Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag mår nästan illa av att läsa det du skriver, sån brist på empati och respekt för barnets känslor vet jag inte om jag tidigare läst. Hoppas du lyssnar bättre på din dotters känslor än vad du verkar tycka att Freyja ska göra.

Freyja- Jag tycker ni gör helt rätt som väntar lite. En bekant hade liknande problem med sitt barn och gjorde som ni. Dom erbjöds av förskolan att komma och vara med när dom var ute och lekte, min bekanta var med barnet då. På det sättet fick barnet vara med men ändå ha mamma/pappa i närheten och fick i lugn och ro bygga upp en relation till personalen.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Men saken är den, till slut kommer man ju till ett läge där man är tvungen att skola in, föräldrarna måste arbeta.

Hur gör man då om barnet, trots alla medel, skriker hysteriskt? För det är ingen ovanlighet att de gör det nån gång när de är nyinskolade.
Ska föräldern sluta arbeta?

Oftast är det ren ilska som barnet visar gentemot föräldern för att de lämnas, inte separationsångest. Och jag har aldrig varit med om att det inte går över, trots att det kan vara skitjobbigt, inte minst för föräldern som tvingas gå och jobba med minnet av ett skrikande barn ringande i öronen.

Då brukar vi be dem ringa efter en stund, 99% av gångerna har det gått över, någon enstaka gång har vi kommit överens om att föräldern hämtar tidigare, sen tar man nya tag dagen efter. Då brukar vi ta kortare dagar för att få barnet att förstå att "mamma/pappa går nu, men de kommer alltid tillbaka". Det kan vara det som ställer till ibland också, små barn ser ju bara nuet och känner då att de är lämnade för evigt.

Men jag kan säga att oftast är det dessa barn som älskar sin förskola mest sen.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Nej men jag tycker att det är en stor skillnad på att skrika hysteriskt vid lämning och den bild som Freyja faktiskt förmedlar när det kommer till hennes dotter.
Jag tror att i detta fall så är det inte alls ren ilska utan faktiskt kraftig separationsångest, det går ju inte över eftersom pedagogerna tar beslutetat att ringa Freyja + pappan.

Det du beskriver tror jag händer för dom flesta barn/förälder någon gång. Jag har lämnat gråtande dotter på förskolan och när jag ringer så har det gått över på fem minuter vilket är överkomligt och acceptabelt. Det Freyja beskriver låter i mina öron mer ovanligt och kanske inte något man kan applicera vanliga råd på?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Men det hon beskriver är de facto inte ovanligt heller. Inte att de är just hysteriska hela tiden, men mer eller mindre ledsna större delen av tiden. Många har någon/några dagar när det mest är gråt och tandagnisslan och de helst bara vill sitta i knäet. Eller tvärtom, att ingenting duger, det är svårare när man inte får trösta.

Vi vet ju att det går över, men skulle det inte göra det får man hitta på andra lösningar.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

kl

Jag tycker Freyja_bus gör helt rätt som tar hem dottern. Hon har ju möjligheten att göra det så jag ser inte något hinder.

Det är skillnad på att ett barn skriker och gråter när mamma och pappa lämnar men sen slutar en stund senare. Men på Freyjas beskrivning är ju My labil hela dagen i stort sett och om fröknarna väljer att ringa hem till föräldrara t.o.m så är hon ju otröstbar.
Dessutom så pratar ju My om dagis hemma och ser det bara som att hon kommer vara ledsen där och hon tjorvar och är ledsen redan innan dom kommit till dagis.

Visst, kanske hade det varit lättare att skolat in henne när hon varit yngre, men det går ju inte göra något åt nu? Och då är det väl toppen om hon kan vara hemma lite till tills lillasyster också ska skolas in.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Ja, i vissa fall kanske man inte har några val. Men den här tråden handlar inte om någon som måste jobba, Freyja är hemma med lillasyster och kan ha My hemma också. Varför då strunta i Mys känslor och tvinga henne till någon hon inte mår bra av?
Om Freyja hade jobbat hade lillasyster också varit på dagis och då hade kanske det gått bättre för My.

För dom barn som inte alls mår bra på förskolan tycker jag att man får fundera på alternativ för lyssna på barnets känslor tycker jag är viktigt även om man måste jobba. Jag hade iaf inte mått bra på jobbet om mitt barn mådde dåligt hela dagen.

Om ålder, här börjar dom flesta barnen vid 3 år och jag har aldrig hört att det varit några större problem (iaf inte större än för mindre barn).
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Ja, i just detta fallet går det ju att välja och det kommer kanske gå bättre när lillasyster ska skolas in samtidigt.

Men man måste komma ihåg att sånt här går över i 99 fall av 100 även om det är skitjobbigt för alla ett tag. Man måste liksom ta sig igenom det på bästa sättet som går. Tex väldigt korta dagar ett tag. Eller förlänga inskolningen.

Det är en stor förändring för dem, det måste man komma ihåg. Alla reagerar på olika sätt, så är det.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Om ett barn älskar sitt hem så är det självklart att den föredrar att vara där än en plats som den inte kanske känner än eller håller på att lära känna.

Och? Om man då (som TS) HAR möjligheten att låta dem vara just där de älskar att vara så varför ska man då tvinga dem att vara någon annanstans? Bara för att? Finns det något självändamål att tvinga dem till det?

Det kommer ju ändå bli så illa tvunget när TS inte KAN vara föräldraledig längre. Och då är barnet större och kan förmodligen uppskatta tillvaron på förskolan mycket mer. Om hon INTE kan det då så får man ta den dusten DÅ; då är det ju tvunget (och dottern; klok som hon är; förstår säkert argumenten att mamma och pappa måste jobba. Det argumentet är ju också en realitet så att säga; nu finns inga "argument" för TS är ju faktiskt hemma på dagarna).
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Visst! Trodde bara att TS ville slippa att ha två inskolningar samtidigt, för att det skulle vara enklare.
Men hur tänker ni då för tex alla som är arbetslösa och även om de söker jobb hemma så måste de lämna ändå på dagis. För annars kan de ju inte vara aktivt arbetssökande. Som arbetslös måste man ställa upp på alla diverse olika aktiviteter som AF hittar på, via någon annan organisation eller liknande, för själva är de hopplösa att verkligen hjälpa en. De kan godkänna ett felaktigt CV eller PB bara för att det viktiga är att man har ett.
Nu är det inte så att jag är någon stor förespråkare för dagis. Visst de får social träning men samtidigt får man en hög förstörda kläder och personal som är oerhört nonchalant mot ens önskemål gällande kläder. Man vill ju inte skicka barnet med smutsiga kläder till dagis, men med den attityden som är idag blir man snart illa tvungen. Men då får man väl på pälsen för att barnet går skitigt?
Hade jag och många andra råd så skulle vi skippa dagis och ta enbart via öppna förskolan.
Alla är och har vi olika förutsättningar, vi får bara göra det bästa av det.
OKEJ, nu har jag ändrat helt här i tråden, men alla vet ju att vissa saker vi skriver om det låter nonchalant eller liknande beror ju på ens egen dagsform för tillfället.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Visst! Trodde bara att TS ville slippa att ha två inskolningar samtidigt, för att det skulle vara enklare.
Men hur tänker ni då för tex alla som är arbetslösa och även om de söker jobb hemma så måste de lämna ändå på dagis. För annars kan de ju inte vara aktivt arbetssökande.
:confused:
Kan man inte ha barn hemma så kan man inte. Det är väl samma sak som när man är arbetande? Som arbetslös är "jobbet" att söka jobb. Då måste barnen vara i barnomsorg för att man ska kunna få sin försörjning (a-kassa).
Nu är det inte så att jag är någon stor förespråkare för dagis. Visst de får social träning men samtidigt får man en hög förstörda kläder och personal som är oerhört nonchalant mot ens önskemål gällande kläder. Man vill ju inte skicka barnet med smutsiga kläder till dagis, men med den attityden som är idag blir man snart illa tvungen. Men då får man väl på pälsen för att barnet går skitigt?
Jaha? Det kanske är ett ämne för en annan tråd?

Alla är och har vi olika förutsättningar, vi får bara göra det bästa av det.
OKEJ, nu har jag ändrat helt här i tråden, men alla vet ju att vissa saker vi skriver om det låter nonchalant eller liknande beror ju på ens egen dagsform för tillfället.
Och med det menas? Att du ändrat dig gällande hur TS bör göra? Att du var i dålig dagsform när du skrev det?

Jag förstår inte...
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Diskuteras ju dagis här så jag tog upp min besvikelse när det gäller dagis.
Jag menar TS får göra hur sjutton hon själv vill. Alla känner vi vårt eget barn bäst och kan inte dagis hantera ungen eller trösta den så får hon väl vänta med att ta dusten tills att det blir aktuellt. För den kommer förr eller senare. Hade jag haft ett syskon hade jag tyckt det varit bra ifall barnet var iväg ett par timmar några dagar i veckan. Men vi alla är olika!
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Diskuteras ju dagis här så jag tog upp min besvikelse när det gäller dagis.
Jag menar TS får göra hur sjutton hon själv vill. Alla känner vi vårt eget barn bäst och kan inte dagis hantera ungen eller trösta den så får hon väl vänta med att ta dusten tills att det blir aktuellt. För den kommer förr eller senare. Hade jag haft ett syskon hade jag tyckt det varit bra ifall barnet var iväg ett par timmar några dagar i veckan. Men vi alla är olika!

Jag tycker inte tråden handlar om "dagisbesvikelser" rent allmänt. Snarare om ett barns separationsångest. Men, men.

Jag tror TS också resonerade som du; att det skulle vara bra att barnet var iväg ett par timmar. Det var ju därför de började skola in barnet antar jag. Men sen när det sket sig så kände hon att det kanske vore bättre att vänta och rådfrågade kring just den saken.

För mig så finns full förståelse för att ha äldre syskon på förskolan, men då tycker jag det ska finnas nån vits med det för barnets del.(Själva har vi som sagt det äldre syskonet hemma nu när vi är lediga med bebis.)
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tror inte alls att det handlar om ålder och hur inskolningen sker i förhållande till det utan just det faktum att barnet KAN vara hemma. Varför ska hon lämnas där då? Dessutom med en mamma som tänker att det skulle vara lite roligt för dottern och inget egentligt behov. De svåraste inskolningarna är oftast barn till föräldrar som är hemma. Tycker jag helt personligen. Ibland finns det barn som helt plötsligt blir ledsna och bara vill hem och sen kryper det fram att någon förälder börjat vara hemma på dagarna. Sen finns det så klart barn som trivs utmärkt oavsett. Men det är oftare allt faller på plats när behovet finns på riktigt och föräldern har en annan attityd. Kan tillägga att pappan gjort inskolningen hos oss eftersom han har en positivare attityd än vad jag har.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tycker det är tråkigt när man som pedagog uttalar sig så bestämt, man ska eller man ska inte. Som förälder (och särskilt nybliven sådan) är det lätt att ta det pedagogerna säger för en sanning, och lite blint på dem. Själv drar jag mer än gärna ut på lämnandet. Inte på det viset att jag står och kramas och ojar mig i en evighet, men jag har inte bråttom ifrån förskolan. Om jag märker att Tuva inte vill att jag ska gå, om hon är orolig eller ledsen, tar jag av mig ytterkläderna och går med in en stund. Då kan jag hjälpa henne komma igång med en lek, och sen när hon har roligt kan jag säga "nu går mamma, ha det så roligt idag!", och det är aldrig några problem. Hade det varit ett problem för Tuvas fröknar då hade jag nog övervägt att byta dagis faktiskt, jag har aldrig gått och tänker aldrig gå när Tuva är ledsen.

Fast där tycker jag man pratar om lite olika saker. Att lämna snabbt betyder ju inte att man kastar in ungen och drar, utan när man väl bestämt sig för att gå då går man och är glad och tryggt bestämd. Gråta får man göra utanför. Sen att man tar lagom god tid på sig innan får man ju känna efter själv.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

By the way skulle jag aldrig lämna ett litet barn i hallen utan att klä av mig och gå in. Jag tycker det är riktigt dåligt att göra så. Äldre barn däremot kan ju mest verka glada när man äntligen går trots att det bara tog 27 sekunder.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Det som är lite intressant i sammanhanget är att TS trots allt har sett sig föranledd att skriva den här tråden. Om hon tyckte att det kändes helt rätt att strunta i dagis nu så hade hon ju inte ens behövt fråga om saken. Det är inte helt enkelt i vilken utsträckning man ska låta barnens reaktioner avgöra vad som är rätt och fel. Ta detta med att sluta med napp, förr eller senare måste barn göra det men det blir alltid ett ganska godtyckligt beslut när exakt det ska ske, det gör ingen skillnad till eller från om man väntar ett halvår. Det har tagit mina barn ungefär lika lång tid som en inskolning att komma över sina nappar. Hade vi gått på deras reaktioner och gett tillbaka napparna när de varit ledsna så hade vi inte hjälpt dem förbi den här jobbiga omställningen.

Den enda som egentligen kan göra en vettig bedömning i frågan är TS, hennes man och personalen på dagis. Men jag kan inte hålla med om att det är helt självklart att man ska gå på barnets reaktion när förändringar sker. Att saker och ting är jobbiga för dem betyder inte att det nödvändigtvis är fel väg att gå.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tror inte alls att det handlar om ålder och hur inskolningen sker i förhållande till det utan just det faktum att barnet KAN vara hemma. Varför ska hon lämnas där då? Dessutom med en mamma som tänker att det skulle vara lite roligt för dottern och inget egentligt behov. De svåraste inskolningarna är oftast barn till föräldrar som är hemma. Tycker jag helt personligen. Ibland finns det barn som helt plötsligt blir ledsna och bara vill hem och sen kryper det fram att någon förälder börjat vara hemma på dagarna. Sen finns det så klart barn som trivs utmärkt oavsett. Men det är oftare allt faller på plats när behovet finns på riktigt och föräldern har en annan attityd. Kan tillägga att pappan gjort inskolningen hos oss eftersom han har en positivare attityd än vad jag har.

Ja, så kan det säkert vara. Det funderar ju TS själv också omkring.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Det som är lite intressant i sammanhanget är att TS trots allt har sett sig föranledd att skriva den här tråden. Om hon tyckte att det kändes helt rätt att strunta i dagis nu så hade hon ju inte ens behövt fråga om saken. Det är inte helt enkelt i vilken utsträckning man ska låta barnens reaktioner avgöra vad som är rätt och fel. Ta detta med att sluta med napp, förr eller senare måste barn göra det men det blir alltid ett ganska godtyckligt beslut när exakt det ska ske, det gör ingen skillnad till eller från om man väntar ett halvår. Det har tagit mina barn ungefär lika lång tid som en inskolning att komma över sina nappar. Hade vi gått på deras reaktioner och gett tillbaka napparna när de varit ledsna så hade vi inte hjälpt dem förbi den här jobbiga omställningen.
Instämmer.
Men jag kan inte hålla med om att det är helt självklart att man ska gå på barnets reaktion när förändringar sker. Att saker och ting är jobbiga för dem betyder inte att det nödvändigtvis är fel väg att gå.
Fast det stämmer ju inte med vad jag tycker... har jag framstått som att jag tycker barnets reaktion alltid ska styra i alla lägen då har jag uttryckt mig oklart.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Ja jag borde ha skrivit knapplån, det var nog mera en allmän reflektion, bla baserat på ditt inlägg #68 och flera andra. :)
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 748
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 498
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 091
Senast: malumbub
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Mål och Planer 2025
  • Retrievertråden

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp