men det är inte lätt. Hon tycker inte att hon känner personalen (vilket ju är sant) och därför vill hon inte vara ensam med dom. Hon vill gärna vara där, men inte utan mig. "Då är det bättre att vara hemma mamma, vi kan ha samling här" säger hon och klappar mig på axeln.

Nu känner jag mig väldigt villrådig. Vi är ju faktiskt hemma med Maja, så My måste inte gå på dagis. Vi bara tänkte att det skulle bli kul för henne. Som jag känner just nu rent känslomässigt så vill jag bara strunta i alltihop och ta hem henne igen. Hon kan skolas in om ett år tillsammans med Maja istället. Då har hon säkert kommit över en del seperationsångest och också blivit ett år äldre. Hon är trots allt en väldigt liten människa just nu. Men, det kanske är dumt? Jag är ju trots allt övertygad om att hon kommer tycka om dagis när hon väl blir trygg där. Kanske ska man ändå fortsätta. Personalen har kommit med några förslag om bilder som kan göra dagen mer överskådlig för My och hjälpa henne att förstå när mamma/pappa kommer tillbaka osv, och vi kanske kan börja att lämna en timme, och sen utöka tiden när det går bra. Men samtidigt är jag rädd för att hamna på -10 igen men gråt och skrik och ångest varje dag för att hon inte vill vara ensam på dagis.

usch, mitt lilla hjärtegryn...

Några tankar?

//Julia
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Vad svårt. Är ju jättetufft att lämna när de blir sådär ledsna.

Det som funkar på Isak är att han får vinka i fönstret när vi går.
Men han är iof äldre också och är oftast glad på dagis. Men det har funkat för oss alla fall.

Vet inte om jag har några råd och ge egentligen, men hoppas det löser sig och hon kan trivas på dagis.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Personligen hade jag struntat i dagis så länge som ni är hemma med lillasyster Uppenbarligen tycker hon inte att det är så kul som ni hoppats att hon skulle tycka så varför insistera ?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag hade tagit hem henne ett år till. Nu vet hon vad det handlar om, så om hon får ett par veckor, månader eller ett helt år på sig att mogna in i det, utvecklas ytterligare och kanske få längta lite efter andra barn och nya utmaningar så kommer det nog gå bra.

Finns det en plan B om hon inte är ett dagisbarn över huvud taget? Finns det möjlighet att ha henne hos dagmamma till exempel? Finns det möjlighet för dej att bli dagmamma?

Jag tror själv att för vissa barn är dagis superbra och för vissa funkar det inte alls. Om det inte är så att ni absolut måste (och det måste ni ju inte för tillfället), varför tvinga henne igenom något som hon känner långt in i själen är för jobbigt just nu?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Som jag känner just nu rent känslomässigt så vill jag bara strunta i alltihop och ta hem henne igen. Hon kan skolas in om ett år tillsammans med Maja istället. Då har hon säkert kommit över en del seperationsångest och också blivit ett år äldre. Hon är trots allt en väldigt liten människa just nu. Men, det kanske är dumt?

I vissa delar känner jag igen din beskrivning av din dotter i vår son. Han har också ganska hög integritet (speciellt vad gäller fysisk kontakt), är lite avvaktande med främmande barn (leker "med" dem, men lite på "sidan om"), är väldigt väldigt snäll och försiktig med andra. När han leker med sin jämnåriga kusin så har de jättekul och han leker som vilket barn som helst, men kusinen är lite mer fysisk och kan vara lite hårdhänt (ej med vilja) ibland. Då kan vår grabb ha lite svårt att säga ifrån ordentligt fastän jag ser att han blir arg eller ledsen (men han är tackolov bra på att säga till en vuxen när/om det sker). Han har alltid haft svårt att visa sig ledsen för andra än mig och sin pappa. Trots att vi alltid uppmuntrat/sagt att det är okej att visa känslor och t ex gråta om man behöver göra det. Han kniper ihop om tårarna även fast han är hos människor som står honom nära (far- och morföräldrar eller dagmamman).

När han var 1 år och 9 månader började han i barnomsorg. Vi valde dagmamma; dels på grund av hans personlighet; andra orsaker var hans ålder och att jag har vuxit upp med en mamma som var dagmamma och gillar den lösningen (min sambo var hemma med sin mamma tills han började "lekis"). Nu är han snart 4 år och vi valde att ta hem honom på heltid igen när han fick syskon i april (3,5 år). Nu har jag ibland funderat på om han borde gå i förskolan ändå; mest för att det blir ganska lite möjligheter att leka med jämnåriga. HAN verkar inte sakna det, men jag tänker på framtiden och "vanan" att vara i förskolemiljön. Kan ibland bli lite oroad att han ska få det tufft när han väl börjar sen som 4,5åring.

Med detta sagt så ska jag ge dig min åsikt: jag tycker du ska gå på din känsla faktiskt. Hon är bara 2,5 år, hon är så liten ännu. Det hinner hända mycket med hennes utveckling på ett år och då kanske hon är mycket tryggare i sig själv och med att bli lämnad.

Som kuriosa kan jag nämna att två personer i chefsbefattning inom förskolan (jag jobbar i en kommun) var och en sa till mig (vid skilda tillfällen) när jag berättade att vi tänkte ta hem sonen "Å, vad bra! Tänk vad skönt för honom att få ännu mer tid hemma med mamma och pappa. De hinner med det där med förskola- skola sen."
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tycker att du ska lyssna på din dotter. Hon är ju smart och förstår att ni är hemma med lillasyster och risken är att hon känner sig utanför istället om hon tvingas gå på dagis och inte trivs.
Finns det någon öppen förskola som ni kan gå till? Eller det kanske ni redan gör? Jag tänker att hon där kan träna på att vara ifrån dej och leka med andra barn men ändå ha dej såpass nära att hon kan träna på att tänja på banden i lugn och ro.
Vissa barn trivs ju helt enkelt inte heller på dagis och då får man ju försöka lösa det på annat sätt när ni sedan börjar jobba.

Kanske trivs hon inte på just det här dagiset? Hur är personalen mot henne? Känner du förtroende för personalen?

Min son trivdes inte på sitt första dagis. Han var ledsen nästan varje dag i ett år innan jag äntligen fick plats för barnen på ett annat dagis. Det var som natt och dag. Från att ha varit hysteriskt ledsen till att vilja gå till dagis och tycka att det var roligt.

Jag hade tagit hem henne igen. Är man 2,5 år så är man verkligen inte stor och när ni nu har den stora fördelen att hon kan vara hemma så ta den chansen och var det. Hon kommer att få intergrera med andra människor resten av sitt liv, det är inte bråttom.
Tanken var ju god men nu har ni ju provat och hon trivs inte.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Även jag håller med de andra. Låt henne vara hemma när du ändå har möjligheten.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag håller också med de andra. Det är inget självändamål att gå på dagis. Hon verkar härlig på din beskrivning din lilla My, och hon har ju rätt i att ni ändå är hemma med lillasyster.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag skulle låta henne vara hemma ett tag till. Har hon inte gått på dagis innan så har hon ju inten "nytta" av att gå sina 15-timmar. Rasmus t.ex. började ju hos dagmamma innan lillasyster föddes och frågade och ville dit mer än sina 15 timmar.

Vi har liknande problem med Rasmus nu, han är ändå 4 år. Jag har ju alltid lämnat dem och jag får vara snabb om jag ska hinna få en kram innan de drar iväg. Men när pappa lämnar blir Rasmus många gånger jätteledsen, gråtet och håller kramaktigt runt pappas hals och vill inte släppa. För han tror att pappa lämnar honom där och är hemma sen, och Rasmus inte får vara med hemma. Han förstår ju inte riktigt att pappa ska jobba kvällsskift.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Plättlätt!
Ha tjejen hemma!!!! Va har hon för "nytta" av förskolan när hon inte vill vara där?
Hon vet att ni är hemma och myser, hur kul är det då för henne att vara på ett ställe där hon inte vill vara:confused:
Hon verkar vara en smart tjej, och det är lätt att förstå att hon kan känna sig "utbytt" mot de lilla barnet.
Jag tycker det är högst olämpligt att skola in precis i samband med att ett litet syskon kommer till världen, det är så mycket som blir annorlunda i ett barns liv då.

Antingen skolar man in i god tid före, eller så väntar man åtminstone till allt med god råge blivit vardag i hemmet innan man skolar in.

Lycka till och passa på att njuta av föräldraledigheten.

* Jenny *
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Har ni prövat att låta pappan skola in? Barn är väldigt bra på att plocka upp föräldrars signaler och risken är att det är dina reaktioner även om du försöker dölja dem som hon avspeglar. Det låter lite som om du möjligen överanalyserar henne och tror henne om att förstå sina egna behov och en situation som är helt ny för henne. Jag skulle nog satsa på att ha henne exempelvis 3 timmar om dagen på dagis, dels för att du skriver att hon är social och att hon snart är i den åldern när kompisar verkligen börjar betyda något och dels för att hon ska få öva i lugn och ro i dagismiljön.

Det är viktigt att komma ihåg att ett bra dagis är något bra och positivt för barnet, självklart i en utsträckning som funkar för barnet. Dagis är inte någon hemsk förvaring som man helst ska skydda barnet ifrån. Ibland är det lika mycket föräldern som barnet som behöver tid på sig att skolas in...
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Fast i detta fall har ju ett litet barn fått en lillasyster...mamma och nya bäbis är hemma och hon ska gå på dagis...varför då? Till TS låt henne vara hemma och njut av dina 2 barn. Se till att träffa jämnåriga till storasyster så att ni kan ha kul alla tre...

Dagis kommer ju snart igen ändå. Om det är ok med dagispersonalen och för dig kan du ju gå dit ändå men tala om för barnet att hon inte ska lämnas själv utan att du går dit bara för att hon ska kunna leka med sina kompisar och vara på dagis ett tag...Om du har svårt att hitta jämnåriga kompisar till henne nu.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Men lillasyster i detta fallet är väl 1 år?

Freya, jag tycker som de andra att ta hem henne. Vi har lite samma funderingar som ni, att ta hem Iggy ett år till. Har ni garanterat plats där nästa år igen när Maja ska skolas in eller måste ni ställa er i kö igen då?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Eftersom ni/du är föräldraledig, ha henne hemma!

Tidigare så fanns det i flera kommuner regler som sa att man fick inte ha storasyskon på förskolan om de inte var tre år och äldre. Jag förstår faktiskt tanken med detta, många yngre barn har inte behovet av förskola innan dess.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

håller med de andra, varför brådska med barnomsorg ni egentligen inte behöver?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Det är viktigt att komma ihåg att ett bra dagis är något bra och positivt för barnet, självklart i en utsträckning som funkar för barnet. Dagis är inte någon hemsk förvaring som man helst ska skydda barnet ifrån. Ibland är det lika mycket föräldern som barnet som behöver tid på sig att skolas in...

Men det verkar som om detta barn inte riktigt fixar att vara på förskolan just nu, vilken himla tur att det är under en tid som barnet faktiskt KAN vara hemma med sina föräldrar.
Hade detta uppstått under en tid då båda föräldrarna MÅSTE vara på jobbet skulle det varit mycket jobbigare för alla parter.

* Jenny *
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Frågan är om det verkligen är dagis som inte funkar eller om det är inskolningen som inte funkat av olika skäl, där tycker jag att man ska testa om det funkar bättre om pappan skolar in. Min minsta är tre och båda mina barn har just runt den åldern som TS dotter snart är i börjat få väldigt mycket ut av att ha kompisar runt sig och har börjat följa med andra barn hem och leka. Har TS haft den tanken och dessutom har ett socialt barn så ser jag inga nackdelar med dagis ett par timmar om dagen, bara fördelar. Det är inte det lättaste att hitta andra hemmavarande treåringar att leka med.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Så du skulle hellre genomdriva en inskolning mot barnets vilja, än att ha barnet hemma ett halvår/år????
Mycket händer på ett par månader, och man känner i regel själv när jag och barnet är redo för ett försök till.
JAG skulle inte ens försöka, jag skulle vara glad att jag hade möjlighet att ta det piano, och vänta till barnet är redo.
Låt barnets känslor och vilja gå först!
Förskola/skola/fritids/gymnasium osv har sin tid, men varför tro att det är bråttom?
Ett barn på 2 1/2år har MÅNGA år kvar i omsorgen, allt hinns med!
Föräldrarna är trots allt den viktigaste pedagogen i barnens liv!!!!
Kompisar hit och kompisar dit, det hinns med!!!

* Jenny *
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag skulle också vänta ett tag till.
Mina små var hemma med mej till i våras. De fyller 4 och 5 nu, och jag pluggade hemma med dem. Visst var det tufft ibland, men jag såg ingen anledning att lämna bort dem. den yngste var väldigt mammig.
När de väl började tog det 3 dagar så kunde vi åka och handla och de frågade knappt efter oss. De går på olika avdelningar men har frukost och raster ute ihop.
De älskar dagis nu :)
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Hur skulle situationen bli om hon var hemma ett år till? Skulle hon regelbundet träffa jämnåriga barn genom öppen förskolan, grannbarn eller vänner/släktingar etc?

Om inte, så kan ni väl försöka åtminstone ha henne där fram till lunch dvs mycket korta dagar. Jag tror det kan vara bra att lära sig att leka med jämnåriga innan man blir 3,5 år, vilket fallet skulle bli om hon är hemma ytterligare ett år.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 749
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 498
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 091
Senast: malumbub
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Mål och Planer 2025
  • Retrievertråden

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp